Martin

156 personer fick alkoholhaltiga och alkoholfria drycker. Ingen större skillnad på hur grupperna betedde sig, enligt studier utförd på University of Missouri. Ganska intressant studie som de har gjort i USA. Det är lite otydligt, men 156 personer var med i studien.

Till att börja med har de fått göra personlighetstester och fått beskriva sin personlighet. Dels hur deras personlighet är i vanliga fall, dels hur den är efter att de har druckit alkohol. Sen delar man in dem i olika grupper. Fick alkohol alltid jag dricker. Andra fick alkoholfria drycker. Kvart senare så satte man igång olika sociala aktiviteter. Under tiden hade man observatörer i forskningsteamet som studerade personernas beteende.

Innan man gjorde den här studien så hade försökspersonerna uppgett i de här enkäterna att när de dricker alkohol så blir de mindre nogräknade, mer slarviga och sådär, mindre sällskapliga och mindre öppna för nya upplevelser. Men observatörerna i forskningsteamet såg inte de här förändringarna.

De såg att de som hade druckit alkohol blev något mer utåtriktade. Men inte några andra personlighetsförändringar som man hade förväntat sig. Även forskarna själva säger att de blev förvånade över att det var en så stor kontrast mellan försöksdeltagarnas uppfattning av sig själva och observatörernas. Tack för mig.

De säger att de ska försöka upprepa den här studien i en annan miljö, där det är mer naturligt att konsumera alkohol. Det låter för alldeles rimligt, för det är välkänt att det inte bara är själva vilken substans man konsumerar som spelar roll, utan det är också omgivande faktorerna som påverkar upplevelsen.

Man brukar prata om det som sett respektive setting ibland i sådana här sammanhang. Jag tyckte det var intressant. den här studien, därför att det bekräftar någonting som jag tycker mig ha känt till ganska länge, men som jag noterat att de flesta människor är helt omedvetna om. Nämligen att droger och drogerseffekter på människor handlar i mycket mindre utsträckning än folk tror om deterministiska, kemiska, neurologiska effekter.

Och det handlar mer än folk tror om sociala effekter. Sociala ritualer och sätt att göra olika typer av beteenden mer socialt acceptabla. Det är inte till nödvändigtvis att en drog får folk att göra saker, utan det är snarare så att det anses socialt acceptabelt att göra vissa saker i en kontext där det är känt att man har konsumerat vissa droger.

Boris

Jag tror det ligger mycket i att drogentaget också blir en nästan medveten ursäkt. Jag tror det är få droger som skapar någon typ av beteende som inte finns i individen innan helt enkelt. Inneboende i olika skrymslen över år.

När jag läste den här var det jag mest funderade på var ju det här, alltså inte om folk törs eller inte törstansar när de dricker alkohol, utan dödandet. Det är en standardgrej alltså, att när man drar ut i fält så har det varit så sedan bevinneliga tider, att man häller i manskapets sprit. Och det där vore ju också intressant att testa.

Det är lite svårt att genomföra i laboratoriemiljö. Men skulle folk vara lika benägna att delta i program, massmord och sådana saker om de inte var ganska tankade? Tyskarna till exempel såg till att när man skulle genomföra mord på judar och andra under andra världskriget, alltså ute i fält, inte i lägren, då såg man till att de hade tankvagnar med schnapp som jag säger. Så drack man en eller två mögar så kan man se ut att mörda det.

Martin

Det är en bra illustration av den här effekten. Dansa på en fest. Men det kan också vara att avrätta judar under ett krig. Vissa saker blir socialt acceptabla att göra i en viss kontext. Medan man inte klarar av att göra dem eller inte klarar av att stå för dem. Om man gjort det i en annan kontext. Det är okej att säga såhär, ja visst jag dansade loss i går, men du vet jag var så full.

Och samma sak kanske i en krigssituation. Att folk, det är ju en krigssituation. Folk klarar av att vara lite mer ohämmade och göra vissa saker och de vet att de i efterhand kan peka på droginfluenser och att andra människor också i samma situation var påverkade av droger. Men det finns många motexempel till den här föreställningen av droger som deterministiska.

