Martin

Jan Myrdal är död. Författaren och vänstermanen blev 93 år gammal. Givetvis måste vi prata om Jan Myrdal i den här sändningen. Han gick ur tiden för ett par dagar sedan och det är ett jättestort samtalsämne i kultursverige, det politiska Sverige och så vidare. Jag vet att du Boris, du har skrivit om Jan Myrdal under dagarna och du har skrivit mycket om honom tidigare.

Du har träffat Jan Myrdal och så vidare. Framförallt är jag nyfiken på att höra vad du har att säga. Jag har sett nu i dagarna att vissa har firat hans död. Jag såg att någon sa så här, John Myddal är död. Skål! Jag försökte känna efter då när jag såg det och tänkte så här, jag känner att jag är inte så exalterad. Jag känner mig inte så väldigt berörd åt vare sig det är det ena eller andra hållet.

Inte för att jag har något gott att säga om John Myddal givetvis. Men han är ju inte heller direkt ett aktivt hot och har inte varit det på väldigt länge. Det finns ju människor vars död skulle få mig att jubla. Ingen nämnd, ingen glömd. Men jag tänker på människor som som, som, eh, sådana fall där deras död skulle ha en positiv konsekvens genom att, så att säga, sätta dem i spel eller något sånt där. Men, John Myrdal har väl inte haft något inflytande på på många, många årtionden, åtminstone inte under min livstid.

Så länge jag kan minnas så har han bara varit en, jag har i alla fall uppföljt honom som en, en sån driftkucku. under hela min livstid när jag har följt svensk politik och kulturdebatt och så vidare. Jag vet inte, kan du kanske förklara Boris, hur länge har det varit så? Har det någonsin varit mer än en driftkucka?

Boris

Ja, alltså vi lever faktiskt, jag tror att vi måste börja inse att vi lever i ett Sverige som jag nydelskapade. Oj. Allt det här vi... Du och jag och andra sfärer övertagligen. Alltså identitetsvänstern, dyrkandet och underkastelsen under islam, det rent asiatisk-kinesiska underkastelsen över främmande kulturer.

Allt det här är Jan Myrdals verk. Sen har det blivit så att han har intagit positioner där som gör att han och hans personliga beteende gör att man lätt kan driva med honom och förakta honom. Och sen har det blivit en fixering vid hans död till Pol Pot och sådär. Men det gör att det hamnar totalt i skymundan, alltså hans personliga ansvar för den härskande ideologin nu.

Det är för att i ungefär 30 år under sin stora och påverkande period på svensk kulturliv och svensk vänster då är det verkligen Jan Myhdal som ett lokomotiv som etablerar tanken på att tredje världen är mycket bättre, de kulturerna är mycket bättre.

Vi här i Europa, vi är usla syndare. Kolonierna kommer att resa sig. Vi kommer att få vårt straff. Och alla dessa socialarbetare, akademiker, politiker, hjälparbetare, byråkrater på verken. Alltså, de är impregnerade av det tänkande som Jan Myrdal introducerar i Sverige.

Vi ligger på det sättet före många andra länder i Europa. Man kan inte tänka sig svenska statsmedia eller svenska medstandsmedia utan Jan Myhdal. Det är ju hans proselyter som befolkar media och de är på väg att dö ut också.

Men de har ju haft mer än en generation på sig att skola fram sina arvingar. Så att... Han hamnade i Sjömundan de sista årtiondena av sitt liv. Men då hade han gjort tyvärr mer än vad någon annan har gjort i modern tid för att förstöra det svenska tänkande.

Martin

Mycket intressant, jag förstår att jag är, det var lite det jag var ute efter i min fråga också, jag är lite för ung för att förstå de här sakerna. För att han alltid varit en sån fördätting i min livsstil. Men jag tänker också en annan sak som jag har lite baknänt, tänker på Jan Myrdal, det är ju, det går inte att skilja honom från hans föräldrar. Alvar Gunnar Myrdal som, han levde ju alltid i skuggan på ett sätt av sina föräldrar som var stora och viktiga, inflytelserika personer som var med som en tidigare generation och skapade, definierade det moderna Sverige.

Och Jan Myhdal var från första början av sitt liv, jag tror att bokstavligt talat från tidig barndom, enormt fokuserad på att göra upp med sina föräldrar. Han skrev bok efter bok efter bok som handlade om att bara attackera sina egna föräldrar. Jag vet inte hur många, han skrev många böcker som framförallt verkar handla, jag har inte läst dem men de verkar framförallt handla om att han ska attackera sina föräldrar.

Men knappast att han attackerade dem för det som de skrev. egentligen förtjänar att attackeras för. Alvar Gunnar Myrdal var monster som förstörde Sverige, men Jan Myrdal var ättervärd. Men vad är kopplingen mellan Alvar Gunnar Myrdal och Jan Myrdal? För jag tänker på ett sätt att det är kanske den här generationsvecklingen symbolisk.

