Martin

SVT försökte konstant stoppa skämt riktade mot vänstern i satirprogram enligt Aaron Flam. Veckans chock va? Vem hade kunnat tro att sånt här pågick i Public Service-TVn?

Boris

Det är ett skop. Jag är förvånad.

Martin

Det är en ganska lustig historia faktiskt. Aaron Flam som är en... En komiker. Jag känner inte till honom så bra, men han är nog någon sorts komiker, stuppkomiker. Jag vet att han har en podcast, jag har lyssnat på ett eller annat avsnitt. Och han har också gjort ett program vid TV. Folkets främsta företrädare. Jag tror att jag har sett ett eller två avsnitt av de här korta klippen. Jag är inte säker.

Lyssnat till ett program vid TV där han skriver manus och framför. Och då måste han lämna in manusen för att de ska bli godkända i SVT-produktionen. Och det visar sig att varje gång som han gör ett skämt som slår mot någon typ av vänsterorienterad parti, Miljöpartiet eller Public Service, så blir det väldigt mycket knorr, det blir stopp, han får inte skämta om det, han måste skriva om det.

Men det händer aldrig någonting liknande när han gör ett skämt som slår emot ett borgerligt parti eller någonting som uppfattas som höger. Så om du skämtar om Moderaterna eller Timbro så kommer SVT aldrig att ifrågasätta. Om det är ett brott mot deras opartiska inställning och så vidare. Men det blir väldigt känsligt när du ska skoja om Miljöpartiet. Det är ju förstås ingen total likenhet.

Det är inte det minsta överraskande för oss. Men det roliga är att någon bara kommer ut och säger det svart på vitt. Att säga, jo jag satt och gjorde de här manusen, produktionen till SVT. Och hela tiden så skulle de stoppa skämten om vänstern. Och de brydde sig inte om skämten åt höger. Jag lyfter min hatt för Aron Flam, att han... ta bladet från munnen och prata om det här, det är välbehövligt.

Boris

Ja, men vi förstår ju alla det hopplösa i hela tankegången på att försöka. Det är för att det är inbyggt i tankegången och systemet att Vänstermiljöpartiet, SOS-arna också förstås, är ju de som försvarar samhällets svaga och alla invandrare dessutom, är handikappade och så vidare.

Och djuren, glöm inte djuren. Och skämtar man med dem så innebär det också att man indirekt skämtar med de svaga, handikappade, invandrade och flyktingar av djuren och så vidare. Och det kan man inte göra.

Martin

Jag ska försöka att titta lite mer på den här Aaron Flam. Jag har hört att han är någon sorts libertarian. Jag har hört att han till och med kallar sig själv, han använder L-ordet för att beskriva sin egen politiska position. Det låter väldigt uppmuntrande. Han har gjort en del intressanta, välbehövliga uttalanden. Jag försökte lyssna en gång på ett avsnitt av hans podcast som postades på Bubbla.

Han gjorde en intervju med David Nutt. David Nutt är en liknande känd forskare som håller på med drogfrågor. Det var svårt för att... Det tog många, många minuter innan han kom till saken. Först skulle han bara prata om sin podcast och om sig själv. Sen skulle han prata om hur dålig engelsk han skulle prata.

Även efter att intervjupersonen kom in i programmet, tog det tio minuter till. Det gick så långt att personen som han intervjuade fick ge en syrlig, ironisk kommentar. Någonting i stil med så här, aha, vill du fortsätta prata om dig själv? Vill du berätta mer om din personliga situation? Eller ska vi kanske påbörja intervjun? Och inte ens då satt han igång intervjun direkt, utan då var det ytterligare någon vända till av rund snack och meta-diskussioner.

Så tyvärr så tappade jag tålamodet. Jag kom aldrig in och lyssnade på intervjun. Jag tror att jag har lyssnat 18 minuter och de fortfarande inte påbörjat intervjun. Då tänkte jag att det här går inte. Jag kan inte lägga mer tid på det här. Men med det sagt så ska jag ge Aron Flam en till chans. Jag ska lyssna mer och hoppas att det är mindre rundsnack och sånt där. Eller be någon att ge mig en tidstämpel så att jag kan hålla fram till det när själva programmet börjar.

Boris

Du får lyssna och berätta för mig och lyssnarna hur det var. Men det du beskriver är ju också... En helvetisk jävla podd sjuk alltså. Folk startar ju poddar oavsett vilka de är för att mest prata om sig själva. Jag tycker det mesta är ganska olidligt faktiskt. Jag försöker men, men, nej.

Martin

Det är ett intressant fenomen det du tar upp. Alltså det är väldigt utbrett. bland många podcast, nästan allt man lyssnar på. Jag själv genomgår lite grann av en sorts podcast-depression just nu. Det går lite perioder hur mycket jag lyssnar. Ibland lyssnar jag rätt mycket faktiskt. Ibland så lyssnar jag nästan inte alls. Nu har jag inte kunnat lyssna egentligen på någonting.

Jag får lyssna på gamla Radio Bubbla-sändningar när jag vill ha nånting i öronen. Jag är trött på folks... Jag har funderat på om jag skulle göra något inslag om det här i Radio Bubbla, lite podcast-recensioner och reflektioner och sånt där. Men till exempel Stefan Molinö, som har varit en av mina favoriter i många år. Han har blivit ännu mer självupptagen än han har varit på länge.

