Martin

Daniel Berntsson, minst 60% av Sveriges befolkning, försörjer sig inte själva utan blir försörjda av de övriga. Osäker data, bland annat då även privata företag levererar tjänster till offentlig verksamhet. Daniel Berntsson, ett bekant namn i våra kretsar, har skrivit ett mycket intressant bloggenlägg. Han har dykt ner i svensk statistik för att ta reda på hur många människor är det egentligen som är försörjda.

är självförsörjande och hur många är det som lever på andra människors bekostnad. Hur många är produktiva, hur många är parasiter? Det är inte ord som han använder, det är ord som jag lägger in här. Men med det det handlar om, och det här är saker som svenska staten tillhandahåller statistiken, men de vill själva, de har inget intresse av att bryta ner det längs med kategorierna själva, utan det får flitiga medborgare göra själva om så önskas.

Det vill säga genom att man bryter ner Man tar den statistik som finns och försöker bryta ner i så många olika grupper som möjligt. Och sen så avgör man vilka är rent parasitära, vilka är i en gråzon och vilka är garanterat produktiva. Och det säger någonting om hur sjukt samhället är att det går inte att dra en tydlig gräns. För att ta en annan sidan, vi har folk som går på socialbidrag till exempel.

Och då kan vi säga att det är definitivt så. så lever de på ett parasitärt sätt i förhållande till andra. Och sen har vi några naturliga mellanfall. Man kan säga till exempel pensionärer. För att på pappret, den officiella berättelsen om pensionärer, det är att de har jobbat hårt i hela sitt liv och betalat in en massa pengar till staten. Och nu får de bara tillbaka de pengar de har samlat in.

Men i praktiken, som Daniel påpekar, så är det inte så som pensionssystemet fungerar. Utan... De pengar som betalades in av dagens pensionärer medan de jobbade, de användes till andra saker. Det var inte att man la dem på en stor pensionsfond och det är från den nu man plockar ut pensionspengarna. Utan man spenderade, man konsumerade upp de pengarna omedelbart och samtidigt så tog staten enormt stora lån som man också spenderade på, på bara att konsumera saker i staten.

Det finns pensionärer naturligtvis som lever på sina egna besparingar men de är en liten minoritet bland de som jobbar. bland bland pensionärerna. Sen har vi de mer knepiga gränsfallen. Inom offentlig sektor, 10,9 av befolkningen jobbar i offentlig sektor. 29,8 i privat sektor. Men av de som jobbar i offentlig sektor, då kommer vi säga så här att ja, men det finns ju folk som gör produktiva arbeten, till exempel läkare som är offentliganställda.

De skulle ju kunna försörja sig på en fri marknad också. De skulle ju ha minst lika bra möjligheter att... att man anställer sig vidare på sjukhus även om de var privatägda. Och det finns många andra exempel på folk som idag jobbar åt staten för att deras branscher är monopoliserade av staten. Så man kan säga att man inte automatiskt kan dra slutsatsen att de är inproduktiva parasiter, bara för att de jobbar åt staten.

Och det ligger förstås en del i det, samtidigt som vi vet att statliga verksamheter är väldigt ineffektiva. Även till exempel en läkare som jobbar offentligt i sjukhus. har förmodligen lägre produktivitet helt enkelt för att sjukhuset har lägre produktivitet som sådant för att det är offentligakt. Men det större problemet i gråsålen, det finns en annan kategori och det går åt andra hållet.

Och det är att väldigt många av dem som nominellt jobbar i privatsektor är i praktiken försörjda av skattemedel. Därför att de jobbar på företag vars kunder är offentliga aktörer. Vi har ett extremt exempel som ger sig i bloggläget här. En dockteaterinriktad värdegrundskonsult med enbart landstingskunder hamnar i privat sektor i den här statistiken.

Så att det finns, vi vet inte hur stor del av de här 29,8% i privat sektor som egentligen bara är förtäckt offentlig sektor för att de helt eller huvudsakligen jobbar åt offentlig sektor. Jag tror att det är en väldigt stor del, väldigt stor del av det så kallade privata näringslivet som befinner sig i den kategorin. När man säger att 70% är försörjda av de resterande 30% så tror jag att man åtminstone måste säga att det är 80% som är försörjda av 20% kanske till och med 90% som är försörjda av 10%. Är det inte fascinerande Niklas att se de här siffrorna?

Nicholas

Jo. Det skär väl in lite i dolda skattetrycket och sådär också. Som officiellt sett är det 40, närmare 50 procent. Men om man börjar titta på arbetsgivaravgifter och punktskatter och inflation och olika grejer så är för en vanlig människa är skattetrycket 70 procent egentligen. Och för folk som tjänar lite mer så är det uppåt 90 procent. Stämmer väl överens med de siffror du nämner här?

