Button-svg Transkribering

Ludde Hellberg lämnade Sveriges Radio när hans gräv om förvanskade Pisa-resultat avfärdades

Martin

Ludde Hellberg. Sveriges Radio ville inte ta in min nyhet om att Pisa-resultaten förvanskats så jag avslutade min anställning och publicerade nyheten i Expressen istället. SRs journalister alldeles för bekväma för att bedriva nyhetsarbete. Fokus ligger på att fika och att förbereda sig för jul- och sommarsemestern. Ludde Hellberg är en ung journalist som alltså har jobbat på Ekot, tidigare har han också jobbat på Expressen, Han har varit frilans ett tag och nu är han, om jag förstår sakens rätt, fast medarbetare på Kvartal.

En fin rekrytering från deras sida. Han har tidigare gjort lång radda olika grävjobb för ett kvartal. Så han har jobbat nära dem ganska länge. Och det han är mest känd för är det här stora avslöjandet om fusk i PISA-resultaten. Det vill säga att den svenska staten har fuskat och ljugit om och försökt få det att se ut som att svenska skolresultatet är bättre än vad de faktiskt är.

Men den här artikeln då, det här är mer av en krönika. En krönika med personlig text som handlade om hans tid på Ekot. Och det är inte utan att man känner att han av ett eller annat skäl så vill han nu avfyra ett antal giftepilar och säga lite elaka saker om Ekoredaktionen. Och det är väldigt roligt såklart, väldigt välkommen läsning.

Men han har en tes då som är att problemet med Sveriges Radio är inte politisk snedvridning. Det finns politisk snedvridning. Det håller han givetvis med om. Och han ger själv exempel på det. Till exempel att... Ett tal som han bitnade på redaktionen, ett avtackningstal till någon som skulle sluta där en profilerad reporter står på plats av Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna är ett brunt parti och exemplifierar det genom att visa upp en chokladpuff från en påse bridge-blandning. Ja, ingen stor överraskning där. De hatar SD på Ekoredaktionen. Men det större problemet, enligt Ludde Hellberg, är en oerhörd... lathet och slapphet och bekvämlighet. Och han ger ett antal exempel på det här.

Ett exempel då, det är det här Pisa-knäcket som han gjorde. När han kommer här till sin chef på Ekot och visar att ja men jag har gått igenom siffrorna och jag har sett att det stämmer inte. De har förfalskat siffrorna. Så sa hans chef Men professorerna på Skolverket har ju räknat på det här i flera månader. Hur skulle du kunna räkna ut det här på bara ett par dörr? Så han blev instruerad att lägga ner alltihopa. Men han såg ju att det här var en stor nyhet så han gick till en annan person på företaget för att försöka få okej på det här.

Men fick nej och sen så fick han påälsning av en kollega som kom och sa Hörru Ludde, vad håller du på med? Du blir tillställd att lägga ner här. Du kan ju inte göra någonting som din chef inte vill att du gör och så vidare. Så det var till och med upprördhet på Ekot över att han ville titta på det här. Och då gick han till Expressen istället och som jag förstår det så var det så hans Hans bana som frilansare åtminstone senaste vänden kom igång.

En annan sak som han berättar om är det här med jul- och sommarledigheten. Han beskriver ett fenomen som kallas för julsäcken. Som består av att för att man ska kunna ta lite ledigt över jul och inte behöva jobba på redaktionen hela tiden så förbereder man nyheter som är lite mer tidlösa som man kan lägga ut schemalagt under julen utan att man behöver vara där. Så det här jobbar man på under hösten och förbereder.

Julesäcken och så gör man samma sak på våren för att bli sommarsäcken som man kan ta mer ledigt på på sommaren. Och han var ju ny. Ludde Hellberg var ju ny på redaktionen så han kände inte till hur det funkar. Han blev paff när han hade ett möte och och de då istället för att hålla på att undersöka Pisa-förfalskningen så föreslog redaktionen att han skulle göra en artikel om Den utsatta situationen för butikspersonal som tvingas lyssna på julmusik hela dagarna i julkommersen.

