Martin

Arthur Gordian Vi har ännu en tänkvärdese från Social Matter, den amerikanska neoreaktionära sajten.

Den här artikeln tar sin utgångspunkt i en debatt som har förts i amerikanska mainstream-medier. Ett par artiklar som, ja, jag tycker inte de underliggande artiklarna är jätteintressanta som det refereras till här, utan det är ju mer diskussionen som blir följden av den. Det som står i fokus är frågan om medborgarskap. Specifikt eftersom det här är en amerikansk debatt om amerikanskt medborgarskap.

Det är ju själva konceptet i USA och amerikanskt medborgarskap är på flera sätt väldigt annorlunda jämfört med europeiska motsvarande idéer om medborgarskap. Det är inte alls samma sak att vara medborgare i USA och i Tyskland, vare sig filosofiskt, ideologiskt eller praktiskt juridiskt. Men här har man då en debatt, förenklat kan man säga, en debatt som handlar om huruvida medborgarskapet i USA ska definieras av gemenskaper och likhet mellan medborgarna, på ena sidan, eller om det ska definieras i termer av en idé, den politiska idén som USA är är grundad på.

En beskrivning som jag såg i artikeln här är att artikelförfattaren då kritiserar Remains mot Dondle säger att de vill ha ett samhälle där alla är främlingar för varandra men där människor hittar en gemenskap i sin isolerade alliénation och därför förvandlas till en nation.

Jag kan tänka att det är på sätt och vis ironiskt, för det är ju kan man säga en perfekt beskrivning av USA och vad USA är för någonting. Åtminstone om man transkriberar det från att handla om individer till att handla om familjer och församlingar. Det var så USA startade, alltså små grupper av människor lämnade Europa. I många fall för att de var på kant med den gamla ordningen i Europa och de ville bara sköta sig själva.

Det passar perfekt för dem att åka till det här nybyggda landet. Där det inte fanns, på sätt och vid, på nätet perspektiv kan man säga att det fanns inte så mycket andra sammanhållande idéer än att folk skulle sköta sig själva och ha den friheten. Och man tänkte på det i termer av exempelvis religionsfrihet, frihet att utöva sin religion om man tillhör till exempel en obskyr puritansk sekt som förföljdes av stadskyrkan i sitt hemland i Europa.

Då fick man åka till USA och var precis så som man var. puritansk som man ville och piska varandra och följa den egna sektens regler och så vidare utan att staten kom in och styrde ens religion och så vidare så att det är inte så konstigt kan jag tänka, det kanske är lite elakt men jag kan tänka så här, det är inte så konstigt att ett land grundat på principen om varje familj för sig själv, varje församling för sig själv alla församlingar mot alla så småningom degenererar till alla individer mot alla och alla Det är en hopplig situation när vår partikelförfattare, Arthur Gordian, går till storms mot idén om att det amerikanska medborgarskapet är grundat på en idé.

Han har en idé om jämlikhet, en idé om liberala principer och säger att det som håller människor samman är blod och ömsesidigt materiellt beroende. Men det har ju aldrig varit premissen för USA. Hade han varit i Europa så hade han haft en poäng. Men har han någonting på fötterna överhuvudtaget i USA?

Nicholas

Vilket blod skulle amerikanerna ha gemensamt? Det förstår jag inte alls. Nej, det är en lite märklig analys det här. Det de tidiga amerikanerna hade gemensamt var ju det faktum att de var rotlösa allihopa. Alla hade liksom... De kom långt bort ifrån, de hade lämnat bakom sig sin större släkt. Man kanske hade med sig den närmsta familjen och sådär, men den bredare släkten lämnar man bakom sig.

Och sina rötter och gården och allt det här lämnar man bakom sig. Och så flyttar man till USA och där är en massa andra människor som har gjort samma sak. Och det är väl en idé att bygga en slags gemenskap på. Men den håller ju inte i längden, därför att ju längre folk bor där så kommer de ju... Desto mer kommer de ju skapa rötter till slut. Skulle du vilja bevara en sån gemenskap skulle du väl... Ja, då ska du väl möjligtvis förbjuda medborgarskap för de som är infödda, liksom.

