Transkribering
Högsta domstolen i Storbritannien ger kristna bagare i Belfast rätt att vägra sälja tårta
Martin
Högsta domstolen i Storbritannien ger kristna bagare i Belfast rätt att vägra sälja tårta med texten Support Gay Marriage. Lägre domstolar hade tidigare dömt till homoaktivisten Garrett Lee fördel men HD gick enheligt på bagerieägarna Amy och Daniel MacArthurs linje. Ja, ännu ett i raden. Jag vet inte hur många sådana här vi haft men ännu ett i raden av bögtårtaincidenter.
Samtidigt var det en intressant grej att kristna bagare som anmodas att baka homotårtor. Tänk er för tio år sedan om någon hade börjat prata om sig om homotårtor. Man hade garvat eller undrat om de var psykiskt friska. Vad är en sådan homotårta? Nu vet alla. I alla länder är det homotårtaskandaler.
Nu är det i Storbritannien, i Belfast, i Liverpool på Nordirland. Och varför ta ett steg tillbaka då? Vad handlar det om? Nu handlar det här om homoaktivisten Garrett Lees. Och tidigare har det varit flera fall i USA och så vidare. Garrett Lee, han säger ju så här att Ja, jag blev diskriminerad. Det känns hemskt, de tog ifrån mig mitt människovärde. Jag är en andreklassens medborgare nu som jag inte kan få min tårta och så vidare.
Bara för en sekund så kan vi bara ha liksom benefit of the doubt här. Kanske är Gareth Lee en världens mest korkad homoaktivist, att han faktiskt tror på det på riktigt. Men om han inte är så brutalt obildad så vet ju han att det här är inte första gången som det är en sån här bögtårta grej. Och ja, vi behöver inte gå som katten helt grönt. Gareth Lee är en skamlös lugnare. En djupt omoralisk skamlös lugnare.
För han vet ju naturligtvis att det har hänt hur många gånger som helst. Att folk har gått in och beställt bögtårter av och krisnabakar. Saken med den här grejen med homotårterna är ju att det här är en modern ritual som bögaktivister håller på med. Och det de gör det är som att de letar aktivt efter kristet bageri som de tror ska ha problem med att göra sina tårtar.
Och sen går de in och beställer tårtarna. Och om de säger bra okej vi bakar er tårta vi bryr oss inte om vad det står på den. Då säger de allra flesta vi vill inte köpa tårta. Och sen går de till nästa bageri tills de får nej. Och sen drar de igång till backel, anmäler dem för brott mot diskrimineringslagar, drar deras namn i smutsen och så vidare. Och. Jag tror att vi har nämnt det här tidigare i Örebulla, men det förtjänar upprepas några gånger till.
Det har ju avslöjats att det här även är en ritual som man aktivt söker sig till i homosammanhang när man gifter sig. När man planerar sitt bröllop, då har man så här, ja vi ska ha fina kläder på oss, vi ska ha en rolig fest, vi ska ha en bröllopsresa, vi ska ha guldringarna. Och för att bröllopet ska vara komplett, så ska vi också förstöra livet för en kristen bagare.
Och det här är, googla och kolla upp det om ni inte tror mig, men det här är en grej som man har på grannarna. För att vårt bröllop ska vara fulländigt, precis som vi vill ha det, vill vi också som en del av det orsaka en katastrof för en homofobisk bagare. Och det är därför man letar upp. De tipsar varandra i nätverken om var man kan hitta en homofobisk bagare.
Sen letar man upp dem, ser till att de säger nej, anmäler dem. Och det blir liksom... Det blir som kronan över it på bröllopet. Man har festen, man har bröllopsresan och sen så lyckas man få till ett ordentligt skadestånd från bagaren. Inte för att få pengar utan bara för att förnedra dem och gotta sig åt hur fint det kändes att en kristen människa blev dragen i smutsen och fick stora ekonomiska problem och kanske behövde lägga ner sitt bageri osv.
Och det här är ju en nivå av demonisk ondskatt som är svårt att föreställa sig. Och det har ingenting att göra med bögrej, med homogrejen. Ingenting att göra med homoäktenskap eller liksom diskriminering eller ska böga förgiftligheter och sånt där. Det här handlar bara om purvänsteristisk ondska. Det handlar bara om att attackera traditionellt sinnade människor och manifestera att vi har rätt att intervenera i andra människors liv, tvinga dem till saker.
Man får inte ha en livsstil som avviker från vår livsstil. Vilket då kan man säga, ironiskt, är motsatsen. till vad bög-människorna säger att de står för. De säger att alla ska få ha sin egen livsstil och så vidare. Men det är ju precis det de inte tror på. Det är väldigt viktigt för dem att man som trakasserar och förstör, stämplar människor som vill ha en annan livsstil än vad de vill ha.
Till exempel en mindre homovänlig livsstil eller vad man ska kalla det för. Så det här är ju riktigt vidrigt och det finns ju ingen som helst sannolikhet att den här Mr. Lee som är... Över. som driver åtan nu. Sannolikheten att han har missat hela den här bakgrundshistorien, att han är den första homotårta beställaren någonsin som verkligen gör det ärligt, som inte har någon som helst baktankar, ingen politisk dimension, ingenting att göra med aktivism, den sannolikheten är ju så liten att vi bara kan säga han är en jävla lugnare och det är hjärtevärmande att se att också domstolen har dömt till fördel för Amy och Daniel MacArthur.
