Transkribering
Rod Dreher: Progressiva rörelsens oförståelse inför medeltiden härrör från linjär historiesyn
Martin
Rod Dreher, Progressiva rörelsens oförståelse inför medeltiden, härrör från linjär historiesyn. Liksom under 1800-talets reaktion mot upplysningen kan medeltidens ideal om dygd och andlighet skapa ordning i en dekadent samtid. I en text från den ständigt intressante Rod Dreher tas det upp en fråga som är ständigt aktuell egentligen.
Medeltiden är ju en, ja, ett skamfyllat rykte minst sagt. Att säga att någonting är medeltida är ju en närmast universellt gångbar förelämpning. Det kan man säga om ett land till exempel som är väldigt efterblivet, eller om en person som har oerhört reaktionära, otidsenliga och ooptitliga värderingar, kan man säga att hans inställning är ju medeltiden.
Det finns nästan ingen positiv association till medeltiden, skulle jag säga, i dagligt tal, i normala konversationer. Eller kommer du Boris på någonting positivt som associeras med medeltiden, som alltså uppfattas som positivt i normala sammanhang?
Boris
Jag vet ju med mig själv att jag använder ju... Alltså jag har ju en annan syn på medeltiden och ser de positiva stråken, men jag använder ju faktiskt medeltida. som en nedsättande term rätt ofta dessutom.
Martin
Medeltiden var en ganska lång epok, alltså från, jag kanske säger fel nu, men från 400-talet till 1400-talet ungefär. Och det vore ju märkligt om det var en tusenårsperiod, då det inte hände någonting positivt, utan det var som en enbart en sorts nedåtgående eller stillastående trist epok. Hej då!
Jag själv blir alltid misstänksam. Man tittar bara på ytorna av det, på retoriken. Jag blir väldigt misstänksam. När alla etablerade krafter har på något sätt kommit överens om att utmåla ett visst fenomen som är väldigt dåligt, då blir jag nyfiken. Då börjar jag titta på vad det är för någonting. Är det möjligt att de försöker dölja någonting här? Är det så viktigt för dem att säga att den här epoken, eller det här landet, eller den här personen är så dålig?
De vill inte att folk tittar närmare på det här och ser kanske... en annan sida av det. Det kan vara sammanträffande, men ibland är det värt att titta på de här sakerna. Det finns några saker som man kan säga för medeltiden. Man försöker göra någon sorts parallell till vår egen tid. Det är det som Rodré försöker göra i den här artikeln. Vi kan säga till att börja med att det som han fokuserar på, inte minst, är monasticism.
Benediktinsk monasticism som han skriver mycket om i samband med det han kallar för The Benedict Option. Han kommer ut snart med en bok, The Benedict Option, som är någonting som vi också pratar om. Det bubblar flera gånger på hans artiklar, som är en väldigt sympatisk strategi-idé för hur kristna ska kunna klara sig i en postkristen värld.
Att man ska låta sig inspireras av en monastisk tradition, där man drar sig undan från världen och fokuserar på sina egna andelägenheter. Och det är... Det var en period då små grupper som var tämligen autonoma lyckades bibehålla och utveckla väldigt mycket kunskap.
Men det hände i en större kontext. Om man lyfter blicken och tittar på vad som hände före medeltiden och vad som hände efter medeltiden så till och med börjar man ju att... Det som definierar medeltidens inledning är ju att den ordning som var tidigare kollapsade, det vill säga Romariket, det västromerska riket, som, jag vet inte exakt när man säger att det föll, men det var någon gång på 400-talet när germanska stammar till slut tog över Rom.
Men då hade ju västromerska riket varit på nedgång. Det är väldigt länge. Men man kan beskriva det här som en postimperialistisk tid. Alltså först hade vi en period av väldigt mycket centralisering. Med imperier, enorma statsmakter. Stater som blev förvuxna, de utvecklade välfärdsstater skulle vi kalla dem nu för tiden.
Det var väldigt liknande. Alltifrån massor av människor som har bidragit och försörjda gigantiska statliga infrastruktursatsningar. Skatterna gick upp, det var mycket militärinterventionism osv. Och som alla imperialistiska statliga system så var det ohållbart. Till slut så blev det här väldigt sårbart för att tas över. I det här fallet så tog det bara germanska stammatron över.