Och han trodde att det här var ett skämt. Så han började skratta. Hans chef spände ögonen igenom. Och förklarade för honom att det här var inget skämt alls. Ett annat exempel är att han hade en kollega som ägnade större delen av sin arbetsdagar åt att plugga japanska. Och öppetsatt med sina tjocka japanska läroböcker och pluggade japanska glosor. Textning.nu istället för att göra journalistik. Och sen så är det ett till då, bara att nämna ett exempel som var ganska intressant.

Det var ju ett tillfälle då Jimmy Åkesson blev attackerad. Det kom ett, det kom liksom ett larm till EKÅT att Någon hade kastat smällare på Ivo Åkesson, så det har varit några explosioner, någon kvällstidning skrev om det och så vidare. Och Ludde Hellberg har ju reporter-instinkter, så han flyger ju upp och säger så här Vad gör vi? Vem ringer polisen?

Vem ringer SD? Ropar han ut i rummet. Bara på en av hans chefer säger Eh, alltså, ja Vi har ju köpt mums mums. Det är fika nu. Det är väldigt roliga historier. Men jag är nyfiken på vad du tror om den här teorien han har. Det är inte det att de är så politiska, utan det är så mycket mer bekvämt att bara strunta i de här jobbiga sakerna.

De är lata och slappa och givetvis, det här är ingenting som han skriver, men ekorelationen är inte utsatta för någon ekonomisk press. Det finns ingen riktig konkurrens, de forskar pengar från staten och vad som händer. Det finns väldigt hög status i hela samhället. Så att de har inget incitament att vara hungriga och kämpa för sin position som kanske vissa andra relationer gör. Vad tror du om den här teorin eller förklaringen till att Sveriges Radio funkar som de gör?

Boris

Nej men den är ju 100% rätt. Alltså det är ju själva, vi har varit inne på detta ett antal gånger när vi har pratat om nedskärningar i tidningar och annat. Då har vi egentligen gjort luft av den här teorin sen bubblas begynnelse. Och det är ju just den här monumentala lathet som inte bara är institutionaliserad utan alltså den här typen av människor, alltså lata människor dra sig till statsmedia och mediemedier och att vi då angriper dem för deras rubbade politik de framför.

Det beror ju på deras lathet. De tar det mest lättsmälta. och framför de åsikter som man ska framföra. Man kan jämföra med ekonomisidorna. De är ju bara fyllda, alltså det är ett överdrift där det bara, men det är ju oerhört mycket rewrites av företagspressmeddelanden helt enkelt. Och tidningarna i övrigt, väldigt mycket utlander i liksom rewrites från nyhetsbyråer, en och annan kolumn.

Och tittar man på bemanningarna. Alltså på stadsmedia eller på de stora mestrandsmediatidningarna i Stockholm. Alltså det är sinnessjukt mycket folk. Alltså de borde hinna med att ge ut en tryggt morgonutgåva och en tryggt kvällsutgåva och dessutom mata på på nätet. Men och det här med semester- och helgfenomenet, det är ju märkbart inte bara på Ekås utan överallt på de här platserna jag pratar om.

och lyssna bara på Stadsradion på somrarna. Det är mycket repriser året om allt, men på sommaren är det sandslöt. Det är ju bara repriser. Tre år gamla högmässor och sådana saker. De kör repriser på historiska serier och så vidare. De kör repriser på gammal radioteater, på högläsningar och böcker som de körde första gången för femton år sedan.

Det är därför att alla har dragit på semester. Alltså de är något så förbannat lata och har ingen hunger. Och de har ingen hunger. För det första är det för att det är väldigt besvärligt. Som helvete här måste man försöka stånga genom en nyhet. Och det lönar sig liksom inte så mycket att ha egna initiativ eller säga att vi måste gräva det här som du gärna sa.

