Martin

Konstnären Lars Wilks och två poliser avlidna i trafikolycka i Markaryd sedan fordonet de färdades i kommit över på fel sida av vägen och korriderat med en lastbil. Det här har varit den absolut största adyatsändelsen i Sverige under de senaste dagarna och därför, eventuellt är det därför som vi har den stora äran att få inleda den här sändningen med ännu en vers från Klot Johan i Karlstad.

Så vi börjar där och det blir ett bra avstamp för att prata mer om saken. Parentation Lars Vilks, en modig man med stillsam glöd, Hans verk en viktig insikt åt oss gav, Att friheten som mest är skir och spröd, Men inte fick han något verkligt stöd. Han skälldes för provokatör rent av, dock fysiskt skydd av säpå staten bjöd.

Ironiskt nog så blev just det hans död. Till himlen for han med en livvakt som prestav. Ja, jag var tvungen att googla två av orden i den här versen som jag inte kände till som tidigare. Dels parentation, det första ordet i rubriken, och dels det sista ordet prestav. Det var jag tvungen att lära mig faktiskt idag. Så det tackar Klokt Johan för, det förklarar mig två nya ord.

Boris

Prestav är ett gammalt finslaviskt ord ursprungligen.

Martin

Det är kanske det som jag skäms minst över att jag inte kände igen. Det är någon typ av marschalk som... gör grejer under ortodoxa gudstjänster. Och en parentation det är en, det är någonting som sägs om en död person. Klot Johan har en, han har en positiv bild av Lars Wilks och också en skildring av hur Lars Wilks har betraktats och hanterats av det svenska samhället.

Och det här är väldigt intressant, jag hoppas att vi ska kunna komma tillbaka till det här. För jag tycker inte alls att det är självklart hur man ska se på Lars Wilks eller på hur han hanterats av etablissemanget eller Zäpo och så vidare. Men jag känner ändå för formens skull just nu är det här färskt i allas minnen. Men eftersom folk lyssnar på det i bubblan vid alla möjliga tillfällen så ska vi först bara prata lite generellt om Lars Wilks och den här trafikolyckan och så vidare.

Lars Wilks var en konstnär. Eller om han... Jag vet inte om han var... Man kan... Det är ett gäng man kan säga att han primärt var en sorts konstteoretiker. Och i andra hand var han en faktisk utövande konstnär. Han har liksom... Som jag förstått det så börjar han som en mer teoretisk person. Och det är framförallt i den rollen som han kanske ansetts framträdande i vissa sammanhang.

Och han är känd då bland annat som en person som... förespråkare av det som kallas för den institutionella konstteorin. Som är en teori som beskriver vad konst är för någonting och säger att konst är inte någonting som, inte någonting som betingas av konstverkens inneboende egenskaper, konstens skönhet eller något sånt där, eller reaktionerna som konsten väcker i människor, eller den den funktion som konsten fyller i samhället, utan vad som är konst.

Det avgörs av konstens egen värld. Institutioner helt enkelt. Olika typer av kåterier av konstnärer, akademiker, kritiker som tycker saker om konst inuti konstvärlden. Det här är ju en uppluckring givetvis av hävdvunna idéer som man haft i västlandet i hundratals år.

Lars Ehrlichs var också en del av en postmodern rörelse inom konsten. Han gjorde också själv konst som var typiskt postmodern. Väldigt navelskådande, självupptagen och ointressant, så kallad konceptuell konst. Ett exempel från klassisk Lars Ehrlichs grej är att han ställde ut sig själv på ett konstgalleri.

Istället för att måla tavlor eller göra skulptur så gick han själv och ställde sig i en rörelse. På en piddestal på ett konstgaleri. Det var han som var konstverket. Oh, vilken radikalspännande idé va? Han är också känd för NIMIS och några konstverk till som är skulpturer gjorda av skräp som han har hittat på en strand.

Så han har byggt torn av skräp på en strand som ser ut som kanske något mer avancerad version av någonting som ett litet barn skulle bygga på en dag på stranden. Och runt det här så har han också skapat en mer konceptuell inramning då, han har skapat en mikronation, en mikronation av Landonien, som de här skulpturerna ingår i och återigen då, det är inte konstverkets skönhet utan det är hur konstverket provocerar genom att vara normbrytande inom konstvärlden, den typen av saker.

