Martin

Tusentals i två engelskspråkiga västkamerunska regioner demonstrerar för självständigt ambasonien. Regeringstalsman kallar rörelsen Terrorgrupp och meddelar att den kommer bekämpas med alla medel. Det våras för självständighetsrörelser världen över. Tidigare i den här sändningen har vi pratat om en europeisk och en sydostasiatisk.

Här har vi nöjt att uppmärksamma ännu en afrikansk självständighetsrörelse. En region som vill bryda sig ut från Kamerun. Och det var inte så länge sedan, det var ett halvår sedan eller så tror jag, när vi rapporterade om konflikter inom Kamerun. Och specifikt då, kan man säga att, eller till förenklat, kan man säga att det finns en konfliktlinje genom Cameroun mellan fransktalande och engelsktalande.

Det vi pratade om förra gången var att människor i engelsktalande delar av Cameroun protesterade mot att man från centralstaten forcerade franska, bland annat genom skolsystemet, så försökte man tvinga på folk franska istället för engelska. Men för att förstå det här så måste vi naturligtvis, som det alltid är i de här regionerna, som även som det är i Västra Pappoa som vi diskuterade i förra inslaget, så måste man gå tillbaka till de här ländernas koloniala historia och avkoloniseringsprocessen och misstag som gjordes där.

Vad gäller Camerun så var det landet till stor utsträckning en tysk koloni under lång period. Men efter första världskriget så ökade det. så tappade Tyskland det mesta av sina koloniala resurser och istället så togs Kamerun huvudsakligen över av Frankrike.

Men det fanns också ett brittiskt mandat i den här regionen. Nu ska jag hålla tungan rätt i mun och du Boris får eventuellt korrigera mig, men det fanns då en region som jag tror att man kan kalla den. Sydkamerun Men det fanns då en region som ligger mellan Nigeria och Camerun.

På 60-talet höll man en folkomröstning i den här regionen, alltså i brittiska Camerun, som handlade om vilket land de här människorna ville tillhöra. Det resulterade i att halva regionen valde tillhörande gränser. Ingen av dem valde att tillhöra kamerun.

Det man då kallade för sydkamerun som idag är det anglofåna kamerun. Men det har alltid varit spänningar i Cameroon mellan fransktalande och engelsktalande. Det verkar svårt för dem att samstads inom en stadsbildning därför att de frankofona insisterar på att försöka undertrycka de anglofona och tvingar dem till exempel att bara ha franskundervisning i skolan och inte lära sig engelska och såna här saker.

Det är en av de dagstaktuella konflikterna. Under 80-talet har det också uppstått en ny självständighetsrörelse där man vill bryta loss det anglofona, tidigare sydkamerun. Från det frankofona Stor Kamerun. Och namnet som man har gett för det här projektet är Ambasonien.

Och nu har man alltså en självständig sällan. Vi vill ha fritt ambasonien där vi pratar engelska och inte behöver samsas med varandra i Kamerun. Det är ganska intressant, för vi har tidigare pratat om protester, det blir ju våldsamt och de hade strejker, tror jag det var senast vi pratade om det. Men nu säger man att låt oss nu lösa problemet, ge oss självständighet, så kommer vi inte behöva ha den här konflikten inom Kamerun längre.

Boris

Ja, och det ska bli oerhört intressant att se hur Frankrike agerar, för de har ju inte släppt sitt grepp. De har en stor krigsgrupp om sina gamla kolonier fast de formellt avkoloniserades. De har ju trupper på plats i princip i alla sina gamla kolonier och ganska inväxta i stadsapparaterna. Så de gillar nog inte tanken på en ambasson igen.

Sen kan man ju också ställa frågan varför de inte på 60-talet valde att, varför inte alla som ingick i referens av Kamerun valde att ingå i en ambasson? Att ha Nigeria, det har jag grubbats en del på. Möjligen kan det bero på att man hade en inre motsättning mellan Syd-Kamerun och Nord-Kamerun. Nord-Kamerun var mycket mer muslimsk, så man inte ville hänga med dem in i Nigeria.

Fast det kanske hade varit kulturellt religiöst mer logiskt egentligen. Så att allt vårt stöd till ambassonin, men jag tror de kommer ha mycket knepiga krafter emot sig.