Martin

Celia Green, även fattiga, kunde för hundra år sedan hemskola sina barn och ha heltidsanställda hushållsarbetare. Nu är det varken ekonomiskt möjligt eller moraliskt accepterat. Det här är en liten reflektion från den brittiska filosofen Celia Green, som skriver en blogg från Oxford i England. Hon reflekterar kring The Railway Children, Järnvägsbarnen, av Edith Nesbitt.

En klassisk bok som kom ut 1905, om jag förstår saken rätt. Jag själv har inte läst den här boken, men som jag förstått handlingen så... Det handlar om en familj som lever ett ganska välbärat liv i London. Men de tvingas nedgradera sin tillvara ganska mycket efter att pappan i familjen blir anklagad för att ha begått en oegentlighet på utrikesministeriet.

Där han jobbar. Han anklagas för att vara spion eller något sånt där. I samband med det så måste hans familj utan honom flytta till en mindre ort i Yorkshire och bo i ett lite tristare hus. i närheten av en järnvägstation. Och sen handlar det lite grann om hur deras tillvaro förändras. Och det som Celia Green påpekar här, det är dels att även när de blev fattiga, även när de var tvungna att downsizera ganska ordentligt, så kunde de fortfarande ha en, jag vet inte exakt vad man skulle kalla det på svenska, men kanske förut i tiden skulle man ha sagt en husa.

En person som var anställd och jobbade heltid och bodde med familjen och tog hand om diverse hushållsarbete. Samtidigt när barnen tappade sin möjlighet att gå på privatskolor så finns det till synes ingen antydan om att de istället skulle gå i statligt finansierade skolor. Utan istället så blir barnen hemskolade. Det verkar inte i boken gå någon nöd på dem för den saken.

Men det intressanta är att då var det just ganska självklart att även om vi inte hade så mycket pengar så kunde man ha en husa, man kunde hemskola sina barn. Nu för tiden så är det ekonomiskt omöjligt, men framförallt så tycker folk inte att det är lämpligt alls för att uttrycka det milt nu för tiden. Tvärtom så betraktas det som ett stort moraliskt problem.

Till korta kommande, att inte skicka sina barn till statlig skola. Och det finns också en väldigt utbildad uppfattning om att ingen människa egentligen ska ha tjänstefolk eller hushållsarbetare. Det är helt enkelt inte fint. Det enda som är riktigt moraliskt är att själv göra allt hushållsarbete och inte anställa någon för att göra åt det.

Boris

Man tar en hemskodning först. Det är inte bara så att det anses vara det politiska målet att låta barn. Det hör till demoniseringen av kärnfamiljen helt enkelt.

Vi pratade om det här någon gång med utgångspunkt från Jan Myrdal. En av de kloka saker han har sagt är att varje arbetsklassen måste fatta att de har det sämre idag än på 1930-talet. Då kunde man försörja en familj på en lön. Det fanns en annan medvetenhet hos den här klassen. Vi arbetade med människor om att kärnfamiljen var ett vän mot det omgivande samhället.

Alltså en gammal borgerlig dygd som man hade övertagit helt enkelt. Det här är vårt yttersta vän för att klara oss själva. Vi organiserar våra liv inte bara som enskilda individer utan inom samhället, utan inom familjens ramar. Och det är klart som fan att staten vill krossa detta. Därför att familjen är för många individens skydd mot övrighet och stat.

Då blir det skadligt för barnen att vara hemma. Det blir skadligt att bara en av föräldrarna arbetar och så vidare. Tittar man bara på svensk familjepolitik så är det ju så att allt som familjen gör är skadligt. Den är ond i sig.

Martin

Det är lätt att förstå varför folk inte gillar den här idén. Av samma skäl som många människor tycker mycket om att göra det själva. Det är en enorm resurs. För en familj att ha en person som inte arbetar utanför hemmet, utan är dedikerad på heltid till att få familjen att funka, hemmet att funka.

