Martin

John Horvath, Dreers benediktinska alternativ, farlig postmodern idé, avviker från Sankt Benedikt givet sin högst lokala och fragmentariska ambition samt genomför stort fokus på vad man motsätter sig snarare än förespråkar. Vi pratar idag om Rod Dreer och hans förespråkan av det han kallade Benedikt.

Option. Senast vi pratade om honom så var det en lång profil i en amerikansk tidning som vi tyckte var intressant och hade en längre utläggning. Vi pratade också tidigare om just Benedikta Alternativet som handlar om att traditionellt synade personer, kristna, konservativa, uppmanas av Rodger att dra sig tillbaka och fokusera på lokalsamhällen som de bor i, församlingsliv, att inte försöka Var en del av samhället i stort och framförallt att inte försöka utkämpa det så kallade kulturkriget.

För att enligt Rodriér så är kulturkriget över. Det är slut. Vi förlorade. Det bästa vi kan göra nu är att försöka få någon spillra av sund kultur att överleva. på lokal nivå. Bevar den genom en mörk tid som vi har framför oss. Det är ju en typ av idé, en lokalistisk, passivistisk idé som tilltalar mig väldigt mycket för att den rimmar väldigt, väldigt väl med hur jag tenderar att tänka kring hur man bör göra som en frihetsälskande försvarare av civiliserade världen.

I en situation där... Sådana värderingar står väldigt lågt i kurs och verkar vara på tillbakagång. Rädda det som räddas kan. Gör det i ditt eget liv, i din egna lokala sammanhang. Slösa inte bort dig själv på ett hopplöst kamp mot värdekvarnare, som nu skulle innebära att försöka omvända hela samhället på ett sätt som nästan alla i samhället är bittra motståndare till.

Jag vet ju som helst, här kommer en skopa till. kritik mot Benedikt-alternativet. Jag har försökt läsa den här artikeln och jag måste säga att jag eventuellt inte har blivit helt klok på infallsvinkeln, även om jag tyckte att det fanns många intressanta formuleringar i den här kritiken. Det sägs här då att Benedikt-alternativet är en sorts light-version, till att börja med, av det som Sankt Benedikt egentligen pratar om, förfallt det han själv gjorde i sitt liv. Men jag har också en liten lilla Det är också en sorts postmodern approach som ser ut eventuellt att ha varit intresserad av de digitala världar där folk rör sig idag.

Där man följer saker och också kan avfölja saker. Där man likar någonting eller slutar likare. Man frändar någon på till exempel Facebook. Då kan man unfrända någon. John Horvath beskriver det här som att Benedict Alternativet är som speglar lite den här mentaliteten. Att man kan gå in och ut i de saker och att lösningen på ett problem är att avfölja eller blockera någonting på en sociala medierplattform.

Han menar att det här är för ytligt och det är ett för starkt fokus på den negativa aspekten. Vad ska man inte ha? Vad ska man ta av sig från? Det som är än viktigare är vad ska man göra istället? Han menar på att den här Rodriere-idén, den riskerar att leda till att folk bara checkar ut och sen så lämnas det fritt för var och en att bestämma vad man ska göra istället.

Boris

Jag ser inte problemet riktigt.

Martin

Jag får väl skämmas över min postmoderna inställning, men jag ser inte heller riktigt problemet. Så som jag tenderar att tänka på det här, det är en mycket mer generell idé än Benedikt-alternativet, för det är en specifikt kristen idé. Och jag för min del, jag är ju inte fostrad på det sättet att det skulle passa för mig att dra mig tillbaka till en specifikt kristen gemenskap.

fokusera på kristet, församlingsliv och sånt där. Det är i alla fall ingenting som jag ser i korten för min del just nu. Utan det är en mycket mer generell idé att oavsett vad man har för inriktning, oavsett om man är kristen eller om man har andra andliga föreställningar, den andra intressen som man fokuserar på, så vore det väldigt, väldigt bra om så många grupper som möjligt gjorde på det här sättet.

Det som jag personligen värdesätter, det är väl framför allt att om vissa av de här grupperna skulle kunna... bevara specifika värden som jag tycker är värdefulla. Men det finns också en annan generell fördel. Om det finns andra grupper som kanske inte är intresserade av det som jag är intresserad av, men som också är intresserade av att dra sig undan samhället och göra vad som nu krävs för att kunna leva mer självständigt, då kommer det förmodligen vara till nytta för mig.

De kommer utveckla tekniker som jag kan använda för att vara självständig på mitt håll. Säg till exempel att någon någonstans som har värderingar som jag tycker är bra Jag tycker det är ganska otäcka, men de kommer på ett jättebra sätt att odla sin egen mat. Så att man slipper interagera med resten av världen och vara beroende av dem för att kunna äta. Då kan jag ta deras smarta aeroponiska odlingslåda, eller vad det nu var de kom på.

Och så kan jag använda den där jag bor. Där jag bor och försöker bevara civiliserat tänkande. på det sätt som jag tycker passar. Det handlar ju om att skapa ett världsomspännande nätverk av grupper som vill leva oberoende av andra. De gemensamma faktorerna där behöver inte nödvändigtvis inkluderas, att man har samma positiva vision, att man kämpar med samma värderingar.

Det verkar på ett sätt, tycker jag, lite trångsynt, det här perspektivet. Att man bara ska intressera sig för vad som är mest i linje med hur St. Benedikt själv levde. Åtminstone för mig. Det som jag tycker är intressant med Benedikts alternativ är att det hakar in i den här mer generella visionen. Där uttryckligen poängen är. Att alla typer av sådana här intentionella eller idébaserade gemenskaper är bättre än att människor istället dedikerar sina liv till en och samma globala monokultur som vi har idag.

