Martin

Studentkåren vid University of Manchester förbjuder handklappning som anses exkluderande mot handikappade och personer med ångest. Förordar istället teckenspråkets ljudlösa jasshänder. Det här är nyhet som faktiskt försakade mig att lära mig ett antal helt nya saker. Först när jag såg rubriken tänkte jag att det förbjuder handklappning.

som är exkluderande mot handikappade. Jag tänkte att det är att de inte har hand nog att klappa med, inga händer. Så framför mig såg jag en bild av sådana här, förlåt jag vet inte om det är en politisk korrekt term, men sådana här neurosedynbarn, folk som liksom har händer på axlarna istället för hela armar. Och att de försöker få ihop händerna för att klappa, men det går inte för de har inga armar. Och det är väldigt förnedrande för dem då, när alla ska sitta runtomkring och klappa med sina fullvuxna halvmeter långa armar.

Men det är inte det som är... Det är inte alls det som är saken, utan problemet är inte folk som inte kan klappa händerna, utan, du förrättar mig om jag är fel nu, Niklas, för jag är nybörjare på området, men problemet är folk som får ångest av att se och höra andra klappa med händerna. För vissa människor är det tydligen väldigt problematiskt, för att inte säga skräckinjagande och smärtsamt, att bevittna andra människor klappar händerna. Har jag förstått det här rätt att det är det som är problemet? Det är åskådarna som ska skonas när man har klappningen.

Nicholas

Ja, precis. Det är inte de som talar utan det är åskådarna. Jag har ju egen erfarenhet av det här. När jag var med i Piratpartiet i Ungdomsförbundet, Ung Pirat, så hade man sånt här för sig. Artikeln nämns autism och den anklagelsen kan man väl även lägga vid Piratpartiets fötter. Fast där var det mer av en... en ingenjörsmässig autism. Det ansågs väldigt ineffektivt att folk skulle sitta och applådera därför att då måste ju talaren sluta prata.

Så att det, man sparar tid på att göra jazzhänder och sen så gick det här även över sen i och med då att man ska respektera diverse märkliga åkommor. Men det börjar i någon form av mötespraktisk ingenjörskonst. Problemet här är, dels säger de folk med autism med ångest och sen så klämmer de in hörselskadare. Jag har sett i andra sammanhang också att man klämmer in hörselskadare.

Jag är lite skeptisk till att hörselskadare inte bara skulle kunna se till att förse sig själva med verktyg för att hantera... Det är lite som folk med sån här glaukom, som inte klarar vissa typer av ljus. De sätter på sig någon viss typ av specialglasögon. De säger inte åt alla andra människor att släcka alla lampor i byggnaden oftast, va? Såvitt jag vet. Nu kanske jag...

Martin

Men, men, förlåt... Vi måste börja reda ut det ordentligt. Först har vi autisterna. Och här är jag faktiskt mer på notorn. Jag fattar grejen. För att autister kan bli liksom sensoriskt överbelastade. För att de kan inte processa, liksom segmentera, isolera sinnesintryck på samma sätt som andra människor. Så istället för att som en normal människa så fokuserar man på det som är relevant. Till exempel den som pratar, inte applåderna.

Men för en autist kan det bli överväldigande. För att du har den som pratar, Och du har handklappningen och bakgrundsmusiken och plötsligt så blir det för mycket för dig. Ja okej, jag fattar. Men sen har vi folk som har ångest. Du får ångest av handklappning och jag vet inte vad det är. Är det någon sån här traumatiskt barndomsminne som är associerat med handklappning?

Nicholas

Jag tror det är bara ännu mer Asperger eller ännu mer autism.

Martin

Men jag kan ändå förstå att du kan få ångest av det. Men hörselskadade. Hörselskadade är de som borde ha minst problem med handklappningar. Om du är döv kan ju inte ljudet av handklappningarna störa dig per definition. För du är döv. Och för det andra, handklappningar utan ljudet, det är ju för tusan jashänder. Det är ju väldigt likt, det är bara som två jashänder väldigt nära varandra.

Nicholas

Jag tror att det är folk med ljudkänslighet, att det är en annan typ av öronskador. Att de är känsliga mot ljud. De får väl ta på sig hörselkåpor. Det rimliga här, den rimliga lösningen här, det är ju att säga om du inte klarar av applåder kanske du inte ska vara i den här typen av miljöer. Ungefär som att om du inte kan prata så ska du kanske inte hålla tal. Och är du blind kanske du inte ska läsa böcker. Det kan man ju tycka.

Martin

Men tror du att det finns någon på riktigt som har svårt med applåder? Ja,

Nicholas

jag tror att det finns en eller två.

Martin

Men är inte det här ett exempel så som vi återkommer till den här typen av situationer ibland? Alltid måste de hitta på nya sätt att förnedra och disciplinera människor. Och det bästa är om det är ett problem som nästan ingen har. Jo. Om själva poängen enbart är den psykologiska krigföringen.

