Martin

72-årige fransk man Jean-Jacques Savé korsar Atlanten i tunnformad farkost genom att följa havsströmmarna. Resan mellan Kanarieöarna och Karibien tar 122 dagar. Ännu ett rekord är slaget. Inte helt säker på vilken typ av rekord det är, men det är stort i alla fall enligt medierna att den gode Jean-Jacques Savé, en fransk man, Han har satt sig i en tunna, kan man säga helt enkelt.

Det är inte bokstavligt talat om en tunna som en vinfat eller en silltunna. Men det ser ut som en stor orangeplåt tunna, kan man säga. Med några få små hål som man kan titta ut genom. Inklusive ett hål i botten faktiskt. Man kan titta ner på fiskarna med det som man guppar runt. Han har satt sig i den här tunnan och låtit... Han har haft strömmarna före honom över Atlanten.

Ingen framdrift, ingen motor, ingen segel. Han kan inte ro den här utan han har lagt sig i tunnan och kastat loss. Han har då i 122 dagar legat i sin tunna, käkat frystorkad mat, ibland har han stukit upp huvudet och fiskat lite grann och fått fisk. Ibland har han stött på olika typer av fartyg som har förbarmat sig över honom och kastat ner lite extra mat till hans tunna.

Och istället för att ha inget att göra eftersom han inte ska styra båten eller någonting så har han plitat på en bok. En bok om sin upplevelse, en bok om hur det är att vara fisk. i en tunna i fyra månader som han ska publicera senare i år. Alltihop kom till sitt slut då när han till slut nådde karibiska vatten. Det här är så märkligt Boris, men det som hände då var att en holländsk oljetanker hittade honom och plockade upp hans tunna och levererade tunnan till Sint Eustatius som är en annan sån här karibiska.

Efter några dagar där så kom en fransk boxeck tillbaka. och körde över honom till Martinique. Så han tog sig över Atlanten själv med bara havsdrömmarna, men sen gav han liksom upp och lät sig boxeras fram och tillbaka tills han till slut kom till Martinique. Vilket han sa från början var att han önskade att han hamnade på någon skön fransktalande lite lyxig, som till exempel Martinique.

Så då kom han dit i slut och nu är han en firad äventyrare, för att han har varit fyra månader i sitt skog. sin tunna. Ska vi vara imponerade av den här bedriften Boris?

Boris

Nej men det är ju helt, det är alltså handling med sin sjuk och personen med sin sjuk. Jag menar att han hade tider på en mental störning. I min vardom var jag liksom väldigt imponerad av människor som genomriktade papper som amundsenansen, skott och alla de här som liksom letade efter saker i nordvästpassagen och sett att det har tagit sig förbi.

Runda Nordpolen och kartlägga grejer. De ville veta mer och de ville liksom hitta nya förbindelser, ledare och att man under sådana förhållanden, liksom lider, fryser, får amputera ena benet, dör till och med en snödriva. Det är ju det är stort och det är nobelt. Då har man liksom tidnad säger utdelat saker för mänsklighetens romma och vetenskap.

Ofta sättas en jävla. Tunnaguppa eller ro över Atlanten som är mycket vanligt. Det är bara ett tecken på att i mänskligheten kommer alltid finnas individer som vill testa de geografiska gränserna. Och som inte ens tänker på att det innebär att de får testa sin fysik och vilja.

De vill bara veta mer, spränga gränser in i djungeln, ner i havet. Då blir det ofta vackra berättelser. Efteråt har de uthärtat och brottats med hajar och lejon. Förr hade människor möjlighet att få utlopp för detta. Om inte annars kunde man ha enklare beskaffade i hjärnan, alltid bli ung man på en båt och se sig om i världen.

Det var bra. Men de senaste årtiondena har jag fått de här idiotgrejerna. Ro, segla, simma... Utan att det betyder nåt annat än att jag har gjort detta och ingen har gjort det innan mig. Det är jättefornligt, för jag har inget värde. Det finns en intressant bok av en person som jag tycker om, Per Wittén.

Den heter Crazy Swede och handlar om... om en man som, om en svensk som... Hans stora prestation var att han rodde över Indiska oceanen. Men boken är bra, för den visar att han var... Det här var bara ett byggt. Han var en sällsynt trasig människa, den där Crazy Sweet- som hade misslyckats med precis allting och slutade med sitt verkstadskap.

Då ger han sig bara ut och ror över Indiska oceanen. Väldigt ofta är det här människor som flyr från sig själva. Det är som... De föreföras i egenskiftets automatiska gång, där människor bara gavs ut och gick ut utan att ha något mål och kunde korsa kontinenter på så sätt. Det är inget berömvärt, de behöver terapi.

Martin

Jag tänkte på det här om dagen, jag tyckte det var intressant. Det var du och jag Boris, vi hade ett annat samtal. Vi pratade om Guillaume Feij och hans bok Arkeofaturism i fängelsepodden. Och han hade en passage där han pratade om sport i allmänhet, sen kom han in särskilt på extremsporter, uthållighetssporter och sånt där. Och han tolkade den här typen av bedrifter. Det var ett så roligt exempel på exakt en sån sak som Guillaume Feij skrev om.

