Martin

Finnogrupp övar på att fika och bada offentligt i Järvaområdet. Vill inte att Sverige ska bli som Iran? Ja, det är mest elända i Sverigeavdelningen. Men ibland så ser man vissa saker som är lite uppmuntrade, som sköljpaddan Isidor, som vi precis har pratat om. Och för all del även det här, som jag tycker är en positiv upplyftande nyhet.

från Sverige. Säga vad man vill om svenskarna och det svenska samhället, men ibland kan man tycka att de står ut med lite väl mycket elände. När det är upplopp i förorterna med stenkastning och bränder, legister som föredmjukar poliser, bidragsfusk av enorma proportioner, stölder, våldtäkter, allt det där kan svenskarna ändå på något sätt leva med.

Män. När fikat är hotat, när rätten till att fika är i guggningar, då har det gått för långt. Då har det gått för långt för svenskan, då sluter civilsamhället upp. Och jag tycker att det är fint i rörande att se den här kampen för att fika. Det är också en typ av praktisk aktivism som jag som en passivistisk lokalist kan uppskatta. Det går helt enkelt till så att man går till ett kafé, beställer kaffe och kakor och sen sitter man där och fikar.

Boris

Ja, men faktiskt. Men jag fastnar på slutklämman i den här artikeln. Man brukar ju ofta säga till dig och mig, håller jag på att säga, att nu överdriver ni så förbannat när ni beskriver utvecklingen i Sverige. Men här har vi alltså en kvinna från Iran som säger att de ägnar sig åt detta. Hon är flykting från Iran och hon säger att jag vill inte att Sverige ska bli som Iran. Och att Iran gav upp för enkelt om vi inte ser den här utvecklingen i vårt land.

Och man kan höra hur han eller hon drar efter andan när han säger att Men Iran är en teokratisk diktatur, går det ens att jämföra med Sverige? Och då svarade han bara lugnt att om vi inte ser alla varningssignaler och fortsätter att vara naiva så tror jag det. Du och jag kanske kan sluta varna för utveckling i den här typen av områden i allmänhet. Vi kan bara hänvisa till henne i fortsättningen. Hon har ju upplevt det en gång så hon lär ju vara ett sanningsvittne när det gäller att upptäcka tecken på liknande utveckling.

Martin

Det blir uppmuntrande också att SVT... åtminstone i slutklämmen på sådana här artiklar kan torgföra det perspektivet. I det här fallet så är det då projektledaren Fatemeh Seydah Al-Sade som kommenterar. Det är flera sådana här liknande kommentarer, till exempel från Farangis Ostovar som konstaterar att det inte kändes bra när hon testade att fika i Rinkeby och Tensta.

Hon blev uttittad och det kändes konstigt. Jag har sagt att de här männen

Boris

kan ha svårt att ändra sina tankar och sin kultur. Jag förstår dem, för de är konstanta. Jag har en bild av en man som är lite utmattad och lite vilsig i pannkakan. För jag antar att deras arbete består i att de jobbar femskift i processindustrin. Det är ganska tungt och stitigt. För den enda förklaringen jag har till att de här torgen och platserna är fyllda med män på dagarna som sitter och fikar.

Martin

Jobb och femskift, man blir ju väldigt trött, väldigt sliten och sluddig av det. Effekterna av jobb och femskift liknar lite grann effekterna av att tugga kat.

Boris

Ja, exakt. Folk blandar ofta ihop symptomen där, tror jag.

Martin

Bara fler ungdomar som aldrig har testat att jobba. Jag måste förut säga att Farangis Ostovar är ett av de bästa namnen som jag har sett på några veckor. Tack så mycket. Fascinerande etymologi. Farangis kommer från ordet farang, som är ordet för fransmän, som var gängse i stora delar av Asien.

Man har ordet i persiska språket och man har det även i thailändska och många andra språk. Farang betyder oftast på den här språken utlänning. Utlänningar är europea. Så kallar man för Farang. Så att Farangis, det här är en dam som kommer från Iran. Hon är alltså en utlänning i Sverige som heter utlänning Ostevar. Eller möjligen europe. Någon av våra många lyssnare som kan språket kanske kan upplysa mig. Men jag tyckte det var ett fantastiskt namn i alla fall.

Boris

Ja, underbar klang. Det låter som någonting från Game of Thrones när de liksom förbereder sig och går ut på vägen. på något slagfält och så skriker man från den ena sidan Farangisostavar och så kutar man ut med slagsvärden. Det är ett väldigt coolt namn.

Martin

Jag hoppas i alla fall för min del att om de nu ska ha en massa föreningsbidrag som ska gå ut till diverse grupper i förorten, då kan jag hoppas lite grann ändå att det inte bara är jihadistiska källarmoskéer som får tusentals och miljontals kronor av staten. Jag hoppas att även den här fikagruppen får en slant som de kan ägna inte åt jihad. utan att beställa kaffe och kakor på förortscaféerna.

Boris

Du nuddar lite grann en central fråga här, att det kanske är här den avgörande skiljelinjen och stridslinjen går, den svenska fikakulturen. Här har statens byråkrater i åratal lytats tillbaka åt den där fundamentalistiska organisationen, växelstärka i förorten. De tycker inte man har rört några kärnvärden på något sätt i det svenska samhället. Men jävlar om man ger sig på människors rätt och fikar, då tror jag det kan hända saker.

Martin

Jag tror definitivt det. Det är så specifikt från kultur till kultur, var brytpunkten infinner sig. Jag tror att alla ockuperade folk har en punkt där de drar en linje i sanden. I svenskarnas fall så drar man en linje genom pärlsockret och säger hit men inte längre, rör dig inte, ficka min bulle.

Boris

Det kanske är så man ska göra. Man ska inte angripa jihadister för deras politiska uppfattningar och deras praktiska verksamhet. Man ska bara säga att, nästan med ett viskande tonfall, att vet ni vad? De dricker inte kaffe och de gillar inte ens kanelbullar. Sen är de politiskt rökta.

Martin

Ja. Det är ingen dum strategi, tyvärr. Sen finns det ju rätt många som har fått upp smaken nu för mynta tä och baklava och sånt där.

Boris

Ja, men nej. Baklava är ett hedervärt bakverk. Får aldrig angripas.

Martin

Ja, okej. Vi får reda ut det här med den nya revolutionära svenska fikakulturen. Ja. Där känner vi att vi är någonting på spåret.