Transkribering
Hans-Hermann Hoppe: Vänsterlibertarianism leder till expansion av statens makt
Martin
Hans Hermann Hoppe, vänsterlibertarianism leder till expansion av statens makt då den gör gemensam sak med statens tillskyndare i att underminera och förstöra icke-monopolistiska auktoriteter och hierarkier, är nu på tillbakagång med en realistisk högerlibertarianism för allt större inflytande. Hans Hoppe har publicerat ännu en text på lurockwell.com, en sajt där han skriver regelbundet.
Det är som sagt inte varje dag som man får en nyskriven text från Hoppes penna. Så det är ju värt att uppmärksamma naturligtvis. Den här texten är på ett tema som Hoppe återkommer till mycket under de senaste åren. Rubriken på engelska är On Getting Libertarianism Right. Och right ska här läsas dubbeltidigt.
Det vill säga både bemärkelsen att få rätt, att få den rätt, få till den på rätt sätt, libertarianismen, och att upprätta en högerorienterad libertarianism. Som Hoppes skriver om i slutet av artikeln så har han gjort det här till sin personliga mission kan man säga under de senaste två årtiondena. Det vill säga sen Murray Rothbard gick ut tiden som var Hoppes läromästare och även hans nära medarbetare under det föregående årtiondet så har han kämpat för det han upplever vara en fortsättning på Rothbards arbete.
Och inte minst så handlar det om att om att visa på att libertarianismen, rätt förstådd, inte är kompatibel med progressiva vänsteridéer, utan det är till sin natur en höger tendens. Vi kan återkomma till slutklämmen som jag tyckte var lite intressant, men bara för att kort referera lite grann vad själva texten handlar om.
Så. Påpekar han att om man vill förespråka en storstat, om man vill etablera en storstat, så finns det en central uppgift som man har framför sig. Och det är att underminera och bekämpa alla andra maktcentra och hierarkier som finns i samhället.
För att historiskt och i verkligheten generellt så uppstår inte såna här strukturer ur ett vakuum. När de moderna staterna kom till så skedde det, genom en gradvis process, steg för steg, så tog de över auktoritet och makt från de strukturer som fanns dessförinnan. Och Hoppe beskriver här särskilt situationen i Europa på medeltiden, då det fanns en oerhörd pluralism.
Det fanns ett väldigt decentraliserat system. Och även om man hade till exempel kungar och feodalherrar i det gamla feodala systemet så var ingen av dem var våldsmonopolister, i sådana bemärkelser som de moderna staterna i det västfaliska systemet från 1600-talet och framåt.
Utan även till exempel en feodalkung. kunde få sin makt ifrågasatt. En undersåte eller en annan feudalherre kunde överklaga ett beslut och säga att nej, jag ska tala saken till den andra kungen eller till kejsaren eller till en annan auktoritet. Utöver den nivån så fanns det många olika nivåer av auktoritet i en sorts hierarkier i samhället.
Den lägsta nivån var familjer, hushåll och paterfamilias som hade auktoriteten över ett hushåll. Då fanns det de kyrkliga hierarkierna med präster och biskoppar, påven längst upp, men påven är långt bort, så att i praktiken så är det framförallt präster man förhåller sig till.
Det finns också biskopen som man kan gå till och biskopen i sin tur har att förhålla sig till kardinaler, påven och så vidare. Det fanns alla möjliga komplexa system, ekonomiska och andra. Patronagesystem, feodala hierarkier, men också till exempel Olika typer av gillen som organiserade olika yrkesgrupper, föreningar, församlingar som verkade parallellt med varandra.
I en mycket större mångfald än vad som finns idag. Därför att... När de moderna staterna upprättades så var en av de centrala uppgifterna, kanske den mest centrala strategin, var att motarbeta alla de här äldre strukturerna för att ersätta dem med staten som den ultimata allt i allo-processen som ska ersätta alla de andra.
Därför finns det en sorts naturlig... Det finns en sorts konflikt, alltid, mellan de här två perspektiven. Ska vi ha staten som ska centralisera all makt i en organisation som staten? Eller ska vi ha en pluralism av många olika strukturer? Ingen av de strukturen är naturligtvis perfekta. Ingen tycker att de är perfekta och fullbordade och ofelbara. Men de är åtminstone många.
De är åtminstone en pluralitet av en massa. av strukturer och hierarkier. Och problemet då med det Hoppe kallar för det man ofta kallar för vänsterlibertarianism men som Hoppe huvudsagligen kallar för fake libertarianism det är att i en sorts förfelat försök att ta individens parti så försöker man ta individens parti mot alla de här hierarkierna och strukturerna mot familjen, eller för individen, mot kyrkan, eller vad det kan vara för typ av traditionella hierarkier.
Och det man gör då, det är att man springer stadsivrarnas, etatisternas ärenden. För det är exakt det som staten behöver. Och när de naturliga strukturerna, hierarkierna, auktoriteterna försvinner så finns det bara en kraft som i praktiken kan fylla upp det vakuum som uppstår. Och det är staten. Så till praktiken, om man motarbetar civilsamhället och traditionella strukturer, så är man i praktiken på exakt samma sida och en allierad i armkrok med statens påskyndare.
Boris
Det är ett alldeles utmärkt resonemang och väl värt att komma ihåg hela tiden. Det gäller på alla plan, både den enskilda individen och den man ropar på staten. Samma tankesätt ligger i grunden för Västerlandets så kallade humanitära interventioner i tredje världen. Vi ska hjälpa de stackarna och det är ett helt annat intresse som talar.
