Martin

Jag skulle vilja säga några ord till om den här övergripande situationen. Vi dyker ner i de här enstaka nyheterna och det är ömsom, ganska komiskt underhållande, ömsom, skrämmande och förvirrande med statyerna som ska ner och FN som twittrar och delar med varandra. Jag har tänkt på en grej för att jag har fått ganska mycket mejl senaste veckorna om precis den här situationen.

Apropå, vi har haft mycket diskussioner under radion så folk har avsett att jag märker att det är många som är förvirrade. Det är många som är skärrade över hur kaotisk situationen är och hur hatiska våra motståndare är. Hur alla historiska och alla normala spelregler upphävs. Så även folk som lyssnar på Radio Bubbla är oroade, osäkra på hur de ska tänka och agera.

Jag kan inte så mycket på de som är lite grann i den inre kretsen. De som är med på Bubbla BBS och diskuterar och så vidare. För där har vi en gemenskap där vi kan gemensamt hantera de här frågorna. Men det är ju de flesta som lyssnar på oss i Bubbla är inte med i den kretsen. Och de är, alltså jag märker ju, så gång på gång så frågar de sådana här sakerna, de hör av sig. De frågar, hur kunde det bli så här? Vart är det på väg? Vart tar det slut?

Vad kan vi göra? Och det är ju en infernalisk situation. Alltså, jag är inte heller säker på. Hur jag ska tänka och agera. Jag sätter mig och mediterar inför varje radiobubblasändning på vad jag verkligen borde säga. Så att det inte bara ska bli slentrianmässiga kommentarer eller kanske någon sorts mer tillbakalutad, ironisk rapportering om såna där bizarra vänsterupptåg.

Sen beror det såklart lite på dagsformen. Vad som faktiskt kommer ur munnen men jag försöker åtminstone då och då att höja perspektivet. Samtidigt kan jag känna att jag ofta inte träffar rätt. Och även jag är. Villrådig. Jag förstår verkligen att andra är det. Särskilt de som har vanliga jobb att sköta och inte kan göra som jag. Sätta sig en halvdag och meditera över planetens tillstånd. Boris, kan du känna igen den här känslan?

Det är ibland svårt att inte tappa perspektivet, trots att i viss mån är det vårt jobb att hålla ögonen på bollen. Man förvirrar sig ibland ganska lätt med en sån här Kitwambasa-Boney-utspel och annat.