Transkribering
Jeff Deist: Det viktigaste du kan göra för friheten är att förbättra dig själv
Martin
Jeff Deist, det viktigaste du kan göra för friheten är att förbättra dig själv. Det är den verkliga och svåraste revolutionen. Det är en transkribering av ett anförande som Jeff Deist gjorde. Det var en tillställning som Mises-institutet anordnade i San Diego nyligen. Jeff Deist är alltså ordförande, chef eller president.
Han är chef på Mises-institutet internationellt. Han pratar i det här talet om Harry Brown. Harry Brown, för er som inte är så insatta i libertariania än, han var en legendarisk libertariansk karaktär. Han var Libertarian Parties presidentkandidat i valen 1996 och 2000, men långt innan dess, åtminstone från 70-talet och framåt, så var han en tonivande person i rörelsen.
Han hade en bakgrund som heterodoxinvesterare, en slags konträrinvesterare. Han tjänade väldigt mycket pengar på att han hade en alternativt synsätt på ekonomin. Han är kanske allra mest känd för en bok som han skrev som heter How I Found Freedom in an Unfree World.
Jag har en bok som jag har pratat om flera gånger tidigare i Radio Bubbla. För att den är en sorts banbrytande och lite ikoniskt verk inom en viss strömning. Inom en viss tendens inom den libertarianska rörelsen som jag själv identifierar mig väldigt mycket med. Och det är den som kommer till uttryck i den här artikeln.
Där Jeff Deist, mycket förtjänstfullt, Jag vill påpeka något som jag alltid försöker komma tillbaka till och som jag hoppas ska prägla Bubbla-projektet så mycket som möjligt. Målet kan inte vara att vi ska fördjupa oss i hur staten fungerar, i politiskt arbete för att eventuellt kunna förändra någonting, utan vi måste se till oss själva.
Vi ska inte heller tänka på att förändra andra människor, för först måste vi förändra oss själva, eller kanske andra ord uttryckt, först måste vi, som Jeff Dace säger, leva i harmoni. med oss själva, våra egna värderingar och bygga bra liv för oss själva. Och som man säger här så är det väldigt lätt att dras med i den här virveln av prat om politik, åsikter till höger och vänster.
Man blir beroende av sociala medier, sitter och kollar Facebook, all upprördhet. Sensationalism. Det är också väldigt lätt att skylla på politiken. Säga att det är politikens fel, statens fel, politikernas fel, att man har en massa problem. Men det absolut viktigaste som man kan göra för frihet, helt i särklass, är att förbättra sig själv.
Och förbättra sitt eget liv. Materiellt, intellektuellt, andligt, på alla olika sätt. Och som Jeff Zeich säger, det är den riktiga revolutionen. Det är det svåraste. Det är lätt att skicka undan för det och istället bara säga att det går inte, jag lever i ett ofritt samhälle, politikerna förtrycker mig. Det är lättare att blunda för det här. Men som Harry Brown visade i sin bok How I Found Freedom in an Unfree World så är det fullt möjligt och egentligen inte särskilt svårt att bli mycket, mycket, mycket mer fri än man är när man bara sitter och tror. att man lever i mörker och förtryck?
Boris
Ja, och alltså politik är ju ofta en... Man talar ofta om människors flyktmekanismer och sådär, men en av de viktigaste flyktmekanismerna för människan i det moderna samhället det är ju tron på politik och demokrati. Att någon form av engagemang på det området kommer att leda till en förbättring för en själv.
Och det gör det ju sällan. Och om det gör det så är det ofta att man har bidragit till att göra någon annan ofri som får betala för det. de förmåner man får och så vidare. Och även om man får förmåner i hjälp av det här spelet så blir man inte i verklig mening en fri människa för man är fortfarande satt i en beroendeställning. Så det här är en väldigt viktig text alltså.
Martin
Det finns två parallella dimensioner där så kan man bära ut lite grann. En sak är ju att frigöra sig själv och förbättra sitt eget liv, det är själva friheten. Så man ökar mängden frihet. i världen. Det måste byggas underifrån för att... Vi ska ha mer frihet, så måste människor bli fria. De måste, av rent tekniska skäl, göra det själva.
