Transkribering
Färre gifter sig och fler av de som gifter sig skriver äktenskapsförord
Martin
Färre gifter sig och fler av dem som gifter sig skriver äktenskapsförord. Runt 50% av alla giftermål slutar i skilsmässa. Och finns inget äktenskapsförord delas tillgångarna på hälften. Kontorschef på familjens jurist säger det blivit mindre tabu att tala om pengar i samband med äktenskapet. Och att fler inser att relationen kan ta slut.
Ja, vi har en artikel från Sveriges Radio om... nyligen uppdaterad statistik över äktenskap, skilsmässor, äktenskapsförord och så vidare. Det är en tidsserie som sträcker sig från 2012 till 2018. Och det är många intressanta siffror. Om vi ska backa bandet lite grann, varför är det här intressant att prata om? Det kanske inte är uppenbart för alla varför det här är en sådan hjärtefråga för till exempel mig.
Jag tycker man kan börja med att säga att det går inte att överdriva familjens betydelse för civilisationen. Vi kanske kan säga att de mänskliga individerna är civilisationens atomer och familjen dess molekyler. Och sen byggs allting annat som händer i hela kulturen på grundval av... familjerna. Och det faktum att familjen har underminerats som institution och ersatts av staten, det är det är så fel att säga att familjen ersatts av staten det är en tragiskt bristfällig ersättning naturligtvis.
Men det faktum att det här skiftet har hänt, det står i centrum för civilisationens pågående kris. Som vill jag vet så kanske det är den allra mest centrala frågan som vi brottas med i vår tid. Familjens undergång är civilisationens undergång och därför måste byggandet av en ny civilisation även börja med byggandet av nya familjer. Och den centrala kraft som skapar en familj är naturligtvis äktenskapet.
Det är förbund som ingås av en man och en kvinna när de bestämmer sig för att skapa en familj tillsammans. Så har det varit i tusentals år, troligen i tiotusentals år. Vi skulle kunna gå in eventuellt senare lite grann på varför familjen uppstod från första början, men sen alldeles nyligen, så det föregår. så är det inte självklart längre. Nu tror folk plötsligt att vi kan klara oss utan äktenskapet, trots att det har varit en hörnsten för civilisationen så länge som vi haft civilisationer.
Det är en helt annan inställning som man har nu för tiden. Då för tiden, som det alltid har varit, så såg man äktenskapet som en absolut omistlig del av livet. Om man inte var en munk eller något sånt där så var det helt enkelt någonting som var en självklart del av livet, något som man gjorde. Och det var också en plikt. Och det var också någonting helt annat. Nu är äktenskapet, precis som alla andra saker, det är någonting man gör för sin egen skull.
Något man gör så länge det passar, så länge det gynnar en själv och känns bra. Om det inte känns bra längre, då avbryter man och går vidare och gör något annat istället. Skiljer sig, kanske gifter sig med någon annan och så vidare. Man kan se den här tendensen i statistiken. Jag ska bara gå igenom lite siffror, det som presenteras i den här artikeln. Sen 2012 så har vi en annan siffra. 10% färre nygifta i befolkningen, trots att befolkningen ökat ganska mycket sedan 2012, så har vi 10% färre giftemål.
Det har ändrats från 56 000 giftemål om året till 51 000 ungefär. Och under samma period har antalet par som skriver äktenskapsförord ökat 30%. Från 10 000 äktenskapsförord om året till 13 000 ungefär. Vilket innebär också att andelen av de smittor som skriver äktenskapsförord har ökat från ungefär 17% till 25% och snittåldern tycker jag är väldigt intressant snittåldern för folk som gifter sig är 34 år för kvinnor och 36 år för män och mellan en tredjedel och en fjärdedel av alla som gifter sig har varit gifta tidigare Tomas Johansson på Statistiska centralbyrån säger Giftermålet kommer senare i åldern idag.
Många har etablerat sig, skaffat barn och bostad innan de gifter sig. Och Lavinia Dimoftash på Familjens jurist, den juristbyrå, säger att Många tänker att det som är mitt ska vara mitt. Man vill inte blanda så mycket. Man vill vara självständig och oberoende. Ja, var ska man ens börja Boris?