Jag har läggt upp den här länken på bubbla. Det kan ha varit så att vi hade en redaktör som lyssnade på det avsnittet. och la in den här väldigt lägligt. I så fall får vi tacka för den tanken. Men Guillaume Feil säger att det här är ett tecken på en sorts tomhet. En existentiell och andlig tomhet och fattigdom. Och ett uttryck för nihilism, att göra den här typen av meningslösa strappatser.

När det inte alls handlar om att till exempel öppna upp en ny farled och så vidare. Jag tycker att det blir särskilt spännande när det är någon som inte ens... Jag menar, säg en Thor hej. Han hade ett väldigt specifikt syfte med sin resa. Han ville bevisa att människor i uttiden hade kunnat ta sig från en kontinent till en annan. Eller från en kontinent till Postgröna eller vad det var.

Och han gjorde flera sådana resor som handlade om att bevisa vad man kunde göra med en viss teknologisk nivå. Och han var ju en... En pionjär, en upptäckare, en vetenskapsman. Väldigt respektabelt. Men sen har vi de här andra som Fai säger, jag tyckte det var en ganska lustig formulering, han säger att nu är det någon som har korsat Antarktis. på Hopplöshet och cynicism.

Boris

Och historieförfaltning också. Det är en intressant grej du säger, det är ju om tekniken. Det är populärt nu att ta sig över Antarktis och Grönland. Det hade vi alltid en jävla massa media på dragandet. När Skinnar Mora, den norska skidåkaren, tar sig över Grönland eller Antarktis.

Det ska vara bra. De har fantastiska prestationer och så vidare. De går i den och den polarforskarnas fot. Men man glömmer bort att det här är en peligensprestation av det skälet att de är tipp-topp utrustade. De har vetenskapligt framtagen utrustning. De tar sig fram med segel över polarisarna.

De har satellit- eller fånerädningshelikopter att vänta. Samma rutter som de gör idag. och blir så hyllade för det och får jättemycket sponsorpengar för det. Det gjorde man ju för hundra år sedan, med långt mer primitiv utrustning. Det var tufft. Det är ju filmjölkar som är ute.

Martin

En annan association som jag gjorde, en knäpp grej, med tunnor. Att lägga sig i tunnor. Jag associerar det med sån här... Du kommer säkert känna igen det här Boris, men folk som sätter sig i en tunna och åker ut över Niagarafallet i en tunna. Ja, just det. Det är något som folk håller på med ganska mycket tydligen. Det är åtminstone ett tiotal personer som har satt sig i en tunna och åkt ut över Niagarafallet. Många av dem har ju dött.

Många av dem har bara slagit ihjäl sig rakt av. De har testat olika metoder för att hålla sig vid liv men ofta dör de. En av dem var särskilt knepp tycker jag för han överlevde faktiskt sitt tunnfall över Niagara. Men sen några år senare så bestämde han sig för att göra om bedriften under kontrollerade omständigheter på någon typ av ställe där de hade en stor simbassäng och ett torn upp.

Ett torn som var lika högt tror jag som Niagarafallet. Och sen så la han sig i tunnan och skulle släppa ut honom ner på simbassängen men någonting gick fel. så att tonen träffades. kanten på basängen och han dog. Aj, aj, aj, aj, aj, aj. Och det var inte ens det värsta exemplet jag läste om av vad som händer när man lägger sig i en tunna och åker ut över Niagarafallet. Och det känns som en sån otroligt liksom, bizarr och meningslös... Jag vet inte om det finns något äldre historiskt ursprung till det här med att lägga sig i en tunna just, och åka över saker, men jag tycker det verkar vara liksom som höjden av vansinne.

Boris

Man kan göra som den gamla kliniken, deogenus och placera leva i en tunna. Det var så mycket filosofierande när man åkte ut från Niagara-fallen och skrikulbarrit ut.

Jag såg också att det är rekord på Mount Everest nu i basläger 1 på folk som ska upp till toppen. Det har aldrig varit så många som trampar runt och väntar.

Martin

Det blir nästan fanigt, vilket värde har det? Ja,

Boris

man ska ha en kärpa med sig och inte så mycket mer.

Martin

eller på sin tunna som han använt för att ha GPS-apparaten och radiokommunikation och så vidare. Så han har väl inte gått en enda dag utan att han har kunnat kolla Twitter och mejla med folk och sådana saker. Så det är oerhört oimponerande i det avseendet också.

Boris

Men han får ju, han, alltså, eftersom jag också säljer konsulttjänster, du och jag, när det gäller att hantera politiskt kollektivt så vill man ju tipsa honom om att han måste ha ett jättelångt... om en speciell sak från sin tunnfärd. Om all plasten. Nämner han inte plasten vet du, han är ju jätterökt och då kommer Greta leta upp honom.

Martin

Kommer Greta krypa ner i hans tunna? Då kommer han rångräska som någonsin gavs ut på den här resan. Det blir jävligt galet där i honom igen.