Martin

Carl Oscar Andersson Vägen framåt för högen är de vardagliga striderna där vi lever ut hur ett sådant samhälle ser ut och bygger upp oss själva samt vår närmiljö inte att se det politiska som den huvudsakliga stridsplanen. Skam till sägande så har jag inte särskilt bra koll på skriventen Carl Oscar Andersson.

Artikeln är publicerad på Motpol där vd Börjande skriver. Tack för det här! Det är en väldigt bra artikel tycker jag som tar ett avstamp i reflektioner över den politiska depression som har drabbat många av oss efter valet i Sverige i september.

Många hade högt ställda förhoppningar och hoppades kanske på att det skulle gå bättre. Att SD skulle ta stormsteg framåt och bli jättestort så att det skulle skickas en kraftfull signal till etablissemanget om att massinvandringspolitiken inte var önskad av folket. Kanske ett alternativ för Sverige skulle få framåt kanske inte komma in i riksdagen, det kanske var väl optimistiskt, men kanske få 1% eller 2% att nå upp till någon av de här byråkratiska gränserna så att de kan få partistöd och valsedlar etc.

Men det gick väldigt dåligt för Alternativet Sverige. Det gick dåligt för SD också. SD fick inte de här 20-25 procenten som man hade hoppats på, utan fick 17 procent istället. Så det bröt den här trenden som man hade när SD hade dubblat sitt valresultat i val efter val. Och många människor har blivit ganska deprimerade. Den här artikeln beskriver...

Delvis de här känslorna, hur det tagits emot i olika läger. Och jag kan ju bara säga för egen del att jag blev väldigt besviken. Jag trodde, jag hoppades men jag trodde också att missnöjet var större bland svenskarna. Att fler hade vaknat, fler hade fått uppleva de negativa konsekvenserna av det mångkulturella experimentet i sin vardag.

Det skulle vara en mycket större våg av proteströster och att det skulle röra om i grytan, skaka om politikerna till bland annat och så vidare. Jag blev gruvligt besviken, liket med många andra, över att Alternativ Sverige fick nästan inga röster alls. En liten liksom... Du gjorde ett jättedåligt resultat jämfört med alla förhoppningar.

Och även då SDIK i kväll och ett år. Jag har blivit så deprimerad att jag har liksom... Ja, vi kör på med den här bandlysningen av politiska diskussioner i Radio Bugler. Vi pratar om politiska ämnen naturligtvis. Men vi har inte haft ett enda inslag om... regeringsbildningsprocessen och sånt där. Det känns bara för bittert att gräva ner sig och prata om det. Jag har fortfarande inte ens läst några artiklar om det.

Jag har bara förstått att de inte har bildat en ny regering. Men jag vet inte hur turerna går. Men den här artikeln i alla fall. Det är intressant, inte minst från vårt perspektiv, som vi har vår väldigt praktiska, decentralistiska, libertarianska approach som bubblar projektet. Allt det har haft en väldigt icke-politisk, handfast, decentralistisk idé som vi har haft.

Och det är intressant nu att se att många på högerkanten i nationella sfären och så vidare, ditt motbord kan räknas, börjar ta en liknande approach. Vi har pratat tidigare om den femte politiska teorin som är ett begrepp i deras kretsar. Och du säger idén om att... om att man ska överge nationalstaten som verktyg och målsättning och strategi och istället försöka bygga en vit evrokolonial diaspora.

Den här artikeln är ett väldigt fint exempel tycker jag på den här typen av tänkande. Där skribenten säger att det var aldrig en stor avgörande politisk seger. Det var aldrig någonting som vi realistiskt kunde hoppas på. Om man skulle vinna en stor politisk seger så skulle det återstå tusen olika strider i varandra, de små striderna.

Och det är där det avgörs. Och det är där man kan göra skillnad. Och det är det som är det viktiga att fokusera på, oavsett vad som händer i politiken. Man måste hoppas på viss politisk medvind. Men oavsett hur det ser ut i politiken så måste man göra tusen små saker, inte en stor sak.

Sofia

Ja, precis. De här små striderna är ganska intressant beskrivning tycker jag, men man kanske kan gå ännu mer på djupet. Vi har ju till exempel en tråd på BBSen om förändringen av den spanska demografin, hur man märker det på sitt närområde. Gå med eller gå in och läs, det är väldigt intressant. Men en sak då som kanske, den kanske förekommer i en tråd, men som jag har sett och som säkert många av er som lyssnar har sett, det är nerskräpning av olika slag som kanske var främmande förut.

Alltså typ... Folk som sitter och tuggar fågelfrön och spottar fågelfröguck på golvet, på bussen, på tåget och på tunnelbanan. Människor som håller på och skriker och är högljudda och tar plats och ska dominera längst bak i bussen eller på torget eller utanför affären eller vad det nu är för någonting.

På stöket på biblioteken och i badhusen och alla de där små grejerna. Man kan ju prata om överfallsvåldtäkter och gruppvåldtäkter. Nu senast då, i förra veckan, så var det ju våldtäkt på en skolgård i Stockholm. Och sen så var det en skjutning på morgonen på Fridhemsplan. Man kan prata om Sverigevdelningen och de sakerna, mycket som helst.

Det är svårt att göra någonting åt det. De gråa brottsligheterna och den utvecklingen. Men när man möter människor i det offentliga rummet som bara är där och väsnas och tar plats och ska dominera. Det är någonting som man åtminstone kan reagera lite annorlunda på än vad jag tror att många gör idag.

