Martin

Nyhetstjänsten och helg tidningen Metro läggs ner omgående. Produktionen redan avbruten men beslutet offentliggörs på måndag. Syskon-sajterna Metro Mode och Metro Jobb fortsätter verksamheten enligt medarbetareuppgifter till SVT's kulturnyheterna. Ja, vi har ju följt Metros saga i Radio Bubbla.

Ganska utförligt. Många, många inslag har vi gjort om SVT. Om Metro och senast vi pratade om det en månad sedan så konstaterar vi att de med all all tänkbar sannolikhet ljög på Metro när de sa att verksamheten ska fortsätta som vanligt, den ska återupptas i höst. Vi ska visserligen sparka samtliga på redaktionen men vi ska köpa in material för vi ska vara bäst på att köpa material och så vidare.

Man kan väl säga att du och jag Bård uttryckte vår skepsis till hur det där faktiskt skulle hända. Och hör och häpna kärlyssnare. Nu är det alltså så att de sista spildrorna av Metro läggs ner. Det som finns kvar är hemsidan och en papperstidning som ger ut ett nummer i veckan på helgerna. Den delas inte ut längre i tunnelbanan utan den delas ut direkt till hushållen.

Som på vissa andra tidningar. 10 personer jobbade kvar på redaktionen. De var fått gå, man hade också en liten säljteam. Personal, alltså det är sådana detaljer som är så... Det är underhållande att läsa om faktiskt. De fick ingen information från arbetsgivaren, det är personalen. Utan de fick veta att tidningen var definitivt nedlagd genom att de kom till jobbet men kunde inte komma in.

För att dörren var låst och hyresvärden hade bytt lås på dörrarna. De kom inte in, så de stod i skogen. De trodde att de skulle komma till jobbet, men de stod utanför dörren och fick ringa runt. Det satt en lapp på dörren så att de hittade tillgång till lokalerna. Sen fick de ändå komma in lite senare. Då började det bli oroligt, står artikeln. Och nu kom bomben, säger den här medarbetaren som intervjuas.

Medarbetaren berättade också att vissa medarbetare grät. 24 år har tidningen funnits, nu finns den inte längre. Det är tråkigt såklart. Vad säger du Boris som gammal, mångårig metromedarbetare? Grät du när du läste nyheten om att metron gått i graven?

Boris

Nej, det var nästan internetet. Det var ju en befrielse bara. Det är en lång och onödig dödskamp. Den fyllde ingen som helst funktion. Det hade den inte gjort för mycket länge. Skönt att bli av med den helt enkelt på allvar. upptänkliga sätt och vad man ofta glömmer bort det är ju att den verkligen började mainstreama sig.

För att bli accepterad och anpassad i början. Första tio åren under min tid när jag var kolonist- –satt tidningen nära att... Dels var jag affärsutdelad. Rena, raka nyheter, krånglande till det. Körthet gäller utländska nyhetsbyråer. Sen har man en kolonist varje dag som har åsikter. Då skulle man ha avvikande åsikter för att få lite fart på debatten.

Och när jag ser tillbaka på det så tror jag att skiftet kom faktiskt när man lät sig pressas till att skriva kollektivavtal med Journalistförbundet. Man höll ute jävligt många år mot detta. Det fanns en fantastisk skanda i början. Affärsidéen var att man skulle göra en tidning med mycket färre medarbetare- -"än de andra tidningarna hade, och ändå komma ut fem dagar i veckan." Det lyckades man också med.

Men folk bodde på redaktion. De hade skrivbord. Det var liksom... Nu ska vi visa dem. Men ju mer man släpar ut sig... I stället för kollektivavtal, när man plockar in Göran Greider som kolonist, då fattar man att man slänger ut Stefan Hollerstein och Jan Kalberg. Då vet man att nu ska de bli som alla andra, det kommer att gå åt helvete.