Det är bara invandrare som får bli medborgare. Så den här idén. Den är ju revisionistisk av USAs historia, därför att de har inte den här gemensamma roten som han verkar vilja få det till. Och han pratar om fragmentering som om det vore något dåligt av USA. Jag ser det ju tvärtom som mycket, mycket hälsosamt. Och oundvikligt, därför att du kan säga så här, när alla är rotlösa, du kan ha en hel kontinent av rotlösa människor som är nyinflyttade, första eller andra generationen.

Och det är ändå en typ av gemensam drag över... hela Nordamerika. Men det försvinner på några generationer och folk börjar skaffa sig band till bygden där de bor helt enkelt. Och då kommer det bli fragmentering därför att folk skaffar sig olika typer av band och de bildar olika typer av lokalkulturer.

Martin

En annan idé som lyssnar på den här artikeln är tanken om det machiavelliska ögonblicket. Och tack det en parallell då till. till individens existentiella ångest inför samhället. Tanken är att det här är en sorts kris som öppnar upp för flera olika alternativa vägar. Utvecklingen är öppen snarare än bestämd.

Det finns inte längre något konsensus, till exempel om vilka vi är eller vad vi att handla om. Saker dyger mer flytande, det finns flera möjliga vägar framåt, olika riktningar för landet. I det här... Det här machiavelliska läget så kan en machiavellisk reformator komma in på scenen och utnyttja situationen till att lägga grund för en ny politisk ordning.

Och det här är någonting som uppenbarligen artikeln fattar, om jag får psykologisera lite grann, så är det uppenbart att artikeln fattar att han hoppas väldigt mycket på det här och nästan försöker besvärja fram den här Machiavelliska reformatorn, frälsaren ska komma och utnyttja det här hålrummet. Och uppenbarligen då så tänker sig Arthur Gordien, jag ska inte lägga för mycket ord i hans mun bara, men den här sajten Social Matter, deras motto, det är ganska intressant.

Det brukar det vara. Not your grandfather's conservatism Men jag tycker vi kan prata lite om den här idén om den Machiavelliska reformatören för jag kan se flera olika problem med det.

Alltså en sak är ju liksom, vad kan vi egentligen tro om vilken typ av politiker det kommer vara som tar det utrymmet? Och sen finns det också en annan idé som är mer historisk. Det nämns i förbefarten är att kanske har det redan hänt. Kanske har USA redan haft sitt Machiavelliska ögonblick och haft sin Machiavelliska reformator.

Och en kandidat som nämns då är ju Lincoln. Att Abraham Lincoln skulle ha varit en sån person som tog tillfället i akt när USA var i gungning, när premisserna var ifrågasatta och landet kunde ta nya riktningar. Och att perioden med Lincoln... Inbördeskriget och froden efter och så vidare. Vad var ett sådant tillfälle?

Det jag tänker på och ni läser det är att FDR, Roosevelt och perioden från 30-talet och 40-talet i USA känns ju för mig som en sån episod. Där Roosevelt kom in och utnyttjade en situation där ekonomin hade tankat för att expandera den amerikanska staten oerhört mycket.

Man skrev till och med om konstitutionen och införde mandatperiodsbegränsningarna för presidenter på grund av att det fanns en uppenbar risk att Roosevelt skulle bli kvar som USAs ledare på livstid. Vilket han naturligtvis också blev eftersom han satt kvar tills han dog i ett tekniskt sätt. Innan dess hade han vunnit fyra presidentval i rad.

Det är därför man numera bara får kandidera två gånger för att Roosevelt hade vunnit. Han struntade liksom i den här gentlemans agreement som fanns, att man inte skulle ställa upp en tredje gång. Han struntade, så det är så viktigt att vi kör på. Så han vann fyra presidentval i rad. Han var president i USA i tolv år. Exakt samma år som Hitler var tysklandsledare. 1933 till 1945 så var Roosevelt...

Det var en av många likheter mellan Roosevelt och Hitler. Men, förlåt i alla fall så... Sen Roosevelt så har ju presidenten vetet haft en helt annan sorts makt i USA. Och även om man är generös och säger att konstitutionens principer om maktdelning, begränsning av staten och så vidare i någon mån överlevde Lincoln i inbördeskriget efter spelet efter det, så skulle jag i alla fall tycka att det är helt och hållet löjväckande att påstå att de här sakerna fanns kvar efter FDR och New Deal och världskriget.

