Martin

Marcus Uwell är FSL Sveriges mest framgångsrika lobbyorganisation, betraktas som objektiv domare i media och har massivt stöd för sina åsikter av hela svenska folket. Men har samtidigt lyckats skapa en bild av sina intressen som allvarligt hotade av rasister, homofober och kristna. Trots att inte ens Sverigedemokraterna är motståndare till att homosexuella par ska få adoptera barn.

Det är en ganska intressant artikel det här. Det är en sorts intressant genomgång av RFCLs status i svensk samtida politik. Det är också intressant att läsa lite grann mellan raderna. En av huvudpunkterna, det finns en lista, jag vet inte hur många det är, tio punkter, åtta punkter eller någonting, exempel på vilket bra jobb RFSL gör för sig själv från sitt eget perspektiv.

Till exempel att de har förvandlat sig själv från ett särintresse till ett allmänintresse, de äger sina kärnfrågor, de etablerar starka fiendebilder. De etablerar ambassadörer bland alla partier. Jag tycker den tredje punkten är väldigt intressant. Hur RVSL etablerar starka fiendebilder. Det vill säga, trots att alla böjer knä och kysser ingen på RFSL, till och med Sverigedemokraterna nu fjäskar för gay-lobbyn och säger att nej, men vi har bytt position om homoadoptioner.

Och jag tror ju för min del att Sverigedemokraterna hade skickat en representant till den här Pride-grunkan om de blivit inbjudna. De skickade liksom Paula Bihler eller någon annan sån här liksom lättmjölks-Sverigedemokrat. Någon som är pk-anpasslig. Ändå så lyckas RFSL utmåla sig själva som en utsatt grupp. De är ständigt under hot från mäktiga fiender.

Om man tänker analytiskt på det så är det svårt att förstå vilka de är fienderna. Vem är det egentligen som ger motstånd mot RFSLs agenda? Det jag tycker är intressant är att från Marcus Svells perspektiv, och han är en lobbyisteräv och har jobbat på PR-byråerna, KREAB, som varit rådgivare säkert åt Moderatpartiet och sådana här saker. Från hans perspektiv så är det här en fråga om, man kan säga, hantverksskicklighet.

Det är ett väl utfört professionellt arbete som RFSL har gjort. Men om man inte är en cynisk amoralisk PR-konsult som Marcus Well, så kan man också säga att RFSL är skamlösa lugnare som använder lugner, smutskastning och utpressning för att tillskansa andra människors resurser och ge sin ingrepp politiska privilegier.

Och i praktiken håller hela samhället i skräck. Alla måste trippa på tå för att inte råka förerätta den oerhört mäktiga gay-lobbyn RFSL. Och om du är ett företag eller en organisation, till och med en kyrkoförsamling, så måste man numera HBTQ-certifiera sin verksamhet och hålla pengar till RFSL för att få den där stämpeln som säger att...

att man är godkänd av böglobbin. Så att, det är en oerhört, om jag får säga det, oerhört ondskefull verksamhet. Framförallt för att den är så förljugen och hycklande och cynisk och hotfull mot andra intressen. Samtidigt som man har den här falska bilden av att man har massa stora motståndare. Så att, Marcus Evel han säger så här, RFSL är imponerande. Andra aktörer borde dra lärdom.

av det som RFSL gör. Och det man säger är att alla aktörer bör, precis som RFSL gör, ljuga skamlöst och inte skid några medel för att då få åt sig makt och resurser. Och det är Marcus Fälls jobb att göra sådana analyser. Och när folk läser det tycker jag att man är väl så smart och cynisk liksom och honom ska vi anlita för att göra PR till vårt företag eller vårt vårt parti.

Och han har ju inte fel i sak. Och naturligtvis är det nyttigt att han drar uppmärksamhet till frågan för det låter oss till exempel dissekera saker vidare, gör det bubblor. Men jag tycker samtidigt, jag kan inte låta bli att känna det, att det är ganska vidrigt att sådana här artiklar inte leder till ramskriv och att man inte mer ifrågasätter. Vad är det för människor som ens tar det här perspektivet istället för att bara ställa sig upp och skrika bloody murder?

Mm, det här är för säll... Bluffen måste få ett slut. Och de har varit väldigt framgångsrika. De har lyckats få tusentals affärsidkare att ge donationer till sin organisation.