Och sånt spelar roll helt enkelt. Istället för att bevara sin attackerande position så brivs man. Man efter att bli som alla andra, fast gratis. Det är dödsdömt. Sen en massa andra strukturella saker som jag tror kunde vara svårt att upprätthålla. Men det kunde gått under betydligt vackrare och med flaggan i topp nu.

Nu vart det bara en umtlig dödliggande i ett dike överkört av precis allting som rullar ungefär. Men det är bra att vara av med den.

Martin

Just de här kolumnisterna tycker jag var det bästa och det som jag kommer att minnas Metro för och ändå vara tacksam för att Metro gjorde. Det var ju framförallt dina krönikor, Boris, som är legendariska och är orsaken till att jag visste vem du var när vi träffades första gången och började prata med dig första gången när det nu var 2013-2014.

Du blev ju riksbekant genom dina galna krönikor. Dels var det ju du och sen var det också Johan Stahel från Holstein som var en riktig rebell och skrev jätteviktiga saker. Ni två var ju tillsammans. Det var de enda människorna i svensk offentlighet vid den tiden som försvarade kapitalism, som försvarade marknadsekonomi och ägande.

Det är lite konstigt, du skrev ju som marxist. Du var den marxisten som försvarade kapitalismen. För mig som var intresserad av den vinkeln så konstaterade jag att Metro har IT-entreprenören som försvarar de här värdena som jag tror på och så har de den här knäppen. som också försvarar värdena som jag tror på.

Och det var ju stort, det var ju stort faktiskt att att Mettro hade åtminstone er två, kanske Jan Kalberg, det är sant, det fanns flera intressanta kolumnister. Men jag har tänkt på det faktiskt flera gånger sedan dess, Boris. Jag har tänkt så här, det vore kul att kunna läsa alla Boris-krönikor. Jag har kollat om de finns på internet, om de finns i arkiven, men de finns inte tillgängliga längre. Tror du att det går att ordna på något sätt?

Boris

Ja, därför att nästa vecka får jag slutkorrekturet på en komplett krönikersamling faktiskt. Som kommer att gå till trycket när jag har godkänt den. Strax under 900 sidor blir det en riktig fetting. Det är kulturärdtatiskt då som gör ut den. Det är en kulturärdtagning som jag har haft i tre, fyra år.

Den här veckan i september bör det finnas tillgänglig för hugade läsare. Jag var väldigt tveksam till det där för jag tänkte att om jag läser mina gamla kröniker så kommer jag skämmas. Ibland har jag väl skämts. Men själv gott nog måste jag säga att jag nästan är förvånad över att jag varnade för islam för 20 år sedan. Det hade jag inte riktigt minne av. jag gjorde men det var skönt att se eller läsa.

Martin

Ja, utifrån det jag minns av dina krönikor så gissar jag att de står sig väldigt bra. Och det är bara därför jag har velat läsa dem. Och jag kan ju även jag, särskilt andra människor tror jag, men även jag kan tycka att du har en ganska konstig, eklektisk mix av idéer. Men du har faktiskt haft samma konstiga, eklektiska mix av idéer ända sedan Metro krönikor.

Jag känner ofta igen, saker som du säger och du bubblar, jag känner igen riktningen på resonemangen från de här krönikorna. Jag ser väldigt mycket ifrån att läsa den, men jag måste bara backa bandet lite grann här Boris. Hur tjock sa du att boken var? Hur många sidor?

Boris

900 sidor.

Martin

Strax om. Herregud, ja. Den som inte kan få nog av Boris Bender kan få åtminstone dela sitt liv med detta. Det är någonstans mellan The Fountainhead och Atlas Shrugged i längd. Ja,

Boris

det blir en väldigt tjock pocket, den blir en pocket att gå av men den är 6 cm i ryggen så den blir rejäl.

Martin

Jag ser fram emot den här månaden som jag ska ägna på att läsa dina kronikor. Mycket bra, vi återkommer naturligtvis i Radio Bubbla när det är dags för lansering och försäljning. Tack för mig, vi ses i nästa avsnitt.