Man bara slutar. Man går dit eller man undviker sådana platser, man flyttar på sig och så vidare. Till slut kommer det inte finnas någon plats kvar där man kan uppehålla sig för man vill undvika den här typen av beteenden. Framförallt på badhusen och biblioteken och så vidare. Där kan man ta många små strider och visa att osibiliserat beteende och hetsbeteenden och kränkta små ungar som inte kan uppföra sig.

De ska inte hålla på. Och den striden kan man faktiskt ta. Det måste göras. Vad som än händer på den metapolitiska eller den politiska planhalvan så måste den kulturkampen äga rum helt enkelt. I texten så finns det också en liten... han målar upp lite av en handgubbe. Han antyder att boomers i Thailand utgjorde en slags höger som väntade på en politisk seger och valet var ett svart piller och sådär.

Det var ett svart piller även utan att påstå att högen utgjordes av den här segern. SD Thailand-falangen och att alla gick runt och väntade på den politiska segern. Man behöver inte göra det värre än vad det var. Det finns en annan sak som jag tycker att folk borde göra för att få perspektiv på den här frågan om alla de små striderna, skräp och dåligt uppförande osv.

Det är att man vänjer sig, man vänjer sig oerhört snabbt. vid den här typen av förändring. Man tänker att dels kan man inte göra något åt saken och så är man flytta på sig och allt det där och sen så blir det liksom värre och värre, det eskalerar hela tiden. Och nyheterna från Sverigeavdelningen blir också värre och värre och liksom handgranatgrejerna flyttar in på Österbalm och sådär. Så att man vänjer sig, man blir en kockig goda. Det man kan göra är att man faktiskt kan åka till andra länder för att kolla hur van man har blivit, hur avtrubbad man har blivit.

Åk till Finland, åk till Polen, åk till Ungern, ta ett lågprisflyg och kolla hur det ser ut på spårvagnen och på tunnelbanan och på biblioteken och på badhusen och i bastun. Hur ser det ut? Hur uppför sig folk? snabbt perspektiv på hur det kan vara, hur det var förut.

Och man slutar då ha den här. avtrubbade inställningen helt enkelt. Och så kan man åka hem och så kan man fungera på vad man kan göra för att öka ingruppspreferensen och ta tillbaka luften. Luften är ju fri, som det heter. Man ska ju helt enkelt inte ge en centimeter till oskilbiliserat beteende och man ska hellre helst inte göra den här leviatan. Och man måste finna varandra för att återta det man har förlorat.

Martin

Ja, definitivt hoppas vi att folk hör samma den här typen av... Sluta drömma om stora avgörande politiska förändringar istället gräva där man står. Då finns det hundratals, tusentals och miljontals saker som vi kan göra här och nu genom att gräva där vi står.

Det är så viktigt att komma ihåg att om vi vill ha någon typ av större samhällsförändring, åsiktigt om det handlar om att förändra samhället i stort eller att lägga grunden för att kanske bryta loss en del av samhället, Att få en högre grad av separation mellan olika grupper av människor som vill leva på olika sätt.

Vilket egentligen är det som vi har i sikte. Snarare än att förändra saker och ting. Vi vill inte så mycket förändra premisserna på vilka normala människor lever i Sverige eller i västvärlden. Utan snarare skapa möjligheter för de som vill leva annorlunda att göra det. Men inget annat är möjligt om vi inte börjar på en mikronivå. Om vi inte börjar i det vi villa.

Lera om i download. Bara för att visa ett exempel. Visa exempel för folk som är våra likasinnade. Att det går att leva på ett annat sätt. Vilket trots allt är fullt möjligt om man bara inte är uppgiven. Och faller till föga för sentiment och vänder sig inåt och slutar försöka förbättra sin egen position.

Och det som ser så fantastiskt med den här approachen är att Någon säger alltid såhär, ja men det hjälper inte. Det hjälper inte. Du kanske kan ha en liten bubbla och leva bättre i din lilla bubbla. Men det hjälper inte samhället i stort. Saker och ting utvecklas fortfarande i en negativ riktning och du måste ändå ha en stark politisk ledare som kommer och fixar allting. Ja, men under tiden så har vi i alla fall inte förlorat någonting.

För vi har fått bättre liv i våra små bubblor. Vi har förbättrats för oss själva. Vi lever bättre liv. Våra familjer lever bättre liv. Vi har ett litet företag. som fungerar ganska bra och är en motor för att förbättra våra liv. Och det är en väldigt stor skillnad jämfört med det politiska arbetet som har mycket mer karaktär än av allt eller inget. Du kan investera jättemycket i en politisk kampanj eller för att få in ett parti i dikstan eller något sånt där.

Och om du inte lyckas, om du är slutändan på valda och visar sig att du inte fått de rösterna du behövde, då har du ingenting. Då har du hela investeringen förlorad och du kan försöka igen om fyra år. Men om du istället tar de här tusen små striderna och framförallt skapar saker i ditt eget liv dag för dag, de sakerna kommer alltid att ha kvar.

Naturligtvis kan saker hända som hotar dem också, men de sakerna har det kvar. Och oavsett om du blir ett embryo, om du blir ett frö till någon större förändring eller inte, så blir det positiv förändring i ditt liv. Inspirerande var i alla fall. Det var roligt att läsa den här artikeln. Kul, mycket roligt att höra att folk på Skribbemotpol tänker i så liknande banor som vi gör.