Martin

Sir Sean Connery är död. Skådespelaren, producenten och regissören blev 90 år gammal. Det blir två runor idag. Vi pratade alldeles nyss om John Myrdal och nu ska vi prata om Sean Connery som också dog. Han dog dagen efter John Myrdal, nästan lika gammal. Förhoppningsvis hittar vi några mer positiva saker att säga om Sean Connery jämfört med relativt bistra kommentarerna som vi hade om John Myrdal.

Sean Connery föddes alltså 1930. Han hade en genuin arbetarklass bakgrund. Skotte givetvis växte upp i Edinburgh. Han var själv arbetare ursprungligen. Hade alla möjliga olika ströjobb i Skottland. Men han fick ett intresse för styrketräning. Han började lyfta vikter och så började han tävla lite grann i bodybuilding och kraftverk.

Ganska långt då innan han påbörjade sin skådespelarkarriär så ställde han upp i Mr. Universe. Det här var 1953, en tidig Mr. Universe bodybuilding-träning. Han vann inte men han kom på tredje plats i Mr. Universe 1953. Så att man kan säga att John Connery är en av flera stora Hollywood-skådisar som har kommit in i den svängen via bodybuilding.

Den mest kända är givetvis Arnold Schwarzenegger, men det finns några till också som har kommit in den vägen. Men han fortsatte sen att jobba med lite ditt och datt. Jag har läst att han halkade in på skådespelarbanan på ett banalskal för att han letade jobb och så hörde han att det var en musikal. uppsättning av musikalen South Pacific som sökte folk i biroller.

Då tog han en snabb kurs i dans och sång för att kunna med en musikal. Efter det så fick han blodad tand och var med i diverse teaterkompanier och sånt där. Tills han till slut då fick sin, började göra en filmroll och sen fick han då den stora filmrollen som han är känd för och som sedan kom att överskugga allting annat och är nästan en film.

Det första och nästan det enda vi tänker på när vi pratar om Sean Connery. Ska vi prata lite om James Bond? Ja, det tycker jag. Det var det som hände sen, att han fick rollen som James Bond. Han var inte det mest uppenbara valet för den rollen, för han var inte så känd och så vidare. Man tyckte då inte att han hade rätt profil för att spela den här brittiska superagenten. Det var baserat på böcker som fanns.

Man hade ju redan en bild av honom. vem James Bond var och som Connery det var inte så så folk såg framför sig att James Bond skulle se ut och bete sig och sånt där. Men som alla vet så blev han ju en absolut ikonisk stilbildande rolltolkning och även om flera andra Roger Moore och Timothy Dalton och allt vad de heter har kommit efter och spelat James Bond så är ju för många av oss i alla fall så är James Bond absolut synonym med Sean Connery.

Och Sean Connery är synonym med James Bond. Han hade svårt efter den här tiden och under tiden, han försökte röra sig bort från Bond-franchiset, men hade svårt att få andra roller för att han var James Bond. Men han hade givetvis en mycket framgångsrik skådespelarekarrär efter att han drog ett sträck och sa att nu ska jag inte göra fler Bond-filmer. Sen gjorde han en till, sen drog han ett sträck och sa att nu ska jag inte göra fler.

Sen gjorde han en till och sen till slut lyckades han ta sig ur. James Bond-träsket. Men, ja, vad mer kan man säga om hans Bond-tolkning? Var han objektivt sett den bästa Bond-skådisen?

Boris

Ja, det var han. Jag har grubblat mycket på varför egentligen. Och jag tror det beror på hans ironiska distans helt enkelt. Jag tror det spelade en roll där att han, som du sa, Han började jobba helt enkelt och alkade in på skådespelarbanan på ett bananskal. Och jag fick alltid en känsla, både på Bond-filmerna och senare filmer också, att det finns den där, det passar jättebra, hans grundläggande ironiska distans till hela skådespelare tillvaron.

gjorde sig väldigt bra i Bond-filmerna. Därför att det ingår i Bond-figuren att man har en ironisk distans till allting som händer, även om man blir torterad. Det gav paradoxalt nog en viss allvar och tyngd. Det gjorde att man kunde se de här filmerna trots deras slättviktighet därför att huvudrådsenehavaren Det verkar jag heller inte ta.

Det fanns den där konstanta blinkningen. Det här är inte på allvar. Det gjorde det till väldigt sympatiska filmer. Och han hade ju den där ironiska glimten kvar i väldigt många av de kommande filmerna också, allt eftersom han åldrades. Men sen har jag ibland tänkt att... Det borde inbilla att han hade en ironisk distanserad hållning.

