Martin

Traditionella mullbadsfångare drabbas av föreslagna regleringar av fällor som sällan dödar djuren omedelbart.

helt fel min fördom. Men sen så fick jag lära mig otroligt mycket i den här texten. Bland annat att det finns ett hävdvunnet och prestigefullt yrke som är att vara mullvadsfångare. Det är inte som att vara vilken råttfångare som helst. Utan det är en särskild yrkesgrupp med särskilda yrkeshemligheter som ofta gått i arv från föräldrar till barn i många generationer.

Det låter lite besönt när man säger det, men det finns en sorts mystik och romantik kring mullvadsfångare. En stor del av deras försäljningsargument, deras strategier, är att de inte bara säger att jag ska komma den och den tiden och döda så och så många mullvadar, utan det finns dessutom en sorts estetik och dramatik kring det här.

Där mullvadsfångarmästarna personligen åker ut och de ger som en helhetsupplevelse utöver bara själva dödenet. Och det här är hävdvunnet sedan många generationer tydligen. Och det finns åtminstone två olika skråliknande organisationer för mullvadsfångare i Storbritannien. Men nu är allt det här under hot därför att myndigheter och kanske djurets organisationer är missnöjda med de metoder som används.

Boris

Ja, och det är det här med att man använder fällor och mullvaden fångas levande i dem. Och det innebär då att så vidare man inte kontinuerligt övervakar den så riskerar ju mullvaden att fånga sig i dem. på att tillbringa levande tid i fällan och plågas och så vidare.

Och jag har oerhört svårt att förstå det, för en hel del av den här typen av skadedjur som till exempel svenska grävlingar, eller grävlingar överhuvudtaget, där är ju fällor ett väldigt vanligt sätt att blocka dem. Och man återbordar dem ju inte i fällan utan de får vara där inne i fällan tills man kommer och skjuter dem. Det är återigen en sån här disenfierad syn på...

Och det här tycker jag är ett nästan kulturellt vackert och väldigt... Alltså sättet att fånga mullvadar som beskrivs, jag visste också väldigt lite om mullvadar innan jag läste den här SN, är ju för mig ett sätt att bedriva jakt i samklang med naturen. Och man visar respekt för naturen och man visar respekt för sin motståndare.

Mullvadar är en motståndare. Det är en motståndare. Det är oerhört intressant att läsa om hur de utvecklar olika tekniker och metoder och hur man hemlighåller det här för varandra och fördelar det till arv i generationerna så att dottern kunde bli områdets mullvatsfångare. Det är så otroligt mycket charmigare än det.

Det är vackera och naturliga sätt att utrota skadedjur som vi gör i Solna där vi gasar kaniner. Vi skulle ha kaninfångare istället.

Martin

Jag är glad att du tar upp frågan om kaninsugen i Solna. Är inte det den naturliga lösningen? Att vi lägger ner den privata mullvadsfångarindustrin och skickar en kommunal delegation från Solna som får visa dem hur man gör med mullvadssugen?

Boris

Ja, mullvadsförintelsen. Det är så märkligt att djur och miljövänner höjtar om sådana här saker. Tack för mig för att du har lyssnat på den här videon! De betänker inte vad alternativen är. Alternativen är att man ska låta mullvadar föröda. Det är inte så intressant att hålla på och säga om det är det om de föröder en privat gräsmatta. Men de föröder ju betesmarker, de sprider ju sjukdomar och så vidare.

Däremot så saknar den här scen alltså. Det som man har behållit i kampen mot mullvaden är ju så att säga, även om det hotat, jaktmetoderna. Däremot har man glömt, och det tar man inte upp här så mycket, knappt alls, att mullvaden är ju också... Varje förr, nästan varje by hade sin egen mullvadsfångarexpert, så var ju mullvaden en del i naturahushållningen.

Målskinsbyxorna kommer från Målskin, alltså Mullvads skinn. Numera är det ett vävtyg, det är inte samma sak. Det vore en jättefin grej om man på den engelska landsbygden återupprättade riktig målskinsindustri. Och så hade man byxor och västar. Jag skulle gärna ha en målskinskostym.