Ett bra exempel tycker jag är att titta på historien och att en och samma psykoaktiva substans har haft väldigt olika effekter. kulturell och social betydelse i olika sammanhang. Alkohol är ett sådant exempel som har varit i vissa sammanhang associerat enbart med fäst och tanklöshet och att vara ohämmad.

Men i andra sammanhang har det varit en arbetsdrag, någonting som man har använt för att faktiskt koncentrera sig och arbeta hårdare. Man kan se samma sak med cannabis till exempel som är någonting som nu sitter ungdomarna och röker på och sitter och fnittrar och äter chips och spelar tv-spel och sånt där. Men det finns ju andra kulturer där det är väl etablerat att cannabis är någonting som man använder av andliga skäl.

Det är ingenting som gör att man blir lugn och fokuserad och meditativ och får kontakt med Gud. Det är absolut ingenting som gör att man sitter och fnittrar och vill äta och spela. Vill göra sådana här dissociativa saker som att kolla på tv och sånt där. Och det här visar att det är samma substans, det är samma neurokemiska effekt i grunden får man anta. Men radikalt olika effekter på beteende. Och det här visar att det inte är så enkelt som folk tror.

Boris

Ja exakt, och du har ju liksom även i idrottssammanhang väldigt få som förknippar alkohol med idrott. Men klassiskt exempel är ju skyttar, sportskyttar som liksom petar icp-slag och mängd för att få en säkrare hand. Och en period på 80-talet så var det populärt bland bodybuilders och tyngdlyftare att träna och under långa träningspassar, alltså inte ha alkohol, skedvisdom men just för att få en säkrare hand.

Slappna av och hantera det, kunna fokusera helt enkelt. Det beror helt på socialt sammanhang, tillfälle och också på individens hantering av drogen.

Martin

Ett klassiskt exempel som jag själv faktiskt haft nöjet att bevittna och som jag tror att fler hänger till är situationen där en grupp ungdomar försöker skaffa sig en påse mariana. Men de har otur och istället så är det någon lurifax som ger dem en påse oregano. eller något liknande, någon grönt pulver eller något sånt där.

Och det händer då att sådana ungdomar stoppar ner sig i en oregano i en pipa, röker det och blir jättehöga. De blir jätteroliga, eller knäppa och de ser märkliga saker och sitter och fnittrar och de blir jättehungriga och allt sånt där.

Boris

Alltså, är du säker på att inte oregano kan ha de effekterna?

Martin

Faktum är att jag träffade en person en gång som på full tau och argumenterade för henne. Han var ju helt förstörd av den här upplevelsen. Han insåg att det var organölder som man hade rökt. Han skämde sig jättemycket. Återigen, drogerna handlar om att göra vissa beteenden mer socialt acceptabla. Plötsligt var det inte längre socialt acceptabelt för honom att ha gjort det som han hade gjort. Så han argumenterar på allvar för att organer måste i själva verket vara en psykoaktiv substans.

Det är bara att man inte har upptäckt det förrän nu, förrän han blev lurad när han försökte köpa marianer. Men det är samma sak med till exempel, om man ger folk en liten bit vanligt papper och säger att det är LSD, så kommer de ha verkliga... märkliga upplevelser. Och det beror på att det inte det är inte socialt acceptabelt att hallucinera. Det är en kapacitet som människohärnan har, men och vissa människor tycker att det är intressant och tilltalande.

Men det är bara genom att ta psykedeliska droger som man kan komma undan med det utan att bli betraktad som galen. Alltså utan att det ska vara symptom på en sorts psykotisk episode. Ja. Om man tar till exempel LSD utan att ha inställningen att man kommer att ha en massa hallucinationer, så kan det ha helt andra effekter. Väldigt intressant fråga.