En del människor ser ironiskt och distanserade ut. Han kanske inte var det alls. Så jag vet inte. Men han passar i alla fall utrednemässigt och pratmässigt och på alla sätt. Så han passar perfekt i den rollen. Och när han blev äldre och tyngre och gråare så passade han perfekt i de här rollerna. Vad hette den där filmen där de hugger huvuden av varandra hela tiden? Highlander, just det. Han var även bra som ubåtskapten i Rödoktober. Jakten på Rödoktober? Ja, jättebra.

Martin

Det var en väldigt rysk plötsligt. Det gjorde han bra. Och i Rosens namn. Ja. Minnesvärd rolltäckning också. Många fina roller. Men det är den här egenskapen som du säger. Den här lite tillbakadlutade, kanske lite ironiska distanserade stilen. Jag tänker på Sean Connery, jag tror verkligen att det var något som kom från hans personlighet. För man märker det i alla hans roller och även i intervjuer och sånt där.

Att han är väldigt personlig. Han har på något sätt fullbordat en viss sorts maskulin arketyp, det man ibland kallar för cool. Alltså ett sval, distanserat, orubblig, maskulin attityd med total kontroll över de känslor som eventuellt finns där under ytan. Han var också en sorts århundradets ikon för maskulin. Den typen av maskulinitet. Han blev utsedd till århundra sexigaste man av People Magazine 1999. Man tittar tillbaka på.

Boris

Men i samma väg kanske vi ska påminna oss någonting som jag tror vi pratade om i början av de här 800 programmen. Och det är ju att han fick lite problem med sin maskulinitets. Där det här ständigt var en mans och sex symbol alltså. Så han tillhör någon som har satt sig i en sån här orgasmatronlåda för att komma tillbaka i form.

Martin

Mm. Det är lite märkligt med tanke på att han fortfarande var en sex-ikon när han var 70+. Och fick den typen av roller på löpande band.

Boris

Men det visar att kanske den här behandlingen han genomgick hjälpte. Just det, det var intressant. Vi har väl lite Wilhelm Reisz-reklam här också.

Martin

Ja, det har vi alltid i Radio Gubbla. Det hör till, minst en gång i kvartalet, ska vi prata om Orgon Leders.

Boris

Men sen bör man väl också ge honom fyra plus minst för att han var en hård skotsk nationalist också.

Martin

Absolut, vi ska absolut prata om det. Han var skotsk patriot och även inte bara i ord utan i gärning. Han stöttade Scottish National Party och han kampanjade aktivt för Skottlands självständighet. Han donerade rätt mycket pengar, han gjorde sig själv till företrädare, lånade ut sig själv och sin röst och så vidare. Och när det skottska parlamentet, när de lyckades och Skottland fick en viss autonomi, de öppnade upp det skottska parlamentet och så vidare.

När det var 1999 så bjöds Sean Connery in för att hålla tal vid parlamentets första sammanträde. Och hans självbiografi som han skrev, eller som han lät skriva heter Being a Scot. Att vara skotte. Så att det är ju... Det var ju en stor del av hans identitet, givetvis. Att han aldrig släppte det. Han flyttade ju från Skotten. Det är också en intressant sak med Jean-Conriel.

Han flyttade till Bahamas och blev skatteflykting. Fick mycket skit för att han inte ville betala skatt i Storbritannien längre. Han betalade mycket skatt, men inte så mycket som man skulle gjort om han inte hade flyttat. Vilket givetvis gör något ännu mer än vad det gällde. Precis. En grej som jag tänkte på, det är bara irrelevanta grejer som dyker upp i huvudet. Men de säger så här, John Connery han är 1900-talets sexigaste man.

Jaha, men vem var 1800-talets sexigaste man? Det är inte som att People Magazine hade så att säga 1899 och 1800-talets sexigaste man så att man kan jämföra. Jag tänkte 1700-talet kanske det är Giacomo Casanova. Ja, ja det är det. Han har i alla fall lite rykte om sig.

Boris

Ja, men den tiden småttmätts. Men 1800-talet, det är ju en väldigt bra fråga.

Martin

Någon måste det ha varit, antar jag. Eftersom de nu kunde fastställa att Sean Connery var 61 på 1900-talet.