Men det man också har med bort är att... Det ingick i kosthållet, mullvaden. Man käkade mullvad. Och i Yorkshire så finns det faktiskt fortfarande tio stycken mullvadsköttstorkerier. Man soltorkar mullvadskött helt enkelt och anses vara en delikatess. Man dock inte har provat men det ska vara ganska gott säger de som jag läst om som har provat. Jag säger en revival här för den engelska landsbygden. Satsa på mullvad. Mullvadskinn och mullvadskött.

Martin

Tanken som slår mig när jag läser det här är att det är så mycket liv kring de här fällorna. Fällorna slår igen, mullvaden är fångad, men sen så ligger den kvar där. Då vill man se en reglering som man pratar om. Man måste vittja fällorna minst en gång per dygn. Så att mullvaden inte ska ligga längre än max 24 timmar i en fälla som eventuellt inte var död. Och det där låter ju ganska fruktansvärt.

Jag kan tänka mig att det är det som är dåligt för skinnet och köttet, om man vill ta tillvara på det. Att det ligger där i ett dygn eller något sånt där. Samtidigt är det väldigt svårt för folk att hela tiden gräva upp de här fällorna. För det man gör är att man gräver ett hål och så lägger man ner fällan i mullvadsgången. Och så fyller man på med jord ovanpå. Det är väldigt svårt att gräva upp dem och kolla hela tiden.

Men tanken som slår mig är att det borde inte vara så svårt att bygga en fälla som indikerar hur vidare den har slagit igen eller inte ovan jord. Alltså bara ha någon pinne som sticker upp från fällan, en liten sladd eller någonting. Med en liten pinne eller skylten och en semafor eller någonting.

Så att när fällan slår igen så ser du det på någon grej som sticker upp ovanför jorden. Då kan du bara titta ut över ägorna och se vilka har slagit om från grön till röd här. Sen går det att plocka upp dem. Då kan du göra det ganska snabbt. Det borde inte vara så svårt.

Boris

Det enda man inte får göra, vi får inte blanda in elektronik här. Därför att då vet vi att de kommer se i ångrande och så kan de plötsligt lösgöra en mullvatsinvasion över oss. Nej, jag tänker att det ska vara en helt mekanisk sak.

Martin

Du har ju en mekanisk kraft som slår igen på mullvaden. Och samma kraft borde kunna användas bara för att dra in ett litet snöre eller något sånt där.

Boris

Ja, alltså det där är ju en så självklar idé. Men det är ju ofta så när det gäller, jag har lagt märke till det när det gäller gamla hantverksmetoder och så vidare. Jag tycker det är underbart när folk tar upp dem eller bibehåller dem i bygden eller vid släkten. Men samtidigt så finns det ju också det här konserverande draget att man lägger all kraft på att bevara metoden som den har varit.

Men man ser inte hur man på steampunk-maner kan modernisera utan att gå high-tech. Ditt förslag är att man är helt blind för den möjligheten att det på mekanisk väg går att skapa ett signalsystem på mullvatsfällena. Dessutom skulle man gå på metoden att man faktiskt åter...

Att man gör business av mullvadens kött och skinn, då blir det ekonomiskt lönsamt att ha folk gående och kolla på de mekaniska signalerna. Och vittja fällerna också. Nu är det mer att någon stackars mullvadsägare måste ha ett ganska stort territorium att täcka. Man kan inte åka ut och kolla med så jämna blader som behövs. Utan vi måste få in lite pengar i affären också. Men vi kanske ska gå in i den här nischen. Jag tycker den verkar fullt möjlig att utveckla.

Martin

Vi är många pigga entreprenöriella personer som lyssnar. Så jag föreslår att någon av er som lyssnar på Radio Bubbla startar ett företag som förverkligar de här tre, fyra utmärkta affärsidéerna som vi nu har skisserat. Sen gör ni mig och Boris till delägare i bolaget. Ni ger oss daglig present. som tack för idéerna och inspirationerna. Det skulle jag känna var en salomonisk lösning.

Boris

Mycket!