Det verkar ju helt koko. Det kommer alla tycka är avskevärt. Och då riskerar man... Det finns så många vikarier och de faller ju oerhört snabbt in i detta. Det är bäst att sitta lugnt. Man kan lika gärna plugga japanska. Så att... Det är en väldigt bra och rolig beskrivning och den är till 100% sann. Det är den otroliga allvarligheten som är grundproblemet.

Och sen att de är rätt korkade också tror jag faktiskt. Men de två sakerna går ofta hand i hand. Är man lite dum så vet man inte vad man ska göra. Då kan man gärna bara sitta stilla och titta i taket.

Martin

Jag är säker på att allt är sant där det sägers. Men jag undrar om, det här är ingen kritik mot Ludde Hellberg. Han har skrivit en krönika, en rolig krönika och så vidare. Det är en kul vinkel. Men med förvaltning av Tråkig så har jag personligen haft samtal med ett antal journalister som öppet har sagt att saker i stil med att ja, rapportera om nyheter, det är ju en del av vårt jobb. Men en annan del av vårt jobb, och egentligen den viktigaste delen av vårt jobb, det är ju att förmedla en korrekt bild och försvara goda värderingar, att skydda demokratin.

Det är det vi håller på med och nyheter är, nyhetsförmedlingen är ett medel för att uppnå det målet. Så att man har haft en väldigt, väldigt tydlig bild av sig själv som, ja om man vill säga, demokratins väktare och en tydligt politisk. roll och diskussioner har alltid handlat om så att ja men vi kanske måste rapportera om det här för att det är så stor nyhet. Det skulle se konstigt ut om vi inte rapporterade.

Men hur rapporterar vi det utan att skapa några som helst misshagliga politiska associationer och så vidare. Så att jag är glad att de är så lata och slappa och ointelligenta. Därför att om de var mer energiska och mer skarpa så skulle de göra väldigt mycket skada därför att så som de uppfattar sitt jobb när de lägger sig. för en gång skulle göra sitt jobb, kanske nån enasta gång i veckan, är någonting tämligen sinistert.

Boris

Det där är väldigt sant, men jag tror att just den där hållningen, att vi är de stora etablerarna av vad som är sant och har goda värderingar, det växer till stor del ur myllan. Det finns en värdegrund, man vet vad som är rätt och fel.

Och också laborerar man kring detta helt enkelt. De har ju ingen kunskap om USA. Men det blir väldigt lätt att, är man lat så är det lättare att hålla sig till den etablerade sanningen att Trump var mentalsjuk och var mest sugen på att utlösa någon slags krig. Hur absurt det än är. Så jag tror att sakerna går hand i hand. Och en vänsterståndpunkt är på något sätt följden av att man är lat och lite obegåvad tror jag.

Martin

Det sista du sa det är förstås helt sant. Den kopplingen är väldigt stark. Men jag inser också att du har rätt i det som du sa innan. Det är väldigt svårt att göra bra journalistik på riktigt. Det är såklart mycket lättare att rapa ur sig pek och värderingar. Så jag förstår poängen. Och du har rätt. Och Ludde Hellberg har rätt. Om E7 har svarat på den här artikeln. De fick in en replik i Kvartal. Claes Wolf Vass.

Boris

Nej!

Martin

Inte han. Jo, Claes Wolf Vass. Han har ett väldigt roligt namn som är svårt att säga. Snubbla varje gång jag säger det. Han är chef på Ekot nu, jag vet inte om han har varit tidigare eller om han känner sig personligen utpekad om det är han som är mums mums mannen som inte ville rapportera om SD och så vidare. Jag har mina misstankar. Han har skrivit en artikel, en kortsvar i kvartalet, där han säger att det inte är så här, vi jobbar jättehårt och producerar väldigt mycket journalistik varje dag.

