Martin

Prins Philip, hertig av Eddingburgh, avlider vid 99 års ålder. Hertigen var gift med drottning Elisabeth II i mer än 70 år och är den prinsgemål som tjänat det brittiska kungahuset längst genom historien. Prins Philip, hertigen av Eddingburgh, har gått ur tiden. Det skrivs och pratas oerhört mycket om honom just nu i världens alla medier givetvis och jag tycker att även vi ska säga några ord om honom.

Det första jag kommer tänka på när jag tänker på prins Philip är att han var en riktig kunglighet. En riktig, riktig kunglighet på flera olika sätt. Dels har vi förstås hans utmodentliga anor. Hans far var Andreas, prins av Grekland och Danmark. medlem av en gren av den danska kungafamiljen som hade installerats på den grekiska tronen på 1800-talet.

Prins Philips farfars far var kung av Danmark och hans farfar var kung av Grekland. Hans farmor hade både ryska och tyska förstliga anor och hans farmors farfar var zar av Ryssland, zar Nikolaj I. Tack för mig. Och prins Philips mor var Alice av Battenberg.

Battenberg var en gammal förstligett från Tyskland som hade migrerat till Storbritannien och ändrat sitt namn från Battenberg till Mountbatten. Hans morfar var brittisk markis och första sjölård, alltså högsta befälhavare för den brittiska flottan, vilket även hans morbror Louis Mountbatten var. Och hans moster Louise var drottning av Sverige.

Hon var gift med Gustav VI Adolf. Och sist men inte minst så var prins Philips mormors mormor ingen mindre än drottning Victoria. Den drottning Victoria, den första av de brittiska. av England. Så både Philip och hans hustru Elisabeth var alltså barnbarns barnbarn till drottning Victoria. Så jag antar att de var då tre männingar och förmodligen släkt på diverse andra sätt också.

Ja förlåt, dessutom då så prins Philip han hade en gedigen karriär i det militära, så som det anstår en riktig kunglighet. Ingen fusk med bara hederstitlar och sånt där utan han gick i sin morfars och sin morbrors fotspår och gick in i flottan 1939, några månader innan andra världskriget utbröt och var i flottan under andra världskriget och efteråt och avancerade till kommendörkapten 1952 när han då fick lämna det militära därför att hans fru blev drottning av England han var tvungen att bli prins på heltid Jag tror att han tekniskt sett blev prins några år senare men han blev då drottning i mål Och i den egenskapen så fick han diverse militära hederstitlar.

Han blev femstjärning, amiral, fältmarschall och så vidare. Men han fortsatte hålla nära kontakt med det militära under hela sitt liv. Man kan nog säga att han alltid var en soldat. Eller en sjöman kanske man säger, för en flottans man. Och det har väl funnits en bild av honom att han på sätt och vis önskat sig att kunna fortsätta med sin militär karriär. Det verkar inte alls osannolikt att han hade kunnat bli amiral på egna meriter.

snarare än bara hedersamiral, om inte annat hade kommit i vägen. Ja, ytterligare några saker. Han var ju en mycket atletisk person och ägnade sig åt typiska aristokratiska, atletiska verksamheter som hästpolo, cricket... och körning, en särskild form av dressyr eller hästsport, det är som ridsport med häst och vagn, där man tävlar i att köra runt en häst och vagn.

Det är en särskild sport som han också var med och utvecklade och definierade reglerna för och etablerade och så vidare. Ytterligare sådana här genuina aristokratiska drag, han var en intellektuell person, han var intelligent, bildad, djupsinnig. Han skrev ett antal böcker sammanlagt. mer än ett dussin böcker. Många av samlingarna har fått avtal som han hade hållit, men det var ju tal som han hade skrivit. Och han har fått fina recensioner från de här böckerna, att det i sig så var gedigna essä-samlingar.

Han har skrivit reseskildringar, en bok om sjöfåglar, ett par böcker om miljöskydd, värdet av att bevara naturliga miljöer och sånt där. Och jag tror tre böcker då om körning, den här märkliga ridsporten, hästomagnetsporten, som han var med och... En av de böckerna är... Det är en uttömmande beskrivning av reglerna för den här sporten. Han definierade den här sporten som han också tävlade i. Det jag försöker ringa in här är att jag uppfattar prins Philip i många sätt som en mönsteraristokrat.

Och dessutom så såg han ut exakt som en riktig aristokrat eller kunglighetsgavsge ut. Lång, smärtvältränad, manlig, oerhört stilig, även långt efter att han har fyllt 90 år. Vi pratade här om dagen om det svenska kungahuset och hur deprimerande det är att ha en så degenererad och nervöst efterbliven kungafamilj. Det är snarare sådana som prins Philip som man skulle önska sig att ha i landets ledning.