Man kan laga sin egen mat så att man kan äta bättre och för en lägre kostnad. Man kan uppfosa sina barn själv istället för att skicka dem till en skola, vilket är en enorm och ovärdelig fördel och skillnad. Men det finns också många andra saker som gör att en familj kan få en mycket bättre situation om man kan ha den resursen med en person som jobbar heltid i hushållet.

I den här artikeln är exempelet en anställd inneboende hushållsarbetare som man var vanligare för. Men en annan modell som man också var vanligare för, som också är väldigt stigmatiserad idag, är att ha en... En hemmafru eller motsvarande, en hemman som inte jobbar utanför hemmet.

Det är en enormt kraftfull sak och man förstår att staten tittar snett på det här. När en familj kan organisera sig själv på det sättet så behöver man inte massor av de saker som staten anser sig tillhandahålla. Det är bara när man inte längre har fungerande kärnfamiljer på det här sättet. som det blir aktuellt med sådana saker som till exempel dagis.

Så där finns en direkt intressekonflikt mellan hur familjer organiserar sig och lever och vad staten har för agenda för hur folk ska leva, bo tillsammans, uppfostra sina barn och så vidare.

Boris

Det är så utmattande att se hur den här diskussionen egentligen är omöjlig att föra väldigt många människor. Det är för att människor redan är efter. Det kan vara 40 års propaganda, så är det en betingad reflex. Kärnfamilj i grund och botten, ont om inte båda föräldrarna arbetar och allskötsel är övertagen av staten. Hemmafruar eller hemmavänner, är det ont? Det är liksom inget att diskutera, så är det bara.

Martin

Jag tycker att Houston, Texas hade ett intressant exempel på det här i sitt senaste brev, som vi pratade om i förra avsnittet. Han berättade att han hade fått en löneförhöjning. Som gjorde att han nu mera tjänade... Jag minns inte exakt vad det var han sa, men han sa att han tjänade i alla fall... dubbelt så mycket eller något sånt där, som han någonsin hade gjort i Sverige.

Boris

Var det inte så att han hade... fått... De hade dubblat hans län när han kom tillbaka. Vilket innebar att han tjänade tre gånger så mycket som han någonsin gjort i Sverige.

Martin

Jag tror också att han sa att han tjänade dubbelt så mycket som han och hans fru hade gjort tillsammans om de båda hade jobbat i Sverige. Det lilla vi vet kan pussla ihop om Houston, Texas. Så får vi intrycket av att han har en bakgrund som ingenjör eller liknande. Jobbar med något väldigt högkvalificerat tekniskt. Så det är förmodligen ingen jättelåg grundlön som han utgår ifrån i den här jämförelsen.

Men det är ganska intressant att han från en ganska... Förmodligen en väldigt kvalificerad person som gör saker i Sverige men ändå har en väldigt begränsad situation. Så fort han flyttar till Texas så får han ett enormt mycket större ekonomiskt utrymme. Och hans fru kan fokusera på barnet och hemmet.

Och på så sätt var var styrka för familjen och för honom. Och det är en fantastisk situation som jag är säker på att många avundas. Och det är väldigt, väldigt sorgligt att i Sverige så betraktar man det här som någonting som är moraliskt förkastligt närmast. Man tar det som ett exempel på kvinnoförtryck, en traditionell form av kvinnoförtryck, så man ser på det.

Boris

Ja visst, förslavning när istället att de som lyckats med detta har lyckats tillkämpa sig.

Martin

Lite mera frihet. På exempel ta hand om hemmet, ta hand om barnen på större allvar än man kan göra när man lämnar bort dem till dagis och sånt där. Men de törs inte. Jag läste många exempel på kvinnor som säger att de törs inte därför att de är säkra på att de skulle bli socialt utfrysna av sina väninnor.

om de valde en sån bana för att de skulle betrakta det som osjälvständiga och så vidare. Ganska mycket av det här har nog att göra med vanlig, enkel avundsjuka. För att de flesta människor förstår på ett intuitivt plan vilken bra lösning det är. Det som man pratar mest om är vilken bra lösning det är för en familjeförsörjare. Att ha en hemmafru, det traditionella mönstret. Men det är också ganska uppenbart att det kan vara ett riktigt bra riktigt bra tillvaro för till exempel en hemmafru eller för all del en hemman.