Men det är ändå något som är intressant och positivt och som förhoppningsvis skulle kunna få en relevans i vår tid. Det vill säga övergången från en era av centralisering och imperialism till en era av decentralisering, av urbanisering i hög utsträckning och framväxten av nya samhällsstrukturer och nya samhällseliter.
Alltså i Europa under medeltiden så fick vi det som man kallar för feudalism ibland med nya markägande eliter som organiserade samhället på ett helt annat sätt än de här kvinnliga, kvinnliga kvinnorna. Superstaterna. Det fanns en tydligare koppling till ekonomiska anelägenheter, hur man använde marken där man organiserade jordbruk till exempel.
Och naturligtvis försvar av territorium. Men det är potentiellt en ganska intressant parallell till vår tid. Vi har väldigt mycket centralisering av makt. Vi har stora bräckliga imperier av olika slag som skulle behöva ersättas av någonting annat. Och det vi ofta vurmar för när vi pratar i exempelvis Radio Bubbla om hur vi skulle vilja se att världen utvecklades i timers av till exempel secession, att länder bryr sig upp till mindre länder. Det vi tittar tillbaks på då, det är ju medeltidens Europa i väldigt hög utsträckning. När Tyskland inte bestod av en stat utan av 300 stater.
Boris
Ja, det är en tid att drömma sig tillbaka till. Och den här perioden är ju oerhört intressant. Precis som du säger, nu befinner sig imperierna i dödsryckningarna. Vi kommer att se secessioner, landsändar i nu etablerade nationalstater som vill bryda sig loss. Starka städer som vill bli självständiga och bli motorn i sin landsändas frigörelse. Det är därför den här perioden är intressant att diskutera, därför att ur dem växer ju också.
Det är ju det som är eländet alltså. Ur det du beskriver så växer ju också de starka centralmakterna fram. Vi har ju ett levande Frankien och Gallien, vi har ju ett levande Germanien eller vad man så kallar det. Nu var det Tyskland. Och till slut så... Dödas allt det levande och de här olika små landsändarna som utvecklar egna kulturer, egna ekonomiska liv och så vidare hamnar under den centraliserande stöveln. Detta skälet är att jag tycker det är viktigt att se på medeltiden. Hur kunde det här levande myllret omvandlas till de här små landsändarna? Hårda, enväldiga, statliga,
Martin
starka strukturerna som sen förkvävar allting.
En bit in på medeltiden hade man det heliga romerska riket där stora delar av Tyskland och andra delar av Europa frenades under en kejsare. Det här var ju en federation, en ganska lös federation, av mikrostater, som vi skulle kalla dem idag. Och det var väl egentligen inte förrän ganska långt efter medeltiden, så från 1600-talet och framåt, som vi fick de här verkligt monolithiska nationalstaterna. Det var först då som staterna började få en så enorm makt och detaljstyra livet.
Boris
Ja, ja och nej. Tyskland lever ju i ett lyckligt småstadstillstånd väldigt länge. Det kan säga att det Tyskland vi ser idag växer inte framför en under 1800-talet. Frankrike däremot, där kan man spåra den starka centralmakten åtminstone tillbaka till början av 1300-talet och underkuvandet av mängder av små spännande livaktiga stater.
Italien däremot enas ju långt, långt, långt senare. Men Sverige är ju ganska tidigt ute på 1500-talet. Storbritannien också, de engelska öarna. Så att du har det både och där. Spanien och Portugal var också väldigt tidiga att upprätta starka envälden. Så att både och. Men det jag saknar i hans, det ska bli ett nöje att läsa den här boken faktiskt, det jag saknar lite grann kanske i tankegångarna, men det är hans tankelinjer som också finns i boken, det är ju att klosterväsendet, du kan inte tänka dig ett medeltida kloster.
klosterväsende utan de västasienkyrkor. Klosterväsendet uppstår som institution egentligen i det nutida Egypten som var det första stora helt kristna landet. Och sen därifrån sprids inspirationen till krosterväsendet, till västvärlden.
Och på samma sätt, som du påpekar, väldigt viktigt, att väldigt många fortfarande inte ser medeltiden för vad den var. Och de möjligheter och alternativa utvecklingsmöjligheter som fanns där. Så ser vi fortfarande inte Östrom och Vysans på något sätt som en öppet kors. existerar heller inte.