Boris
Ja, nämen det är... Det finns så många trådar att dra i. Familjen är själva utgångspunkten och sprängs den. Det blir till och med så att människor slutar betrakta den- –inte bara ett dag, utan det stora livsmålet, att ingå i äktenskap. Att hitta den person som man ska leva med resten av sitt liv.
Det är upphör om partnern och till och med barnen. Det är en social organisation. Allt det där blir som en slags IKEA-möblemang. Ny säsong, nu är det dags att byta soffan. Förresten, frugan får gå med också. Det är dags för en ny. Och om det här familjeguristen, det var ett sånt vidigt citat alltså.
Men den moderna människan har liksom faktiskt, väldigt många människor har förlorat förmågan att tänka i termer på någonting annat än sig själv. Och extremt omedelbar behovstillfredsställelse. Och det innebär också att man... Men kommer jag låta gammaldags romantisk vilket jag också är men jag har en känsla av att oerhört få människor faktiskt idag drabbas av den här Oj det är hon eller det är han känslan.
Den här liksom som vår monark sa att det sa bara klick. Sen har jag slirat lite men liksom själva den känslan att det är hon. Jag tycker det är sorgligt att folk inte får uppleva det utan att de går in i äktenskap. Genom att sitta och harva med en advokat alltså. Så förbannat trist.
Martin
Mm, verkligen sårligt. Alltså det här du säger om den här upplevelsen som jag också hade när jag träffade Sofia för ett antal år sedan. Så visste jag, inte riktigt direkt liksom, men efter att jag träffade henne tre, fyra gånger så visste jag att det där är hon. Där är kvinnan som jag ska leva med. Jag måste bara få en att förstå det. Det tog ett halvår eller någonting, men sen gick det ju.
Det är en fantastisk upplevelse, men det är också så att alla de här utvecklingarna som vi ser i den här artikeln, alltså att man normaliserar skilsmässor, att man skriver äktenskapsförord och så vidare, de utvecklingarna minskar sannolikheten för att folk får ha den här upplevelsen. Därför att det faktum att skilsmässa har normaliserats gör att folk fattar sämre äktenskapsbeslut.
Det säger sig självt, man behöver inte vara lika noga när man ändå kan skilja sig. Om man har den inställningen att skilsmässa är ett alternativ, det är inte hela världen, då man har motsatt inställning. Att skilsmässa absolut inte är ett alternativ. Då måste man se till att gifta sig med någon som man är säker på att man vill vara gift med resten av sitt liv. Och naturligtvis så är det så som äkteskapet har fungerat historiskt.
Skilsmässa har inte ens varit tillåtet, utan det har varit skiljtet. Otillåtet i många samhällen, eller man måste ha en väldigt särskild sorts tillstånd från påven eller från kungen och så vidare för att skilja sig. Och det har varit en väldigt stor sak, väldigt skamligt, väldigt kostsamt och så vidare. Nu är det normaliserat. Nu är det inte bara socialt accepterat att skilja sig utan dessutom kan det vara en grej som High five, bra för dig, vad härligt, grattis att du har din frihet tillbaka och så vidare.
Och så skriver man om äktenskapsförorden som. som gör att man inte får för mycket ekonomiska komplikationer för att man, som juristen sa, man har inte blandat så mycket. Man har varit självständig och oberoende och sett till att det som är mitt ska vara mitt. Och det här gör ju att folk inte tar äktenskapen på allvar, de tar inte parbildning på allvar. Och det minskar, är jag säker på, drastiskt minskar sannolikheten för att de ska få ha den här fantastiska unika upplevelsen.
Boris
Ja, och folk intalar sig också att det där är... Jag har det senaste halvåret mycket metodiskt läst mig igenom mängder av svenska kärleks- och familjeromaner. Skrivande framöver. Det slående är att det ofta står i bakslutsträckan- -"att det handlar om kärlek och samlevnad." Men kärlek är totalt frånvarande.
Det kristerar inte. Det kristerar bara problemen och väljandet av den egna personligheten. Du fattar inte varför människor lever ihop. Det är en så fruktansvärt deprimerande bild. Man jämför... Med 1900-talet och 1800-talet går man ännu längre tillbaka i tiden.
