Transkribering
Lyssnarbrev från Redaktionszigenaren om begrepp, folkhistoria och Romanifolkens nationaldag
Martin
Boris
Det visste jag faktiskt inte. Jag vet att det är gin och tonicens dag idag. Men Roman i folken har jag ingen koll på.
Martin
Man behöver gin och tonic en dag direkt efter Roman i folken.
Boris
Jag trodde du gillade romer gin och tonic förresten. Jag tror de dricker ginen oblandad.
Martin
En jättebra fråga. Alltså varje svar vi får om romerna leder till fler frågor. Det tror jag nästan vi behöver göra antingen ett specialavsnitt med en intervju eller kanske en hel podcast som enbart handlar om romerna. om liberalska frågor kring romern i folken.
Boris
Ja, och så får folk ösa in med frågor som jag har en liten frågebank och det kan bli jätteintressant.
Martin
Vi ska i alla fall på vårt sätt en dag i efterhand uppmärksamma Roman i folkens nationaldag med en etymologisk utredning. För en vecka sedan, eller det var en pricken vecka sedan tror jag, så pratade vi om romer, tattare, senare, vad de nu kallas. Du borde undra, vad är skillnaden egentligen på de här termerna?
Heter det rom, heter det tattare? Och vårt stora privilegium när det gäller de här frågorna är att vi har en person som vi ibland kallar för redaktionssygenaren som ger oss information om det här. Eventuellt inte helt okontroversiellt eftersom den här folkgruppen inte tillåts enligt sina egna normer att dela hur mycket information som helst med utomstående, eller som de kallar oss, bönder.
Boris
Vänta, det visste jag faktiskt inte. Betäktas vi som bönder?
Martin
Ja, precis. Bunder med stort B står ju ofta i breven från redaktionsscenaren. Det är det han kallar det. Jag tror att det är en generell benämning på de som inte är kringresande eller de som inte är scenare. Vi ska ta oss an ett brev här som ger faktiskt mycket utföljd i förklaring av den här frågan som du tog upp, Boris.
Det är en hållt godom. Hej Martin och Voris! Eftersom begreppet tattare kom på tal i senaste sändningen så tänkte jag att jag skulle reda ut detta. Det är en minst sagt snårlig historia. Man kan säga att grovt räknat finns det fem romska grupper i Sverige idag. Först har vi resande romer, även kallade resande. Vår äldsta vanor i Sverige kan spåras tillbaka till 1512 när ett entourage lett av Greve Antonius Gaggino av Lilla Egypten kom till Stockholm.
Vid den här tiden var resande romer och finskromer samma grupp. Och det är först när Ryssland övertar Finland som resande romer och finskromer utvecklas åt varsitt håll. Men än idag bär många familjer mellan grupperna samma släktnamn. Sen har vi gruppen som Katarina Taikon tillhör. De kallas Kaldirash och kom till Sverige från Rumänien efter slaveriets upphörande där.
De anlände mellan 1864 och 1914. och har alltså varit i Sverige i drygt 100 år jämfört med de 500 år som resande romer och finskromer varit i Norden. Sen har vi lovara som kom till Sverige från Polen och Ungern under 1960-talet och slutligen arliromer som kommit från Forna i Jugoslavien från 1990-talet och framåt.
Idag har vi även nyanlända rumänska romer. När resande romer och finskromer kom till Stockholm år 1512 så skrev man i Stockholms stads tänkebok att så kallade Tattare av Lilla Egypten kommer till Sverige. Vid den här tiden så kallades romer för egyptier, bohemer, sienare och så vidare. I det svenska fallet så blir den juridiska benämningen Tattare i Sverige och Tattari i Finland.
Och sen återfinns i alla lagar som stiftas mot resande romer i landet. Flera andra familjer av samma grupp, som av forskare ofta kallas cinter, rörde sig över stora ytor i norra Europa och kom sen in i Sverige, allt eftersom mellan 1512 och 1714. 1714 kom ytterligare en grupp som då när den kom skilde sig från de gängsetattarna.
Det var romer som Karl XII värvade som soldater och hästkarar i Wallackiet som sen släpades upp till Skandinavien och bosattes i diverse soldattorp. Den nya benämningen på denna grupp blev Sienare, som var det gängsordet i Tyskland vid denna tid. Eller så kallades man Wallackare, eftersom man kom från Wallachiet. Wallackare blev sedan synonymt med hästkastrerare, som var en vanlig sysselsättning.
Med tiden så växte denna nya grupp, som kom 1714, ihop med alla de stammar som kommit från 1512 och framåt genom giftermål. Begreppet tattare och sienare användes då urskiljningslöst under ett bra tag framöver. I lagtext är man noga genom att alltid skriva både tattare och senare, när man vill rikta någon åtgärd mot resande romer. Till exempel som i detta regleringsbrev till rikets prästerskap från 1723.
