Johnny

Lego vinner uppehovsrättstvist med två kinesiska företag som sålt och marknadsförts snarlika produkter under varumärket Bela. Asiatiska marknaden viktig för dansk gigant som ser vikande försäljning i EU och USA. Jag tänkte att vi skulle försöka göra en djupdykning i något så komplicerat som i materialrätt.

Det vill säga patent, mönsterskydd och varumärkesskydd. Och det här är verkligen inte lätta saker och dessutom något som jag har förstått kanske är något av en kontrovers eller en vattendelare i libertarianska kretsar. Hur ska man se på immaterial rätt i ett fritt samhälle? Kommer det att finnas? Lego är ett bra exempel på hur komplext frågan är.

För det första så finns det ju någonting som heter patent. Patent är ett slags statligt tillstånd att bedriva monopol på en viss vara. Man kan göra en ansökan och betala en avgift. Om ansökan är till statens gillande får man en slags licens att bedriva monopol på den produkten som patentet hänvisar till.

I Legos fall handlar det om små plastbitar som man kan sätta ihop med varandra. Men nu är det så att ett patent gäller bara i en viss geografisk region samt under en viss tid. Legos original patent har gått ut. Vidare har företaget ett varumärke, Lego.

Problemet med varumärket Lego är att det är blivit det man kallar för degenererat. Varumärkets degeneration innebär att ett varumärke förlorar sin särskiljningsförmåga och övergår till att bli en produktbeteckning, en generisk term. Exempel på varumärken som degenererat är till exempel Jeep, Nylon, Rollerblades, Walkman, Sen finns det något som heter mönsterskydd.

Då är det fråga om en specifik design på en specifik produkt. Det Lego har försökt göra för att skydda sig så gott de kan, efter att deras patent tagit slut, är att de har börjat samarbeta med andra varumärken i så kallade licensuppgörelser. Som Star Wars till exempel. Och man har med framgång gjort då Lego-produkter med Star Wars-tema.

Och då rider man så att säga istället på partners varumärkesskydd och kan uppnå verkningshöjd i sina mönster och därmed skydda och få skydd då av statens valdsmonopol. Martin har en lust att hjälpa mig reda ut de här begreppen och då tänker jag mig utifrån ett libertarianskt perspektiv. Nu hoppas jag att jag gjort rättvisa för vad de här begreppen står för och vad de innebär.

Sen finns det ju något som heter copyright också som inte är samma sak som trademark. Är det inte så att den libertarianska teoribildningen är delad i det här ämnet? Tack till elever och personal vid arbetet med det här ämnet. I alla fall var det så innan. Jag vet att en av Hoppes elever, Stefan Kinsella, har skrivit en del om det här. Hur man än vänder och vrider på det så är patent väl lite som den gamla goda tiden då kungen gav en specifik adelsman monopol på att exempelvis bedriva handeln med ostindien. Om någon annan försökte handla med ost in igen, då fick man konsekvenser och det kom soldater att hälsa på.

Martin

Och det är nog egentligen en bra sammanfattning av det sista ordet. Alltså definitivt från en sorts anarchokapitalistisk utgångspunkt. Så är det ju till att börja med väldigt svårt att se hur någon typ av patentväsende, upphovsrätt, mönsterskydd, varumärkesskydd kan vara förenligt med en statslös ordning.

Du kan ha en moralisk uppfattning om att du inte får använda någon som varumärke. Men hur ska du rent praktiskt implementera en sådan regel? Vem ska göra de bedömningarna? Vilken domstol ska döma i den frågan? Vem ska verkställa ett sådant beslut? Så bara där är det väldigt svårt att få ihop med den senmoderna typen av anarcho-libertariansk hållning som trots allt har blivit väldigt dominerande bland intellektuellt seriösa libertarianer.

Man har ju sagt historiskt då och då, jag har själv också skrivit det i debatter som jag har haft med bästerna, Det här är en fråga där det inte finns någon libertariansk konsensus, det finns olika uppfattningar. Men sen i praktiken när man börjar gräva i det så är det väldigt, väldigt svårt att hitta en enda seriös libertariansk teoretiker som säger att ja, vi ska ha ett patentväsende till exempel.

Det är både moraliskt rättfärdigt och praktiskt möjligt att genomföra. Jag backar lite från den här ståndpunkten. Man kan lämna libertarianska teoretiker som ger en annan uppfattning. Rent generellt, om man frågar sig om de är praktiska i implementation, så kan man trots allt tänka sig en sorts... Från ett generellt perspektiv, tänker sig en sorts common law approach, så finns det en del andra problem som vi ibland tänker oss att vi ska lösa med en sådan approach.

