Martin

Syskonen Johan och Lovisa från Villatrakter i Upplands Väsby berättar om hur de som vita medelklass svenskar mobbades av elever med invandrarbakgrund i skolan. Att ställa intresserat fråga eller googla på något akademiskt räckte för att trigga smädelser. Johan beskriver systematiskt bildningsförakt inom den tuffa ortenkulturen.

Det är en ganska spännande artikel det här från Stockholm Direkt. som skildrar en typ av situation som jag är helt säker på äger rum på daglig basis runt om i Sverige. Men det är sällan man får läsa om det på det här raka sättet. Så jag vill ge en eloge till Stockholm Direkt för att de gör det här reportaget.

De har tydligen ett temaserie som heter Hashtag 1 Stockholm som handlar om vi och dem uppdelningar på Stockholms skolor. Men det är intressant i alla fall. Jag tänkte jag ska återge lite grann vad som står i artikeln. Det handlar om två syskon Johan och Lovisa som kommer ursprungligen från Upplands Väsby. Och där gick de på en skola som ligger centralt i Upplands Väsby som var dominerad av invandrare.

Så här står det i artikeln. Som studiemotiverad medelklasskille från Vilaområdet och med helsvensk bakgrund stack Johan ut socialt och blev ständigt påminn om det. Johan berättar. Varje vecka var det Ha Svennebanan, jävla nörd. Det räckte med att man ställde en intresserad fråga på lektionen eller googlade på något akademiskt. Det blev alla mot en, just för att jag var svensk.

Han fortsätter. I början blev jag skitsur, ville slåss. Men jag vande mig. De kunde säga vad de ville till mig, nedvärdera mig. Det fanns inget jag kunde säga tillbaka. Jag lyckades aldrig smälta in. Men jag lärde mig leva med skiten. Så småningom så... Det är bra. Så bytte Johan och Lovisa skolor. Johan bytte till Kungsholmens gymnasium, alltså en innerstadsskola. Och där märkte han att han också var utanför. Därför att innerstadssyndromerna som gick där som tidigare, så här säger Johan själv då.

Trots att jag var en vit villapojke blev jag sedd som det svarta fåret. Det blev lite av en kulturkrock. Jag hade ett annat språk, andra slangord. betedde mig inte som en stockholmare, tyckte de. Och jag fick kommentarer som inte lätt att komma från Väsby. Hans syster Lovisa, började på Viktor Rydberg gymnasiet på Östermalm och går i en musikklass där.

Hon hade samma typ av problem ute i Väsby. Hon säger att hon fortfarande får en klump av obehag i magen där hon träffar på ett gäng orten tjejer som pratar förutslang och uppträder på ett visst sätt. Jag tycker att Lovisas reaktion är väldigt intressant. Tvårt pratminnes från henne här. Jag har inget emot någon sån person och jag vill inte dra alla över en kam.

Men det kändes som att det fanns de tittade ner på oss som var vita medelklass svenskar och tyckte att vi behövde tryckas ner. Kanske ville de straffa oss för rasismen i det svenska samhället. Jag tyckte de var läskiga och gick undan när de kom. Och då tänkte de nog att jag var rasist. Det skapade en klyfta som inte borde finnas. Vi borde prata med varandra istället om hur vi upplever det här. Alla är ju egentligen lika. Alla är här för att gå i skolan. Tack,

Boris

jag ska visa. Ja,

Martin

det är bra. Ingen skugga faller över Lovisa för att hon säger så här. Hon har växt upp i den moderna Sverige. Det här är en ositt vanligt förnuftig reaktion för att vara en ung svensk kvinna under åldern. Men samtidigt en otroligt, fruktansvärt orimlig och sorglig reaktion.

Boris

Den är jättesorglig. Det finns den här totala formateringen. Vi måste nästan sluta säga att... Vad heter det? Värdegrundsmanualen och PK-manualen- –påbjuder allas lika värde. Det gäller inte längre. Det som gäller, och det har ju varit tidigt ett tag- –är ju de andra... Det är dåligt, förraktligt, eländigt, okultiverat.

Att vara svensk eller svenska simulerad och vit, det är inte bra. Det är de andra som är bra och de andra som ska lyftas fram. På något sätt ska de som är vita, skolbarn, pliktas för någon typ av obegriplig och alldeles fenetrasism. Det kommer hit en jävla massa okultiverat. Det är osorterade familjer som inte förmår att fostra sina ungar.

Att visa tacksamhet att de får hus, rum, mat och skolgång. Och liksom att ingen ingriper mot de här jävla gängbildningar som förstörde det, det ställde av att vara en dålig skola. Det är fan mig obegripligt. Men vi har en institutionaliserad rasism i Sverige, det är faktiskt sant. Men den riktar sig inte bara i skolvärlden, men den syns väldigt tidigt i skolvärlden mot de som icke är invandrare.

Det är för jävligt helt enkelt. Ja. Det finns en situation där jag är sorglig för att de tror att det hjälper att prata och att vi är lika mycket värda. Det kan de glömma och nån är mindre värd. Det är så i Sverige idag.

