Martin

Parlamentarisk komitee ledd av Björn von Sydow S föreslår färre kungliga flaggdagar efter nästa tronskifte och att Europaparlamentsvaldagen blir ny flaggdag. Kungliga namnsdagar blir flaggfria och enbart regentens och tronarvingens födelsedagar ska uppmärksammas. Det finns alltså en parlamentarisk komitee för att se över svenska flaggdagar.

Det är såklart lite knepigt att ändra på den typen av högtidliga traditioner. Så därför passar man på när ett tronskifte står för dörren. Förlåt, står för dörren, det kanske är en pessimistisk formulering. Vår kung är ju inte så gammal och han är, för allt jag vet, så är han en kraftkarl som säkert kommer leva länge än. Men förr eller senare så ska kronprinsessan ta över och då kan man även omforma monarkins ställning i Sverige.

Man kan sätta punkt för en del gamla saker och säga att de där grejerna var en del av den historiska monarkin under den gamla kungen. Nu är det annat som gäller, det är den moderna monarkin under den nya drottningen. Och jag tror vi kommer få se fler sådana saker. Jag tror vi har redan sett några stycken, vi kommer se ännu fler ju närmare den dagen vi kommer. Men just idag. så har vi exemplet flagg dagarna.

Och för våra yngre lyssnare så kan vi kort säga kanske att en så kallad allmän flaggdag det är alltså en dag, ett datum då det är obligatoriskt att hissa den svenska flaggan om man har en flaggstav. Det är inte obligatoriskt i lagligt märke, det är inte olagligt att inte flagga. Det skulle kunna vara ganska skärmigt, men det är inte olagligt att underlåta att flagga.

Men alla... Alla myndigheter och offentliga platser och sånt där är flaggar. Och ja, jag vet inte hur stor del av alla vanliga svenssons som hissar flagga i sina trädgårdar och så vidare. Men jag tror ändå man kan säga överlag att välartade svenskar kollar i kalendern om det är en flaggdag och följer den här seden. Möjligen kanske med undantag om man är en bra person.

För vissa flaggdagar, som första maj till exempel, är FN-dagen. Det kanske kan vara svenska förlåtet om han råkar glömma att flagga just de dagarna. Vi har i alla fall åtta allmänna flaggdagar i Sverige, varav sex stycken är kungliga flaggdagar som har att göra med kungafamiljen. De sex kungliga flaggdagarna är alltså kungens namnstav och kungens födelsedag, drottningens namnstav och födelsedag och kronprinsessans namnstav och födelsedag.

Men enligt det här förslaget ska man ändå säga att vi inte ska ha någon flaggning på kungliga namnstagar. och ska heller inte ha någon flaggning för regentens gemål. Det vill säga, nu flaggar vi för drottning Silvia men i framtiden efter tronskiftet så ska vi inte flagga för prins Daniel. Det som är kvar då, det är regentens och tronarvingens födelsedagar.

Givetvis så är det här höjden av symbolpolitik. Man kan tycka att det är typiskt Det är en ganska oviktig fråga. Jag kan förstå om någon tycker att det är inte en superviktig fråga. Den dekadenta svenska staten och de gamla socialdemokraterna tycker att den ska man flagga och sånt där. Men det säger ju ändå någonting om vilken ställning som monarkin har i Sverige just nu och åt vilket håll det barkar möjligen. Hur ska man tolka den här utvecklingen Boris?

Boris

Ja, det är en långsam och metodisk nedmontering av de sista resterna av... av det svenska kungadömet. Man reducerar dem ytterligare och sådana här hemska, överstatliga saker som valt Europaparlament ska lyftas fram istället. Och Kungahuset kommer ju inte att...

Alltså problemet är att vi har ett ganska andefattigt Kungahus som är fullt beredda att låta sig reduceras. De har ett ganska bra... De är ju trendkänsliga, värdegrundkänsliga. De har inte mycket till egna åsikter och är faktiskt ett tämligen okultiverat gäng jämfört med en del andra kungahus. De är lite mer anställda, vi ska inte behöva oroa oss för sådana prins-andros-skandaler som det brittiska kungahuset utsätts för. Men de gör ju ingen glad, de kommer ju acceptera detta, allt annat vore ju konstigt för de... de gör ju så de är tillsagda.