Martin
Vilket jag tror är lite olyckligt för vår syn på historien.
Det som vi brukar prata om i Råd i Bunga, det som jag har varit övertygad om i väldigt många år, är den mest centrala, viktigast strategin. Det vill säga att inte försöka beblanda sig med resten av samhället eller gudförbjuda att försöka förändra resten av samhället, övertyga alla människor att vinna till sin egen sak, förändra samhället via politiska eller andra medel.
utan att försöka bygga så bra lokalsamhälle som möjligt för att kunna övervintra, för att kunna bevara så mycket kunskap och sunda institutioner, sånt som är hotat av civilisationsförfallet, men att ha en väldigt lokalistisk strategi. Ju fler som tänker på det sättet, desto bättre. Det är jätteintressant om det finns en kristen rörelse som har liknande idéer. Att man inte behöver ta del av mainstream-kristendomens utveckling, utan att det viktigaste är att bevara den kristna tron i lokala församlingar.
Boris
Ja, och att klosterväsendet också... att vi får se en utveckling av klosterväsende som är tillbaka till medeltiden i verklig mening. För klosterväsende idag har ju på något sätt, om man tittar på Sverige... Det har blivit väldigt mycket retreat.
Man drar sig tillbaka för man är utsliten. Ägnar man sig åt vällovliga saker i och för sig, som att ta hand om bikrupor, det är väldigt bra. Men det medeltida klosterväsendet var ju verkligen det du talar om, alltså småsamhällen där man gjorde allting. Man vårdade inte bara sin tro, utan man ägnade sig också åt avancerat jordbruk, experiment, byggde kvarnar och allt möjligt. Alltså man drog sig undan från samhället. Men för att skapa sitt eget samhälle, och det är precis det som behövs idag.
Martin
så var Europa inbegripen i en stor konflikt med den islamska världen. Den islamska världen som genomförde flera invasioner av Europa och vid flera tillfällen var nära att ta över och bli en dominerande kraft i Europa. Europa hade kunnat bli en islamsk kontinent.
Men man bestämde sig för att... För att verkligen försvara det kristne Europa. Europa förenades kan man säga som en kristen kontinent inför hotet från islam. Och naturligtvis vi hade under den här perioden korstågen. Korsstågen som var ett svar på de muslimska invasionerna där man försökte gå till motoffensiv istället.
Och det här är något som präglar epoken väldigt mycket. att kristendomen blev en dominerande och organiserande kraft som åstadkom ett försvar mot islam. Och det här är ju, åtminstone i min bok, så är det här en ödesfråga även i vår tid. Där skillnaden verkar vara att idag så finns det ingen riktig organiserande princip i Europa som kan vara ett motstånd mot islam, utan tvärtom.
så verkar det vara öppna famnen. Många ledande politiker och så vidare vill snarare bjuda in islam på olika sätt. På den punkten också, att medeltiden kan vara en inspiration. Och åsett om vi ska ha nya korståg så kan det vara värt att fundera på hur gjorde Europa på den tiden? Det blev en oerhört aggressiv islamsk värld då Europa klarade sig och förblev icke-islansk, förblev kristet.
Boris
Det här är en oerhört intressant fråga att diskutera som jag tror vi kan börja med. Det är en utgång som kommer tillbaka många gånger i framtiden. Där du pekar på att Europa faktiskt lyckas samla sig utan riktigt starka... Det var ju en fråga om väldigt tillfälliga unioner och allianser som gjorde att man om och om igen kunde slå tillbaka islamsinventionsförsök av Europa.
Och jag tror vi måste gå tillbaka och studera vad gjorde att man kunde slå tillbaka? Vad fanns det i folks vardag och i folks medvetandet som gjorde att man trots allt ibland till och med slog tillbaka övermäktiga krafter och styrkor? I dag, som du säger, vi har inte detta idag. Människor upplever sig Jag tror mycket beror det på att väldigt många i Europa inte upplever att de har någonting helt enkelt.
De äger ingenting längre för staten äger allt. Och det finns inga klara tydliga ideologier eller skiljelinjer utan alla kulturer är likadana och dessutom lika mycket värda. Att vi står lite försvarslösa eller ganska försvarslösa beror på att...