Det är det som är den primära konflikten. Ska vi ha en enda monokultur för hela världen eller ska vi ha många olika kulturer i självständiga lokalsamhällen? Och att sen debattera hur de här lokalsamhällena bör se ut om det finns gemensamma principer som man vill förespråka blir för mig en ganska perifer konflikt jämfört med konflikten mellan att överhuvudtaget ha oberoende lokalsamhällen eller att inte ha det.

Boris

Ja och jag tycker hans angrepp är lite lumst alltså just när han drar den där Facebook-parallellen. Det som berör mig mest och det jag läste av Rodriér, det är det grundläggande vardagliga allvaret. Det är så långt bort från Facebook och sociala medier man kan tänka sig. Där finns en strävan efter att återupprätta.

Det finns en väg att värdera människor efter. Inte vad de säger och vilka visioner de har utan efter vilken ordning de kan upprätta omkring sig. Det finns en väg att värdera människor efter. med sig själva. Det är så långt bort från Facebook till var och man kan tänka sig. Och sen gör han den här lönska grejen också att dra det här utopiska samhällekortet och liksom säga att nej men han menar väl alla utopiska samhällen som byggdes i USA på 1800-talet, de gick ju åt helvete.

När den karismatiska ledaren dödde finns det ingenting som håller ihop det. Men Drehers variant av det benediktinska alternativet är en betonning av familjen och den nästan bymässiga samfälligheten, alltså individer som slutar sig samman av frivilliga val. Och de underordnar sig tanken på att det är goda sätt att leva.

De behöver inte underordna sig i sig en karismatisk ledare. Även om de kan välja någon som bygger brandstationer, vem som ska leda det arbetet. Jag tycker det finns något småaktigt i den här artikeln. som jag inte förstår riktigt och att han egentligen försöker dra iväg det hela till att ska man ha benedinska... ska man ha tal om ett benediktinskt alternativ som ska ha i syfte att faktiskt återupprätta någon slags monokultur i världen. Och det är något obehagligt med hela hans... Vart han vill dra väg då?

Martin

Han gör ju Sankt Benedikt bäst han till en liten kvinna.

Boris

Han är korsfarare, han är ute och bränner hedna tempel, det tycker jag var jättebra. Han är ju predikar för folk i grannskapet och så vidare. Det viktiga med Sankt Benedikt för honom det är spridandet av läran, inte att upprätta samfälligheten.

Martin

Det är ganska skrämmande faktiskt. Han skriver ju faktiskt så, och nu när du sätter fingret på det, Boris, det är lite otäckt. Han säger uttryckligen då att Sankt Benedikt brände hedningarnas heliga skogar. Jag vet inte, jag är väldigt positiv till kristendomen och sådär. Jag vet att en del lyssnar på att det behövs att militera sig på det här med att vi talar väl om kristendomen.

Men jag är i alla fall inte det minsta positiv till att bränna hedningarnas heliga skogar. Det är ganska otäckt faktiskt att ta det som exempel. Ja. FH kan väl passa på att slå ett slag för hedningarnas heliga skogar. Den bästa enklaven som jag har personligen besökt, jag har läst om olika sådana här projekt, men av de som jag personligen har besökt, jag har rest lite grann, för att titta på de här.

Det bästa som jag har sett är att själva trivdes bäst och jag tyckte att de hade åstadkommit mest. Ett ställe i norra Italien som heter Damanhur. De har som egen enklav med tusentals människor. Producerar 60% av sin egen mat, 40% av sin egen elektricitet. Och de har ett helt eget samhälle med egna skolor, de har en egen valuta och de har en egen religion.

Men det är en sån här neopaganistisk... En sorts neo-paganistisk, eklektisk, syntetisk religion. Där de försöker liksom... De har skapat en egen andlig tradition, kan man säga. Där, när det för all del kristendomen, de ser det som att kristendomen kan vara en del av det här. Och Kristus är en av de gudomarsnål till...

Klart att det är ingen traditionell kristen som blir tillfredsställd av det, men... Jag tycker att de är otroligt duktiga. Om jag någon gång kommer till Skott och börjar bygga en klav någonstans, en stark skälsen eller ett lokal som helst, då kommer det att vara en av mina stora inspirationer. Det som de håller på med där uppe vid fötterna av Alperna. De har just heliga skogar.

Jag ser väldigt levande framför mig den här bilden av att det kommer någon... Någon kristna fanatiker och bränner de heliga skogarna i Davanhur. Förlåt, det var en lång parentes. Men poängen är att... Vad är det, fina skogar?...hedningar, neopaganister. Nej, jag vet inte. Det är Italien liksom. Det är inte mycket skogar här. Inte mycket skogar för en svensk. Men sådana här, jag vet inte vad man kallar det för hedningar.

Sådana här neopaganistiska. De är ofta duktigast. De är ofta duktigast på att på den här typen av organisering och levande. Jag tror att kristna, mer traditionellt konservativa personer behöver titta på vad sådana här new age-typer håller på med. För de har hållit på med det här i årtionden och de är väldigt, väldigt duktiga på det praktiska hantverket kring att leva fritt och självständigt.

Och det som jag var inne på tidigare, det är en nackdel med det här mer isolationistiska tänket. Vad skulle hellre se att människor såg alla? som strävade efter decentralisering och försökte bygga självständiga lokala enheter sågs som allierade potentiella samarbetspartners.