Därför att frihet är per definition att göra det man vill. Ingen annan kan vara fri åt den. Och den enda frihet som man kan skapa politiskt är frihet i en sorts väldigt abstrakt, teoretisk bemärkelse. Säga att det är ingen som hindrar dig juridiskt sett från att göra x, y och z. Men det är ingen faktisk frihet om människor inte också faktiskt gör de här sakerna.
Och det kan de i hög utsträckning göra, oavsett vilka politiska omstundigheter som råder. Men det finns också en annan poäng som görs del vid den här texten, lite förebegående kan jag känna, men som är värd att trycka på. Det är att innan man kan hjälpa andra människor, till exempel hjälpa andra människor att bli fria, så måste man hjälpa sig själv. Helt enkelt för att, dels för att man inte vet vad man pratar om, om man inte gjort det själv, men också för att man har ingen trovärdighet.
Folk har inget skäl att tro att man vet vad man pratar om. Och om man inte själv har lyckats skapa ett fritt liv, ett framgångsrikt liv, ett lyckligt liv för sig själv, varför skulle någon annan lyssna på vad man har att säga om saken? Så att om man vill driva någon typ av arbete, opinionsbildning eller polis eller någonting, så måste man ändå börja med sig själv.
För det finns ingen skäl att lyssna på någon som bara, liksom, det finns hur mycket narkokapitalister som helst som bara sitter i sin mammas källare och gnäller. Det spelar ingen roll vilka eventuella teoretiska argument de lägger fram. När det kommer till kritan så är det mer främmande inför frihet och oförmögenhet att vara fria. Det enda de kan göra är att sitta och gnälla.
Så om man vill vara en spelare här och hjälpa andra människor och försöka skapa mer frihet utanför sin egen sfär, vilket trots det är möjligt, man kan hjälpa andra att bli mer fria, så måste man ändå börja med sig själv. gu.se för att ha någon trovärdighet av att veta vad man pratar om och veta vad man ska hjälpa andra med.
Boris
Amen, det är jätteviktigt. Och det vore bättre om människor ägna mer tid åt att, kan låta bakvänt, men att kontrollera sig själva. Och med att kontrollera sig själv menar jag att man liksom utröner sina möjligheter och färdigheter. och brister och se vad som behöver förbättras för att man ska kunna nå dit man vill. Att man också ställer någon slags mål att ditvilja.
Det är viktigare att kontrollera sig själv för att uppnå frihet istället för att ägna sig åt att tro att man får frihet genom att delta i projekt som ska kontrollera andra. Jag kan också se framför mig ett problem med det du förordar starkt och jag också. Om man får en förnuftig utveckling, då kommer fler och fler individer att göra det du och jag har förordat.
skapa ordning omkring sig själv, med sig själv och i sin närhet. Men ju mer man gör det, desto mer ointresserad blir man av att delta i det andra spelet. Och på något sätt kan jag tänka mig en framtid som innebär att vi får väldigt begränsade människor. som rår sig själva, som upprättar valfränskaper och sen har man ett hav av människor som fortfarande tror att politik och demokrati spelar någon roll.
Martin
Det är i hög utsträckning den situation vi befinner oss i idag. Men för att de här sakerna som Harry Brown pratade om och som vi pratar om, de finns här nu och de händer. Det finns massor av människor som inte lever på de vanliga premisserna, som inte lever inom systemet som andra människor i stor eller liten eller total utsträckning.
Så kan man ställa sig vid sidan av och gå in i de här, som du säger Boris, valfrämskaperna lever på ett annorlunda sätt. Det är redan en sådan. Det är en segregation och de allra flesta människor är helt omedvetna om att de möjligheterna ens finns. Men det vi behöver göra för att ändra på den saken är att bygga de här alternativa institutionerna så starka som möjligt.
Det är bara så vi kan visa andra människor att det är möjligt. Om de finns värdigan och de är tillräckligt förberedda för att kunna göra det så är det en bra alternativ. fritänkande, produktiva kan bidra med saker. Så kan de också komma ut ur gängssystemet och komma in i våra nya gemenskaper. Men det är en gratis process och... Jag själv kan tycka att det är problematiskt att prata om vissa av de här sakerna för att jag själv inte har de erfarenheter som jag tycker att jag borde ha för att prata om dem med trovärdighet.