Nicholas

Det är nog väldigt ovanligt, men alltså så här... Det är inte svårt att föreställa sig att det finns psykiskt förstörda människor på vänsterkanten som blir rädda för höga ljud. Sen kanske det inte är liksom en diagnos de har, det kanske mest är att de bara är sprittsprångande galna. Men jag tror absolut att det finns någon som mår dåligt av att höra höga ljud. Men det rimliga då är att säga till den personen, gå till en psykolog, eller gå i terapi, eller gör någonting åt det här, men säg inte åt resten av oss att anpassa oss.

Det här är ju... Vad ska man säga? Om vi ska ta... För du tar upp här att poängen är att förnedra, för det finns ju en större kontext till det här. Kontexten i kulturkriget. Och för den som är nyfiken på den västerländska patologin, det finns ju väldigt många symptom och märkligheter som beror på allt som är fel. Här har vi ett exempel på ett av själva grundproblemen i kulturkriget.

i modern västerländsk civilisation och det är vad vi skulle kunna kalla för ja, jag har hört det vid något tillfälle kallas för outsider-moral eller utgruppspreferens skulle man också kunna säga att du har vanliga normala människor som tillhör majoritetsbefolkningen och de applåderar när de hör någonting bra sen så har du de här ytterlighetsfenomenen och på grund av att de inte tillhör majoritetsbefolkningen så är det då man ska anpassa sig ett tecken, typiskt tecken på Utgruppspreferens, det är när det enda sättet att försvara sig mot den här typen av vansinnigheter är genom att peka på en annan liten så här intressegrupp Till exempel synskadade Ah men stackars synskadade, de ser ju inte de här jasshänderna, de kan ju bara gå på ljud Om din första instinkt var liksom tänk på de synskadade, då innebär det att du har tränats till utgruppspreferens Din första instinkt borde vara Du förstör totalt Den sociala kontexten, eller du bryter ner den i alla fall, därför att har du stått upp och talat framför folk någon gång, vilket jag har...

Det är inte samma sak hos i jashänder. Du får ju betydligt mer av en kick av att folk applåderar. Så att du förstör en del av den sociala väven som hör till det här sammanhanget. Och det gör du genom den här typen av preferens för yttre grupper som inte tillhör majoritetssamhället. Vill man se den här förändringen, om man vill göra en tidserie av den här så finns det en...

Det finns nog flera berättelser man kan använda, men det finns en som jag har upptäckt som är intressant. Det är... författaren H.G. Wells brukar anses som den första science fiction-författaren. Han skrev Den osynliga mannen. Ja, just det. Nu ska jag införa en spoiler-varning här för lyssnarna. Ni får spola fram tio minuter eller hoppa över det här inslaget eller något om ni inte vill ha spoilers. Av den osingla mannen, boken av H.G. Wells. Skrevs slutet av 1800-talet.

Den här har gjorts i väldigt många adaptioner, film och teater. Jag har inte sett alla. Jag har läst boken och jag har sett den senaste eller näst senaste adaption. Det är någon sådär film, Mitchell v. Chase. Och så har jag läst lite sammanfattning av dem däremellan. Och det intressanta är att du ser förändringen från ingruppspreferens till utgruppspreferens genom utveckling av de här adaptionerna.

Därför att mot slutet av serien så kan vi... Om vi tänker oss en berättelse med namnet Den osynliga mannen, även om vi inte känner till den. Bara tänk dig något från såhär sent 1900-tal, tidigt 2000-tal. Vad kommer det handla om? Det kommer handla om den här stackars killen. Han är osynlig, folk förstår honom, inte att han är missförstådd, men i själva verket är han en hjälte. Vi måste hjälpa honom, han har sådana fantastiska färdigheter.

Han kan bidra så mycket till samhället och det är jättehemskt att alla missförstår honom. I originalberättelsen så är Den osynliga mannen skurken. Därför att, nu ska jag inte gå in allt för mycket på litterära analys, men dels för att om du frivilligt gör dig osynlig så är det i grund och botten en asocial handling som säger något om dig. Han är skurken som vill skapa en massa problem för samhället.

Det kommer ut en bit in i berättelsen, så kommer det ut i tidningarna att det finns en osynlig man. Till slut har man byggt upp så många vittnen att det här börjar bli en tidningsgrej. Så då får han för sig att han ska sätta skräck inom byn. för han kommer fram till att det finns inte så jäkla mycket man kan göra som osynlig därför att du fryser fortfarande när det är kallt och sådär, men men det kan åtminstone slå ihjäl folk och kan du slå ihjäl folk lätt så kan du upprätta något skräckvälde så han ska ha ihjäl någon han inte gillar hur bes...

där har vi liksom grej nummer ett då att i den här berättelsens kontext för hundra år sedan då anses det som helt rimligt att folk är rädda för någon som är osynlig att det här, den här... Mannen då som är liksom en outgroup of one, han är en utgrupp som består enbart av sig själv. Det anses rimligt att marginalisera honom.