Det var till exempel ett avsnitt som kom bara häromdagen. Det var ett jätteintressant ämne och det var också bra innehåll, långa stycken. Det handlar om barn och barnfostran och hur samhället påverkas av att barn växer upp på ett hitt sätt. Till exempel att de inte är institutionaliserade i skolor istället för att leka fritt och knyta frivilliga relationer med andra barn.

Men hela tiden så kommer målen ner tillbaka hur fantastiskt bra det är att få barn att lära sig att vara barn. Stefan Molyneux är och hur duktig han var som barn. Att han var bäst på alla sporter, han var jättebra på baseball, han var också jättesmart och han skrev dikter och han pratade om universums mysterier och hade så smarta idéer om det med sina kompisar när han var tio år.

Gång på gång så kommer han på sig själv. Han säger såhär att, ja nu står jag här och prasing myself igen. Jag ber om ursäkt, det blir så ibland. Det är inte meningen att jag står här och berör mig själv. Man säger det kanske tio gånger. Och sen bara fortsätter man med det här självförhärligande, självcentrerande, ointressanta skrytpladdret.

Och till slut blir det väldigt låg signal-to-noise ratio. Det är en ganska liten andel av det som blir intressant. Och jag undrar lite grann, Boris, jag kastar ut det här som en fråga till dig. Är det så att när man blir en... en stor och känd podcaststjärna. Att man blir så här självupptagad. Kommer vi också bli så här? Att vi bara pratar om oss själva och hur bra vi är och liksom våra personliga detaljerade åsikter om ditten och datten. Är det så att vi också håller på med sånt här? Nej. Jag tror inte vi håller på så där. Förutom just nu, det är en metadiskussion.

Boris

Ja, exakt. Det är ändå det tillåtet. Nej, men alltså vi kommer ju aldrig att nå det, tror jag. Det är... Alltså alla de här människorna som... Jag är trött på att lyssna på poddar och jag är trött på mycket av det offentliga samtalet också. Det är bara det att deras självupptagenhet har fått en ny plattform. Hade du gått sida vid sida med Molinö och vandrat genom någon stad och skulle prata så skulle det alls säkert låta precis på det här sättet.

Det är en sak som fascinerar mig. Nu är vi tillbaka hos Uffe här. Men folk pratar så jävla mycket tomt och strunt och innerhalslösa grejer. Jag kan förstå att man som han vill dra sig undan, det slöser i med tid. I det moderna samhället så är det sin egen brist på tankar och åker.

Att inte hända så mycket i ens liv innebär att man måste fylla det med två saker. Det ena är en slags mantra där man beskriver sig själv som så jäkla spännande, framgångsrik, klok och rolig. Det andra är att man kombinerar det med meningslöst pladder. Det här åt jag till frukost. Och det här har legat latent i samhället hela tiden, bra länge.

Och nu så har man liksom, de verkliga pratsamma företrädare för detta har insett att fan vilka jävla poddar. Bara fortsätta de trista samtal vi har i tunnelbanan, de kan vi göra poddradio av. Vi kommer aldrig att bli sådana, vilket jag tror beror på att vi... Fan, ni var ju på en gång och glidde över i självgodhet här, det är ju disfarligt. Det är oerhört viktigt. Det blir en sorts paradox som vi bara måste kämpa oss i alla fall. Ja, precis.

Nej men, jag har, alltså det är ju en fråga om vilken läggning man har. Jag tror att ingen av oss kommer någonsin att tycka att vi har gjort tillräckligt eller är tillräckligt bra eller har förstått tillräckligt mycket. Eller att, faktiskt vad något uttryck du använde förut, upphöra att vara förtrollade av tillvaronsmysterier. Och så länge man är det så har man så mycket annat att prata om än vad man åt i frukost. Ni har ju i och för sig vetat att du äter pastits ibland i frukost.

Martin

Jag tror att det är så. Jag tänker att det borde vara något som man har gemensamt med nästan alla människor. Men jag är intresserad av världen. Jag är intresserad av universum. Jag är intresserad av idéer. Jag är intresserad av strategier. Det är massor av saker som jag är väldigt nyfiken på. Men just människor, enskilda, Jag antar att det finns en grej med human interest och folk intresserade av starka personligheter. Men jag tycker att det är ganska obegripligt. Det enda människa jag skulle vara intresserad av och lära mig mer om är Jensson.

Boris

Ja, men alltså seriöst. Jag har varit så... Fan, vi kommer alltid tillbaka till Uffe i det här programmet. Men jag kände också när du nämnde det här, de tuntiga reporterfrågorna. Träffar man en sån som Uffe så... Det är liksom inte en jävla tvåminutesintervju. Det måste ju ta tid. Man vill ju faktiskt... Och det är inte säkert att det går. Det tillhör ju det fascinerande och romantiska det hela. Det är ju inte säkert att det går att förstå. Men man vill ju försöka förstå. Det är ju inte säkert att det går att förstå.

Martin

Och misslyckas man att förstå så har man lärt sig någonting av det också.

Jag är inte så jättevillig egentligen. Samhällsfrågor är intressant, kultur. Det skulle vara kul. Kul att ha lite tips. Vi pratar om det här ibland i Bubbla Premium-gruppen. Det finns flera trådar på forumet som bara handlar om podcast-tips. Väldigt mycket värdefullt där. Men jag kastar ut frågan på det här sättet också. Ni får gärna mejla med tips. Hur ska jag bota min podcast-depression? Och lyssna på någonting annat än de här självupptagna, uppblåsta, repetitiva personerna.