Boris

Men skillnaden där är ju att... Vi har ju en västerländsk masskultur som slår igenom i alla länder. Och då kan man faktiskt ha den här typen av epitet. Men om man bara tittar på västerlandet på 1800-talet så är det ju så väldigt fortfarande...

Det är mycket tydligare nationella kulturer som dessutom ligger i krig med varandra ordentligt. Det finns ju ingen... Det får liksom bli 18-talets fransman, tysk, engelsman och så vidare, svensk. Ja, det är sant för oss.

Martin

Jag tycker det är intressant det här med människor som blir skådesör som blir så otroligt förknippade med en viss roll. Ibland pratar man om typecasting, att en viss skådespelare bara kan få en viss typ av roller. Men det finns vissa skådespelare som bara kan spela en specifik roll och som man hela tiden vill att de ska göra rollen igen och igen och igen. Och de får, man kanske anlitar dem för en film för att de ska göra, ja men kan du inte göra det som James Bond liksom?

Kan du inte ha samma skälmska leende och görande grejen med pistolen som du gjorde? Det är en annan sådan här skådis som inte är lika känd som Sean Connery men det var en skådis som dog för några år sedan som hette Leonard Nimoy som spelade Spock i Star Trek-serien och Star Trek-filmerna också. Han gjorde jag vet inte hur många avsnitt och filmer av Star Trek han gjorde den här rollen som Spock.

Men han blev ju så otroligt förknippad med den rollen att han hamnade i en sorts... Ja men nästan en sorts konstig personlighetsklyvning. Han skrev två självbiografier. Den första heter I am not Spock. Och den andra heter I am Spock. Så han var liksom... Han var totalt definierad av den här rollen. Och å ena sidan så ville han liksom berätta för folk att jag är inte som Spock.

Jag har en annan personlighet än min rollkaraktär Spock. Men sen ändå i slutändan när han skrev den sista boken om sig själv. Så var hans ändå sista ord att jag är faktiskt spock. Men när Sean Connery skrev sin självbiografi så säger han att jag är skotte. Att vara skotte är han spock.

Boris

Ja, han var nog mer tryggt förankrad i alla möjliga saker. Men jag tror också att, för att köra lite perifert där, spock-grejen beror väldigt mycket på... Vi ser det här fenomenet mycket idag och det är ju att Spock fick ju tv-serieberömare så att säga. Och det är ju det som gör att man, om man i ett antal år kreerar en figur, då kommer det aldrig ur det.

Det gäller ju jättemånga idag också. Mannen som spelade tonisk soprano, hade han inte dött så gjorde han ju ett tappra försök att göra en figur. Det är inte riktigt filmer, men så fort man tittar på dem så har det bara varit Toné Soprano. Vad då? Toné Soprano i uniform? Det är någonting fel. Samma sak med John Hany i Mad Men.

Fantastisk skådespelare, men han får inga andra roller. Han har gjort några, men det bara finns där. Det är otroligt svårt. Det är som vi, vi kommer alltid få göra radiobubbla för evigt förknippade.

Martin

Man kan tänka sig värre ödon. Ja, faktiskt. Många. Jag kan tänka att Sean Connery var inte så missnöjd. Med de där sakerna. Min tanke här var att han hanterade lite bättre än Leonard Nimoy som... Ja. Det var intressant, vi ska verkligen gå vidare och prata om andra nyheter. Men det slår mig att det finns intressanta saker om Leonard Nimoy som man skulle kunna spåna vidare på. Spock representerar ju, precis som Sean Connery representerar en ultramaskulin arketyp.

Så kan man ju säga att Spock är också en sorts utrerad maskulin arketyp. Nämligen i att det är en sorts... en renodlad autistisk karaktär som jag tror också har format hur vi ser på autism och hur autistiska, hur människor på spektrummet, som man säger, ser på sig själv. Och det är också liksom, man kan säga att autism är en sorts extremt kognitiv, maskulin strategi, men så mycket att det blir patologiskt.

Så på ett sätt är de här karaktärerna båda extrema maskulina arketyper som haft ganska mycket inflytande. Men där den autistiska spock är lite mer i tiden, medan den mer gammaldags, vackra, starka, bodybuilder, maskulina, James Bond-arketypen, den är förlegad. Nu ska vi alla vara spockautister. Ja, förlåt, vi ska sluta prata om det här. Vi måste faktiskt prata om riktiga nyheter, något samhällsfrågor eller politik eller någonting.