Boris

Ja, men jag tror det finns jättemycket kvar faktiskt att forska på där och även gäller alkoholens verkning. Det är mycket märkligt att man liksom inte har kommit längre när det gäller alkohol och hur det fungerar socialt och mentalt. Det heter ju också... En följd av detta är ju också att vården av de som är alkoholister är ju liksom Så extremt efterblivande, alltså det är så mycket vidskäpelse och idiotier där och därför man har så hög återfallsprocent också bland de som brukar för mycket alkohol. Så det är märkligt att forskning inte har kommit längre här.

Martin

Ja, det är intressant påpekande, alltså det måste ju vara förödande för vården av alkoholister om man har några felaktiga uppfattningar om vad det handlar om. Ja. Och jag vet i alla fall. Ibland i daglig bubbla så tjatar jag om det här min avortion mot alkoholnormen. Och det är någonting som jag alltid har tyckt illa om, även på den tiden då jag ibland själv drack alkohol.

Att det finns en dubbel moral. En moral som gäller för nyktra människor och en moral som gäller för folk som har druckit alkohol. Jag har aldrig sett något värde eller någon moral som jag har tyckt illa om. någon relevans eller rimlighet i den distinktionen. Utan jag tänker och agerar på det sättet. Det spelar ingen roll för mig vilka droger någon har konsumerat. Jag ursäktar inte ett dåligt beteende med hänvisning till att någon var full.

Det spelar ingen roll om man var full. De betedde sig som de gjorde. Och om de själva är felaktiga i uppfattningen, skulle jag säga att de inte kunde kontrollera sitt beteende för att de var brusade, då var det ändå deras val att bli brusade. Och om den här typen av insikter, kanske från forskning, kanske bara från kontemplation och sund förnuft, kan letas in i kulturen, så tror jag att det kommer leda till ett sundare förhållningssätt till droger.

För droger som alkohol kommer inte kunna ställa till lika mycket problem om vi inte tillskriver dem en massa magiska egenskaper som vi gör idag. Utan istället sätter det personliga ansvaret i första rummet och förändras. Att vi har en insikt om hur mycket av våra mentala upplevelser och vårt beteende som formas av oss själva. Kanske ibland på nivåer som är undermedvetna, men det kommer i mycket högre utsträckning inifrån än utifrån jämfört med hur folk tenderar att tro.

Boris

Jag har alltid varit tilltalad av, trots att jag inte dricker längre, av ätande. Det är ett argument för alkoholkonsumtion och det är Kemal Atatürk-argumentet. Han krökar ner sig något så fruktansvärt. Han var ju verkligen... Han var totalalkad på slutet, fick inte så mycket uträttad. Men han drack ju som en kossak, eller jag får säga, han var ju gammal kavaljerist också. Men han menar att han var tvungen att dricka, därför att omgivningen tänkte och handlade så långsamt.

Så det enda sättet för honom att kunna kommunicera med omvärlden, sina medhjälpare, staberna och så vidare, och regeringen det var liksom att peta i sig. en rakiga då och då med jävlar och larum för att liksom hamna på samma nivå som dem. Jag tycker att det ligger något tilltalande i argumentet.

Martin

Det är onekligen ett problem som många människor har. Man kan bara tycka väldigt synd om de som konfronteras med det. Det finns många historiska exempel på folk som använt alkohol i proportionella, produktiva syften. Winston Churchill till exempel, välkänt för att han drog i sig...

Har du sett någon gång hur mycket han drack? Det är helt vanligt att han drack... Det finns en hel rör konjak om dagen. och ett par flaskor vin. Sådana mängder som de skulle döda många vanliga människor på. Man skulle vara alkoholförgiftad. Men han drog i sig den här spriten från morgon till kväll. Under tiden så ledde han Storbritannien under andra världskriget och han skrev böcker som han fick Nobelpris för.

Det blir svårt att båsa det man tycker om Winston Churchill. Då skulle det vara svårt att driva att han inte fick något gjort. Att han inte var en produktiv och effektiv person. Precis. Och han drack mer än vad många alkoholister gör under flera livstider.