Det är ju de facto att han byggde de här skulpturerna utan tillstånd på mark som han inte ägde. är en väldigt viktig del av konstverket och korrespondensen med myndigheter och konflikterna och så vidare är en omistlig del av konstverket enligt den här typiska konstsynen som han föreströder. Sånt där har han alltid hållit på med.

Men, allting förändrades år 2007 när han ritade ett antal teckningar med de berömda Mohamed Rondell-hundarna. Och de gjordes ursprungligen, jag tror det var tre teckningar som han gjorde från början som han erbjöd för utställning på någon väldigt liten konstutställning någonstans i Sverige.

Där han var inbjuden att göra, temat var hunden i konsten och sånt där. Och det här var hans bidrag på temat konst om hundar. Och det var ju liksom han hakade in då i en mem, det här rondellhundsfenomenet som hade börjat något år tidigare men som var ganska nytt och färskt nu. Nu kanske det mest förknippas med hans Mohamed-hund men det var ju någon sån här trend, någon mem i köttrymden som hade dragit igång vid den tiden.

Och sen så gjorde han en rondellhund med Mohamed-huvud på. Det här ledde ju till enorm uppståndelse givetvis och som alla vet och det som hände att han... fick ett pris på sitt huvud av diverse muslimer för att han blev utpekad som stor fiende till islam. Och det har också gjorts flera försök, allvarligt syftande försök att döda honom, regelrätta attentat.

Och han har levt under polisbeskydd dygnet runt, så vaktar de honom, står på postering utanför hans hus, kör runt honom vart han än ska och har en enorm säkerhetsapparat. Ungefär som. ungefär som man har kring statsministern eller något sånt där. Jag tror att... Jag vet inte, det finns i alla fall inte fler än statsministern och kanske någon minister till som har den typen av stor säkerhetsapparat.

Så han är väl i alla fall en av Sveriges fem mest skyddade personer och sånt där. Kanske om man ska räkna in kungen och så vidare. Men han delar ju en enorm infrastruktur kring Lörsviks för att stoppa muslimerna från att döda honom som de så gärna vill. Och hur dog han då? Vad var det som hände häromdagen? Det är lite oklart faktiskt. Han hade varit i Stockholm och ätit middag med Kjell och Stina Dabrowski.

Har jag läst i tidningarna. Och när han var på väg hem så polisen körde honom hem. Två poliser i samma bil. En särskilt utrustad Land Rover. Med... eller Range Rover kanske det heter det. Blandar ihop dem. En sån här bil i alla fall. Som en stor SUV. Fast med extra pansar och utrustning. Och dom körde på motorvägen. Och den officiella historien är någonting i stil med att Någonting hände som gjorde att dom kom över på fel sida av vägen.

Vilket gjorde att dom krockade med en lastbil och det blev en stor explosion. Allting exploderade och brann upp och alla dog. Vilks av poliserna och även lastbilschauffören. Så det är den officiella berättelsen att det här var en vanlig bilolycka. Sen finns det ju den del. Jag har inget tvivel kring det här. Det är svårt att göra reda för exakt vad som händer när man ser på bilderna. Det kanske kommer en fullgod förklaring till småningom. Men jag har hört många människor titta på de här bilderna, läsa berättelserna och fråga sig hur det här hänger ihop.

Man tittar på precis vilken typ av skador som uppstått på mitträcket, mellan vägdelarna, däckspåren på vägen, hur de ser ut, vilken riktning de leder och så vidare. Och det finns också åtminstone en jihadistgrupp som har tagit på sig ansvaret för det här. De säger att det här var en terrorattack, vi utförde den. Det var någon grupp i... Pakistan eller Indien och sånt där. Och så finns det ju den här skumma omständigheter som till exempel att, jag vet inte om det här stämmer men jag såg en Youtube-video, den såg den såg liksom legitim ut tidigare idag, att dagen innan som den här bilavlyckan hände så var Wilks i Stockholm på Konstakademien och var som ett försöksperson i en konstinstallation som simulerade en våltande bil så att han kliver upp och sätter sig i en liten skittan.

En bil liknande sak som åker framåt längs ett räls i rummet samtidigt som den roterar som om bilen håller på att slå runt. Det här hände alltså dagen innan. innan bilen lyckas. Det är lite mystiskt. Och sen så var det sådana detaljer som påpekades då. Som att det var en sorts Davidsstjärna på den här bilen som Vilks roterade runt i.