Martin

Ja, det är ju väldigt knepigt, alltså den här spänningen som finns mellan mellan monarkin och kungafamiljen. Många säger så här att de är skeptiska till monarki i som statsskick men de är positiva till kungen och kungafamiljen. Samma person säger oftast att de är ännu mer positiva, nästan ekstatiska faktiskt över kronprinsessan. Och så finns det andra personer, till exempel vi i Radio Bubbla som är positiva till idén om en monarki.

men skeptiska till den specifika familjen som innehållt kronan för tillfället. Och på sätt och vis känns det som att de två positionerna är kanske de enda möjliga positionerna som man kan inta av. Det är någonting av en självmotsägande position att vara för monarki och samtidigt vara för den här kungafamiljen.

Därför att om man gillar monarki, då vill man rimligen ha en riktig kungafamilj. Inte en bunt, förslappade, degenererade halvmysyrer som inte står upp för de kungliga traditionerna och som inte har några ambitioner alls att leda landet. Och på motsvarande sätt så är det naturligt att om man ogillar monarkin, då är det lätt att gilla familjen Bernadotte eftersom de gör monarkin som institution till åtlöje och urholkar den mer och mer för varje generation som går.

Det tar liksom udden av det ursliga. Så visst, det är en mycket reaktionär obehaglig sak att ha en ledare som inte är folkvald och allt det där. Men det gör liksom inte så mycket så länge det är en person. Retarderad pajas som sitter på tronen. Jag tänker på olika kombinationer av åsikter som finns. Det finns säkert folk som beundrar kungafamiljen som personer. Och därför blir de monarkister. Eller kanske de blir royalister, kanske man säger då.

Men jag tänker att sådana personer får kanske sägas ha en relativt ytlig förståelse av vad monarki egentligen är för någonting. De är kanske mer intresserade av skvaller än av nationen och statsskicket och så vidare. Och sen också tycker jag man ska nämna den sista kombinationen som väl då blir folk som är mycket seriösa monarkister och royalister och som är så starka monarkister av.

att de helt enkelt måste acceptera vilken kungafamilj som ändå har den formella rätten till tronen. Och då kan man liksom, man kanske får bita ihop och vara tyst ibland, men i slutändan så måste man försvara vem som helst sitter på tronen. Och själv personligen så pendlar jag väl lite grann mellan den positionen som jag tycker är mycket förnuftig och rimlig och som jag ofta har torgfört i Radio Bubbla. Och uttryckt, sagt mycket positiva saker om vår kung och hans utmaningar. Positiva sidor som verkligen finns och sådär. Jag pendlar lite grann mellan den positionen och den här. Och det andra som jag nämnde tidigare.

Boris

Ja men min position är nog den, ja du vet väl alla här, jag gillar inte kungafamiljen helt enkelt. Jag har försökt kämpa mig till någon slags, men det bär inte riktigt. Jag känner jag måste göra våld på mig själv när jag ser positiva saker. Och jag har ju sett några inslag senaste tiden i tv som.

De vet ju, alltså vissa som Kronprins Daniel exempelvis, han vet faktiskt vad som förväntas av honom. och försöker vara kultiverad. Det blir bara sorgligt nog pinsamt. Jag beundrar att han fattar och försöker men det hjälper inte. Det är sorgligt. Man kan också säga så här att varje...

Jag tror att svenska folket, de sumda delar som finns kvar, de är i själ och hjärtan och lakister. Det märks att så fort kungen eller drottningen säger något som tyder på någon form av folkligt förnuft och inte har någon vettig ståndpunkt om ens smyg, då blåser alla upp det här så att det blir något jättestort.

Det är ett tecken på att det i deras hjärta finns en längtan efter riktiga kung och drottning. Men tyvärr, de här kommer inte kunna tillfredsställa detta. Vi behöver ett annat kungahus helt enkelt. Hur det nu ska gå till. Hur det nu ska gå till, det där tycker jag är en intressant nyckelfrågan. Min fråga till dig, om jag får vara lite jävla sadokatar, det är att om det nu är så att du rakt av bara dissar den kungafamilj vi faktiskt har, som är den legitima kungafamiljen enligt den formella ordningen,

Martin

så är det ju inte så att det är så att sen många hundra år tillbaka.

De är inte illegitima pretendenter, utan det är det legitima svenska kungafamiljen. Om du totalt dissar dem och tycker att de är helt värdlösa och tycker att vi skulle ha en annan kungafamilj, då kanske det skulle funka. Betyder inte det i praktiken att du är motståndare till den svenska monarkin?