Till litteraturen och ballader och allt sånt. Det är ett bärande tema. Den stora kärleken. Att man är beredd att dö för nån som behövs. Blottad tanken på att nån skulle skriva en ny svensk roman- -"som handlar om nån som är beredd att dö för sin fru eller man." Det skulle aldrig funnits i en omöjlig projekt. Och ett farligt slut. Jag tycker att det har gått så långt att jag tror att det som finns i de flesta människors medvetanden när det gäller äktenskap och att leva tillsammans det är just att kolla och skriva äktenskapsförord.
Det är det viktiga. Det kommer krävits inte vad som krävs för att vända denna utveckling. Men jag tycker själva att människor på något sätt, det tror jag bidrar till den här... Hopplösheten och uppgivenheten och ryggradslösheten och det allmänt slöa i till exempel Sverige. Att människor som håller någon kärd av dem, det blir mycket mer av resning på dem helt enkelt. Då får man ett centrum i livet och familjen är ju ett sånt centrum. Ta bort centrumet. Och du får bara en massa viljelösa individer som driver omkring.
Martin
Det finns en tredje sak som har att göra med. De här trenderna och hur det utvecklas i samhället. Det finns forskning som har gjorts på långa tidsperioder. Stort antal människor som man har följt över långa tidsperioder har haft väldigt detaljerad information om. Där man har kunnat se att skiljsmässor är smittsamma.
Om man har en nära vän som skiljer sig så ökar ens egen risk att skilja sig med 75 procent. Och om man har mer än en vän i sin nära sociala krets som har skilt sig så ökar sannolikheten att man själv skiljer sig med 147%. Om man har ett syskon som har skilt sig så är det 25% högre sannolikhet att man själv skiljer sig.
Och om man har skilda kollegor på jobbet så ökar skilsmässorisken med 50%. Det är ganska dramatiska siffror. De kommer från en studie som jag tror det gjordes i USA med 5000 personer som man följde av ursprung. Det var en annan orsak, men om man hade den här datan så kunde man också göra analyser på äktenskap och skilsmässor.
Den publicerades någon gång 2009 tror jag, för den som vill söka på studien. Väldigt, väldigt intressant. Men det här är något som är väldigt bra att veta också. Om man vill leva på ett någorlunda traditionellt sätt. Det vill säga, om man vill leva ett sunt och traditionellt liv med en stabil familj så kan det vara en bra idé att undvika människor som har skilt sig. Precis som det är en bra idé att undvika. Psykiskt sjuka människor, förlorartyper, pessimister, vänstertyper och så vidare.
Allt folk som har dåliga psykiska saker för sig som sprids. På samma sätt så tror jag att vi måste se skilsmässa och dåliga äktenskapsbeslut, dåliga parbildningsbeslut som en typ av... Det är inte ett individuellt fenomen, det är ett kollektivt fenomen som forskarna säger, som gjorde den här studien. Och det är någonting som spids och som vi måste hantera på det sättet. som en sorts farshot som sprids. Och ett sätt att begränsa den är att isolera den. Att inte befatta sig med den.
Boris
Ja, precis. Men just med smittoeffekter, med folk som är så här svaga, så kan man tyst upp och tänka att oj, men jag kanske inte är lycklig. Fast de upplever sig som lyckliga därför att alla andra i omgivningen skiljer sig. Och det finns en press också, det är knäppt ändå. Tittar man just på den här kulturen med Maria Svelands...
Böcker beskriver det jävligt bra, omfattar inte det själv. Men i var och en av dem, som vaner, så förekommer det alltid en person som uppfattar sig som lycklig. En kvinna som uppfattar sig som lycklig i sitt ägnenskap. Och hennes kompisar förklarar alltid för henne att hon inte är lycklig. Och till slut ser hon ljuset och skiljer sig. Man går upp i kvinnogemenskapen och blir happy, happy, happy- -"som en antologi hette för ett tag sen." Det är alltså en väldigt målmedveten propaganda- -"och rodlösa människor som ställs inför det här"- -"både i sin omgivning, som man ser på jobbet, i vänskapsgränsen"- -"och i ett kulturellt bombardemang om att man är lite dum och efterbliver"- -"om det blir ett äktenskap.
Då har du låtit det vara för tryggt." Du kan inte uttrycka dig som individ. Det är så jäkla farligt och det är så stort och mäktigt.