Vilket eventuellt är en symbol för frimurare. Förlåt, jag har inte jättebra koll på det här. Men jag har alla möjliga teorier i omlopp i alla fall. Och jag skulle inte betragna det som klarlagt exakt vad som hände Att det var en vanlig bilölycka och inget fult spel inblandat och så vidare. Ja, medierreaktionerna har ju varit enorma. Alla sorters reaktioner, alla ska reagera på det här givetvis, tycka till.

Nästan alla medströmd tyckare hyller Lars Willis som en hjälte, en sorts martyr. Men... Så har det inte alltid låtit. Det är intressant att fundera på hur folk pratar om Wilkes nu respektive tidigare. Och det finns också en mer seriös diskussion som bör has om hurvida Wilkes faktiskt var en hjälte. Det är en ganska komplicerad bild. Jag har själv en del tankar om den saken. Men jag skulle först och främst vara nyfiken på att höra dina tankar, Boris.

Boris

Ja, dels det här med konstnärskapet. utrangerade ur debatten. Hade inte rondellhunden inträffat eller hade han inte gjort sina rondellhundar då skulle han varit en ganska negligerad person i det svenska konstnärskapet. Det är jag övertygad om. Det är en slags provokativ performance-konst som jag tror de flesta inte bryr sig om faktiskt.

De enda som berörs direkt är byggnadsnämnden där han byggde det här konstverket av skrot och gammalt virke. Jag funderar faktiskt på att lösa en del tvister med byggnadsnämnden i Västerås gällande vårt landställe. Mer på huvudet att jag är konstnär och kanske kan få polisbeskydd också med tanke på min antimuslimska inställning.

Egentligen vill jag plocka bort den, för att man nu tar upp det här med hans konst. Det är en följd av det liv han fick leva efteråt. Jag berörde det lite grann igår, och jag skulle jämföra honom med Salman Rushdie. Salman Rushdie blev också den första vilk när han skrivit Midnatsbarnen.

Hela den muslimska världen var inte bara så kallade extremister. Alla muslimer verkar ha hatat honom. Och det här var en oerhört oväntad reaktion från honom. Han hade skrivit en skajsig bok om vissa... saker han tyckte var obehagliga, det var allmänt fåningar i koranerna och i muslimsk tro och mytologi.

Och bara för att vi västerlänningar skulle tycka att Salman är som vi, han har aldrig väntat sig den reaktionen. Och det blev ett ganska långt lidande för honom innan muslimerna tröttnade på att jaga honom, och att han var en fattor återkallare och så vidare. Innan vi diskuterar hjältebegreppet ska man konstatera att till exempel Rastio och Velix går in i samma kategori, alltså att personer som ofrivilligt hamnade i en situation de inte hade förväntat sig och definitivt inte önskats i.

De gjorde inte det här för det fria ordet. Någon av dem. Men när man väl sedan sitter där i den här sitsen att alla muslimer hatar en och rätt många vill ta koll på en, då vill ju vem som helst ikläda sig i en lite finare klädnad och ta skydd var man kan och hävda alla principer som tänkas kan för att man ska få vara i fred och att folk kan sluta upp bakom en.

Och då blir det ju inte upphandlande freden. Och det är värt det i båda deras fall. Båda utvecklar liksom lite doktriner i frågan. Och... Jag stannar där av två skäl. Dels vill jag att jag anar vad dina tankar bärs av. Utveckla dem så ska jag utveckla mina tankar efterpå. Men man bör ju också notera att du har ju faktiskt pratat med den härdangången en gång i tiden. Jag har det,

Martin

ja. Jag har träffat Lars Wilks några gånger. Det blir två tillfällen. Du har haft längre stunder och jag har interagerat med dom. Framförallt var det ett tillfälle. Jag var på frihetsfrontens sommarseminarium ute på Barnas Ö. Någon gång, kan det vara tio år sedan eller sånt där. Han var ute och höll en föreläsning för frihetsfrontens, alltså Nydebrala Libertarianska organisationen. Och då var han ju där ute på Barnas Ö och käkade lunch och sådär.

