Martin

Norska statens pensionsfond önskar få mandat att investera i icke-börsnoterade företag. Vill göra gällande att dessa investeringar historiskt har bättre avkastning än listade bolag. Här har vi en intressant uttalande från Norges tvångsförvaltare av bestulna medel. Norska statens tjuvgods uppgår till hela 1000 miljarder dollar.

Alltså 100 miljarder. One trillion på engelska eller en biljon på svenska. Allokeringen just nu enligt The Local som vi länkar till är 65,9% noterade aktier, 31,6% obligationer av olika slag samt 2,5% i fastigheter. Man menar enligt artikeln att onoterade aktier historiskt sett påvisat lite bättre avkastning än noterade.

Problemet är såklart att det är svårare att både köpa och sälja onoterade aktier. Men om det är en liten del av portföljen som ska hållas över lång tid, då kanske det är en bra sak. Personligen står onoterade för en majoritet av min egen portfölj, men det är snarare en konsekvens av mitt eget entreprenörskap.

Vilket man inte kan beskylla norska staten för. En stat kan som bekant aldrig skapa något eftersom medlen de använder först har bestulits någon och därmed skapat förstörelse i processen. Problemet är naturligtvis att så fort staten gör något på börsen eller utanför börsen så tränger de ut riktigt kapital.

Varje statlig förvaltad krona är en förstörd marknadsmekanism. Om jag kunde få ut det som populärt kallas min pension, stort skämt naturligtvis, då skulle jag naturligtvis ta ut det i lakvikt. Få saker är så omoraliska som statlig pensionsförvaltning. Hur som helst, man nämner också en annan intressant sak i artikeln, och det är den jag tänkte att vi skulle prata om.

Sedan 1996 har antalet noterade bolag i USA minskat med hela 50%. Det är kanske en häpnadsväckande siffra, kanske någon tycker. Men det är naturligtvis en konsekvens av de enorma regleringar som påförts företagare ända sedan Bill Clinton rökte cigarr. Det här är ju inte direkt, alltså nu är det ju liksom inte så att regleringarna minskar heller.

Så det blir bara värre och värre. Det här borde ju rimligen betyda att private equity, det vill säga... privata pengar som investerar i onoterade aktier utanför börsen är en framtidsbransch. Vad tror du om den analysen Martin?

Johnny

Det tror jag absolut. Rimligen så måste det vara så att regleringar spelar en väldigt stor roll här. Det skulle se annorlunda ut. utan statliga regleringar, framförallt av publika bolag. Man kan väl också tänka sig att distinktionen mellan det vi nu kallar för privata och publika bolag skulle vara mer diffus, mer över gråzon.

Det skulle finnas olika sätt att låta folk handla med sin aktie, att publicera information om sitt företag och så vidare. Går vi tillbaka till frågan om vad som är en framtidsbransch och vad man tjänar pengar på oavsett om man är en statlig fond eller en riktig investerare. Så går vi tillbaka till den frågan vi diskuterade för några inslag sedan om informationsasymetrier.

Man hör nästan på själva orden publik respektive privat. Att någonting publikt är någonting som det finns mycket offentlig information om. Medan något som är privat är något mer okänt och exklusivt. När man handlar med publika aktier så har man... Man kanske är mindre av informationsasymetrier eftersom alla har tillgång till samma publika information om de här företagen.

Medan när man investerar i privata aktier så har man större potentiell uppsida därför att man har större informationsasymetrier. Om man har information om de här onoterade aktierna så har man förmodligen en bra chans att tjäna pengar.

Du har till exempel en del onoterade aktier för att du som entreprenör har tillgång till information som andra inte har. Du känner andra entreprenörer och därför vets vet saker om deras projekt som andra inte vet. Så när andra bara ser slumpmässigt onoterat bolag med ett obegripligt webb 2.0-aktigt företagsnamn så vet du.

Du har suttit och suppet med entreprenören X, Y och Z och vet lite. Det är ett bra exempel på informationsasymetrin. Sen vet inte jag om norska pensionsfonder har förutsättning att skaffa sig sån information. Å ena sidan pengar, pengar luktar inte. Å andra sidan så... Förhoppningsvis kanske det finns någon som inte är lika pigg på att jobba med dem och ta deras pengar och ge dem information.

Det är förstås en välfunnen poäng som det gör att allting som den norska pensionsfonden gör underminerar genuina marknadsmekanismer. Så att det är ingenting de gör egentligen är bra. Det kan vara kanske marginellt mindre skadligt för något alternativ.

Martin

I Sverige har vi ju... En annan arm av den stora bläckfisken-staten som är inne och petar, det är Vinnova och Almi som i princip konkurrerar ut. små butik, private equity firmer där Vinnova allmedelvis pumpar in pengar i alla hand, konstiga så kallade entreprenörsprojekt varpå det finns mindre plats för små bolag, affärsänglar och så vidare att investera i bolag än vad det annars skulle ha funnits.

Så risken är ju här att Norge får en jätte-BS som ska trycka in pengar i alla hand. start-ups och liknande, vilket inte nödvändigtvis kommer få positiva effekter.