Martin

Japans och Tysklands utrikes och försvarsministrar planerar hålla ett 2 plus 2 möte den 16 april för att diskutera försvar och en fri och öppen Indo-pacifisk region som svar på ett allt mer självsäkert Kina. Medan en tysk fregatt förväntas avgå mot Asien i augusti.

Japan och Tyskland ska hålla toppmöte 2 plus 2 möte. respektive lands utrikesminister och försvarsminister träffas. Eftersom det pågår en pandemihysteri så ska man givetvis inte ha ett faktiskt toppmöte man ska träffas i något tjusigt japanskt palats eller något sånt där utan det här kommer ske som allting annat nu för tiden på Skype eller på Zoom numera.

Givetvis ska man använda den kinesiska videoappen Zoom. Jag vet inte vilken app de använder. Man ska prata då om försvarssamarbete Och vad som händer, framförallt inte så mycket i Europa. Det står ingenting på agendan om Japans militär inblandning i Nordsjön och sådana saker. Men däremot Tysklands intresse av vad som händer i till exempel den sydkinesiska sjön.

Det är någonting som de ska prata om. Och Tyskland har till och med utlovat att de ska skicka militära resurser till området i form av ett krigsfartygenfregat. som ska segla dit i höst. Symbolisk gest givetvis, men det är första gången sedan 2002 som ett tyskt militärfartyg tar sig till den delen av världen.

Kanske inte någon sån här kioskvältad i sig att de ska ha ett litet Skype-möte, de här två länderna, men jag tycker ändå att det är lite fantasegande och intressant. Det är bara intressant att tänka på Japan och Tyskland, tycker jag. För de här två länderna, det är ju inte första gången de samarbetar. Som alla säkert känner till så finns det något av en historia. Och det beror på att det finns kopplingar mellan de här länderna.

Det är inte en slump att Japan och Tyskland gång på gång genom historien söker sig till varandra och hämtar inspiration och samarbete hos varandra. För det är två länder som är lika varandra. Tyskland är Europas hjärta. Kärnan i vår civilisation och även det bästa. som vår civilisation har framringat. Japan är på motsvarande sätt höjdpunkten för den asiatiska civilisationssfären.

Den mest högstående och förfinade formen av asiatisk kultur, tror jag man kan säga, utan någon egentlig tvekan. Så både Tyskland och Japan är mycket sofistikerade kulturer och civilisatoriska spjutspetsar. Och så finns det ju uppenbara likheter mellan folken. Den höga intelligensen... Det svala och disciplinerade känsloläget, den pragmatiska attityd som tenderar att genomsyra hela samhället, uppfinningsrikedom, ingenjörsmässighet.

Den tyska riddaren och den japanska samurajen tror jag har någon sorts själslig affinitet. För det är ju så att blodsband är inte allt. Därför att blodet formas av jorden, och jorden är blod. är lik på ena sidan av planeten som den andra. En stor del i varför vi är de vi är är vilka breddgrader våra förfäder levde på, vilken sorts utmaningar de stod inför i sina levnadsmiljöer.

Därför är det inte nödvändigtvis så konstigt att nord-europier har mycket gemensamt med nord-asiater och kanske till och med känner att de har mer gemensamt till exempel med en japan än med en spanjor eller en grek. Jag tror inte jag är ensam om att jag hellre skulle vilja ha en japan som grann eller en spanjor eller en grek. Och på samma sätt tror jag att en japan kan känna en affinitet till en svensk eller en finsk eller en tysk person som han kanske inte har med en sydasiat som formats av ett tropiskt klimat, till exempel en thailändare som förmodligen är närmare japanen i genetiskt släktskap.

En annan intressant sak är att både Tyskland och Japan är relativt unga stater i sina moderna former. De fick sin moderna form på 1800-talet genom att en gammal ordning som var urgammal och väldigt djup, men väldigt decentraliserad, uppgick i nationalstater.

Det moderna Tyskland, Tyska riket och det moderna japanska riket. Man gick från de här samsurierna av småstater till att bygga imperier. och man var tvungen att karva ut en nisch åt sig själv i ett landskap där man var omgiven av av andra imperier, andra mäktiga länder som hade rejäla försprång. Så att i till exempel jakten på kolonier och sånt där så var både Tyskland och Japan på efterkälken men hungriga.

Och under den tiden, delvis därför att de befann sig i liknande situationer, så sökte de sig till varandra. Så Japan såg till Preussen för att hitta på ett sätt att få sig tillbaka. strategier för modernisering för att komma i kapp. Och man hämtade tyska experter av olika slag till Japan och kopierade på många sätt tyska modeller för hur man skulle göra saker. Inklusive givetvis, vilket då kom att bli betydelsefullt senare, den projsiska militära modellen.

Och sen så vet vi att både Tyskland och Japan är industrinationer som har en oerhörd kapacitet att producera saker med nästan inga egna naturresurser. Så att de är båda beroende av att importera alla tänkbara sorter av resurser för att sen förädla dem och hålla igång sina massiva exportmaskiner. Och därför har de också liknande målsättningar och inriktningar i hur de utvecklar sina samhällen som att producera, producera bästa tänkbara vetenskapsmän och ingenjörer för att hålla de högteknologiska ekonomierna igång, vilket de ju också båda är väldigt bra på.