Och hur besegrar man den här skurken? Jo, ehm... Att personen som blir jagad springer in i stan och säger Hjälp, jag blir jagad av den osynliga mannen Och sen så kommer alla andra människor fram och slår ihjäl honom Det är ganska såhär, det är en... Det är inte så mycket mer till det heller i själva berättelsen Han springer in i stan och säger hjälp och sen så får han hjälp Såhär, klassiskt exempel på en ingrupp som lyckas avvärdera ett hot genom att samarbeta tillsammans Det här hade ju inte gått för sig i...

modern tappning. Då hade du fått göra det till en tragedi, liksom den här onda lynch-mobben som förstör för den här outsidern. Så där, studera den fallstudien så kan du se hur västvärlden går från insidermoral till outsidermoral, där kulmen av det här är att hela tiden offra majoritetsgruppen för att gynna diverse ytterlighetsgrupper.

Poängen är liksom till slut inte ens att gynna de här smågrupperna, utan det är att missgynna majoritetsgruppen. Det är liksom uppoffringarna de måste göra blir själva syftet. Så därför, Jasshänder kan ses som en liten skitgrej, men faktum är att det är en symptom av en betydligt djupare patologi som skär genom hela den västerländska civilisationen idag.

Martin

Mycket intressant att tänka kvar. Själv tyckte jag, jag var inne och tar reda på, det var en annan sak som jag lärde mig då. Vad är jashänder? Både du och Sofie hade samma reaktion när jag sa det. Han sa, va vet du inte vad jashänder är? Ni är lite yngre än jag, det kanske är därför att jag inte har, plötsligt aldrig varit med i privatpartiet. Men jag kollade upp det då, jag googlade och kollade på Youtube och sånt där. Och min första association, jag var lite färdig över att läsa den här artikeln.

Men min första association var att det var ganska obehagligt. För att inte säga ångest framkallar jag. Jag drabbades inte av särskilt svår ångest men min enda association när jag såg folk göra jashänder det var signalen som jag fick från dem var jag är rädd, jag är orolig, det här är fara liksom räcka upp händerna och nervöst vifta på händerna som att någon klassiskt är väl att någon riktar en pistol mot dig upp med händerna händerna dörrar som ett asplån så orolig som att bli skjuten.

Men det är också generellt ett... Så som jag i alla fall har sett det i de här Youtube-videorna när folk vippar på händerna. Det är också ett tecken på osäkerhet, ambivalens. Ja, just det. Så det är liksom... Det signalerar för mig åtminstone någonting helt annat än handklappningar. Och jag blev lite lätt illa till... Jag kände att det nervositet som de signalerade spred sig till mig när jag såg de här jasshänderna.

Nicholas

Om du menar att själva... Rent rörelsemässigt så är kroppsspråket signalerar fel. Därför att det anspelar på... Ja, sinera osäkerhet och nervositet. Ja.

Martin

Om jag någonsin drabbas av det här, då tänker jag protestera och säga att jag får ångest av jashänder. Ja. Jag kräver att ni... Ja, det ska jag göra annat anstället. Applådera.

Nicholas

Men, nej men... Jag har aldrig reflekterat över det så, men du tar upp en viktig poäng här därför att... En av erfarenheterna jag fick av att vara engagerad......i Piratpartiet med tillhörande... Sida organisationer är att du kan vara väldigt inkluderande för speciella människor med olika typer av sociala behov. Och nu menar jag inte sociala behov som eufemism för bidrag utan bokstavligt talat att de sociala spelet har de behöver en viss hjälp med.

Du kan vara väldigt inkluderande mot sådana men då exkluderar du normala människor. Därför att normala människor vill inte vara i en, de vill inte vara med i en freak show. De vill kunna umgås med andra normala människor som beter sig som normala människor gör. Så att den här. Nu kanske jag slår in öppna dörrar genom att säga det här, men den totala, universalistiska, eller universella, rättare sagt, inklusiviteten existerar ju inte. Du kommer alltid vara exkluderande mot någon.

Och om du inte är inkluderande mot normala människor, då kommer du vara begränsad till märkliga avarter. Vanligt folk känner sig... Som du säger, de blir illa tillmods av att vara i sammanhang där man hela tiden ska hålla på att tänja på och vrida och vända på alla sociala normer för att man hittar någon så här märklig liten grej som någon hänger upp sig på.

Till slut så blir allting så konstigt att normalt folk bara känner sig illa tillmods av att vara där och så kan de inte vara med längre där för att det blir för skumt. Lite mer konkret uttryckt, att sitta i ett rum där alla gör jazzhänder, alltså så är det ju... Även om det är praktiskt för att spara tid för att folk inte applåderar medans någon talar så ser det ju fullkomligt efterblivet ut.

Martin

Ja, det är en erfarenhet som än så länge ligger framför mig. Någonting som jag har att se fram emot på min livsbana, att sitta i ett rum fullt av flapprande jazzhänder. Ja, om det någonsin händer ska jag rapportera tillbaks. i radio bubblan.