Martin

Japanska regeringen överväger låta kejsare Akihito avgå till förmån för sonen Naruhito vid starten av år 2019. Det skulle innebära att han suttit i 30 år och symboliskt ladda starten av ny kejsareera med start av nytt år. När vi pratade för ett halvår sedan ungefär om...

De dramatiska händelserna i Japan som har gått nästan helt orapporterade i väst när ett nationalistiskt och reaktionär strömning i Japan har tagit makten på regeringsnivå och i parlamentet. Nu har samlat två tredjedel av rösterna i parlamentet till krafter som vill förändra.

Skriva om Japans konstitution på ett antal dramatiska sätt. Men bland annat det som står i centrum så vill de här krafterna, anförda av Japans nuvarande premiärminister, och som sagt med parlamentarriksmanitet i ryggen, de vill stärka kejsardömet. De vill återinföra kejsarens makt och även återinföra kejsardyrkan som religion.

i Japan kan man säga. Det handlar om kintoismen, men den är nära förknippad med kejsarhuset, där kejsaren är överhuvud för den kintoistiska religionen och så vidare. Så att kejsaren i Japan blir förmodligen en än viktigare position i framtiden, när den går från att vara mindre symbolisk, mer symbolisk på ett annat sätt, men också få mer.

mer inflytande och används som fokuspunkt för den japanska kulturen, så som det också var under långa historiska tider. Men så för ett par månader sedan så kom det en signal från den sittande kejsaren Akihito om att han ville avgå. Han sa det inte rakt ut, för så tror jag inte man gör i Japan om man är kejsare. Men han signalerade, han höll ett tal, vilket i sig inte är någon vanlig händelse att kejsaren håller tal.

Där han skickade vissa signaler. Som allmänt uppfattades som att han signalerar nu att han vill avgå och att japanska politiker och så vidare ska börja breda marken, ordna på ett bra sätt så att han kan abdikera. Ett problem här är att kejsaren i Japan kan inte abdikera. Det finns ingen juridiskt utrymme för kejsaren att säga att han inte vill vara kejsare längre.

Det kan låta märkligt men som jag förstått det så finns det ingen lagstiftning eller liknande som reglerar med en sån sak går till, utan kejsaren är kejsare oavsett om han vill eller inte. Men nu har man plockat upp den här diskussionen och bland annat så har man ritat ihop ett lagförslag som är en särskild lag som skulle tillåta kejsaren att abdikera.

Den lagen ska ha kejsarens namninskrivelser enbart gäller för honom och eventuellt även enbart vid ett specifikt angivet tillfälle när han får avgå, eventuellt 1 januari 2019.

Boris

Ja, lyssnarna märker ju din stilsamma entusiasm här för kejsarmaktens restauration. Berätta lite om varför du tycker att den känns bra.

Martin

Jag tycker framförallt, jag vet inte om det är bra, jag tycker framförallt att det känns som en så väldigt romantisk och intressant sak. Att nästan alla länder i världen går i samma dötrista riktning. Det ska vara samma sån här. socialiberala demokratiska modell med ett grått och trist parlament som bestämmer allting och den här idén om demokrati.

ska dominera överallt och viktiga än allting annat. Jag är väldigt negativ till demokrati som idé, både teoretiskt och praktiskt. Det är oerhört dåligt. Det är vår epoks stora misstag och stora förbannelser att vi har fått den här så kallade demokratiska utvecklingen. Och med det menar jag inte att vi hellre ska ha någon sorts egentlig demokrati, utan själva idén om demokrati är i mina ögon genomrutten.

Det jag menar är bara att det är det man kallar det för. Det är själva verket så var den demokratiska revolutionen, eller den demotistiska revolutionen, någonting som hände betydligt tidigare. än de årtal som nu anges för demokratins införande. Nu pratar man att man införde allmän rösträtt, eller kvinnor fick rösträtt, eller något åt det hållet.

Men det är inte så enkelt att man kan säga att det inte rådde demokrati i landets. Men det de pratar om i Japan är i alla fall ett tydligt brott mot den här trenden, en helt annan modell. Min entusiasm inför det här har framför allt att göra med att... Jag tycker att det är positivt att det finns mer än ett system, att det finns mer än ett statsskick som testas i världen.

Det kanske inte är så superbra med att ha en stark kejsare och att ha en befolkning som dyrkar i kejsaren. Men det är ännu sämre att hela världen går all in på ett enda sätt att organisera och styra ett land. Tycker inte du Boris att det finns någonting, ett visst romantiskt skimmer över tanken på att ha en gammaldags kejsare som kommer till heders igen?

