Martin

Brexit-positiv investerare ser etablissemangets kritisk våg fortsätta. Evron har kvarvarande livslängd på 1-5 år enligt uttalandet. Nästkommande katalysatorer blir omröstning i Italien och val i Frankrike. Det här är en nyhet om en brittisk investerare som heter Jim Mellon.

Han förutsåg bland annat finanskrisen 2007-2008 i en bok från 2005. Så han är då investerare och författare. Han ställde sig väldigt positiv till Brexit, vilket inte är sådär jättevanligt bland sådana här finansherrar. Nu är han ute i Eten igen och pratar om att han ser framför sig att den här antietablissemangsvågen kommer fortsätta över Europa, vilket då är dåligt för euron.

Han menar att euron som valutaprojekt kommer dö inom några år. 1-5 år. Och det är ett väldigt aggressivt påstående får man säga. Att prata om en riktning eller en tendens eller en trend, det är en sak. Men att också sätta en tidsangivelse på de här trenderna, det är ganska kaxigt. Får väl se om han får rätt eller fel.

Men i artikeln så framgår det också att han inför omröstningen som var nu i söndags så började han sälja av italienska obligationer. Och mycket riktigt så har de italienska räntorna gått upp sedan omröstningen sändas, om än marginellt. Och nu blev det ju ett nej då i omröstningen här så han får ju rätt än så länge.

Och nästa grej han pratar om här är då valet i Frankrike där det ser ut som att Le Pen är oerhört populär. Vad är din analys Martin om dels omröstningen i Italien här nu i söndags och vad som kommer hända i Frankrike?

Johnny

Ja till att börja med så... Var det inte direkt någon högoddsare att det skulle bli ett nej i den italienska folkomröstningen? Jim Ellenberg gjorde ju rätt. Kanske inte fullt lika profetiskt som om han skulle prika in euroområdets. uppsplittrande. Men det var en intressant folkomröstning. Till att börja med så är det ganska grumligt vad den egentligen handlar om.

För att Italien har ett väldigt komplicerat parlamentariskt system. Åtminstone tycker jag att det är ganska komplicerat när jag försöker sätta mig in i det. Men enkelt uttryckt så har Italien ett tvåkammarsystem. Som har ett så kallat symmetriskt bikameralsystem. Underhuset, överhuset, senat som är väldigt jämnbördiga. i vilken makt de har, väldigt liknande roller. Så att ofta är det så att båda husen måste godkänna lag till exempel för att de ska gå igenom.

Så när det är vissa frågor så har de uppdelningar. Men en av punkterna i folkomröstningen handlar om att ändra maktfördelningen mellan de två kamlarna. Så att i förslaget då så skulle senaten ha decimerat, så skulle det ha färre ledamöter, mindre makt och enligt vissa så skulle man i praktiken ha avskaffat mer makt.

Senaten för att samtidigt skulle man införa en regel som säger att de parti som får flest röster i underhuset får extra platser i parlamentet. Så att det största partiet ska gynnas för att möjliggöra starkade regeringar. Samtidigt skulle senaten ändras så att politiska partier skulle få mer inflytande över tillsättande processen medan andra regionala intressen skulle få mindre inflytande.

Vem som sitter i Italienska senaten är, återigen, det är håret. De har tre eller fyra olika sätt på vilket man kan hamna i senaten. Man kan bli utsedd av presidenten. Om man har varit president tidigare så blir man senator på livstid och så vidare. Det är ganska komplicerat. Den andra stora punkten är folkomståndet. Det var också en annan lösning, att man ville ge regionerna mindre makt. Man ville i praktiken avskaffa en nivå av det italienska regionala systemet.

Man skulle göra dem till mer än en pappersprodukt. Det var också andra saker, som att man ville tredubbla tröskeln för hur många namninsamlingar som krävs för att få upp ett lagförslag för parlamentets övervägande. Och i slutändan kan man säga att det handlar om att centralisera makt och inte minst att ge mer makt åt premiärministern.

Och om man hade röstat ja till det här så hade det, enligt vissa analytiker, jag vet inte om det är möjligt att frågasätta, men det hade varit den största förändringen av Italiens statsskick sedan monarkin avskaffades. Vilket också skedde genom en folkomröstning 1946. Men den här omröstningen var också en förtroendeomröstning om premiärministern Matteo Renzi.

Därför att han lovade i ett tidigt skede att om han förlorar omröstningen, och han var alltså den största förespråkaren för ett ja, att premiärministern vill naturligtvis att premiärministern ska få mer makt, så eftersom han sa att ja avgår om vi förlorar, så blev det här i praktiken en förtroendeomröstning om honom. Och han är väldigt impopulär. Han kom in som en frisk fläkt 2014 tror jag det var.

Han var yngsta premiärministern i Italien någonsin. Han har varit borgmästare i Florens tidigare, ledare för Socialdemokratiska partiet. Men han uppfattas inte som folklig och trevlig, utan snarare som arrogant. och lite uppe i sin egen värld. Han har fått kritik för att han har så många Rolex-klockor. Att han är väldigt förtjust i att åka helikopter. Och han har köpt in ett nytt jetplan till regeringen.