Jag själv till exempel, jag blev företagare av precis de här skälen. Det var ju inte så att jag råkade vara en entreprenöriell person. Och sen så blev jag libertarian och började prata om att företagande är så bra, för det var det som jag hade sysslat med hela tiden. Och tvärtom, jag blev libertarian först. Och sen så insåg jag att jag är lite grann en hycklare, om jag inte börjar anpassa mitt liv och leverne till de här idéerna som jag har.
Så jag slog mig in på en entreprenörsbana i samband med det. Och efter det har jag också kunnat prata lite mer. med andra och tipsa om hur mycket frihet man kan skapa för sig själv som företagare. Ett annat exempel är att byta land, byta var man bor någonstans och få stora fördelar av det. Det är något som vi har börjat prata om efter att vi flyttade till Malta, men också efter att vi har bott här ett tag.
Vi har börjat bli mer frispråkiga och känna att vi har mer på fötterna när vi har bott här något drygt år. Jag har jobbat med en hel del andra saker, försöka avjärntvätta mig själv, avindera mig. Indoktrinera mig själv från en hel del skräp som enda akkumulerade i huvudet under min uppväxt. På olika sätt fatta mod, göra mig rösthörd.
Men, det är sådana sakerna som jag kan prata om. Det finns också många andra saker som jag inte pratar om, som jag tycker är jätteviktiga, som jag tror är väldigt viktiga. Men som jag inte känner att jag har riktigt på fötterna att prata om än. För att jag vill inte lära någonting som jag inte lever.
Boris
Martin
Ja, men en sådan sak som är ett ganska enkelt exempel är fysisk träning. Jag har hållit på lite med det förr i tiden, men de senaste tio åren har jag varit så otroligt fysiskt förslappad och otränad. Att jag har känt att jag inte riktigt kan prata med någon större trovärdighet om de sakerna. Och jag kan inte göra det nu heller. Men jag lovar att om ett år så kommer jag prata mycket mer om... kroppen och hur viktigt det är att ta hand om och arbeta med sin egen kropp. Det är någonting som du Boris kan prata om med mycket större trovärdighet.
Boris
Men då kan vi ju starta en fysisk fostran, bubbla fysisk fostran. Det är helt underbart.
Martin
En annan exempel är till exempel barn och posten. Barn och hur man hanterar barn är kanske den allra viktigaste frågan. Om vi tar ett längre perspektiv, hur kan vi bygga frihet i framtiden? Det är inte oss det handlar om, utan det är våra barn och barnbarn. Så vad vi kan göra för dem medan de växer upp är, som jag ser det i alla fall, den absolut viktigaste och långsiktiga frågan. De mest kritiska nyckelfrågorna för att bygga frihet ligger förmodligen i hur vi kan förbättra uppfostran av barn.
Men jag har själv inga barn, så jag tänker inte sitta och berätta för folk som är föräldrar hur de ska sköta sitt föräldraskap. Men någon gång kan jag själv bli förälder och då kommer jag bli betydligt mer... öppen med mina egna tankar om den saken, som såklart också kommer utvecklas mycket.
Boris
Det där till själva din hållning genomgående tycker jag är så bra. Jag måste berömma det här, extremt föredömligt. Man skulle verkligen vilja att... Då skulle nästan svensk politik bli uthärdlig om de som ägnar sig åt politik hade det här kravet på sig själva. Att jag ska visa för min egen del att det här fungerar innan jag yttrar mig med några förslag.
Tyvärr är det inte så att folk har din sunda grundinställning. En sak som jag också funderar på halv tre på nätterna... När du och jag pratar om det här så blir det ju oftast så jävla storslaget. Du ska i sin tid köpa upp hela Malta och jag ska dra mig tillbaka i total frihet till min farm i Petrolia i norra Kalifornien.
Jag tror att ibland att vi missar en grej här. Det vi talar om vid de här storslagna entreprenörsprojekten och så vidare. företag och chauffaderittan som är väg till frihet. Jag minns själv ofta det här som jag tycker är väldigt viktigt och påtala att nej men alla kommer inte att ha företag eller bli entreprenörer eller nå friheten på den vägen.