Nicholas

Ja, absolut. Även den tidigare Roosevelt, Teddy, hade ju såna här saker för sig. Han gick ut och sa att han är stadschef. Och i egenskap av statschef så behöver han inte följa grundlagen. De berör inte honom, de berör resten av staten. Men de berör inte statschefen, för det är jämförbart med en monark då. Så nej, om vi bara ser till... Alltså, det här illustrerar ju poängen med varför det är problematiskt att se ett machiavelliskt ögonblick som någon typ av räddning.

Därför att det behöver ju inte vara, så att säga, vår sida som det inträffar på. Det kan ju lika gärna vara vänstern som... Konstant har existentiell skräck och tror att den är på väg att förlora makten och har det här permanenta... Ja, men de har ju sin evigare revolution, liksom. Det är ju så här i västvärlden också. De är ständigt under hot av borgarna som försöker smyga in och göra någonting bakom ryggen på dem.

Alltid oklart vad. Det kan ju precis lika gärna vara någon på den kanten som hittar på något totalt vansinne. Som Roosevelt eller Lincoln. Eller någonting ännu värre. Om man vill ha ett riktigt skräckexempel på en galen diktator från vänsterkanten så kan vi titta på Francia, tror jag han hette, från Paraguay som införde obligatoriska blandäktenskap. Det var förbjudet för europeer att gifta sig med varandra i Paraguay under hans regim.

Man var tvungen att gifta sig med så kallade indios, alltså indianhättlingar för att han ville blanda upp landet. Det är ju inte helt otänkbart att tänka sig en galen politiker i Sverige som får för sig något sånt. Eller att man börjar tumma på rösterätten och säga Vi satt ju här om sändningen och hyllade idén om graderade rösterätt. Men ponera att den graderas efter intersektionell analys istället. Så att du får en extra röst om du är svart och en till röst om du är kvinna. Och en till om du sitter i rullstol och så håller du på sådär. Det kan ju lika gärna gå åt det hållet.

Martin

Ja, det är sant då. Den specifika frågan, det tror jag kommer nog. Alltså ett öppet ifrågasättande av allmän rösträtt och så vidare. Då får väl jag äta upp då all min antirösträtt-propaganda. Kommer jag plötsligt stå på demokraternas sida? Äventuellt. Det är ju, förutom den här frågan då om vad är det för typ, vilken typ av stat är det som har ett Machiavelliskt ögonblick? För det är ju inte det konstitutionella USA, för det försvann ju för länge sedan.

Men så är det frågan då, vilket skulle kunna ändras? Och vissa som är väldigt entusiastiska kanske skulle tänka på Donald Trump som en sån figur som kan innebära ett paradigmskifte. Men jag skulle tänka att han matchar inte den här profilen för han är inte tillräckligt radikal. Han är väldigt konventionell egentligen i sin uppfattning. Han vill inte lägga om kurs och öppna upp ett nytt paradigm för amerikansk politik.

Men en sån som... Du tog ett extremt exempel här med identitetspolitik, raspolitik, men en Bernie Sanders, han skulle kunna vara en sådan här Machiavellisk reformator som verkligen, han vill säga liksom att... Vi har det här USA som har gått från konstitutionella USA till Lincolns federala centralstyrelse i USA till FDRs socialistiska USA eller socialdemokratiska USA. Och vad ska vi göra nu? Jo, men vi ska fortsätta den här trenden, den här utvecklingslinjen och gå till fullskalig socialism. Det verkar liksom, Bernie Sanders verkar vara ganska nära en sådan idé tycker jag.

Nicholas

Det kulturella fotarbetet har ju... På sätt och vis redan påbörjats genom att de här founding fathers som amerikanerna älskar har börjat svartmålas för att de är rasistiska och de är slavägare och de är det ena och det andra. Så att det vore ju inte helt omöjligt för en framtida vänsterpolitiker att säga att varför ska vi lyssna så mycket på de här sakerna, liksom börja mer öppet ifrågasätta konstitutionella idéer.

