Martin

Nils Lövgren, brottsutredare. Nu lämnar jag en myndighet i fritt fall med verklighetsfrämmande organisation. Det här är ingen svacka, utan ett fullständigt havererat rättssamhälle. Nils Lövgren är polis, eller han var polis, kanske man ska säga. För att han skrev ett mail, den här artikeln i Expressen är egentligen ett mail som han skrev till Punkardannes, sin högsta chef. Och CD-mera publicerades på Facebook och sen plockade Expressen upp den som en debattartikel.

Det här är ganska intressant för det är inte så ofta som poliser tar bladet från munnen i offentligheten på det här sättet. I det här fallet så beror det på att han tagit emot till sig när han lämnar jobbet. Han har fått något nytt jobb, han säger inte vad. Vi får hoppas att han ska till ett privat polisföretag, nystartat. Han ska i alla fall göra något annat. Han ger ett intressant inblick i hur han har upplevt polisorganisationens dysfunktion.

Han beskriver bland annat att han har fått massa fall på sin lott att utreda. Till exempel en våldtäkt, ett dråkförsök från 2014 och en våldtäkt som var ovanligt obehaglig. Men han hade inte kunnat göra något åt dem här, därför att hans chefer helt enkelt satt honom på andra uppdrag. I ett av fallen har den misstänkta gärningsmannen hört av sig flera gånger och undrat hur det går.

Han vill gå vidare med sitt liv. Han vill liksom döma er om ni ska göra det eller göra någonting. Men alla fastnar i limbo. I andra fallet så har ni inte kunnat ta kontakt med målsägaren ens en gång. Och eventuellt så plockar de upp det här våldtäktsärendet om några år. Det har gått ett halvår i alla fall. Och han får inte ens göra sitt jobb.

Boris

Med all respekt för Nils Löfgren eller Nils Lofgren som han heter när han står på scen. Så. Alltså, det är dock en sak jag undrar. Alltså, ni vet att jag har en väldigt romantisk syn på livet formad av alldeles mycket tittande på amerikanska filmer. Men det här fenomenet är ju väldigt vanligt i en amerikansk thriller. Och nu är jag helt seriös att du har en hårt arbetande polisen och jag har en grupp politäkt här och ett bankgrund där och cheferna säger att nej, nu måste jag det här istället.

Släpp det där, det är en cold case. Och de fortsätter ändå. De ger sig inte. De liksom superner sig och gör någon skilsmässa. Men de ska ha fatt på den här jävla våldtäktsmannen. Var finns det någonstans någonstans måste finnas någon polis i Sverige som skiter i sina överordnade. Det är lite grann det jag saknar totalt i debatten från poliser att en polis för mig ska ändå vara en person som kan gå ut och möta våldsverkare om så behövs och nog då huka för sina egna chefer och säga att jag får inte göra det här då tar jag nästa papper. Det är en jätte förtroende. Så jag vill nog inte låta dem komma undan så lätt som att det är chefernas fel. Det är alltid ditt eget fel om du inte gör det. Jag hoppas inte chefens.