Judar, landstrykare, tråddragare och häktemakare som dragar landet omkring ska fasttagas och till kronans arbete brukas, men tartarer och sienare ska ut ur riket drivas. Detta kvarstod ända till 1860-talet då familjen Tycon och fyra andra familjer kom till Sverige. Då övergick man till att enbart kalla denna nyanlända grupp för Sienare, medan alla släkten från alla tidigare invandringar blev Tattare.
Det föddes också rasbiologiska resonemang om hurvida Tattare var mer utblandade och degenererade, medan Sienare var rasrena romer. Detta låg också till grund för steriliseringsvågen, där man specifikt ville åt Tattare, eftersom att det ansågs mer rasblandade, medan Sienare lämnade sig fred för att bli rasblandad. och istället skulle hållas utanför samhället så långt det var möjligt. En polismästare i Malmö sammanfattar läget ganska tydligt i en rapport som låg till grund för den första steriliseringslagen som kom 1935.
Han skriver Sienarna är i likhet med tattarna parasiter i samhället, men till olikhet med dessa vållar de andra laglydiga medborgare mindre obehag genom sitt mera isolerade levnadssätt. På grund av vad den pågående utredningen redan förekommit vill undertecknad världsamt föreslå Poliskammaren att förorda. 1. Upprättandet av ett centralorgan under Kungliga socialdepartementet med uppgift att så som här försöksvis gjorts i ett centralregister sammanföra alla tattare och därpå genom nämnda departement underordnade myndigheter, såsom barnvårdsnämnden med flera, följa särskilt barnets vidareutveckling.
2. Skiljande av barn i tidig ålder från tattare, såvitt föräldrarna kunna givas beteckningen asociala. 3. Sterilisering av de tattare. vilka av övervakningsmyndigheten betecknas som särskilt asociala och där jämte har blivit ådömda straffarbete i minst ett år eller tvångsarbete. I Länsstyrelsens skrivelse, omnämnde blankett, har ifyllts och bifogats denna rapport Malmö småband Olof Sten.
När den lagen inte fick tillräcklig effekt, om man noterade samma särdrag oavsett om tattare levde nomadiskt eller bofast, så filade Socialdepartementet år 1942. inför ett nytt lagförslag som skulle utöka möjligheterna. Skulle en närmare undersökning exempelvis av bofasta tattare och deras ättlingar ge stöd för farhågor i nu berörda riktning, anser Socialstyrelsen det mindre lyckligt att åtgärderna inriktas på åstadkommande av fast bosättning och av en skenbar, rent yttre försvänskning av tattarnas livsföring, där djupare liggande, endogena olikheter i kynne, intelligens och karaktär Likvist levde kvar genom generationerna.
Det kan ifrågasättas om icke i skyddssyfte kraftigare medel är motiverade, givetvis i den mån det är att förenliga med humanitetens bud. I sådant hänsyn dess synas steriliseringsåtgärder kunna övervägas i de fall där vederbörande är oförmögna att ens elementärt fylla fader- eller moderskapets plikter, sådana dessa te sig enligt svensk åskådning.
Med skammen i bröstet efter denna härva så blev det vanligt att svenska forskare började spekulera i om tattare överhuvudtaget var ett främmande folk. Vilket passade som hand i handske för 1960-talets socialkonstruktivistiska ansats. Där drog man slutsatsen att eftersom tattare i regel hade svenska sonnamn, som Johansson, så var de inga riktiga romer.
Man glömde resonera kring hur en rumänsk rom kunde heta Ionescu, eller hur en serbisk rom kunde heta Jovanović, som är dessa länders motsvarigheter till sån namn. Sen har debatten krånglats till ytterligare av att inom den grupp som idag kallas resande romer, det vill säga tattare, så finns det även släkter som inte anser sig ha romsk ursprung men som ändå anser sig vara resande.
Dessa härstammade regler från ryska krigsfångar, kossaker, som släpps lösa från Visingsö och sedan flatteniserat med resande romer i Gränna. I något enstaka fall kan det även finnas familjer som härstammar från riktiga tartarer. Men grundstommen bland resande är romer och kallas tattare. Men det finns också släkten bland resande som är mer kända som syenare och som härstammar från ett senare intåg i Sverige, men som ändå är inte så sent som de så kallade kopparslagarna, taikon.