Martin
Det finns flera dynamiker som förklarar smittsamheten i det här skilsmässobeteendet. Allt snack som finns om att det är så skönt, nu har jag blivit fri, nu är jag oberoende igen, nu kan jag träffa andra människor. –och vad spännande, kan inte du önska någon gång att du fick träffa andra karlar än din man?
Som man kan säga, jag vet inte, väninnor emellan och sånt där. Men det där förstärks också förmodligen ganska mycket på, till exempel, sociala medier. Den typen av kommunikation som vi har nu för tiden, där man skyltar väldigt mycket med det positiva. Man skryter väldigt mycket om allting bra som har hänt. Man ser hela tiden de positiva sidorna av andras liv. Att någon, om någon har skilt sig, då kan man ju skryta. De kan träffa nya människor, de kan åka på semester och så vidare.
Men på Facebook och Instagram så får man aldrig höra om att de är ensamma. Att det finns många saker i livet som kanske funkar sämre och så vidare. Så det finns väldigt mycket dåliga kommunikationsmönster. Och naturligtvis den här propagandan som förekommer i kulturen som du pratar om Boris. Som inte minst riktas till kvinnor och säger att du ska inte vara beroende av män. Du ska vara med i kvinnliga gemenskaper och istället förlita dig på... på staten för din materiella trygghet?
Boris
Det är lite intressant för DN har jag inte tänkt på det men det störde mig året mycket när DN körde en serie om lyckliga singlar och människor som valt att leva ensamma som man uttryckte det. Och det var ju faktiskt, om jag minns rätt, bara kvinnor. Och de gick alltid utan överdrift på gala premiärer och reste och liksom hade flärsiga jobb. Det är ungefär underförstat att remissnivån.
Martin
Det är inte livet som skiljer det, för då får du gå på gala premiärer och jobba hur du vill.
Men i värsta fall, i många fall, en kraft som drar den åt andra hållet istället. Så man slår också sönder de nätverk mellan familjer som behövs med de här sakerna. Jag har själv inte så mycket erfarenhet av det där, för jag kommer från en familj där mina föräldrar gifte sig. Innan jag föddes, de är fortfarande gifta med varandra. Såvitt jag vet har ingen i min släkt någonsin skilt sig. Jag kan bara minnas en enda gång i min barndom att någon familj vi kände skilde sig.
Men det var ganska deliskt då för att det bara var en familj. Det var en konstig sak i vår värld. Det ställde saker och ting på huvudet. Det var ju personer som skulle ha varit där som stöd för oss och var där som stöd för oss. Men som slogs i spillror när de skilde sig. Så det var en stor förlust även för vår familj. Att den andra familjen som vi umgicks med skilde sig.
Boris
Ja, det är alltid tragiskt. Men vi har ju nått dit här nu. Det är faktiskt återigen sorgligt nog. Jag tror nästan man kan... Det baseras från en del skilda människor, en slags ondsinthet. Att man liksom, fan, om inte jag kan uppbetala mig ett äktenskap så ska heller ingen annan göra det. Att det blir liksom en slags krig. Jag vill ha över andra på min sida, jag vill inte vara ensam själv, för det säger man inte offentligt.
Martin
Jag tror att det är väldigt vanligt att folk som har skildt sig har ett starkt behov av att rationalisera det för egen del. Att säga till sig själv att det är okej och att det finns strategier för att hantera det och att det kan bli ganska bra och så vidare. Och då blir det liksom som att man gör reklam för skilsmässa. För att även om man inte har det som avsikt, även om man tror att man säger att det är bättre att du inte skiljer dig.
Men om du skiljer dig så kan du göra det här. Även den typen av prat, den typen av goda råd ökar risken för att andra människor kommer att skilja sig. För att man minskar tröskeln, man minskar incitamenten. Hitta rätt partern från början och sen verkligen anstränga sig för att få relationen att funka. Det är ett konstant arbete, det är ett dagligt arbete att vara gift och ha en seriöst dedikerad relation.
Det är ingenting som man gör när man gifter sig och sen så bara skördar man frukten av det. Det är någonting som man fortsätter att investera i kontinuerligt, dagligen, resten av sitt liv. Och om man har de här idéerna, man kanske kan skilja sig, det kanske ändå går. Vi kan dela på barnen på något smart sätt och vi har ju ektat på det. skapsförordet, då kommer man inte att anstränga sig lika hårt. Så jag är väldigt skeptisk till egentligen alla diskussioner kring skivsmäss, alla de här diskussionerna som normaliserar fenomenet.