Så då passade jag på. Tog honom åt sidan en stund och hade ett någorlunda långt samtal med honom. Jag ställde alla frågor som jag hade och verkligen försökte förstå liksom hur han tänkte och var liksom... hela den här situationen som han befann sig i. Det var tio år sedan då, så jag minns inte exakt i detalj allting, men alltså det som slog mig framför allt det var att, att Vilks var, var så väldigt apolitisk.

Mitt intryck var att han var inte intresserad av politik överhuvudtaget. Inte av islam, inte av yttrandefrihet. Han var bara extremt nördig, alltså kufig och totalt insnöad på konstteori. Det var ju allting handlade om för honom och det enda han egentligen brydde sig om. på känslomässigt plan. Så det var med intyg som jag fick. Han var ju förvånad, som du säger. Han var ju förvånad över det här som hände med Muhammad-teckningarna.

Och jag tyckte han verkade irriterad på att hans teckningar uppfattades som politiska, som ett politiskt hot eller något sånt där. Därför att han menade på att han hade skapat de här teckningarna enbart som ett inlägg i en intern debatt mellan konstteoretiker. Han ville att diverse... professorer och konstkritiker och gallerister och så vidare skulle skulle reagera.

Och han var för bluffad över att någon annan brydde sig om deras interna debatt. Det var så han han förklarar väldigt tydligt. Jag är säker på att jag inte missuppfattade liksom den delen av hans resonemang. Så att på sätt och vis, alltså poängen är på sätt och vis det här vanliga postmoderna navelskådandet där man dividerar kring vad konst egentligen är och tänger gränserna genom att.

skapa saker som ingen normal människa anser är konst. Men sen påstår man att det är konst och försöker komma undan med det. Och om man kommer undan med det, då är det konst. Det var ju Lars Wilks uttryckliga teori, alltså den här institutionella konstteorin. Och de här Muhammed-tecknarna är ett exempel på det, därför att det här var också någonting som han pratade om, att de är ju avsiktligt fula.

Avsiktligt dåligt gjorda. Jag vet inte om Wilks är en duktig tecknare egentligen, Men han kan definitivt teckna bättre än de här Muhammed-teckningarna. Men han gjorde dem avsiktligt slarviga och fula. Därför att han är inte intresserad av konstnärlig själv. Han är bara intresserad av den här konst-teoretiska, konceptuella poängen. Och för min del, jag tyckte då, jag tycker fortfarande att allt det där är bara totalt trams.

Och framförallt så är det såklart, ja, allting de här konstnärerna håller på med är helt sjukt och det är så äckligt att de har så offentliga poängar. Det är så sjukt att de har så offentliga poängar. hela tiden pumpas in i den här typen av solipsistisk skräpverksamhet. Men poängen är alltså att Wilkes, han gjorde inte de här behovmöteckningarna som en politisk handling, utan han blev förfärad när de tolkades politiskt. Han ville göra en väldigt begränsad poäng om vad konstetablissemanget såg som konst, och att man kan kritisera vissa grupper men inte andra grupper och så vidare.

Men jag tror jag vill prata om det här med hans konstnärskap och hans postmoderna inställning och allt det där. Jag tycker det är relevant Boris. Därför att jag tror att det kanske är därför som Lars Wilks kunde bli så hyllad. Han lyftes fram som den främste dissidenten. Därför att han egentligen inte var någon dissident. Eller rättare sagt, han var ett slags dissident. Eller någon sorts pseudo-dissident kanske. Men enbart inom konstvärlden.

Han var en rebell. Men det han gjorde uppremot var idén om att det finns gränser för vad som kan utgöra konst. Som inte bestäms av konstvärlden själv. Han var inte mot islam, han var mot skönhet.

Boris

Det där är jätteintressant. Det är en väldigt bra beskrivning av Lars Wilks syn på konst. Men jag tror inte att det var därför han var hyllad. Det är väldigt mycket så att, som du var inne på i början, han var ju inte särdeles hyllad. Innan rondellhundarna så var han inte så speciellt uppmärksammad.

En kuff. Efter rondellhundarna så var han uppmärksammad, men ganska omstort. Jag kan säga så här, konstkritiker och andra personer som är intresserade av konst och kultur, men postmoderna inställning, var ju inte några varma förespråkare och beskyddare av Lars Wilhelms yttrandefrihet på något sätt. Jag kommer inte på någon.