Att han i själva sitt blod, men också i sina idéer och sitt verk är en symbol för vad som hände i Sverige i den här generationsskiftningen. Det kanske liksom. Myrdalsverige, Alva Gunnar Myrdalsveriges groteska men oundvikliga efterbörd. Jag tänker på dem som väldigt kyliga och pragmatiska socialingenjörskonst som de stod för.

Som sen gick över till någonting som är mer totalt verklighetsfrånvända, vurmandet för kommunism och tredje världen och så vidare, som du pratar om. Som jag känner på ett sätt är helt befriat. De är lika hänsynslösa och psykopatiska som Föräldrarnas projekt, men det är helt befriat från den här rationalitetsdriften som ändå fanns hos Alba och Gunnar. Och jag har tänkt på det som att det ändå är till slut ett ineffektivt projekt. Men du beskriver John Mylar som att han har varit minst lika inflytelserik som sina föräldrar.

Boris

Ja, det har han. är det alldeles rätt att se en linje mellan dem och hur det här tal om generationsskiftet är i att forma Sverige. Ofta i diskussionerna så blir det så att man pekar utgår från att de är så väldigt olika.

Det är kanske för att Jan Myrdal hatade sina föräldrar, tog avstånd från dem så fort tillfället gavs. gjorde vissa undantag ibland för en del av Gunnar Myrdals vetenskapliga verk. Men just det här betonandet av klyftan mellan dem och hans ständiga angrepp i bokform och i tal och i texter gör att...

och det kommer... Det här Jan Myrdals hat mot föräldrarna, alltså det här att... Pappan inte ser honom som han säger numera. Han håller på med annat. Mamma ser honom inte heller. Mamma kommer in då och då. Mamma, Alva och... På den schematlagda umgängestiden sitter hon med ett block och studerar Liliana och hur han leker.

Sen går hon ut och tar barnflickorna över. I de första böckerna om uppväxten är det sorgliga och väldigt skrivna och vackra passager i all sin sorglighet. Man satte väl i sina personliga spår och spanade utlöst det där hatet. Men det Myrdal sen ser är att han är en lika usel förälder han gentemot sina barn.

Om inte sämre till och med. Så att han övertar ju deras beteende som förälder. Och även hans barn har ju liksom rört sig bort från honom. Det verkar ligga i den där klanen. Men sen själva synen på... samhället och på Sverige. Det är samma sak där. Han betraktar sig som satt till att härska, bestämma och styra.

Precis som Gunnar och Alva gjorde. De visste bättre. Och i viss mån så hämtar de faktiskt inspiration från samma håll. Tredje världen, både Alva som var ambassadör, de var ambassadörspar i Indien ett tag. Hon var en av många kvinnor som hade ett förhållande med Jawa Haralaniero. Och Jan Myrdal tillbringade mycket tid där.

Både allvar och under extremt inspirerade av liberalismen i USA. Vilket vi lider av idag också. Och samma sak var Jan Myrdal som barn och pojke. Men han måste ju som alla barn hitta ett nytt fotfälle. Det blir en tredje värld. Man måste ha en unik selling point när man vill ta makten i samhället och kontrollera tankarna.

För honom blir det tredje världen, antikollegialismen. Idag är det mer en retorisk figur att 70-talsvenskarna drog över i media, departementen, socialhjälpen. Allting, polisen för guds skull, glöm inte polisen. Försvaret, Försvarshögskolan, allt är 70-talsvänster. Men jag tror att framtida forskare kommer att sätta sig och räkna huvuden och hur många människor de här formade i sin tur.

Och 70-talsvänster och just den här tredje världen, fanatismen, dyrkan av MazeTong, viljan att underkasta sig i den här världen. Tredje världens hämnd för allt vi hade gjort om. Det fanns ingen kraftfullare förespråkare än Jan Myrdal. Han var en mycket publicerad skribent i den tidens medsvärldsmedia.

Alltså i Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter. Han fick plats och redan då fick han göra dokumentärfilmer och spelfilmer för Statstv. Så att en obehagligt betydelsefull person som förstörde väldigt mycket.

Martin

Vilka är då hans arvtagare då? Du säger att han lärde upp, han hade ett hov av lärjungar och en generation 70-tal svenskar. Men nu är det som du säger själv, de är på väg ut för de är gamla även i Sindhu. Jan-Olof Ydre var 93 år, jättegammal. Så även generationen som han skolade är på väg ut. Men de har i sin tur, får man anta då, gett upphov till ytterligare en generation. Det kanske till och med två generationer. Så vad skulle du säga att man idag starkast ser det här sinistra arvet från Jan Myrdal?

Boris

Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet. Det har ju flera redaktionsledningar, jag har ju gamla kamrater som är, alltså i min generation, inte riktigt lika döda som Jan Myrdal som är redaktionschef, redaktionssekreterare på olika redaktioner. Aftonbladet också och Stadsteve och Stadsradion. Och också ute på de regionala tidningarna, alltså.