Martin

Ja. Ett nästan liten röd tråd i dagens sändning men jag skulle vilja dra din uppmärksamhet kära lyssnare till den positiva sidan av den här nyheten. Nämligen att om det bara är en så liten andel av befolkningen som försörjer alla andra, om det är 20%, kanske 10% av alla människor som är så produktiva att de kan bära de övriga 80-90% på sina axlar.

Då innebär det att. Det finns inte ens någon skäl att övertyga sig en majoritet av befolkningen eller ens 40 eller 30 procent av befolkningen för att återkomma en förändring. Allt som krävs är att de, säg, 10 procent mest produktiva människorna bestämmer sig för att sluta låta resten parasitera på dem. När man är en liten grupp, när man är, säg, 10 procent av befolkningen, som alla andra är totalt beroende av, är man själv väldigt produktiv.

Man är 10 gånger mer produktiv. än en genomsnittlig människa än de andra människorna. Då är det rent krasst så att de andra människorna är beroende av en själv och den enda omständigheten då andra människor kan parasitera på en det är om man själv tillåter det. Om man själv tillsammans med sina klasskamrater ger tillstånd till det. Den här typen av grupper kan vakna upp och bara bestämma sig för att vi betalar inte mer.

Vi är trötta på det här, ni har inget rätt att parasitera på oss. Eller helt enkelt säga att givet att vi betalar för alla de här sakerna så tänker vi nu kräva det inflytande som rätt mätningen tillkommer till oss. Så vi fortsätter bara betala om de här kriterierna uppfylls. Och det här tänker vi inte betala till alls men om ni vill ha hjälp med att finansiera resten då får ni styra upp de här sakerna.

Så här tror jag vi ser en kärna till någonting konstruktivt. Ett typ av direkt eller indirekt skatteuppror.

Nicholas

Det hade varit upplyftande. Tror du att det blir något sånt då? Sveriges befolkning verkar rätt benägen att ta lite vad som helst.

Martin

Jag tror att med rätt sorts populistiskt, retoriskt ledarskap, med rätt sorts ledare, så tror jag att man kan återkomma det. Jag tror inte att man faktiskt behöver genomföra en skatterevolt. Det räcker med att man skapar en sorts rörelse kring det och en diskussion om en skatterevåld. Man kanske planerar, man kanske sätter ett datum relativt långt i framtiden då man säger att den här dagen eller den här månaden så vägrar så här många företag betala skatt och sen så får man fler och fler företag att skriva upp sig, att förbinda sig till att inte betala skatt den månaden eller det kvartalet det börjar kunna handla om.

Och om man kan få igång en sån rörelse och få tusentals företag att säga att vi är förbannat trötta på det här, vi måste inte betala, ni behöver oss mycket mer än vi behöver er. Och då tror jag man kan få till en stor anspänning som gör att politikerna måste ändra saker och ting för att ändra på vissa saker. För att makten är på väg att ryckas ut under mattan på dem.

Man kanske måste jobba på flera håll och ha olika typer av hot att ta hand om. mot den härskande klassen, inte bara ekonomisk, utan även andra. Men definitivt så tror jag att det är en del av strategin som är väldigt intressant. Frågan är bara vem som kan leda och organisera en sådan sak. Mm,

Nicholas

ja. Bra fråga. Är det någon du hade i åtanke? Det är inte kungen.

Martin

Jag hoppas ju alltid på kungen. Jag tycker att han är den lämpligaste och bäst. Han är den bästa kandidaten för de här sakerna. Så är det. Sen tror jag att det är ostandelikt för att... Sveriges kungafamilj är trots allt, de är inte allting som man skulle önska sig av en kungafamilj. Jag vill inte säga för mycket, det är så klische att sitta och snacka skit om kungafamiljen.

Nicholas

De är ju inte i privat sektor i alla fall.

Martin

Ja, de får ju rätt mycket pengar i eppanage, det är väl 100 miljoner eller mer per år som skattebetalarna betalar. En av de minst skadliga utgifterna i statsbudgeten kan jag tänka mig. De har ju också en stor privatförmögenhet och skulle klara sig alldeles utmärkt även utan apparnasjet. Så att de är nog lite gråzon skulle jag tänka. Så att jag önskar att det var kungen, men tyvärr så tror jag inte kungen kommer kliva upp och ta det ansvaret. Vilket innebär att vi måste fortsätta leta med ljus och lykta. Efter någon annan så kan jag göra det.