Det fanns ju rätt många. Kulturröster som tyckte att han var en dålig konstnär. Och det andra att han hade begått fel. Det gamla klassiska. Att även Lars Wilks har sparkat ner. Att han har sparkat på fattiga muhammedaner i utanförskap. Det är egentligen först i och med Lars Wilks död.

Man kan se en remarkabel omsvängning. Det är en stor omsättning. Nu är han ju helgångsförklarad som konstnär. En person som skapade god och stor konst. Inte bara att han var en skapande konstnär, han har plötsligt blivit en framstående konstteoretiker. Han har blivit en person som var... Det är Jesus Kristus man beskriver utan överdrift. Hur han var sprudande, humanistisk, fantastisk att samtala med och så vidare.

Det gör det vissa andra problem som jag kan komma tillbaka till. Och en förkämpe för yttrandefrihet. Väldigt många har ändrat kurs totalt nu när Lars Wilks är död. Det är en form av ren befrielse man har sett för dem. De är av med det här problemet. Det finns ju också tankegången att...

Jag tycker det är lite bakvändigt. Jag kan föregripa det för att du kommer att komma in på frea tiders tankgång där. Och säkert din egen dessförinnan. Om att Lars Wilicks var nyttig för staten och Bollners och Expressen. Och att det var därför man skyddade honom. Men fria tider missar poängen med skyddet.

De missar poängen totalt. Därför att hade man i verklig mening velat skydda Lars Wilicks, då hade man kunnat gå oändligt mycket hårdare fram än man har gjort nu. Det är som många har påpekat med Salmaras-defallet, att hade Margaret Thatcher velat skydda Selma Rasti så hade hon inte behövt liksom förse honom med åtta livaktor och låta honom tricka en källare ungefär i rätt många år.

Utan hon hade ju bara handlingskraft idag om man kunde ha ringt, kom in och kom ett överens med honom att du, nu gör vi så här va. Och så hade han återkallat fattvaren och han fått något utbyte och det blev lugnt. Men Margaret Thatcher och efterföljande brittiska premiärministern behövde Salma Rushdie som en person som visade att kolla vilket jävla eländigt liv han lever.

Han kan inte gå på cocktailparties längre. Han sitter i en källare med åtta trötta brittiska snutar och tittar på tv. Det har en oerhörd skrämseleffekt. Precis samma sak med Lars Wilks. Han var ju perfekt för staten. Staten vill inte att man på något sätt stör och irriterar de nya muslimska så kallade svenskarna.

Och inga kritiska röster. Det bästa man kan göra är att forska runt Lars Wilks i landet i en bil och begränsa hans rörelsefrihet väldigt mycket. är oerhört avskräckande. Därför var han nyttig för staten. Man skyddade inte honom på riktigt. Utan man höll honom som en fånge och ett skräckexempel. Nu får de hitta något annat att skrämma folk med. Vanliga kulturmänniskor vill ju inte sitta som Lars Felix. Det har varit jätteeffektivt, tror jag.

Martin

Jag ska försöka förstå din teori här, Bård. Så att, de facto att man har lagt oräkneliga miljoner på att skydda Lars Wilks med livvakter dygnet runt, tre polisbilar som åker vart han än ska med pansar och fordonen och ditt och dattern liksom. Orsaken till det är inte att man egentligen vill skydda hans liv utan det är att genom att i senset den här säkerhetsteatern runt Lars Wilks så skrämmer man alla andra och berätta för dem att... Ni måste passa er för, ni får inte mucka med muslimerna. Därför att då, kolla på Lars Wilks, då blir det väldigt farligt för er.

Boris

Ni får sitta bredvid honom i baksätet och det är inte så jävla kul. Han kommer bara prata konstig konstteori. Det är, jag tror exakt det vi har sett utspelas framför våra ögon.

Martin

Mm. Mm, okej. Så... Så... Och du är också inne på att de... Om de verkligen hade bryt sig från Lars Wilks så hade de kunnat göra någonting annat. Kan du utveckla det lite mer? De skulle alltså ha... Men jag förstår det rätt, de skulle ha kontaktat muslimska grupperingar i andra länder som har utfärdat fattvor mot Lars Wilks och liksom göra en deal med dem om att ta tillbaka fattvan.

Boris

I Sveriges fall hade det inte kunnat gå. Margaret Thatcher till exempel hade kunnat göra det med Iranierna. Hon var bra på att sluta konstiga dyrt. Så det hade säkerligen gått. I Sveriges fall var det lite annorlunda. Man har liksom ingen påndus, ingen kraft och så vidare. Däremot så hade det funnits många andra saker man hade kunnat göra för att förflytta dem i säkerhet för för gott helt enkelt.