Jag känner relativt många hemma-män faktiskt. Det verkar bli vanligare och vanligare. Det är faktiskt inte så dumt. Om man inte älskar att lönearbeta och sånt där så kan det vara en väldigt föremålig situation att istället kunna ägna sig åt saker hemma vid som man är intresserad av och istället kunna supporta sin partner. som kanske går ut i världen och jobbar och drar in pengar och sånt där.

Det är ganska ovanligt att de här frågorna uppmärksammas. Så jag tycker det är kul att Celia Green skriver. Jag ser på hennes blogg att hon har flera inlägg som handlar om den här normförskjutningen. Att det förr i tiden var acceptabelt att ha Servants, som hon skriver. Men att det nu inte är. Okej, jag har ett annat inlägg här som jag precis såg. Där hon menar på att C.S.

Lewis. Jag måste hinta lite kring den här frågan i en bok som heter That Hideous Strength. En läsvärd blogg för den som vill fördjupa sig i mer oortodoxa, kontroversiella idéer.

Boris

Men jag måste säga, just det där, om jag får dröja lite vid det här. Det finns en viktig aspekt av det här med att det skulle vara så jäkla fel, fel, fel att ha tjänstefolk. Och det maskeras ju på något sätt som att det är av omsorg om de människor som är tjänstefolk, om det är trädgårdsmästare, kokerska eller så vidare. Gouvernant. Gouvernant, oj vad trevligt att ha.

Så det är egentligen bara ett uttryck för förrakt för den sortens arbete. Att människan i Västerlandet har avlägsnat sig så jävla mycket från, vad ska vi kalla det, hantverkskunskaperna som ett gott hushåll kräver. Kunna laga mat, köpa råvaror till detta, ta hand om lägenhet eller hus eller trädgård.

Det finns ett förrakt för gedigna och handtrycksmässiga och det människor kan. Som gör att man antar att de människor som tar plats i ett hushåll och utför sådana arbeten, de är tvingade till arbeten som är förraktliga. Och så är det ju inte.

Martin

Det är en väldigt märklig position eftersom det samtidigt anses vara moraliskt påbjudet för varje enskild individ att hålla på med det här. Men det är på något sätt så fruktansvärda saker att alla människor måste bara bära sin del av den här arvssynden och diska sin egen disk.

Boris

En behördat straff, precis.

Martin

Det är en väldigt intressant och lite skruvad moralistisk syn på saker och ting. Men det är verkligen som du är inne på, det är en förskjutning av hur man ser på de här sysselsättningarna, de här verksamheterna. som är ganska bizarr. Jag vet till exempel att min farmor som föddes första årtiondet på 1900-talet hon jobbade i sin ungdom som husa.

Så hon jobbade i en familj som bodde i närheten och gjorde olika typer av husarvsarbete. Hon bodde ett tag inneboende hos den familjen som det var brukligt. Sen så småningom flyttade hon därifrån och hon samlar med gifte sig med. med min farfar. Då skaffade de ett eget hem och så där. Men hon jobbar som husar och det var inget märkvärdigt ur hennes perspektiv.

Även i hög ålder, vi pratade med henne om det här, så det var liksom vilket jobb som helst. Det var en trevlig tid för henne, det var inga konstigheter. Men jag vet till exempel att redan min far, hans generation, han gav mig vid tillfället några kommentarer kring det här. som antydde att det var nånting hemskt eller beklagligt, att man var tvungen att göra sådana arbeten och så vidare. Bara på en generation så försköts det väldigt mycket från det normala jobbet som jag hade när jag var ung till att det var skönt att vi nu lever i en upplyst tid, då ingen behöver jobba som tjänstefolk. Jag tror vi kommer återkomma till detta. Ja, jag tror det också.