Sen är frågan... Hur mycket är det behövs också? Därför att det finns en... Det är ju lustigt att vi talar om en reaktionär här. Därför att om vi ska applicera så här, mod bagiansk formalism......och en formalistisk analys på den amerikanska konstitutionen......så är det så att den högsta domstolen där......fungerar ju som en slags......som en slags koppel. Då är det väldigt praktiskt att du har en högsta domstol där presidenten gör nomineringar.

Och han kanske blir komplett galen och utser någon egen polare. Men då har du 50 senatorer som du kan luta dig emot istället. Så kan du se till att dom filtrerar bort de dåliga kandidaterna. Och till slut så har du bara folk på högsta domstolen som gör precis det den djupa staten vill. Vilket förklarar varför den högsta domstolen är så bra. kan bestämma lite hur den vill genom alla år.

Kongresserna har blivit fullständigt irrelevant de senaste 100 åren. De har i princip ingen makt kvar. Deras lagar är helt onödiga. De spelar ingen roll, för det kan presidenten köra över. De förklarar inte krig längre. Det är det presidenten som bestämmer över. Under Obama hade de ju nett och jämnt kontroll över budgeterna. De hade ju inga budgeter flera år i rad. Det var ju bara Obama som kunde säga att nej, men nu kör vi på som vi gjorde innan. Så det är ytterst lite kongressen har att säga till om, det är mindre för varje år som går.

Men högsta domstolen sitter kvar, och den fortsätter utöva makt och genomdriva beslut som kanske inte alltid är så poppis eller som i vissa fall en president kanske stödjer men inte kan säga att han stödjer. Och det är ett sätt för den djupa staten att utöva makt på ett mjukare sätt och behålla kontrollen på ett sätt som liksom inte innebär öppen konflikt.

Martin

Mm. Ja, intressant tankar. Det finns ett tredje spår i den här artikeln som jag tycker är lite intressant. Det finns en ganska utföljd kritik av libertarianska idéer som ingår som en av... Det är nästan lite disparat i artikeln kan jag tänka, men det finns... Det är apropå den här idén om ett idébaserat medborgarskap, baserat på en idé om...

om individualism, vilket författaren menar är paradoxalt, om jag förstår honom rätt. Därför att han säger att lojalitet, vilket är en förutsättning för ett meningsfullt medborgarskap, lojalitet uppstår inte på grund av frihet, utan på grund av ömsesidiga skyldigheter. Och en sak är att om man har en fri möjlighet att opt in i systemet, opta in i systemet, och en möjlighet att fritt opta ut, att lämna systemet, då kommer folk gå in i systemet när det gynnar deras materiella intressen, men när det är dags för dem att börja betala för nöjet att vara med, då kommer de i stället gå ut.

På det sättet så får man en, ja man kanske skulle säga att man har en... moralisk risk, kanske man skulle säga, i ekonomisk term, moral hazard. Så han säger att den idén om frihet, att folk ska göra sånt de vill, är inte en tillräcklig grund för en samhällsgemenskap. Jag tycker att det, som libertarian, så är det värt att ta den här idén på allvar. Jag tycker det är en typ av kritik.

som är en av de mer intressanta typerna av kritik mot den libertarianska idén, skulle jag säga. Jag ska försöka vara lite generös mot den här idén. Jag har naturligtvis en hel del invändningar. Framför allt, kortfattat så tycker jag att hans idé om individualism är väldigt begränsad och endimensionell. Han associerar individualism väldigt mycket med en sen, modernistisk, liksom progressiv idé om individualism, snarare än en Man kan se det som ett aristokratiskt ideal, att frihet var någonting som som suveräna aristokrater utvecklade under medeltiden och så vidare.

Längre tillbaka än så. Men, för att gå tillbaka till idén om libertarianism, försöka göra den rättvisa. Det finns en argumentationslinje som säger att frihetlighet tagen till sin spets eller till en alltför extrem grad leder till parasitism. Alltså att när man säger att man får gå sin egen väg men man kan inte nödvändigtvis förvänta sig att i sådana fall dra nytta av fördelarna med att ha ett samhälle.