Det enda som händer i det här fallet är att man stärker ett imperium. Det jag själv brottas med när jag läste den här hoppetexten och läste andra, det är ju själva... Problemställningen, alltså det finns en problemställning som jag tycker han glider förbi och det är när man beskriver det här underbara myldret till exempel under hela medeltiden och även innan medeltiden, man tittar på västerlandet, så är ju ett problem där alltså de yttre krafterna, du har ju till exempel de, du har ju en pådrivande kraft, som framtvingar och underlättar centralisering till exempel i form av islams framryckningar in i väst.
Den underlättar strävan mot absoluta stater och nationalstater underkuvande av Allt detta myller som finns i staten. Och hela tiden så har det en automatisk, nästan automatisk centraliseringsprocess som är sorglig och obehaglig. Och där diskuterar han aldrig vad han kan säga.
Hur värjer man sig mot denna? En sak är att han har ett bra recept för att värja sig mot denna. är det saker man ska tänka på när man värjer sig mot tanken på att ge staten mer befogenheter. Men hur hanterar man det yttre trycket? För vi ser ju till exempel hur mängder av små stater under medeltiden till och med allierar sig med turkarna för att främja sina egna intressen av handel eller för att skydda sig mot det lilla grannlandet. Det där är trixigt.
Martin
Ja, den som är intresserad av just Hans Hoppes idéer om den här frågan kan med fördel läsa någon av de andra texterna han skrivit om det. Till exempel hans bok The Myth of National Defense, där han lägger fram ett narkokapitalistiskt case för hur man kan lösa en del av de här problemen. Därmed är det inte sagt att jag tycker att det är oproblematiskt.
Och definitivt så är det så att när Europa som läget är just nu och som det har varit i tidigare historien står inför sin snara undergång finns ingen europeisk kultur kvar om inte någonting radikalt och drastiskt händer. Då även om jag tror att det ändå är en förhastad lösning så har jag för all del svårt att klandra den som säger att det viktigaste just nu är inte klimatet. principiell ideologisk renlärighet, utan nu måste vi göra maximal kraftsamling för att slå tillbaka våra fiender.
Boris
Mm, alltså på teoretisk plan gillar jag den här andra uppsatsen, men när jag försöker applicera den på konkreta historiska förhållanden då knyter det sig lite för mig. Men jag tror det är viktiga frågor att diskutera framöver för att tyvärr finns det många som ger jävligt... Enkla och till och med korkade svar, jag menar EU tillhör ju ett av de enkla och korkade svar som leder käppet åt helvete till exempel.
Eller upprättande av olika obehagliga allianser. Så att hur liksom, hur ska till exempel Serbien idag överleva utan att slukas av omvärlden? Och att slukandet underlättas av tanken på att vi överlever inte själva. Vi kommer att se många små stater och regioner som brottas med det här problemet framöver.
Martin
Ja, det finns väl mycket att säga om det. Vi kan hoppas på att få en länk om korstågstiden. Så kan vi återkomma till de här ämnena och diskutera lite mer i detalj hur det gick till på den tiden. Europas decentraliserade ordning samverkade med det hotet och reaktionerna på dem. Det är bara med tanke till redaktörerna, för det senare händer ju.
Boris
Ja, det vore väldigt bra, för jag tror att just korsdagstiden är ett exempel på hur... Det låter jävligt dumt att säga, men någonting gjorde man fel, va? För vi förlorade ju. Resultatet av korsdagen blev att muslimerna utöka sin makt och dominans och sitt imperium. Och västerlandet kom ur det hela med en påbörjad process mot den absoluta staten. Alltså någonstans måste man hitta något jävla nyckelknippe så att det inte där händer igen.
Martin
Det står mycket för mitt försök att försöka skjuta upp diskussionen till ett framtida inslag. Jag gör ännu ett försök. Hoppe avslutar sin artikel. På en optimistisk not när han säger att sin egen två årtionelånga kamp för att vrida libertarianismen högerut har varit framgångsrik.
Och nu säger han, nu är vänsterlibertarianerna på reträtt, medan realistiska högerlibertarianer växer i inflytande år för år. Och det är någonting som... Som även vi har sett och som jag brukar påpeka med tidig förställelse. I slutet av artikeln så räknar Hoppe upp en mängd olika mediekanaler som han ser som ståndaktiga kämpar mot.
L.R. Mises.org Ilana Mercer Bionic Mosquito Seroth Position British Mises åstrolibertarien.com radicalcapitalist.org Det tycker de säkert är väldigt roligt där.
Och han nämner Stefan Molyneux och Tom Woods. Som exempel på podcast som fyller den här funktionen. Det tycker jag var lite roligt att Hoppe uppenbarligen är bekant med att lyssna på Stefan Molyneux. Annars skulle han inte nämna det på det här sättet. Och att han faktiskt nämnde Molyneux innan Woods i sin lilla uppräkning av två podcast. Det tycker jag var lite intressant att notera. Det är lite kremrologi kan man säga.
Boris
Jag tänkte ju säga det. Man blir nyfiken på hur du tolkar detta.
Martin
När mästaren har lyft sin hand från tomgårdsnuvot och dirigerar sina följare till Stefan Målnöfstadet. Riktigt så dramatiskt kanske man inte behöver tolka det. Men jag tycker det är roligt eftersom Stefan Måhlö är en av mina stora favoriter. Kanske den som jag tycker är den klaraste lysande stjärnan när det kommer till ljudmaterial.
När det kommer till podcast, produktion, samtidskommentarer och analyser. Så jag tycker det var väldigt kul. Inget omnämnande av Korax. Bubbla Radio Bubbla är såklart utom tävlan eftersom vi har vår verksamhet på så obegripligt språk. Vi har hoppats, till nästa uppräkning, att vi gjort oss förtjänt av en plats, K-aktie i alla fall.