Boris
Ja, det är liksom... Jag hoppas att det i mitt fall är en del som frågar om vidskrivligheter. Men det är väldigt mycket att... Om man ens bara tänker de tankarna, då tror jag att man faktiskt har hittat rätt. Det är som en tävling om man ska springa ett maraton lopp. Det är ungefär som att börja fundera att kanske ska ordna ombyten där och där längs med banan ifall jag inte pallar att springa hela vägen. Då kommer man inte att springa hela vägen. Det är liksom en helt fel inställning och då ska man inte starta överhuvudtaget.
Martin
På den mer optimistiska sidan så skulle jag gärna vilja påpeka, på ett sätt är det självklart men jag vill ändå säga det utifrån. att på ett personligt plan, på en enskilda på mikronivån så finns det egentligen inga skäl att förtvivla. Visst, det är en pest i samhället som förstör civilisationen. Men, för den som vill bryta trenden så går det alldeles utmärkt att göra på egen hand.
Inte helt på egen hand, för det måste vara två för att göra det. Men man kan det. Om man vill. Om man vill så kan man faktiskt helt enkelt bara gifta sig och ha ett traditionellt äktenskap. Gör det precis som vi förut gjort. Det är inte förbjudet. Det är ingen som hindrar dig. Det kommer finnas socialt motstånd. Folk kommer vilja underminera det här. Om du är man så kommer de säga till din fru, ja men vad hemskt, ska du ge upp din frihet och så vidare. Men det är fullt möjligt att göra och socialtryck att göra dåliga saker, det finns det överallt och i alla frågor.
Man måste alltid stå emot massor av socialtryck. På det sättet är inte äktenskapet något unikt. Men den som vill kan göra det här. Och naturligtvis så är det min mycket varma rekommendation. Att göra det, att gifta sig.
Boris
Jag kan bara, å det varmaste, instämma i denna nödvändiga åtgärd.
Martin
Ja, jag vet inte, jag lägger tanden för tunga här. Jag vill egentligen säga mycket mer om varför man ska gifta sig och hur man ska tänka på det. Jo, nu kör vi ett tag till. Jo,
Boris
jo, vi kör på. Mer äktenskapspropaganda, det behövs lite till.
Martin
Jag känner till att vi nästan måste ha ett särskilt program. Kanske en sändning av RadioBBS eller någonting där vi bara pratar om det. Vi har haft diskussioner på BBS bland annat och jag känner att det finns mycket att säga. Men jag ska faktiskt lägga band på mig själv och bara säga i det här sammanhanget att se till att bli gift. Se till att det blir så för dig också att du får den lyckan.
Givetvis inte på ett impulsivt eller ogenomtänkt sätt men ett bra äktenskap är kanske den bästa grund som du överhuvudtaget kan lägga för resten av ditt liv, framförallt för din ålder. Och i det större perspektivet, håll ihop din familj, bygg en stark gemenskap som spänner över många generationer. Därför att det är det som är chittet som även håller ihop civilisationen över generationer. Det är bara så vi kan bryta atomiseringen som just nu håller på att bli vår civilisationsundergång.
Boris
Jag ska sätta upp en läslista och tänka efter lite till BBSen, alltså på de stora kärleksskäl jag har. Det är en sån som gör att man faktiskt istället för att längta efter att gå till en advokat och skriva äktenskapsförord går och längtar efter att uppleva just den där, den stora kärleken.
Det är för att det gäller att vara öppen för tanken också. Om man inte tror på det, då kan man inte drabbas av det heller. Lika lätt tror jag att det går ändå. Det krävs en slags... Alltså vi måste få tillbaka, återskapa människors tro på romantik i positiv mening. Det romantiska sinnelaget och tron på en stor kärlek.
Martin
Mm. Och sen tror jag också att vi behöver lite utbildning. Vi behöver en utbildning för unga kvinnor och en för unga män. För det är ganska olika. Ja. För att liksom introducera de här idéerna och lite grann. Om de andra håller på att göra reklam för skilsmässor och marknadsför skilsmässor och singelliv, så får vi marknadsföra äktenskapet.