Så de är lika varandra och samtidigt så långt ifrån varandra på planeten att de inte inte naturligt hamnar i direkt konflikt. Det finns ekonomisk konkurrens, men det är väldigt svårt att tänka sig att Tyskland och Japan någonsin skulle ha skäl att gå i krig mot varandra. Ingen har något territorium som de andra vill ha och så vidare. Men man har en viktig gemensam konkurrent i form av Ryssland som både Tyskland och Japan står öga mot öga mot på hemmaplan.

Det är förstås något som har spelat en stor roll, inte minst under andra världskriget. Och så har vi efterkriget. Så har Tyskland och Japan båda blivit knäckta och underkuvade, ockuperade och förutmjukade av segermakten i USA, kastrerade som kultur, tvingade att förneka sin egen historia, sin egen natur, egentligen omöjliga att lägga band på. Båda de här länderna har ju växt sig starka igen, vilket är ondvikligt på grund av kvaliteten på deras folk.

Men än idag så befinner sig både Tyskland och Japan i en sån här märklig situation som präglas både av styrka och av självförnekelse. Vi vet vad Tyskland och Japan är, men vi får inte prata om det. Så att det fanns, en gång i tiden så fanns den här idén om att dela upp världen mellan sig. Så att Tyskland skulle dominera i Europa, Japan skulle dominera i Asien. En naturlig allians mellan två imperier som inte är varandras kusiner, men som utvecklats i liknande riktningar för att de har funnit sig i liknande omständigheter.

Både historiskt i årtusonden och i dagens tid. Och även i modern tid, årtionde för årtionde. Så att det är inte alls en orimlig idé, skulle jag vilja påstå. Och kanske är det även en idé som kan få ny vår. Boris, vad tycker du om min lilla meditation här? Mitt försök att sammanfatta relationen mellan Tyskland och Japan. Vad tror du om min dröm om en ny tysk-japansk imperialians någon gång i framtiden?

Boris

Alltså den är... Först måste jag säga att det var en till tal. Du har nog upptäckt en viss själskliga affinitet mellan de två folken. Fast jag funderar på varför de inte... Deras kök är ju ganska olika. Men det kan vi väl lämna där hän så länge. Alltså, din tankgång tror jag inte är omöjlig. Men problemet är just Kina och Ryssland. Och det har ju varit fnurror på tråden mellan Tyskland och Japan också.

Fast de borde ha gemensamma intressen. Japan gick ju med i första världskriget och ställde sig på britternas sida, sänkte lite tyska skepp. bara för att få... man såg det som att ja, vi minskar det västerländska trycket här på både Japan och Kina som man ville ha en del av också har man utlovad tyska besittningar om man gick med i i kriget på en tantens sida så man fick ju de tyska besittningarna Konstruktionsområdena i Kina tillföljer Japan.

Plus att man fick rätt mycket öar. Man fick Marsalöarna, Marianerna och Palau. Man kom sedermera att förlora men man fick ett litet örike där. Och sen var ju relationen mellan Tyskland och Japan lite ansträngd på 20-talet. Tyskland satsade mer på bra relationer med Kina och även när efter Hitlers och nazisternas makt tillträde så var det två väldigt stressiga år när SA gick igång och började köra kampanj mot Gula Faran och att så man började misshandla och jaga japanska studenter bland annat.

Vilket man inte ansåg i den tyska ledningen vara speciellt lyckat. Man hade väldigt mycket tyska studenter och även barn till högt uppsatta japaner så man tyckte inte det var speciellt lyckat. Så man lyckades stävja tanken på att japanerna var en slags gulfara. Men man hade fortfarande de stora kontakterna och handskontakterna med Kina som man även de första åren av nazistiska regimen såg som sin strategiska partner.

Men det uppstod ju en kamp i administrationen. Man hade ju det tyska utvecklingsdepartementet och från Neurath de lutade och menade att det är Kina som gäller, Kinas stort, vi ska satsa på Kina. Ja, Japan är för osäkert beräckligt och kan bli vår konkurrent. Men seripentrop... och var stenhårt för en allians mellan Tyskland och Japan.

Och Hitler vacklade. Han kunde inte bestämma om man skulle lyssna på von Neurath eller Ribbentrop. Han kunde alltså inte välja mellan Kina och Japan som allierad. Men det påstås, här är källaren inte osäkra, att Ribbentrop vann. och om Hitlers öra genom att påpeka för Hitler att han faktiskt hade skrivit i Mein Kampf att ett av judarnas förstahandsmål var att förstöra Japan och den japanska kulturen för den stod i vägen för det judiska världsheraväldet och då sägs att när Ribbentrop kunde liksom peka på Hitlers egna ord då var saken avgjord och sen kom då alliansen med Hitler Antikominternpakten som var riktad mot Sovjetunionen.