Boris

Alltså, nu förstår jag ännu bättre hur du tänker och menar i det här fallet. Jag kan förstå din tankegång väldigt mycket och jag är mycket för romantiska skimmer till sådana saker. Det är mest att jag har en personlig avversion mot romantiska saker. Jag tycker att de krigande föddahlherrarna upprättade en viss maktbalans.

Man var överens om en som var den starkaste för dalhärjan som fick styra rätt mycket och man slöt sig inåt och konsoliderade landet. Det var ingen dålig period alltså. Sen gav man efter för omvärldens tryck i kombination med inre spänningar. Men jag tror att det starka tjejsamaktens upprättande var till för fång för den japanska kulturen.

Det var inte bra helt enkelt. Jag köper ju så många att det aldrig ser utmärkt ut. alternativa styrelseskick som världen ser ut idag. Sen önskar jag att japanerna faktiskt sökte sig bakåt i... i historien till sina, det här kommer att låta hemskt, men sina feudala och rötter och samurajerna och krigarkasten och började om igen där någonstans.

Det är därför att kejsarna har aldrig haft riktigt starka kejsar. De har ju varit nickedocker i händerna faktiskt på den statliga byråkratin och därefter på de stora företagen i modern tid Vi har aldrig sett en stark självständig kejsare. Vi vet ju att kejsaren vid andra världskrigets utbrott hade ju faktiskt en ganska klar syn på att det vore apkorkat att ha Japan att dra i krig med tanke på förutsättningarna.

Men han vågade inte säga det. Och alla väntar på att han hade faktiskt en sådan makt att han hade sagt nej, mina herrar stilla er så hade det inte blivit något krig. Han läste upp en dikt vid avgörande mötet som ingen fattade vad det betydde. Han nämnde att det efteråt hade betydde att han var mot kriget, men ingen förstod det. Ja, jag har inte som vanligt en väldigt udda ståndpunkt i ämnet. Ja,

Martin

men inte udda med Radio Bubbla Mottmätt. Drömmen vore förstås en fullständig återgång eller ett framskridande till en sorts neofeodal ordning. Det vore en oerhört intressant utveckling för Japan. Och naturligtvis om samurajkulturen kunde komma tillbaka och, inte exakt hur det skulle gå, det skulle gå.

Hur man skulle göra, vem som skulle bli de nya samurajerna, hur man skulle börja organisera saker och ting. Men jag föreställer mig i alla fall att om man gick tillbaka till de här åtminstone lite äldre sederna, så skulle det kunna vara ett steg i rätt riktning. Att japanerna börjar titta mer på sin historia och kanske även börja titta på vad var det som kom innan kejsardömmet.

Då finns det lite andra problem med kintoismen. Jag vet inte så mycket om kintoismen faktiskt. Samurajerna var väl buddhister tror jag i allmänhet. Man skulle behöva ta några steg till. Men jag är väldigt nyfiken nu på kronprinsen Naruhito. Jag har försökt hitta information om honom. Jag undrar om det kan vara så att han är en del av den här planen?

Jag tänkte lite på det när den här nyheten om att kejsar, kejsardyrkansk återinföras. Att Akihito, han har ju inte direkt gjort sig känd som något lejon till kejsare. med starka reaktionära uppfattningar och sånt där. Så hur vet de egentligen, de här reaktionära reformatörerna, att kejsaren ska vilja bli rykad?

Men här anar jag och hoppas att Naruhito, han är med på noterna, att det är det som har varit planen hela tiden. Att de ska återinföra den nya ordningen i samband med att han tillträder.

Boris

Ja, alltså det är två... det... Det är väldigt intressant för att du har två stora möjligheter där. Det ena att ta med dig på noterna och... Han anammar tankegångarna och det andra är att han är stark, vilket behövs för att det ska fungera. Eller så att han bara gillar tanken på att göra makt, men blir en icke-dokka i andra människors händer. Och att de inte verkligen menar att de vill ha en stark kejsarmakt utan bara vill ha en slags stafage för sin egen maktutövning.

Och då är det ju lite olyckligt. Men i vilket fall som helst så ska man bejaka de alternativa styrelseskicken. Och det kommer att skapa väldigt intressanta, faktiskt kulturella spänningar. Ibland är kulturella spänningar bra, därför att Japan är på många sätt, tycker jag själv, ett kulturellt... Det finns en dynamik där, samtidigt som det är ett kulturellt förfallet land. Det är ju på det sämsta sättet, tycker jag, sorgligt amerikaniserat alltså. Så att det ska bli mycket spännande att se vad som händer.