Martin

Folkomröstningar i Veneto och Lombardiet stärker censitionsrörelser. Regionerna förväntas förhandla om utökad autonomi i förhållande till Rom. Vi har pratat mycket om... De senaste veckorna och vi har även pratat om ambassadningen som är en ny utbrytare. Enklav ur Camerun och vi försöker alltid bevaka de här självständighetsrörelserna och en av de som jag kan känna har fått oförtjänt lite uppmärksamhet i radio bubbla är den som pågår i kan man säga nordöstra Italien.

Norra och nordöstra Italien. Och de här rörelserna har en väldigt intressant historia. För några årtionden sedan så var det ju i ropet att skapa det nya landet Padanien som i princip var tänkt att bestå av hela norra Italien. Men det projektet gick lite grann i stå och de partier som drev det, Lega Nord och andra, De backade från kravet på självständighet för ganska länge sedan.

De har blivit lite mer urvattnade, kan man säga, i sina budskap. Men det är en livskraftig rörelse fortfarande i norra Italien, framför allt i Venedig och Milano. och deras respektive omgivande byggder. Dock så är det lite annat stup på det än det i Katalonien som vi ska prata om senare i den här sändningen.

Så, lite grann i skuggan av liknande händelser på andra ställen så har man haft omröstningar i de här två italienska regionerna. Om vi tittar lite på resultaten då så valdeltagandet var 58% i Veneto och 40% i Lombardiet. Ungefär 95% av väljarna har röstat för utökad autonomi.

Och märk väl då, det är inte för självständighet, det är inte vad som har varit på valsedeln den här gången utan utökad autonomi. Politikerna, och det är ju då som man betecknar högerpolitiska krafter som har makten i den originala parlamenten, har utlyst de här folkomröstningarna för att söka ett starkt och tydligt politiskt mandat i att förhandla med centralmakten i Rom.

Så nu tar man med sig det här resultatet för att förhandla med italienare. politiker. Man säger också då att, som det står i den här artikeln, att det finns inget autonomiparti i Veneto. Vad som finns är ett helt folk som står bakom den här idén.

Vi ska själva få bestämma vad som händer i vår bakgård. Men de tar det till skillnad från Katalonien som vill gå rakt på självständighet. här en mer gradvis approach och säger att, som Roberto Maroni säger, han är gubernör i Lombardil, han säger jag kommer att gå till dom och kräva mer makt och resurser inom ett ramverk av nationell enighet.

Så det här är en lite alternativ approach och det ska bli spännande att se hur långt de kan komma på den här vägen. Ja, det får du ett tag. Trots allt så bör det vara regional autonomi som vi eftersträvar och rimligen så kan den komma i många olika former. Ta till exempel Schweiz som exempel.

Att vara en sveitsisk kanton, det är inte kattskit. Och det är inte alls lika relevant för en sveitsisk kanton att begära utträde ur Schweiz. Inte för att vi skulle missundar om det, om de skulle vilja det, men av tydliga skäl. så är inte det särskilt vanligt. På samma sätt som att ingen kommun i Liechtenstein har än så länge utnyttjat sin konstitutionsstadgade rätt att utträda ur det landet.

Och Italien är ju som bekant en nymodig, onaturlig konstruktion som kanske skulle kunna utvecklas i riktning mot en mycket mer decentraliserad, federativ modell? Eller något sånt där.

Boris

Ja, alltså vi borde kanske försöka tränga in lite mer framöver också i vilket utrymme det finns i den italienska konstitutionen. För att, jag kommer ju tänka på att friulien till exempel Alltså regionen kring Trieste, den har ju status av autonom region. Dock vet jag inte riktigt vad det betyder, Lombardiet och Venetien har ju inte den statusen. Och jag vet inte hur mycket rejäl skillnad det innebär, men det borde utgöra en del, en utgångspunkt för det hela faktiskt.

Martin

Vi är i alla fall... Gratulera de venezianer, lombardier, milaneser och så vidare som på det här sättet har befäst sin autonomi. Vi hoppas att de når framgång i de här förhandlingarna. Det är svårt att inte hoppas på ett självständigt Venedig. Jag vet inte på rak arm hur länge Venedig var en suverän republik, men det var väl i tusen år eller något sånt.

Det var en annan. Det skulle tänktes som självständighet för de

Boris

som är kvinnor. Venedig, Neapel, Trieste, alltså hela pärlbandet av viktiga orter som spelat en stor roll genom Europas historia. Och runt Medelhavet och Adriatiska havet, vilka dyna måste det skulle bli för att föra oss framåt och egentligen bakåt. Istället för den här obehagliga skogen. skapade konstruktionen en rum som ingen är glad i egentligen.

Martin

Ja, och för mig personligen, som jag har sagt tidigare några gånger i Råd i Bubbla, för mig framstod lite grann norra Italien som ett sorts perfekt avvägning. Man skulle kunna bo var som helst om man fick drömma lite grann. Jag skulle gärna bo någonstans i fötterna av de italienska Alperna, kanske norra Milano eller i Piemonte, någonstans i Pannu. Så på lång sikt, för min egen personliga del, så hoppas jag att det ska bli mycket bra positiva utvecklingar där.

Boris

Då lär vi se så jag tänker, jag kan mycket väl tänka mig ett litet parter i Trieste också om jag ska ha någon stadslägenhet i framtiden. En oerhört vacker och civiliserad stad.