Boris

Ja, det är... Ja men precis. Aristokrat och en person som på något sätt mer var hämtad från renaissancen. Den bästa året, den bästa perioden av renaissancen. Det gjorde ett bra porträtt av hans all sidighet, att han gjorde saker på riktigt. som man inte kan tänka sig nu i det svenska kungahuset eller speciellt många andra kungahus.

Det var något väldigt storstakigt också. Och jag råkade häromdagen då läsa en I New Statesman så lät man minnesord, stora minnesartiklar av prins Philip då skrivas av Richard J. Evans Amerikansk vänsterlaborman men också en mycket framstående historiker, en väldigt bra historiker också specialiserad på tysk historia.

Han är som bäst om han behandlar tiden innan hittar faktiskt, för allmän. Öwens är alltså då historieprofessor i Cambridge och han är dessutom en så kallad Regiusprofessor. Han är, Storlene är, Den historiskprofessors stolen är tillsatta på kungens ordning, eller vad man kan säga. Och i det här fallet så har den här stolen funnits sedan George I i början på 1700-talet.

Och Evans skriver sina minnesord utifrån det faktum att han hade mycket att göra med prins Philip. För prins Philip var alltså... universitetskansler för Cambridge. Och det är inte en sån här honorär titel, liksom, ja, prinsen kan få vara universitetskansler på Cambridge, utan det är en riktig postman, mer som en styrelseordförande.

Man leder de viktigare sammankonsterna. Plus att det är kanslerns eller chancellerns uppgift att så fort det finns stora trät, Det finns det ofta på Cambridge och Oxford också. I kollegiet om tillsättningar eller policyfrågor och så vidare. Då är det kanslern som har det sista ordet. Och även han säger att Ben Swede var en mästare på att lösa sådana här konflikter utan att det varit större bråk.

Och hanterade allt mycket kompetent och kunnigt. Och han säger att... I all tysthet så genomdrev prins Philip också att Cambridge också bör ägna sig åt andra saker än som han, prins Philip, sa att ni har ju bara professurer i hebreiska, gammal, grekiska och teologi.

Vilket egentligen är ett överdrift. Men han såg till att de bland annat fick en professur i ingenjörsvetenskap. Så att också en sån här sak som visar på hans mångsidighet. Alltså han var ju kvans därifrån 1976 till 2011. Och förutom allt detta, förutom allt det här som vi räknade upp, så ska man också lägga att en del anser att han var en god målare.

Jag tycker han var lite kantig, men man kan inte ifrånta honom att han faktiskt målade också. En del tycker att han var bra. Och som inte allt det här räckte så genomförde han under sin tid som drottninggemål 22 000 invigningar. Smaka på den, 22 000 invigningar. Dagis, fabriker, museer, Bakningstävlingen, name it, 22 000 stycken.

Martin

Bara det är det värt en plats i himlen. och säga kontroversiella, provokativa saker. Jag såg en samställning med de 300 mest provokativa, fantastiska saker hon har sagt.

Det här är bara resultat av att vara en intelligent och frank person. Jag har inte sett något särskilt som... Det är givetvis inget särskilt provokativt, men heller inte något särskilt... Jag menar, några galna saker. Men det finns ett citat som jag tycker var intressant. Jag såg det tidigare, för länge sedan. Det har cirkulerat en del, jag såg det häromdagen. Han hade sagt vid något tillfälle att om jag någonsin blir reinkarnerad så önskar jag mig att jag ska återvändas som ett dödligt virus så att jag får bidra till att lösa överbefolkningsproblematiken.

Boris

Ja, men det är ett riktigt citat alltså. Det sägs att han är den första som har fått efter det citatet benämningen ekofascist.

Martin

Ja, det är lite det jag är ute efter att där kan man ana vissa idéer som ändå är genuint radikala. För återigen då, jag tror inte att han hävde ur sig en massa sådana här saker bara för att provocera. Eller bara som skämt eller sådant där. Han verkar vara en mycket mer genomtänkt person. Ja, det är det. Så om han säger en sån här sak om att han vill bli ett virus i nästa liv, då tror jag att det finns någonting allvarligt där bakom.

Och han har skrivit flera böcker också om just det här. Ja, kanske inte ett genuint ekofascistiskt perspektiv, men saker som drar åt det hållet. Mm. Ja, en stor man, en riktig kunglighet. Mycket, mycket sorgligt att de inte tillverkar sådana längre.