Martin

Maine begär återigen att federala matkuponger begränsas för att kunna användas för inköp av godis och läsk. 5% av kupongvärdet nyttjas för ändamålet i USA. I USA har man ett slags socialbidragssystem som populärt kallas för food stamps. eller matkuponger helt enkelt. Det egentliga namnet på det här programmet är Supplemental Nutrition Assistance Program som ligger under US Department of Agriculture.

Programmet kostar amerikanska skattebetalare cirka 70 miljarder dollar per år och i dagsläget så är det lite drygt 44 miljoner amerikaner som går på det. –på det här matkupongprogrammet. Det är av ungefär 14 av befolkningen. Man kan säga att det här är det moderna soppköket.

Ni har säkert sett de klassiska svartvita fotona– –från depressionen i 30-talets USA– –med ringlande köer till soppkök– –av arbetslösa människor som bad om mat. I modern tid skickas det... –ut ett betalkort från J.P. Morgan Chase– –som man kan använda på Walmart och andra ställen.

I delstaten Main har man börjat rötna på– –att folk som ingår i programmet– –använder pengarna för godis och läsk. Det går inte i linje med programmets officiella namn– –Supplemental Nutrition Assistance Program. Anledningen till det är att... –att kostnaden för övervikt hamnar på delstatens budget.

14 av befolkningen ställer sig i soppköken. Det är en siffra som har sjunkit något de senaste åren. Det har varit som värst efter finanskrisen 2008-2009. Det här är som svenska konsumtionskredit. –fast lite omvänt.

Johnny

Det är ett intressant exempel på hur staten bryter ner människor– –på en väldigt primal nivå. Vi pratade nyss om de grundläggande konsumtionsbeslutena. Man sköter sin privata ekonomi, hur man styr vart man åker på semester. Det här griper nästan ännu mer intimt i människors liv med maten.

Nu dessom den här diskussionen som aktualiseras... –vilken mat man får äta, var man får köpa maten– –vilken mat man får äta. Nu får man äta godis, till exempel. Det kanske man inte får i framtiden– –om man går på såna här matkuponger. Det är verkligen degraderande, för att uttrycka det milt. Samtidigt som det kanske i nån bemärkelse är... Man kanske har ett nationalekonomiskt resonemang– –genom att det är mer eller mindre nationellt.

–än nån annan form av bidrag. Antagligen från ett nationalekonomiskt perspektiv– –skulle man tänka att kontanter är mer effektiva– –så att folk har större möjlighet att avgöra hur de ska använda det. Men det grundläggande problemet är att folk är försörjda av staten– –även om man försöker styra deras konsumtion– –enbart till supplemental nutrition.

Det är otroligt många amerikaner som går på fotsätter. Och den här siffran, vad var siffran? 14% Det är en siffra som gäller hela befolkningen Så om man tittar till exempel på afroamerikaner Så är det en enormt stor andel av dem Och jag har sett några, vi pratade någon gång för länge sedan i Radio Bubbla Några nedbyggande grupper Och i vissa ganska stora demografiska grupper Så är det 40%, 60%, 70% som går på food stamps Det är också big business för företag som är involverade i olika steg av processen.

Ta Walmart som är ett av världens största företag. De har en väldigt stor del av sina intäkter från foodstamps. Jag vet inte hur det funkar rent fysiskt-praktiskt- men de får kuponger som de växlar in, så de får sin betalning från staten på ett väldigt dyrt sätt. direkt och tydligt sett.

För de spelar väldigt stor roll. De har också en aktiv lobbyingverksamhet. De är naturligtvis väldigt positiva. till foodstamps för att det är en stor intäktskälla för dem och det styr människors konsumtion till Walmart istället för någon annanstans. Walmart tjänar förmodligen mycket mer på foodstamps än till exempel Whole Foods gör. Som säljer dyrare men exklusiv mat till medelklasserna och så vidare.

Så det är också en väldigt stor svåger kapitalistisk. Verksamhet i USA, riktig härva. Och sen ser vi som alltid, den här kopplingen som alltid kommer att så fort staten så fort du tar emot någon typ av stöd från staten, ska det vara någon förbättring för dig, ska du få någonting av staten så dröjer det aldrig länge innan rävsaxen slår igen och staten ska styra dig, staten ska kontrollera dig.

Och det är samma sak på precis alla områden. Ett av de mest klassiska är sjukvård. Det låter ju bra att staten ska betala sjukvård. Man behöver inte oroa sig. Har man råd med läkarkostnaderna och så vidare. Okej, då tar vi ett skattefinansierat sjukvårdssystem. Sen kommer det som ett brev på posten att nu när staten betalar för din sjukvård då har staten rätt åsikter om huruvida du röker eller inte.

Eller om du äter fet mat. Jämt och ständigt användes det som ett argument att just eftersom sjukvården är offentligt finansierad så måste staten gå in och bestämma om folk får äta onyttig mat eller inte. Det leder till ett detaljreglerat kontrollsamhälle. Jag tycker att man ska bort med alla matkuponger för att återupprätta människors värdighet som människor.

Och att börja återuppbygga ett sorts ansvarstagande av människors självständighet. Men jag måste också säga att det är... Det är nånting väldigt äckligt för mig på ett primalt plan. Att politiker ska sitta och bestämma vilka matprodukter som människor får äta. Jag får kalla kårar,

Martin

alltså. Det beklämmande är att de här individerna inte skulle få köpa läsk och godis. Det är en väldigt bizarr infallsvinkel i den här debatten. Det jag tänkte på var så här... På den tiden i Stockholm där de som tiggde på tunnelbanan var alkisar- -...fick man höra att man inte skulle ge pengar till dem- -...för de dricker bara sprit.

Det har väl inte jag med att göra. Det är mitt beslut om jag skänker en slant till den här individen- -...som frågar efter pengar. Det är ju vederbörnarnas beslut- -...huruvida han går och köper en elefantöl- -...eller om han går och köper en... –till den lokala korvhandlaren och köra en varm korv.

Johnny

Det är inte svårt att tänka sig att hans liv– –skulle bli märkbart sämre om folk ger honom mat i stället för pengar. Han behöver sin alkoholfix. Han kanske kommer att göra nåt riktigt dåligt– –för att kunna köpa sprit eller nåt annat som han behöver. Det visar också på hur de här systemen... När människor kopplas ihop på ett artificiellt sätt, ekonomiskt– –och blir beroende av varandra på ett onaturligt sätt– Det skapar resentimentskänslor.

Det finns ingen orsak för någon att ha åsikter om vad en annan människa äter. Det är en väldigt onaturlig sak att nån har åsikter om människor som bor i ett annat land. Om de äter godis eller havregryn. Då uppstår också de här resentimentskänslorna. Duktiga skattebetalare i USA börjar köpa läsk för mina pengar.

Förutom att de som går på Foostamps förlorar sin egen ansvarskänsla, sin egen värdighet, så uppstår det en massa negativa och sentimentfyllda känslor i andra änden hos de som betalar. På så många plan så bryter det ner människor och skapar de här konfliktfyllda, hatiska situationerna. Staten är verkligen en fruktansvärt ond cancer på samhällskroppen. Det är lite deprimerande på sluttampen på avsnittet, men ibland måste det sägas.

Martin

Ja, det måste det verkligen göras. Det är det som är så ironiskt med statens situation. olika typer av program, för de får sådana här oanande konsekvenser i helt andra sammanhang än vad det egentligen var tänkt. Och sluteffekten blir ju att man ställer olika grupper mot varandra, precis som staten brukar säga att vi inte ska göra.