Martin

Mispeln gör i tysthet en återkomst i Europa. I stor utsträckning tack vare entusiasters ansträngningar. Frukten skördas i december och blir bara ätbar när den är övermogen. Under medeltiden var den en av få källor till socker som var tillgängliga för europeer vintertid. Idag lärde jag mig att mispeln existerar.

En frukt som vi aldrig talat om tidigare. Men som jag nu läste en mycket fascinerande essä om. En frukt som ser ut lite grann på bilderna, ser ut som ett nypon ungefär. Definitivt tycker jag det ser mer ut som ett nypon än någon annan växt som jag känner till. Som en rödaktig ganska stor bär med en sorts blad eller tungor som sträcker ut från ena sidan.

Och det här är då ingenting som man äter i den här tiden men som var väldigt vanlig föda i Europa. Ända tillbaka till romersk tid. Men så småningom så slutade man äta de här och nu har de nästan dött ut. De finns fortfarande och entusiaster har börjat återplantera dem och odla misspelträden.

Det ser ganska fint ut vid en bild mot misspelträder. Och börjat framställa det här livsmedlet igen. Jag har så många frågor kring det här Boris. Men får jag börja med att fråga om misspel i allmänhet? Jag ska skämmas om jag inte alls kände till den här frukten.

Boris

Nej, alltså det är ju... Jag brukar ju... En av de få saker jag brukar vara lite för mäten om......kunskaperna om mat och mathistoria. Men min spel var så där... Jag har varit väldigt lycklig över det här. För man blir ju glad när man upptäcker nåt som ingått i det europeiska kosthållet- -...och varit stort också, men som man inte har en aning om.

Därför att det påminner en om att det är... Det finns väldigt mycket... mat och ätbara saker som är liksom bortglömda. Inte bara i växtriket utan även i fisk, fiskriket framför allt. Jag har varit jätteglad över detta. Man ska inte skämma sig för att man känner till den. Den enda jag har stått på idag som har känt till den, det var min äldsta dotter som kände till misspel. Det gjorde mig lite imponerad. För övrigt så är den okänd.