Han tillstår att det var att det var en del som gjorde det. I efterhand kan man tycka att det hade varit bra om vi hade varit först med Pista-storyn. Det blev tyvärr inte så den gången, men det var mer tillsammanträffande. Men han säger att vi tar vårt uppdrag på största allvar och de ökade publiksiffror som vi har sett under coronapandemin bekräftar att vår starka nyhetsjournalistik är efterfrågad av lyssnarna.

Jag fastnade lite för den kommentaren, jag undrar om Claes Wohlfvast själv, jag undrar om han förstår vad han skriver om han överhuvudtaget kan sätta det här i ett sammanhang. Ökade publiksiffror under coronapandemin, det har alla fått. Alla som på något sätt sysslar med någon typ av nyhetsmedling, oavsett om det är mediecentrumsmedier, alternativa medier, höger, vänster. Om man bara har ordet coronavirus i en rubrik så får man mer publiksiffror.

Det är samma sak för Radio Bubbla. Alla våra inslag, som vi har slutat göra nu för jag är så trött på ämnet, men alla inslag vi gjorde om pandemin fick jättemånga lyssningar, super mycket uppmärksamhet. Många och många fler som hör av sig, lyssnare som diskuterar de inslagen och så vidare. Det är orsaken till att man får ökade publiksiffror under pandemin. Det gör det även generellt i kriser, katastrofer, när det blir terrorattentat och sånt där.

Det är ju att det orkestreras, piskas upp enormt mycket kollektiva känslor i samhället. Och det orkestreras genom en alarmistisk inställning. Det är media, det är Ekot själva och de andra medierna som skapar en artificiell fixering vid ett visst ämne som gör att människor blir... psykologiskt beroende av att sitta och ladda om sidan på nyhetssajterna för att läsa det senaste om coronaviruset.

Vilket är givetvis totalt meningslöst och som absolut ingen skulle hålla på med om inte Claes Wolf Watz och hans likar hade piskat upp den här fixeringen, den här hypnosen kring fenomenet. Så att det är som att först hypnotisera människor och göra dem beroende av sådana katastrofporr som man pumpar ut hela dagarna. Och sen sitta och slå oss över bröstet och säga att, ja, kolla på våra ökade publiksiffror. Det är återigen då, jag vet inte om han är oerhört lömsk eller bara fantastiskt aningslös och slapp i tänkande. Förmodligen lite av båda va?

Boris

Jag tror det. Men vi har ju också en... Det som gjorde mig mest deprimerad var det här med mumsmumsen. Inte det att de tar en fikarast, jag hade inte väntat mig något annat än att de älskar ju att fika. Men mumsmums, de sitter alltså på en plats som är ganska nära bra bagerier.

Hade någon kommit in och sagt att... Nej, nej, det är fikarast. Jag har varit borta på tyska bakkeriet och köpt färsk apfelstrudel. Då hade jag nästan kunnat förstå lockelsen att, nej, vi lägger ner den helt säkert. Vi går och fikar. Vet ni, någon kommer in med en liten kartong mums, mums. Alltså det är så oerhört fattigt. Dels vill man önska sig motståndare som är intelligenta och energiska.

Det blir roligare då. Men när de är så trädiga så sätter de sig och äter mums, mums. Det är nog inte fattigt i anden på något sätt. Mums mums. Förlåt, du kan inte gilla mums mums? Nej jag vet inte.

Martin

Jag har bara en vag uppfattning av vad mums mums är. Det är något sånt här med chokladtoppar. Men jag vet inte vad som är i dem. Det är choklad på utsidan, men vad innehåller mumsums på insidan? Jag tror aldrig jag käkat en mumsums.

Boris

Något slags uppr... uppr... Upplöst stenad frigolit. Jätteäckligt alltså. Du skulle inte gilla dem, jag lovar.

Martin

Jag kan förstå att Sveriges radiojournalisterna identifierar sig med mumsmus.

Boris

Men du, de känner en själslig affinitet helt enkelt med detta industriella bakverk.