Martin

Fnordspotting, Robert Heinleins förment spretiga ståndpunkter, återspeglar i själva verket en genomgående progressiv hållning, stadigt förankrad mellan nyliberalism och neokonservatism. Robert Heinlein var givetvis en av de allra största science fiction-författarna någonsin.

Det finns säkert de som skulle säga att han var den största inom hela science fiction-genren. Han var i alla fall en av den moderna science fiction-genrens fäder. Man brukar prata bland de stora tre, som är Robert Heinlein, Arthur C. Clarke och Isaac Asimov. Alla tre var briljanta och oerhört produktiva och de la grunden för science fiction-genren under första delen av efterkrigstiden.

Men Heinlein var speciell för att han var, på flera sätt givetvis, men en sak som särskilde honom från de andra två det är att han var kontroversiell på ett sätt som de andra egentligen inte var. Man kanske inte helt ska dissa Clark och Aschman för att säga att de inte alls var kontroversiella för att de var badbrytande på vissa sätt och de skrev om vissa sociala frågor och sånt där.

Men inte på samma sätt som Robert Heinlein. Han hade mycket radikala uppfattningar om politiken. alla tänkbara samhällsfrågor och han skrev i sina böcker om politik och om religion, om sex, om rasfrågor och om kvinnor. Han hade vissa välkända ståndpunkter kring alla de här frågorna som han utvecklade på många sätt.

Politiskt var han ju, om vi ska komma till det, det finns lite tveteligheter, men han var en mycket fredlig person, individualist. Han var kritisk till religioner, alla etablerade religioner. Vad är det sex som han skrev mycket om så tyckte han att rådande sexualnormer var för kraftigt. för begränsande, han var mer för fri kärlek och sådana saker. Och i rasfrågorna då så var han en stor förespråkare för rastolerans och förbrödering mellan vita och svarta och alla andra raser och sådant där.

Vilket delvis var kontroversiellt på den tiden. Det finns mycket andra slag också, en annan kontrovers. i Heinleins kvinnorskildringar som har debatterats. Å ena sidan så beskrivs han som en sexist som framställer kvinnor som underordnade och som våpiga sexobjekt. Men å andra sidan så hyllas han för sina skildringar av starka kvinnliga karaktärer.