Man kan ju lämna landet om inte annat. Det finns mycket man kan hitta på, men man hade inte kunnat göra en tärtseldeal med Iranerna. Det tvivlar jag på. Men hade den som ursprungligen utfärdat Fatwan dragit tillbaka den och sagt att allt är okej med Salman, låt grabben vara. Vid den perioden hade ingen lyft ett sving. Det är ingen teori som jag har kopplat ihop. Den var i svang i början. för många år sedan tror jag att den är fullt applicerbar på Sverige.

Martin

Ja, det låter lite långsiktigt tycker jag med tanke på att det har gjorts en 3-4 seriösa attentatsförsök inklusive några där folk har strukit mer, men inte just Lars Wilks, även om han var måltavlan. Nej,

Boris

men alltså det är... Nej, men nu måste de ju förstått mig. Alltså det gör det ju hela bättre. att han hela tiden faktiskt kan utsättas för mordförsök. Då blir det ju året realistiskt. Det skulle inte ha funkat lika bra om inte de här två konstiga albanerna hade försökt till exempel. Det är en del i spelet. Alltså att man vet att det kan hända och då blir det ju ännu bättre skrämselteater.

Martin

Ja, jag tycker det är lite... Jag förstår ju någonstans din intervju. Jag kan inte säga att jag är förvånad. Jag känner mig särskilt övertygad av den, men om man spinner vidare lite på det här spåret då. En sak som är lite svår att förstå och som du redan har berört är ju att, vad skulle man kunna göra för att skydda Lars Wilks mer? Ja, Salman Rushdie hade man kunnat skydda med att Margot Thatcher hade kunnat ha någon förhandling med Ayatollahn. Men Lars Wilks kan man inte riktigt göra så, verkar inte du tro heller.

Men däremot så skulle man kunna ha skyddat, man skulle kunna ha flyttat honom utomlands till exempel. Och det är vad man normalt gör med människor som befinner sig under extrema hot. De får skydda identitet, de får flytta till en ny ort, man håller hemligt var de bor någonstans nu. Eller så får de flytta utomlands eller om man är hytta på för någonting. Men det har man ju inte gjort med Lars Wilks, utan tvärtom så har man ju uppmuntrat honom i praktiken att fortsätta vara en väldigt högprofilerad person, att fortsätta vara konstnär, ge föreläsningar, åka på fester och allt möjligt.

Han har ju fått leva liksom the high life som konstnär. Inte bara sitta och trycka en källare med poliser utan till en enorm kostnad så har man sett till att han har kunnat göra alla de här sakerna. Till skillnad från mig vetligen alla andra utom kungen och statsministern som har den typen av hotbild mot sig. Därför att det man normalt gör att man säger att du måste ligga lågt nu tyvärr liksom.

Men inte Lars Wilsman. Till exempel välkänt hela tiden var någonstans han har bott, att han bor i ett hus nere i Skåne och var det ligger någonstans och sånt där. Men jag antar att då i din teori så är det här en del av den här säkerhetsteatern. För att om man låter Lars Wilks fortsätta vara i rampljuset trots den här hotbilden så förstärker man hotet och skrämseleffekten.

Boris

Exakt, det är faktiskt den enda logiskt hållbara teorin. Det är för att hans användbarhet och iscensätta försvinner om man låter honom försvinna. Det är nödvändigt att forsla runt honom och visa vilket säkerhetspådrag det är omkring honom. För att skrämma skiten ur konstnärer och skribenter och andra.

Den sidan vill man inte hamna i. Den teorin kan verka uddrad, vilket alla bra teorier är. Den motsatta teorin har jag oerhört svårt att få gå ihop. Därför att det är om man nu antar att till exempel som fria tider säger att det var idén och Expressens intresse. Den teorin håller inte från de avslutade ledartycken med att idéns intressen och Expressens anledning att det är det det har sett ut så här under de här ungefär tio åren.

I så fall blir det jätteundervisad att DN och Expressen under hela den här perioden har haft ett antal artiklar som har synligen tveksamt inställats till vilspersoner, gärningar och så vidare. Precis som andra tidningar också har haft. Det blir oerhört motsägandesfullt. Vi tänker skydda en person som vi betraktar som en vilsperson.