Martin

Vi har en karaktäristisk reaktion från rektorn på skolan i Upplands Väsby. Hon heter Hanna Thunholm Andersson. Hon säger så här. Sen frågar tidningen faktiskt.

att man kunde kalla Svenebanan utan konsekvenser medan det var nolltolerans mot annan rasism säger rektorn det håller jag inte med om så kan det kanske se ut ur ett etniskt svenskt perspektiv den svenska medelklassen är också den grupp som hörs mest i samhällsdebatten andra grupper lyssnar man inte lika mycket på och det är intressant vad du säger Boris därför att det finns en sorts dubbelhet här rektorn Rektorn har på ett sätt rätt samtidigt som hon givetvis har åt helvete fel.

Alltså man måste ta en sak i taget. Till att börja med, det finns ingen grupp i Sverige som är så bespottad och ignorerad som etniska svenskar. Den saken måste ju vara absolut kristallklar. Det finns ingen grupp som utsätts för så mycket rasism och ringaktning och negativ särbehandling som svenskar. Sen är det ju visst intressant att det är ju huvudsakligen etniska svenskar som är skyldiga.

till att trycka ner andra etniska svenskar. Men om det inte vore för att... Visst finns det invandrare som driver på och organiserar sådana här saker. Men om det inte vore för att etniska svenskar var så otroligt ivriga på den här agendan att trycka ner andra svenskar, då skulle det aldrig kunna hända. Invandrarna själva skulle aldrig kunna implementera en sådan agenda om inte svenskarna var med på noten och drev på. Men, och så på så sätt kan man ju säga att man lyssnar ju väldigt mycket på de här oikofobiska, självhatande, rasistiska svenskarna som hatar svenskar.

Men det förändrar inte den faktiska situationen för svenska ungdomar, svenska barn. som bara är så att säga mottagare av resultatet av de här attityderna och den här politiken. Till exempel Johan och Lovisa som har utsatts för rasistisk mobbing. Och när de blir utsatta för rasistisk mobbing på skolan så drar de slutsatsen själva att det förmodligen det förmodligen beror på all svensk rasism mot invandrare. Och vi måste bara prata med varandra och förklara att vi svenskar inte är rasister. Nej, det är det inte.

Boris

Men det du säger är jätteviktigt, för att vad historien för är ju... Som du säger, den drivande faktorn är ju faktiskt en slags folkförakt. Man brukar ofta tala om dem på Södermalm, men det är ju riktigt. Där finns ju alla... 98 procent av alla tokmedia. De föraktar ju de facto svenskarna utanför tullarna.

Gängsladdret på skolor och i samhället är deras allierade. De har startat ett kulturellt inbördeskrig redan. Alla i Stockholm är innanför tullarna.

Martin

Det börjar bli riktigt taxerört med de här människorna på ett eller annat sätt. Under de här omständigheterna. Jag drar undervikligen paralleller till hur det var för mig själv när jag växte upp. Jag har pratat ganska ofta tidigare om min skolgång, och det bubblar så jag ska inte tjata om det igen. Jag hade fullständigt misserabelt i skolan.

Missförhållanden som jag tyckte var helt uppenbara och som jag påpekade att jag råkade rätt illa ut. Men ingen lyssnade. Ingen trodde på mig. Lärarna var helt ointresserade. Eller så var de förövarna. Ingen lyssnade mer än jag. föräldrar, andra lärare, skolledning och så vidare. Och jag vet ju att situationen har blivit ättervärre. Alltså, situationen jag gick i skolan på 90-talet var ju paradisisk jämfört med det i svenska skolor idag.

Och givetvis så är inte vuxenvärlden mer benägen att lyssna idag på barn som far illa i skolan. Därför att, förutom alla problem som fanns på min tid så har man en väldigt stor problematik. Mycket starkare indoktrinering idag av att man för allt i världen inte får göra någonting som kan uppfattas som rasistiskt. Om du har problem med invandrare, vilket då, det var inte mitt problem i skolan specifikt, att jag hade något problem som var relaterat till invandrare.

Men om den dimensionen kommer till ytterligare så jag kan föreställa mig den extrema maktlöshet och frustration som ungdomarna måste känna. Tyvärr är många så indoktrinerade att de framför allt... som drivs av ett sorts Stockholms-syndrom. Där de inte identifierar de ganska extrema övergrepp som de blir utsatta för.

Men många kommer ändå förstå, många är tillräckligt intelligenta och självständiga för att förstå att det här som jag är utsatt för är fullständigt nåt helvete. Även om nästan ingen i vuxenvärlden vågar se och erkänna vad som händer.

Boris

Det där är ett viktigt påpekande, säger du, just om mekanismer i skolan. För den grundläggande eländesmekanismen i det skolsystem vi har, att man inte lyssnar på barn, alltså, och det har alltid förekommit olika former av utsläppning för tryck och mobbling. Sen blir det överlagrat med de här gigantiska invandradeskiktens ättelägg alltså som förstör allting.

Och då finns det verkligen någonting att lyssna på men det gör man ju inte. Men man lyssnar ju på alla dessa eländesberättelser från orterna och varenda liten skiterappartist som har lärt sig grötrymma blir en stor poet och värld att lyssna på. De berättelserna tar man till sig. Berättelser om hur människor har ställt till sina egna liv så det blir skit av det. Det är jätteviktigt. Och så löstar man ansvaret på resten av samhället. Det är bara så att, alltså vi, vi, finns de 30 gångerna kommer aldrig att ta slut.

Martin

Nej, det är många, Hanna Thunholm, Andersson, Rektorn Marcus, det är många faktiskt som ska stå inför skranket när den dagen kommer. Det kommer ta flera år.

Boris

Ja, men det måste göras.