Men vikten att, nu kommer jag låta feudalierarkisk, men vikten av att på den plats man befinner sig i livet Alltså att komma fram till att jag ska bli världens bästa jävla bilmekaniker eller jag ska bli världens bästa bagare. Alltså den eller världens bästa programmerare. Alltså att det krävs, alltså att människor måste inse att Vägen till frihet går genom att man gör sitt arbete bra och blir fulländad, vilket arbete det än är. Om man inte gör sitt arbete bra, oavsett vad det är, så kommer man heller aldrig att nå personlig frihet.
Martin
En väldigt viktig insikt. Och i det sammanhanget så vill jag verkligen, jag har nämnt titeln två gånger, det är avsiktligt att jag ska nämna den en gång till. Harry Brown skrev boken som heter How I Found Freedom in an Unfree World, hur jag hittade frihet i en ofri värld. Och den är en helt fantastisk resurs för alla, egentligen alla som har tankar i den här riktningen.
Det den gör är att den går igenom från kapitel för kapitel olika aspekter av livet. Det är verkligen alla upptänkliga saker, hur man kan se på sitt arbete, man kan se på andra saker som man lägger mycket energi på, till exempel familjeliv, hur man bor, barn. Det är inte rätt att det är som en ritning för hur man ska leva sitt liv, utan det är som en sorts checklista som man kan gå igenom för att få tillfälle att reflektera över alla de här olika aspekterna.
Sen får man lite goda råd från Harry Brown, och han är på vissa punkter ganska extrem. Som det också står i den här artikeln så är han... han har lite sådana här 70-talsflummiga idéer. Jajamän! Ja, men till exempel han är ultraindividualistisk när det kommer till familjebildning. Och menar på till exempel att människor borde överväga att inte gifta sig. Att inte liksom låsa upp sig för mycket i liksom monogama, permanenta förhållanden.
Att man kan ha liksom en mer... individualistisk approach till barnuppfostran. Många av de här sakerna är smarta saker som bara är kontroversiella. Till exempel att han säger att om man är ett par eller en familj så ska man undvika att äga saker gemensamt. Man ska till exempel inte äga 50% var av ett hus, utan det är bättre istället att en person äger hela huset och sen kan den andra personen, om det är relevant, till exempel betala hyra till den första personen.
Så det kan vara saker som är okonventionella men ganska smarta. Men också sådana saker som går lite på tvärs mot kärnfamiljsnormer och sådana saker. Men hur som helst, det där är bara sidosaken. Poängen med Herb Browns bok är att den inte skriver folk på näsan och säger att gör si, gör så, gör absolut inte så.
Poängen är att det är en sorts överblick. Om man inte har tänkt så väldigt mycket på de här sakerna, om man inte har rannsakat sitt eget liv, så kan man bara läsa hans bok och längs vägen från. Första kapitlet till sista så får man till för att reflektera över alla de här olika aspekterna. Och jag tror att vem som än läser den här boken, då kommer man hitta en handfull saker som var väldigt nyttiga att tänka igenom.
Och helhetsidén är att om man tar ett nytt grepp på sitt liv så kan man bli mycket mer fri, leva mycket friare, leva mycket bättre. Jag håller med Boris om att ibland kanske folk pratar för mycket. Kanske även jag pratar för mycket om de storslagna, storskaliga visioner. Men det som är min dröm är ju väldigt, väldigt småskaliga saker.
Jag ska inte köpa upp hela Malta och sånt där. Det där tror jag att det är du som pratar om, Boris. Jag vill ju bara ha ett litet hemma, en liten gård någonstans. Där man kan ha ett visst mått av självförsörjning. Ett eller några små familjeföretag som man hankar sig fram på, bra grannar, göra bra intressanta projekt med grannarna. En by, en väldigt liten gemenskap tillsammans med några andra frihetsälskande familjer.
Boris
Då ska ni ju flytta upp till mig i norra Kalifornien, det kommer att drivas mycket bättre där än på Malta.
Martin
Vi får se var vi landar. Det är mycket möjligt att Malta inte är slutstationen. Definitivt är det så att både jag och Sofia drömmer om USA. Det är en dröm som vi har haft och som vi inte kan släppa i första taget. Kanske Texas snarare än Kalifornien, men du vet liksom...