Och det är ett oerhört framgångsrikt påverkansarbete som andra aktörer borde ha dragit lärdom av. Jag hade ett ännu saltare exempel på lagen, men vi kan ta Hells Angels. Och problemet med sådant uttalande är ju inte att det är felaktigt i sak. Utan problemet är att... Den som säger så befinner sig på en moralisk nivå som knappt är skiljbar från Hells Angels.

Nicholas

Mm. Alltså han må ju vara proffs, men det finns ju ett annat perspektiv man kan anlägga och det är hur kan vi tänka oss att man angriper sådana här organisationer? Det hade ju också varit intressant för någon med PR-enförenhet att gå in på. Det hade man ju kunnat göra om man ville ha den professionella vinkeln. Ska jag spekulera i det så tror jag att en bakgrund till... Den här dominerande ställningen som RFSL har är väl att det här är en spelplan där segern i princip alltid går till försvararen.

Och om du tänker att du vill, du har precis blivit rödpillrad på RFSL och så vill du ge dig på dem och tänker, jag ska minst sanns inte HBT certifiera min organisation. Det strategiska då är att bara besluta det för dig själv och sen när de förr eller senare kommer och knackar på dörren så säger du nej. Men det orkar man kanske inte vänta på om man är sur och arg. Så då går man ut och säger, nu ska vi bojkotta, nu ska jag göra så här och så här.

Och då framstår du som angriparen. Vilket gör det väldigt lätt för RFSL att flytta sig tillbaka och bara, nej men vadå? Vi vill bara att alla ska vara lika och vi ska inte vara elaka mot folk för vem de älskar och allt sånt här. Det är ju mer strategiskt att själv vänta in dem. och låta dem angripa dig. AFS kanske inte ska gå ut och bojkotta Pride. Gustav Kasselsram kanske bara ska säga såhär Nej men jag kan inte gå i paraden, jag har tvättid då.

Kan inte. Ja men, ska ni skicka någon annan? Nej, de har också tvättid då. Alla har tvättid när det är Pride. Och det kommer vara såhär transparent uppenbart att de inte vill gå i paraden. Men att man ändå såhär, man gör inte en... Det är inte ett angrepp på paraden och då är det den andra sidan som måste angripa dig och säga Vadå tycker du inte att det här är viktigt? Nej jag tycker inte det, jag tyckte det var viktigare att tvätta.

Vadå tycker du det är viktigt? Och då hamnar bollen på andra spelplanen och det är en spelplan som vänstern är väldigt ovan vid att hantera. De är mycket bättre på att spela offer va? Om någon kommer till dig och säger så här, nu måste du betala den här certifieringsavgiften, annars kommer vi stämpla dig som homofob. Då helt plötsligt kan du gå ut och köra utpressningsnarrativet. Det blir mycket svårare att bara prata om det rent spekulativt eller hypotetiskt, men om du själv faktiskt har fått sådana här påtryckningar så kan du bara säga, kolla här vad de håller på med.

Martin

Mycket intressant, mycket tänkvärt. Det kan man säga är en generell tanke som vi har haft ganska länge i det här kretsaret. Vi vet en del om hur vänstern jobbar, men vi har inte tänkt tillräckligt mycket på hur vi dels kanske använder vissa av deras strategier tillbaks mot dem, men också mer generellt hur vi kan kontra dem.

Vi läser till exempel Solalinski, Rules for Radicals, och där ser vi till exempel den här saken då med att RFSL samtidigt, dels vill de framställa sig själv som mycket större än vad de är, Alltså de säger att de hade en halv miljon som bara kollade på Pride-festivalen. Och själva verket svarar det kanske en tiondel så många, enligt oberoende bedömningar.

Så de vill framställa sig själva som mycket större, som att de är ett majoritetsblock när de är en liten minoritet egentligen, som de företräder. Och samtidigt så har man den här idén att även när man är på väg att ta makten, när man har tagit makten för länge sedan, så ska man framställa sig själv som en hotad minoritet, att man har stora mäktiga fiender. Och det här är ju liksom... Det är bokstavligt talat rakt ur regelboken.

Det här är liksom specifika punkter som finns i Zola Lindskyns bok. Hade jag bättre minne skulle jag kunna sortera det exakt hur han formulerar de här reglerna. Men det är punkt för punkt det han säger att man ska göra. Och det finns massmedicinernas situationer som vi har för övrigt med... Påstådda offergrupper som i själva verket är majoritetsgrupper som dominerar hela samhället.

