Gustav N

Isopos fabel-experiment måste tolkas om. Kråkfåglar är inte lika intelligenta som femåriga människor, utan har ovanligt bred och utforskande beteenderepertoar. Skriver revolutionsbiologen Patrik Lindenfors. Patrik Lindenfors skriver på sin blogg här om en studie som nyligen har givits ut för att tolka om sådana här experiment där kråkor gör ganska avancerade grejer för att komma åt en belöning.

Och Aizobos fabel, det syftar på en fabel där en kråka försöker dricka vatten ur en behållare men inte når ner med näbben till vattenytan. Och som då plockar upp stenar en efter en och lägger ner i vattenbehållaren för att vattenytan ska stiga så att den sen kan dricka. Och då är det många forskare som har gjort experiment av liknande karaktär.

Man har även gjort ett experiment som nästan är precis det som Aizobos beskriver det. Det vill säga att man lägger något godis... som flyter på ytan så att kråkan kan komma åt godisett genom att lägga i stenar. Och det som är det huvudsakliga budskapet här är att kråkan inte har en analytisk lösning av problemet. Forskarna som har gjort den här omtolkningen hävdar att kråkan förstår i själva verket inte sambandet.

Det kan se ut som att kråkan står och tittar lite underfundigt på stenarna och på behållaren med vatten och sedan plockar den upp stenarna och lägger i dem. Men förmodligen så är det här en associativ inlärning med beteendet. Det vill säga att tack vare att den har en bredare beteenderepertoar så kan kråkan pröva sig fram och sedan kan vissa beteenden belönas.

Och då uppstår det en betingning som leder till att den kan sedan pröva sig fram. Man kan fortsätta med att lägga i stenar och så kan man ge den mer komplexa uppgifter och så vidare. Vi motsats till att den analytiskt har begripit att om den lägger i stenar så kommer vattennivån att stiga.

Kalle

Kan man tänka sig att det enbart gäller vanliga enkla kråkor och att korpar fortfarande har all den analytiska förmågan vi tillskriver dem?

Gustav N

Ja, kanske det. Det vore ju en utväg för korp-entusiasten som vill göra en positiv tolkning. Jag vet inte precis vilka kråkfåglar det är som har undersökt i de här studierna.

Kalle

I abstraktet till artikeln som länkas längst ner står det att man kollar på Corvus frugelius, Corvus moriduloides och Garolus glandarius, vad heter det. Ingen... Corvus corax har jag senast länge.

Gustav N

Nej just det. Rooks, New Caledonian Crows and Eurasian Jays. Korpsselektet bjuder på en diversitet som är hänförande. Man blir sugen på att skaffa ett aviarium och hålla några kråkfåglar av alla dess arter så att man själv kan jämföra och försöka förstå dem.

Kalle

Om inte annat bra bakgrund till Mammutreservatet.

Gustav N

Inte minst Rook, det är alltså den svenska fågeln Råka. Och Corvus moneduloides är nya kaledonien Kråka på svenska. Medan däremot Garulus glandarius är nötskrikan. som vi också har i Sverige men som jag inte hade tänkt på som en kråkfågel. Den kanske inte ens är en kråkfågel. Den är en kråkfågel, hur som helst.

När de jämför med barn så säger forskarna att barn i fem-till-sjuårsåldern de kan göra de här uppgifterna som kråkarna kan men de gör det på ett annat sätt. De gör det inte probabilistiskt utan de kommer på lösningen och när de väl har kommit på lösningen då slutar de att göra fel. Då gör de bara rätt. Då når de hundra procent. förmåga att framgångsrikt klara uppgiften, medan kråkfåglarna sällan når över 80%.

Kalle

Vi får väl kanske meddela att barn kan vara bra på vissa saker, jämfört med kråkor.

Gustav N

På vissa saker. Jag tycker det är helt fascinerande att kråkfåglarna, genom en konvergerande evolution, har tillägnat sig de här färdigheterna som människor också har. De har byggt upp en organisation i hjärnan som är annorlunda, men ändamålsenlig. Jag tycker egentligen inte att det här minskar min fascination för kråkfåglar. utan snarare ökade den. Jag tycker att de här resultaten talar för att kråkvåglarna är intelligenta men att deras intelligens är av en lite annan karaktär än den som vi har som människor.

Kalle

Det är helt intressant.