Det vill säga att vi kan gå till en domstol för att prata om, säg, jag har blivit smutskastad. Jag har blivit förtalad och jag har lidit ekonomisk skada. Jag vill bli kompenserad för det av den som har smutskastat mig. Det är inte liksom, vad en Stefan Kinsella säger, så är det inte, tycker jag, ett glaskart hur man kan härleda det här från praxeologi och axiom.

Men man kan ganska enkelt tänka sig en sorts naturrättsligt eller common law approach. till att domstolar faktiskt kan ta sig an sådana här system. Och för all del kan man tänka sig, kanske i vissa fall, att om jag missbrukar ditt varumärke, jag säljer någon produkt, det jag kallar för, det här är ju Mellgren AB-apelsiner, som jag har gjort.

Apelsinsaft på här. Kanske då att en domstol kan döma mig för att jag har förtalat dig och dina apelsiner eller nån sån här. Men i stort sett, bottom line tror jag att det är omöjligt att upprätthålla de här reglerna. Och det handlar om statliga monopoletigheter. Mm. Är allt väsentligt. Sen så är ju... En annan fråga på det kommer att ha praktiska konsekvenser. För till exempel så innebär det inte nödvändigtvis att all information kommer att vara tillgänglig.

Om man går tillbaka till patentsystemets ursprung. Du sa att du ville göra en liten utvikning. Om man går tillbaka till patentsystemets ursprung, varför införde du det från början? Vad var motivationen? Nu pratar vi om det som ett sätt att begränsa andra företag. Serialism av namn och nödvändigheter. Företaget B får inte använda företagets A-idéer för att företaget A har patent.

Men den ursprungliga idén kring varför man ger företag A patent var så att de skulle vara trygga med att dela informationen till företag B och C och till allmänheten, till kunder som köper och så vidare. Det är genom att de tillgär känns ett statligt skydd för den informationen. så kan de dela den här och nu.

Det skapar liksom transparens och mer jämlik, mindre informationsasymetri. Men som också gör att när patentet löper ut, eftersom de har alltid varit i tidsprejensen, när patentet löper ut så kan alla företag producera samma produkt. Så patent är i själva verket en incitamentstruktur för att få företag och uppfinnare och så vidare att dela med sig av information och inte sitta och hålla på den.

Så att en fråga man kan ställa sig är då om man tar bort patentsystemet kommer det göra att folk inte delar med sig av information på samma sätt. Och jag tror att det ligger någonting i det. För att ibland tycker jag, jag ska säga, jag är verkligen ingen expert på det här. Men mitt intryck är att diskussioner ibland fastnar lite grann i felaktiga premisser.

Att man frågar så här, om vi inte har patent kommer företaget att... Det är inte så att man kan överleva när all information om hur man tillverkar deras produkter är uteröppna. Det säger de som är negativa till materialet. De säger att det kommer gå bra trots att alla känner till receptet till läkemedel. Tack till elever och personal vid Säkerhetssäkerhetssäkerheten.se så kommer det ursprungliga företaget ändå ha tillräckligt mycket försprång för att ha tillräcklig utveckling på den forskning och utveckling som de har lagt ner för att skapa den informationen.

Det kan också vara så att företag helt enkelt blir hemlighetsfulla. För att en sak som fortfarande finns är ju affärshemligheter. Försäljningen ifrågasätter ju att företag har rätt att ha hemligheter. Patentväsendet är ett sätt att luckra upp det, att få företag att hålla mindre saker hemliga. Man kan tänka sig att frimarknadslösningen är att företag har fler hemligheter.

Och att för att konkurrera med andra så har man helt enkelt mer hemliga processer, recept, tekniker och så vidare. Vilket gör att andra företag kan försöka göra reverse engineering, som det heter, för att upptäcka din process och göra kopior. Men du kommer inte göra det lättare för dem genom att publicera. Det kanske är lite otydligt tankegång här men det menar jag att det finns andra faktorer i den här mixen som hur man generellt förhåller sig till information och det kan vara till exempel så att affärshemligheter blir ett viktigare verktyg när man inte längre har statliga patentväsendet.

Johnny

Det jag har hört nu för tiden så är det ganska vanligt att man. Man försöker hålla sin uppfinning i status patent pending så länge man kan. För då har man så att säga, man har uppnått skyddet i termer om att Man har fått en datumstämpel på när man skickade in ansökan till patentet. Men så har man inte kompletterat ansökningen helt och hållet. Man vill egentligen inte ha patentet.

För att får man patentet, då berättar man för alla andra exakt hur produkten funkar. Och då kan faktiskt någon annan kopiera det. Till exempel ett kinesiskt företag som inte bryr sig om patent. Så det blir lite motsatt effekt också. Vilket är ganska vanligt när det kommer till statliga lösningar. Ja, vi får se. Hur det går för Lego i framtiden, helt enkelt.