Han har lovat stort men det har han inte levererat. Och sen har han drivit igenom den här konstitutionsförändringen och hängt upp mycket på den. Och sagt att om vi kan få igenom den här så kommer vi kunna göra mer politik. Och sen ska man inte heller glömma att Mattia Renzi har varit en väldigt ivrig försvarare av storskalig invandring och flyktingmottagning. Och det är ju en het potatis.

som i många andra länder i Europa. Och Italien har också i vissa regioner extremt mycket problem med capsaicin flyktingmottagning, lite grann som i Sverige. Så i praktiken så handlar den här folkomröstningen om mycket mer än de här konstitutionella detaljerna. Och naturligtvis är det också en del av en större internationell rörelse egentligen.

Kan man säga kanske en antiglobalistisk rörelse. Så i ena änden har man det globalistiska perspektivet och i andra änden så har man ett mer regionalt, lokalt perspektiv. Och det är också motkrafterna i Italien till den här typen av förslag i hög utsträckning just regionala krafter som till exempel Lega Nord. Lega Nord är ett av de tre större partierna som i helhjärtat ställs i bakom Neysi, den här kampanjen.

Martin

Mm. Vad är din talkning på den här Five Star Movement? Det är väl den här komikern Beppe Grillo, om jag inte blandar ihop partierna nu, som har varit med och startat det där. De ställer sig också på en ny sida här.

Johnny

Ja, exakt. Beppe Grille och Femstjärnorörelsen, de har dels ställt tillbaka om folkomröstningen, att man ska rösta nej. Och de har dessutom krav på ytterligare en folkomröstning om euroutträde. Det kommer att vara deras nästa steg på agendan, som de kommer att driva. Och Lega Nord är också på den här sidan. Och det är också ett nationalistiskt parti som i grunden handlar om en önskan om att bryta sig ut ur Italien.

Att norra Italien ska brytas ut och bilda ett eget land som eventuellt skulle heta Padanien. Och som skulle vara rikare än resten av Italien. För att det är norra Italien rikare än södra Italien. Och så hade man då naturligtvis också Forza Italia, Silvio Berlusconis parti, som fortfarande är en kraft att räkna med. De har varit väldigt mycket emot Matteo Renzi och folkomröstningen, men de är också opponerade mot Lega Norrt och Fem Stjärnor.

Där finns det en ganska bräcklig allians kan man säga. De har samarbetat nu under folkomröstningen, nu kommer de på ett sätt att ta hand om det. var mer i luven på varandra. Beppe Grillo är väl lite av en joker. Det är en sorts populistisk rörelse som nu är jättestor. Jag har inte exakt koll på proportionerna i de olika italienska parlamenten, men det är i alla fall det största partiet av de här tre, Lega Nord, Forza Italia och Fem stjärnor.

Jag skulle vilja säga också att även vänsterpartiet, det mer radikala, gamla, socialistiska partiet, Du förespråkade också ett nej till den här folkomröstningen. Men det var en ganska förkrossande seger. Det är en av de mer intressanta sakerna. Du var väntad att de skulle vinna, men det som förvånade många är dels att valdeltagandet var väldigt högt. Det var nästan 70 procents valdeltagande.

Det var väldigt ovanligt för Italien, jag tror det var 68,5 procent var siffrorna jag såg. Och dessutom var det snudd på 60% som röstade nej. Så det är alltså 20 procentenheters marginal mellan nejsidan och jasidan. Vilket innebär att det var inte på håret utan det här var en fullständigt förkrossande seger för nejsidan. Och ett totalt underkännande av Matteo Renzi.

Martin

Och då får man anta att han avgår och det kommer bli nyval nästa år. Vilket gör att det blir turbulent en tid framöver innan det blir nyval. innan man vet vem som tar över här nu?

Johnny

Till att börja med så blir det turbulent innan man kan avgöra under vilka omständigheter man kan ha ett nyval. För det första som händer är att man måste bilda en ny regering. Och det är upp till Italiens president att försöka bilda en regering och eventuellt så kommer det uppdraget att gå till till något av de här populistiska högerorienterade partierna.

Även om det naturligtvis är Matteo Renzi och hans demokratiska parti, alltså Socialdemokraterna, de är fortfarande störst i parlamentet. Men han har också sagt att han personligen inte står till förfrågande för att bilda nyheter. Först får vi se vad som händer där. För sen kommer det vara strid på kniven om att skriva om reglerna inför nästa val. För att alla sidor verkar vilja göra det.

Renzi vill ändra på lagarna som har att göra med val för att stoppa att lägga Nord och Femstjärnor från att ta ännu mer platser. Så det är en del av den här folkomröstningen. Men oavsett så vill han ändra på reglerna innan nästa val. Men det vill de också. Beppe Grill har gått ut och sagt att han vill genomföra några snabba förändringar av valsystemet innan man har ny val.

Jag kan säga att det tar en vecka. Det är en vecka att fixa och sen kan vi köra. Men samtidigt finns det inte ens så att de populistiska partierna vill ha ett nyval så snabbt som möjligt. De har tagit vara på deras momentum och förekomma att man hinner ändra vallagarna. Men nyvalet är också upp till presidenten. Det är presidenten som bestämmer om det blir nyval. Så att slutsatsen här är att Italien kastas in i Ännu mer kaos och osäkerhet och oförmåga för staten att fatta beslut att komma framåt än man har befunnit sig i som tidigare.

Martin

Man kan säga att den här Jim Mellon hade en ganska bra analys och det som kommer hända nu är att vi kommer få se ännu mer turbulens helt enkelt. Ja,

Johnny

det är definitivt så jag tycker det ser ut från min horisont.