Så att libertarianer då måste vara medvetna om eventuellt om att det samhälle som våra idéer bäddar för eventuellt inte är den typ av samhälle som vi tänker oss. Libertarianismen är ju definitivt kompatibel med att leva som en självtillräcklig nybyggare. Säg den här uramerikanska idén om att man flyttar ut i en frontier och har en... Det är en gård där man bygger upp saker, rudimentär industri och så vidare.

Man kan också säga att libertarianska idéer är kompatibla med att leva som en diaspora, inbäddad i ett större samhälle, som agerar utifrån icke-libertarianska principer. Vilket man kan säga, om det första är en uramerikansk modell kan man kanske säga att det är en sorts judisk modell, att leva som en diaspora som bara har halva foten in i samhället och halva utanför.

Men det är inte självklart. att libertarianska idéer, tagna till sin spets, är kompatibla med ett traditionellt europeiskt samhälle med starka allmänningar. Jag tycker i alla fall att det är en intressant idé och jag har följt några andra tänkare på senaste tid som har gjort en liknande poäng. En formulering, kanske lite provokativ, är att den rottbardianska libertarianismen bygger på och återskapar en sorts Judisk gettoetik, att det är en sorts D-spårans politiska teori, snarare än en politisk teori anpassad för liksom bofasta, långsiktigt bunna till jord och blod europeisk ideologi, där man måste ha ett större fokus till exempel på allmänningar som inte nödvändigtvis kan skapas i helt och hållet på en sorts marknadsekonomisk premiss.

Nicholas

Jag håller med om att det är en intressant kritik, åtminstone i så mått då att den är en ny. Jag har inte hört... Man hör den inte särskilt ofta i alla fall. Jag kan inte påminna mig om att jag har hört den så många gånger. Men det är en kritik som bygger på en absurd människosyn som går ut på att människor inte vill vara lojala. Att de måste tvingas in i sociala band. Jag ser ju snarare det här som en fullständigt naturlig del av det mänskliga tillståndet.

Och att det snarare är så att du måste arbeta extremt hårt, vilket vänstern gör, för att bryta ner sociala band och förstöra lojaliteter och vänskaper. Det är precis som att föräldrar tycker om sina barn. Du behöver inte ha så här stora, ambitiösa samhällsprojekt för att få föräldrar att tycka om sina barn. Det gör de ändå. Det är så människor funkar, liksom. Det ligger i genetiken.

Vi tycker om våra barn och vi tycker om våra vänner. Så det ser jag som ett problem. Det gör det ju också lite så här konstigt att prata om att man behöver tvång för att bygga sociala strukturer. Därför att det blir väldigt... Alltså, vad händer om något går fel? Då behöver det ju ha mekanismer för att lösa sådana konflikter. Sverige har haft en väldigt bra mekanism för att lösa sådana konflikter, och det är att man flyttar därifrån.

Det har man gjort i alla tider. Vikingerna har flyttat till Normandie, och till Island, och till England, och Kiev, och allt vad det var. Och sen på medeltiden flyttar folk till Finland, och till Norrland, och sen flyttar folk till USA. De har flyttat överallt. När man flyttar bort från ett samhälle så bidrar man till att... upprätthålla konsensusen i det samhälle man flyttar från. För man är inte längre en del av det. Och därför kan man inte vara med och skapa kontroverser och så här va.

Att istället tvinga kvar människor ser jag inte som en produktiv lösning. Och hela den här grejen med att det är så här. Du ska inte. bara fråga, eller du ska inte fråga vad någon är skyldig dig, du ska bara vara skyldig tidiga generationer. Alltså det här, det är ju talande att de inte längre har nått your grandfather's conservatism på social matter. Därför att det här är ju en riktig jävla babyboomer-attityd, alltså.

Det här är ju, det här är ju 40 talistreaktionärer, kan vi kalla det. Där är det liksom att, nej men nu, nu måste ungdomarna hugga i här och hjälpa till och se till att det blir bra för oss, eller. Nej, herregud, gör det själv.