Många resande romer överlag motsätter sig till och med ordet romer, eftersom det för tankarna till östeuropiska romer. Man föredrar att kallas roman i folk resande eller sinter, som är ett begrepp som är vanligare nere på kontinenten för att skilja på dem som har varit i Europa. till Västeuropa sedan medeltiden från de som kom efter slaveriets upphörande i Rumänien på 1860-talet och framåt.
Det stämmer också som Bori säger att ordet Tattare har en lite sämre klang i Sverige än i Norge. Så i min egen släkt härstammar min farsida från den första gruppen som kom 1512, medan min morsida härstammar från de som kom 1714, men som ser det mer flytet ihop till att båda betraktas som delar av den första gruppen. Så i mitt eget fall så är jag senare i förhållande till någon som enbart härstammar av de äldsta släkterna, men tattare i förhållande till familjen Tychon.
Vi har givetvis också egna begrepp om tillhörighet på romani. Att avslöja dessa skulle dock vara något av ett övertramp. De åsyftar ofta den huvudsakliga sysselsättningen inom en viss släkt. Och sen det sista lagret är stammen. Stamnamnen är oftast gamla svenska soldatnamn. Stamsamhörigheten som sådan var säkerligen uppstått inom respektive regimenten med siena soldater som fanns förr i tiden, där både män, kvinnor och barn har haft ett samtal. var ute i fält tillsammans. Med vänlig hälsning, redaktionssenaren.
Boris
Man får ju lust att dyka ner i jättemånga av momenten i den historia som redaktionssenaren berättar. Och veta mer, som det här med ryska krigsfångare, kossaker som sticker för visningssäga och blandar sig med lokalbefolkningen i Gränna. Alltså bara det räcker för en roman på något sätt.
Martin
Fantastiskt detaljerad och grundlig redogörelse. Det är otroligt intressant att få det här inifrån perspektivet. Jag har också fått ett boktips från samma avsändare. Nämligen en bok som skrevs i Sverige. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnet. Det finns en bok, en lång utredning som skrevs i Sverige. Det finns en lång utredning som skrevs i Sverige.
för runt hundra år sedan om scenafrågan, som tydligen roman i folken Tattanör, scenan och så vidare själva tycker är både träffande, både rättvisande i sak och ganska underhållande att läsa, för att den är halsbrytande antiziganistisk, om man säger. Den kan eventuellt vara kärrad i vidare läsning.
Jag ska se om jag kan rota fram den och återkomma med titeln på den. Vi fick faktiskt ett till brev från redaktionsredanaren igår som kan få avsluta det här inslaget. Hej igen! Så här på Roman i Folkens internationella nationaldag 8 april så vill jag också passa på att använda bubbla för att kasta en förbannelse över alla bönder, som försöker vinna godhetspoäng på roman i Folkens nationaldag genom att skriva något fint postmodernt alster om tiggeri. Förbannelsen lyder Beng, Andre, Lingero och Truppo med väl i helstängd redaktionsscenaren. Är det till första gången som vi har en tvättdäckta förbannelse i Radio Bubbla?
Boris
Ja, det är... Alltså, jag vill inte ens veta vad den betyder. Jag blir nästan... Jag blir nervös när du tar andra orden.
Martin
Vi har ju fått lite roman i lektioner tidigare och därför vet vi att bäng betyder... Jag tror bäng är jävelen. Alltså bäng, andre, lingera och truppo. Det kanske är en sån där... Hoppas jävelen tar dig eller... Ja,
Boris
Martin
Ja, truppo låter ju som en grupp eller alla eller sånt där. Det är inte så främmande ändå, roman i språket. Det känns lite bekant på något sätt. Oavsett vad det betyder så litar vi på vår ingivare här att det är en ändamålsenlig förbannelse och vi kastar den igen. Beng andre, lingera truppo. Alla ni bönder som försöker plocka godhetspoäng på roman i folkens bekostnad.
Boris
Och det där var det. Det var ju jättebra om vår redaktion senare kunde förse oss med lite mer måleriktade förbannelser som vi kan vidareföra till våra lyssnare. Sådana förbannelser man behöver häva ur sig i vardagslaget, mot skattemyndighet och annat, eller mot en kommunalpolitiker, eller mot någon länsstyrelsebyråkrat. Det vore väldigt skönt att kunna dra till med en förbannelse. Och frågan funkar det om jag som bonde uttalar den? Siensk urbehandling, eller måste man vara sienare?
Martin
Mycket intressanta frågor. Som sagt, varje svar vi får leder till fyra frågor. Jag hittade faktiskt en anteckning här om den här boken. Den heter Sienarna och deras avkomlingar i Sverige. Utgiven i Uppsala 1944. Författaren heter Allan Etzler. Det är ett tips om någon som vill läsa mer om den svenska romerifolkens historia.