Han var en onödig provokatör. Och varför då? Om det nu var så att han gick på något obegripligt sätt i Jens och Expressens ärenden Då skulle man ju då ha hyllat honom från start. Det är ju först nu man hyllar honom som en stor konstnär och en stor tänkare, varm humanist och en stark försvarare av yttrandefriheten.

Martin

Ja, det är min vilja också att... hur man har pratat om Lars Wilks har förändrats gradvis över åren och särskilt efter att han dog. Den här Fria Tider-artikeln som du nämner, Boris, kan jag säga det kanske till lyssnarna? Det är en ledarartikel i Fria Tider som heter Lars Wilks liv säger något viktigt om Sverige. Jag tycker det var en intressant artikel som gjorde många tänkvärda poänger.

Det är kanske hetaste tagningarna som jag har sett på Lars Wilks frågan sedan han dog här. Sen tycker inte jag att den artikeln är... Det finns väldigt många problem med den artikeln. Eventuellt de sakerna som du nämner, Boris, men också... Jag kollade upp lite grann källorna till några saker de skriver om och såg att de hade... Jag anser att de ganska grovt felciterar Lars Wilks vad det gäller Dan Park, till exempel. Där de får det att se ut som att Wilks 2012 attackerade Dan Park.

Men som jag ser det så har de förvridit, för jag kollade upp vad Lars Wilsson faktiskt skrev på sin blogg som de själva länkar till. Och det var en ganska försåtlig, väldigt tendensiös tolkning och så vidare. Så jag vet inte, jag håller med om att den där artikeln är problematisk. Jag gillar din teori för att det är en teori. Jag själv så ser det bara som ett mysterium. Jag tycker att ingen har lyckats förklara det här. Så att jag kan förstå det i alla fall.

Boris

Det finns ju en förklaring som vi har varit inne på i ett helt annat sammanhang som man inte ska förakta det här sammanhanget heller. Det är den totala valhäntheten hos svenska medlemmar. Vi har pratat om det rätt mycket när det gällde coronan.

och den så kallade pandemin. Hur det kunde bli beändrad är anständigt. Det har fått av sig jäkla valhämtar på Folkhälsomyndigheten och politikerna också. Man kan ju tänka sig att det är mycket enkla scenarier att lineera upp det hela så här. Okej, nu har vi en konstnär som är mordhotad av en massa skogstokiga muslimer. Ja, ja, vi får försöka skydda honom på något sätt.

Det här är det bästa de kunde åstadkomma. Medias omsvängning sker parallellt på sina egna premisser. Medier tycker oerhört till av honom därför att han har tanken på att man inte får angripa muslimer. Det är stackare som ligger ner som vilksen ung människa. Det är först nu man ändrar sig.

Och att det inte är någonting annat än de vanliga kultursidiga mekanismerna i kombination med myndigheters valhemtighet. Nu blir det ju så tråkigt så är det bättre att skapa en teori om det hela.

Martin

Jag är fortfarande helt agnostisk i den här frågan. Jag tycker att det är otroligt märkligt och hela historien kring Lars Wilks, all uppmärksamhet kring honom nu, är bara en riktigt konstig berättelse i samtiden. För mig känns det som att... Det är nästan ingen som uttalar sig om det här som har ett som har ett ärligt uppsåt och ett rent samvete och igenom sorts objektiv beskrivning.

Jag vet inte exakt hur jag ska beskriva det. Men just nu är det väldigt mycket att alla vill liksom associera sig med Lars Wilks nu när han blivit en martyr och så vidare. Och det är bara enorma rökridor som läggs ut över allting som har hänt hittills.

Boris

Grundgrejen är det vi sa i början tycker jag, att han snubblar in i det hela. Man kommer rätt långt med det här konstanterat att man ska bara börja nysta på det hela. Men svårslagen är ju Aftonbladets rubrik idag. Att man ska följa Lars Wilks drar på hela sidan. Dagen som skakade i Sverige, det är kanske att ta i lite grann.

Martin

Du är säker på att de inte skrev om att Facebook gick ner i några timmar?

Boris

Nej, de hade en bra tagning på det också. Det var att hundratusentals människor sökte sig till Aftonbladets chatt som hade öppnats speciellt för detta. Tack,

Martin

tack.