Tanken var ju att som ett förstil att man skulle dela värden så skulle man dela på Sovjetunionen. Tyskland skulle ta Ukraina och alla bördiga områden, Västernomeral och Japan skulle liksom kapa åt sig en bra bit av. och utvidga de delar som man hade kapat å sig redan. Japanen, alltså det skall man kalla Manchukuo-regionen, delar av nuvarande Mongoliet.

Ja, sen vet vi alla hur det gick. Det är fascinerande att se hur de här fyra staterna dansar igen. Tyskland, Japan, Ryssland och Kina. Man kommer aldrig undan detta. Jag kan tänka mig alltså att det pågår inte lika häftiga och spännande och faktiskt roligaste rider i världen.

Den tyska byråkratinadministrationen som på 30-talet, men de pågår säkert där. Därför att en sak är ju likadant som då, det är ju att Tysklands ekonomiska intressen är ju givetvis mer kopplade till Kina. Kina är ju Tysklands största exportmarknad.

Den är fem gånger större än exporten till Japan. Men precis som på 30-talet så finns det ju andra överväganden. Det är en väldigt spännande signal det här och att man också ska skicka en fregat. Vi får se.

Martin

Du avslöjade ju mig nu. Jag hoppade över första världskriget och mellankrigstiden i min lilla utläggning. De passade inte riktigt in i narrativ som jag har haft att läva. Märk väl att när man gick tillbaka och bara läste vad som faktiskt stod i Mein Kampf, då blir det ordning och reda igen. Ja, det är inte sant. Och då hittar man tillbaka till det här andliga bandet som finns mellan Tyskland och Japan och ser bortom det här materiella, ekonomiska bandet som kan finnas med Kina från tid till annan.

Men inte alls är lika djuplodande och tidlöst, enligt min uppskattning. Ja men vad ska man tro om den här alliansen? Vad kan det bli av ett sånt här tyskt-japanskt samarbete? Jag tror inte Kina ligger vakna på nätterna och drömmer madrömmar om den här tyska Fregatta som har vägt till Sydkinesiska sjöar.

Boris

Nej, inte alls. Men det är just därför den blir så intressant som symbolhandling. Jag menar, alla inblandade parter och vi på Radio Bubbla innehåller att det är en del. Fregatten spelar ingen roll, ändå skickar man en. Och ändå har man det här 2 plus 2 mötet. Så att... Och... Jag tror man ska tänka sig följande. Det kommer att vara en skillnad mot 30-talet.

Det är en vild spekulation, men det upprättas en ny antikinesisk axel. Den är Tyskland, Japan, Ryssland. som faktiskt har grundläggande gemensamma intressen mot Kina. Den här gången ska inte Tyskland och Japan stycka Ryssland utan samarbeta med dem.

Martin

Det är någonting som man kan hoppas på. Det vore fantastiskt bra. Vi har pratat tidigare om det, att man kan åtminstone fantisera om en geopolitisk rokad där Europa lösgör sig från den här situationen. USA närmar sig samarbetet med Ryssland på ett mer konstruktivt sätt istället för att ha den här antagonismen som på många sätt är väldigt artificiell. Och sen istället att man gemensamt... börjar rikta blicken mot Kina som är det mycket större problemet för alla andra aktörer på någorlunda lång.

Boris

Ja och det här gamla suget hos Japan och Tyskland efter de Ryska tillgångarna, det behöver man kunna tillfredsställa på fredlig väg den här gången. Och Putin är ju definitivt intresserad av ett samarbete med utländska makter för att utvinna och utnyttja alla tillgångar i Sibirien. Och han ser ju hellre japanska företag och tyska företag där än kinesiska. Så det finns grundläggande intressen.

Martin

Och det är därför det är en sån perfekt kombination, just om Ryssland kommer in i bilden. Därför att Ryssland är det gigantiska landet som har precis alla de här naturresurserna som Tyskland och Japan behöver. Allting finns i Ryssland. Och det är den mest naturliga sak i världen, att man skapar en sån ekonomisk symbios. Att ryska naturresurser, ryska arbetskraftsreserver kanske kan sättas i bruk för att stärka den tyska och japanska högteknologiska produktionsmaskinerna.

Boris

Mm, det lät vackert, ja.

Martin

Det är en väldigt enkel och på ett sätt självklar idé som många människor har formulerat. Men mäktiga krafter försöker komma emellan och stoppa sina allians. USA jobbar stenhårt på att stå splitt mellan sina lydstater och sina fiender och har ju gjort oräkneliga interventioner i europeisk politik under.

så länge USA har funnits, just för att slå in en kil mellan europeiska brödrarfolk, av vilket det ryska faktiskt är ett. Men det är liksom, vad det är en kolla på om det är Nord Stream Pipeline eller alla möjliga politiska skeenden, så är det en amerikansk topprioritet i geopolitiken att för alltid värde se till att det inte blir något fördjupat samarbete mellan Tyskland och Ryssland. Där finns det i alla fall en mycket spännande potentiell utveckling. Och jag hoppas också att Japan kan vara med på sitt hörn.