Martin

Det är den nya politiska tendensen BRX. Ja. Intressant. Jag är naturligtvis belägrad att hålla med dig, libertarian som jag är. En sak som jag kan tänka mig när jag läser den här typen av texter är att de har en genomgående tendens att underskatta från mitt perspektiv hur pass stort problemstaten utgör. Om vi har de allmänna problemen, är det sedernas förfall, är det människans inneboende och moraliska natur?

Är det religionen som folk har lämnat bakom sig och därför har de ingen moralisk bas längre? Är det kapitalismen som har en inneboende, degenererande effekt på kulturen? I väldigt många av de här fallen så är det att de skyller på de här sakerna. Man tror, inte helt utan grund kanske, att det finns att till exempel att kapitalismen har vissa amoraliska innebrytningsreferenser. Men man bortser ifrån att det är en moralisk bas.

Att staten gör enormt mycket för att underminera de här normerna. Precis som du säger, att man måste nästan ha en gigantisk statlig apparat för att människor inte naturligt ska forma de här banden. Familjeband, lokala gemenskaper. Det enda sättet att sätta de naturliga mekanismerna i spel, den naturliga kollektivismen, det är att skapa en gigantisk stat. Som tar över hundratals, tusentals olika uppgifter som tidigare hade sig av familjer och byar och församlingar och så vidare.

Så det är ju jättesvårt. att rucka människor från de naturliga mönstren. Och bara en gigantisk stat med en enorm våldsapparat och tvångsmakt kan göra det. Och samma sak med den här kritiken om att kapitalismen är dekadent och gör att sedlarna degenereras för att marknaden bryr sig bara om profit och det spelar ingen roll om du säljer någon amoralisk pornografi eller om du säljer något uppbyggligt.

För att marknadsmekanismen är neutrala och då bortser man ifrån att ägande och autonomi och att inte kunna förlita sig på en stat är i sig ett sorts konservativt eller traditionalistiskt korrektiv. Det påverkar väldigt mycket vad som efterfrågas.

Till exempel i termer av efterfrågan på att sitta och knarka i dagarna. minska dramatiskt om alla måste bära sina egna kostnader för sjukvård till exempel. Förlåt att det var lite tangent, men jag känner att det är lite röd tråd med människorna att de underskattar vilket stort problem staten är. Kanske att vi överskattar lite grann, och kanske att vi underskattar de positiva sidorna av staten.

Jag är öppen för den idén, att vi liberaler kanske är lite för förblindade av vårt hat mot staten. Och kanske missar att den kan fylla, att den inte behöver avskaffas helt och hållet och sånt där. Men de här människorna, de är ganska naiva. De ser inte de enorma problem som finns med staten.

Nicholas

Ja, absolut. Alltså, vi kan ju ta ett konkret exempel. Ett exempel jag säkert kommer ta upp igen i framtiden. Amish-samhället har ingen vapenmakt. De kan inte invadera några länder eller ens sina grannbyar. De kan inte tvinga någon till någonting. Det enda de kan göra är att säga om du inte gör det som vi så får du inte vara med. Då sparkar vi ut dig. De överlever ganska bra ändå och de har ju ganska stora konkurrensnackdelar mot samhället ikring.

De nackdelar som blir större och större för varje år, därför att de står still teknologiskt. Och även så verkar de finnas kvar, liksom, och vara livskraftiga. Därför att de har inre sociala mekanismer som sköter det här. Därför att människor tycker om att vara del av en gemenskap. Du behöver inte tvinga dem till det. Och dessutom, även om du nu vill börja prata om att så här, människor måste inordnas, vara sig, de...

Alltid tycker om det eller inte. Du kan ju faktiskt skapa ekonomiska incitament i ett lokalt samhälle. Jag menar, att bli utsparkad från en gemenskap är ju också ett incitament. Det är inte en pistol riktad mot ditt huvud och det är inte nånting du sätter en prislapp på. Men det är ju en kostnad. Om du bryter mot samhällets normer så blir du utsparkad eller folk tycker inte om dig. Det är ju en kostnad. Så att det är med risk för att låta som en så här libertariansk klisché så... De här killarna behöver ju läsa mer ekonomi.

Martin

Inget fel på libertarianska klischejer. Nej. Det är stor del av vad vi gör här i Radio Bubbla.