HBTQ-mafian är ett exempel. Men det finns också kvinnor som framställs som oerhört åsidosatta och marginaliserade. Men du kan göra ett case för att det inte alls är så. Det finns andra grupper också. Mer kontroversiellt kan man säga att det finns judar. om man undantar attityderna som finns hos importerade muslimer.

Det finns knappast någon grupp som är så skyddad och ses som så oantastlig som judar i allmänhet. Och ändå så finns det en enorm energi och upprördhet kring antisemitism. Trots att det är ett väldigt, väldigt marginellt fenomen med undantag för importerade muslimer. Ett annat exempel, kanske mitt enda favoritexempel, är politiker. Det finns ingen annan grupp som är så oproportionerligt idoliserad.

De här askernaziska judar har åtminstone hög intelligens, har många historiska bedrifter, sammanhållning, organisationsförmåga. Det finns en del som man kan respektera hos dem. Det finns ingenting man kan respektera hos politikerklassen. Deras absoluta enda styrkor är deras, det som är det för säll, deras samvetslöshet i att utnyttja människor och ljuga. Förlåt, nu håller jag på att ta avkänning på en sån här politiker hatar rant.

Det jag ville göra egentligen var att uttrycka en mer allmän idé om att vi kanske ska titta lite på de här grupperna som påstås vara utsatta grupper. För det jag tänker på är politiker och även till exempel journalister. Vi har haft de här diskussionerna. Man säger så här att det är så synd om politiker och journalister för att de blir utsatta för näthat.

Samtidigt som samma människor ägnar sig åt långt värre påhopp på människor som inte är i närheten av att ha deras makt och deras megafoner, som till exempel SD-väljare och andra kanske nationalister och sånt där va. Samtidigt som man använder domstolarna för att stämpla pensionärer som kriminella för att de skriver kommentarer på Facebook och man utmålar...

SD-väljare till exempel som monster är en så ständigt pågående och därmast ofattbart intensiv rasistisk hatkampanj som pågår mot vanliga svenska människor och vita människor i allmänhet. Samtidigt så förväntas vi tycka jävligt synd om sociopampar som får elakka mejl. Och det är en så otrolig skevhet i proportionen här.

Vi har de här grupperna som framställer sig själva på ett väldigt lögnaktigt sätt. Jag hoppas att vi framöver kan ha många mer ingående samtal och verkligen bena ut de här sakerna.

Nicholas

Vill man ha ett upplyftande exempel så föreslår jag att man kikar på historien bakom Game of Great Debakelhet. Där har du en massa människor som går ut och pratar om det de sa var etik inom speljournalistiken. Och så blir de påhoppade av feminister som säger Kolla här vad jag blir hotad av, jag får en massa sexistiska påhopp och gud vad det är synd av mig.

Och de här Gamergate-killarna, en massa unga tonåringar, tidig 20-årsålder kanske med lite spelnördiga De hade ju ingen insikt i hur de förväntade sig att spela det här spelet. Så de bara, vem är du? Vilka är ni? Ja, de här människorna har blivit hotade. Vi vet ju inte ens vem det är. Vad är det här för människor? Hur skulle vi kunna vara en hatkampanj mot de här människorna? Vi har aldrig ens hört talas om de här människorna. Vilket visade sig vara ett väldigt effektivt försvar.

Jag tror de hade en hashtag som hette literallywho för att de började lässna på så här alla så kallade offer som kom ut och sa att de blivit hotade och ingen visste ens vem de var. Det där har ju... En kampanj som spelar defensivt, eftersom de gick ut och pratade om normer inom speljournalistik och så blir de påhoppade och då hamnar de på försvarssidan. Och det är lite så man ska tackla politiker och lobbygrupper och sådär, att när de kommer att attackera dig så kan du bara säga, vem är ni?

Du säger att jag hatar er, vilka är ni? Det är klart jag har hört talas om RFSL, men... Ja, det är väl kanske det enda man har gjort. Man bryr sig inte så mycket. Det är väldigt svårt att gå upp till någon och säga Du, jag bryr mig inte om dig. Men om någon kommer fram till dig så kan du säga Jag vet inte, jag bryr mig inte om vad du tycker. Vem är du? Ja.

Martin

Ja, intressant.