Boris

Nej, jag är inte... Man kan säga såhär, att det spelar ingen roll vad jag är. Även om man skulle förorda revolutions, så innebär det underförstått, fast det förstår inte revolutionärer alltid, att den monarkiska principen ändå kommer att träda i kraft. Vi bara tittar på länder som England och den närorika revolutionen.

Cromwell leder runt huvudet till seger och försöker få sin odugliga son att ta sig fram. efterträda honom, men han var ju helt värdelös. Det ligger inbyggt i varje samhälle och i människan, både bland undersåtare och bland de som griper makten. Att när man sätter kronan på sitt huvud, eller vad man nu sätter på huvudet, så vill man också att ens följande släktled ska härska över riket.

Så att man kan mycket väl vara för monarki och vilja avhysa Bernadottarna från alla deras slott och låta någon annan släkt ta över. Det tycker jag går utmärkt.

Martin

Ja, jag förstår ju tankegångarna. En association som jag gör, det är bara för att det är någonting som jag går och grubblar på, det är till en annan sorts tradition, som är delvis relaterad, nämligen religion och kristendomen. Och där känner jag mig väldigt kluven, därför att på ett intellektuellt plan så vill jag gärna alliera mig med och försvara kristendomen.

Därför att den är mindre dålig än det som har ersättats. På många sätt har det ganska tydligt varit en katastrof hur västvärlden har gått bort från kristendomen och istället fyllt det andliga utrymmet med andra saker. Det var en fruktansvärt dålig utveckling. Så jag gillar på ett sätt idén om en kristen kultur, kanske en återgång till vad man skulle kunna tänka.

Men i praktiken så står jag inte ut med den faktiskt existerande kristendomen. Och ärligt talat så kan jag säga det både om den moderna kristendomen och om den historiska kristendomen. Så då är frågan vad jag egentligen står. Är jag för eller mot den här religionen? Jag tror att det är lite som i monarkin. Jag är en varm vän av idén om att ha en religion som sammanhållande kraft i ett samhälle, i en civilisation.

Men det är ingen större poäng om det är en dålig religion. Och i praktiken så är de religioner vi har tillgängliga är så usla att jag inte kan förespråka att de stärks. Så att det blir en väldigt i slutänden ganska kraftlös, det blir som en dröm. En dröm om en ny religion?

Boris

Eller en dröm om en ny kung? till kristendomen. Men jag har nu den ännu mer absurda situationen att jag tror ju verkligen på Gud. Men jag är så fylld av avortion mot varje tillgänglig kyrka och kristenriktning.

Och jag gör ungefär som en monarkist. Jag sträcker mig famlande efter olika religiösa potentater. Ena veckan kan det vara den anglikanska biskopens massakta jord. Det är inte något bra att tala i tunga när han ber och sådär, tycker jag finner sympatiskt. Men isen här blir tunnare och tunnare, även för mig som troende.

Och nu har ju liksom även de svenska frikyrkorna kollapsat, i princip alltså. Även om jag finner enskilda individer väldigt viktiga för mig personligen. Ja, men det är samma sak där som med... Men monarkin, alltså det spelar ingen roll vad jag, eller vad du tycker.

Den monarkiska principen och principen om att människor kommer sluta sig samman kring någon form av anligt tro kommer att liksom verkställa så att säga, oavsett vad vi tycker och tänker och hur kritiska vi är.

Martin

Det betyder att vi också kommer ha en... Oavsett vad som händer så kommer vi ha en kung. Nej. Man skulle kunna säga att Karl XVI Gustav inte är vår kung på riktigt. Det kanske är någon annan som egentligen är kung.

Boris

Ja, så kan man faktiskt säga.

Martin

Ja, hoppet lever om en riktig kung. Och den kungen skulle i alla fall ha om det finns en riktig man som kan kliva fram i Sverige och som du säger, borde sätta kronan på sitt eget huvud så är jag ganska säker på att han skulle ha åtminstone en ivrig anhängare i form av undertecknad.

Boris

Jag tror folk bara väntar på detta. Därför man liksom så fort nuvarande kung har sagt något som jag sa som påminner om något vettigt då liksom åh gud vad bra det är. Då dyker det upp någon som är en riktig kar som nu säger och sätter krånglan på sitt huvud och säger att däråt går vi så här gör vi. Låt folk vandra över bron så att säga. Då, då, då.

Det finns en tomrum där som måste fyllas. Och samma sak gäller människors andliga tomrum. Något måste och något kommer att fylla. Risken är att det blir dåliga saker. Även i vår mening som fyller det. Det är vakuum som inte kan förbli.