Jag skrev här en dag en nyhetsbrev om Min granne Wendlar Ströma som är den mest, alltså den liberal, som chefaktör på Närkezala-Andas så är han ju den mest tredje världen och flyktingvänliga skribenten i Sverige. Det finns några andra sådana exempel i större regionala tidningar. Och sen ska vi titta på, vi hade en lång period, Katarina Engberg på Försvarshögskolan och Camala.

ledande maoist. Vi har givetvis den inre kretsen runt mästaren som han då kallade alltså. Robert Aschberg förstås, Jan Guillaume, fast de var lite trätobröder ibland. Vi har Henning Mankel som stod väldigt nära Jan Myrdal och som också har påverkat både populärkultur och tänkande.

Vi har sådana viktiga figurer i kommersiella media som Mats Söderbrink till exempel, Jörgen Witzel och vi har också grundarna och mättelare som Helle Andersson. Robert Brown i Hjälm. Så att det är... Och sen ska vi bara inte prata om professorerna. Vi har en av de ledande professorerna i nordiska språk, Olle Josefsson också.

Svenska Dagbladets språkexpert men i egen kolumn. En av de sista riktigt, riktigt hårda magisterna. Vi har ett koppel historiker, alltså inte bara på Södertörns högskola utan på Södertörns högskola. och andra historiska institutioner också som idag är professorer och gamla benhårda maoister och så vidare och så vidare och ett antal ministrar.

Martin

Men de flesta av dem som du nämnde nu, de är liksom 70 plus eller redan döda. Ja visst. Har de gett upphov till ytterligare en generation, folk som kanske är, säg i min ålder, som är direkt nedstigande fjärde, femte generationens myrdalingar?

Boris

Ja, för att alla de här har haft ledande positioner. Arbetsledaransvar, handledaransvar. ekonomiskt ansvar. Och det fungerar ju så att man formar ju människor efter sig själva. Så på alla dessa redaktioner, vill du vara kvar, vill du upp, då ställer du in dig i ledet. Och alla de här socialarbetarna, batiktanterna osv, de är formade av och i 70-talet.

De yngre batiktanterna och socialarbetarna, de är inte möjliga att tänka sig om inte de här idéerna hade satt sig i ett förslag. i undervisningsväsendet och i socialtjänsten med början i sent 70-tal. Och det som då var revolutionära idéer, det är allmän gods idag alltså. Det är så pass mycket allmän gods att människor inte riktigt ser det.

Går man tillbaka till det som yttras idag i flyktingdebatten och så vidare så hade det varit en odda minoritetsvänsterståndpunkt. Även i vänstern, om man går tillbaka till 60-talet. Och under 70-talet så glider tredje världen under kastelsen in och tanken på en skuld. Det är inte nu som tankarna har födts på att vi har en skuld till Svarta till exempel. Det är en knäsets redan på 70-talet.

Martin

Ja, jag förstår. De flyger under radar nu som allmänhet. Till och med jag har låtit mig luras och tror att Jan Myrdal bara är en gammal irrelevant gubbstrutt som man kan skratta åt.

Boris

Ja, så är det inte. Han är ju sagt, jag ska inte tjata med honom där han är skyldig till mycket. En absolut parentes är ju att han är ju kännat ut liksom. Och det blir ju så när tanken blir allmän gods. Då, han behövde ju sig liksom inte längre. Han hade ingen nytt att komma med. Men han fick ju en andra en... Ett andra liv på kultursidorna, sig de sista fem åren när han började publicera, så är han riktigt jäkla gubbsnusk.

Och hans sista bok, Ett andra anstånd, den är i moralisk mening oanständig, alltså en jävligt slipperig minnesbok. Och den blev ju ofantligt hyllad på kultursidorna som fantastisk. Det finns faktiskt anställdhetsskäl.

Martin

Varför borde den brännas?

Boris

Han har alltid skrivit om fruar och älskariner. Jag skriver om det ett varv till avslöjar sina otroetsaffärer. Det är lågt och det är snuskigt men det är också förtal av förleta fruar och älskarinnor på ett sätt som inte de kan försvara sig mot. Jag läste en ordentlig recension av det när den kom och det var bara en skribent.

Jag minns som sa att man skriver helt enkelt inte om människor man har haft förhållanden med på det här sättet. Alltså han bröt mot alla anställdhetsnormer. Jag har ju läst. Jag tror att det säger väldigt mycket om tillståndet bland skribenter på kultursidor idag.

Att 99% av dem inte reagerade på det. på just det gnälliga, gubbsjuka tongfallet. Utan man hyllade detta som stor litteratur.

Martin

Det är jätteintressant, det säger mycket om en person. Om den gamle mästaren, att han kommer undan med oförblomerad, gubbsjuka och såna snuskiga saker. Jag har också läst några krönikor och sånt av honom som var direkt jätteäckliga att läsa. Jag tänkte att han är lite dement, det är så som händer med gamla gubbar, att de blir gubbsjuka.

Du har en väldigt bra poäng i att det är smått häpnadsväckande att han blir publicerad och att alla sitter och nickar och tycker det är okej. Jan Myrdal, mycket intressant, men givet det jag förstår nu om Jan Myrdal så inser jag att vi blir inte av med honom bara för att han dör.

Boris

Nej, det var det jag tänkte, jag såg folk skålade. Har ni korkat igen flaskan? Det är dags att skåla.