Sofia
Det som vi ser här är två NGOer som använder rättssystemet för att bedriva kulturkrig. Det är inte bara den här Gareth Lee, det står i rubriken att han är homoaktivist och så vidare, men det är inte bara han som enskild gay som är problemet här, utan han håller till på någonstans och ställer ett queer space och deras aktiviteter...
backas av en annan sån här organisation och de håller såklart alla såna här typer av aktivister om ryggen och det har säkert pågått såna här typer av konflikter på många håll. Du och Niklas brukar prata om det ibland och ni menar att det är inte slumpmässigt vilka fall som låses upp i olika frågor. Du har ju också sedan starten av Radiobubbla-framhället att den här tårtgrejen är en särskild sorts aktivism som du också pratar om nu Och jag tror att de flesta har koll på dynamiken här, men det finns faktiskt en del kulturkrigsförnekare som lyssnar på radion och därför tänkte jag berätta lite grann om hur det går till när libertarianer använder samma metod.
Nu undrar ni, vad är frågan om? Bögtårtor? Nej, utan jag skulle vilja berätta om mitt besök på Institute for Justice i USA. Vad är då Institute for Justice? Jo, det är en non-profit, en NGO som grundades 1991 med pengar från Charles Koch. För några år sedan startades en svensk motsvarighet som vi känner till som centrum för rättvisa.
där delar av svenska intellectual dark web-förarbetet ingår i organisatorisk kapacitet. Jag var på besök på Institute for Justice i Washington 2013 och jag fick höra om deras arbete och deras urvalsprocesser. I korthet så går deras arbete ut på att de bedriver rättsprocesser med samhällsförändring som syfte och ledstjärnan sägs vara libertariansk med en särskild kofflejver förstås.
De väljer fall väldigt selektivt. Personen som jag träffade, han berättade att de gör PR-screenings av individer som är involverade i diverse rättsfall för att hitta perfekta kandidater. Sen när de väljer är det att driva en viss fråga. Till exempel har de ett område där de har personer som letar efter pågående rättsfall och sen gör de background-checks och sen tittar de ockulärt på den här personen, deras familj.
Vad finns det i deras bakgrund som skulle kunna användas mot dem i en hypotetisk rättsfall som får hög profil och så vidare. De väljer då kandidater där det finns alla tänkbara positiva narrativ som de kan använda för den här saken som de ska driva som samhällsförändrande rättsfall. Det är så det går till när teoretiska libertarianer använder sig av den här taktiken.
Vilka fall har de drivit till skotusnivå? Det finns fem fall. De förlorade ett av dem. Två fall handlade om personens möjlighet att använda skattepengar för att skicka sina barn till privata skolor. Alltså school vouchers, så som det fungerar i Sverige fast i Sverige. Det finns inga riktiga privata skolor i Sverige, så det är inte riktigt samma sak ändå. Ett fall handlade om möjligheten att köpa alkohol från tillverkare över deltagsgränser.
Denna oerhört viktiga fråga. Ett fall som de förlorade då, det handlade om Eminent Domain som ju faktiskt är ett väldigt viktigt, en viktig fråga ur libertariansk perspektiv även från vårt håll. Ett annat fall var att de skulle stoppa en lag som syftade att ge politiska kandidater skattepengar för kampanjen när deras motkandidater hade mer pengar och det var ju bra att de vann det, riktigt bra kamp faktiskt.
När jag var där så höll de mest på att leta efter fall som handlade om civil asset forfeiture. för att förhindra systematiskt godtyckliga ställder utförda av polisen med bizarra omvänd bevisbörda. Det som händer är att om du åker i din bil och så har du jättemycket kontanter i din bil och så åker du över någon godtycklig geografisk gräns och sen så kommer polisen och säger var du fått den där pengarna ifrån.
Om du inte kan visa var pengarna kommer ifrån så antas det att du har fått den där pengarna ifrån. på något sätt varit involverad i något olagligt och du kan beslag ta de här pengarna. i särskilda civila förförtjurlagar och sedan så används de pengarna lustigt nog av polisavdelningarna eller myndigheterna själva för att finansiera deras verksamhet.
Och det finns en hel del problem kopplat till det här, ni kan googla på det ifall ni är intresserade av mer information. Men det här var bara ett sätt att beskriva för er som inte inte tro på det här med kulturkrig, hur det går till när libertarianer bedriver kulturkrig och hur otroligt genomarbetat och detaljerat det är.
Det är en ganska stor organisation som omsätter typ 20 miljoner dollar om året eller sånt där och de har som sagt drivit femfall till väldigt höga nivåer som de håller på med. De har kanske 80 anställda jurister som jobbar heltid. Några kanske jobbar med fundraising och så också, men i alla fall, tänk på det här att det finns regelrätta libertarianer som håller på med det och då kan man anta att det finns regelrätta icke-libertarianer som gör det med tanke på deras numerär och på något här övertag.