Martin

Träskmark i södra Irak, utnämnd till världsarv av FN, tros bara den plats som i Bibeln benämns Edens lustgård. Det handlar om jättestora träskmarker som ligger i sydöstra Irak. I södra Irak, ända bort i gränsen till Iran, så ligger de här väldigt stora träskmarkerna.

Det har varit lite fram och tillbaks med dem. Salam Hussein! Han hade en ambition att torka ut de här områdena och förstöra för dem som bor där. Inte minst så menade han under kriget mellan Iran och Irak på 80-talet så menade han på att träskaraberna som bor här var inte lojala med Irak.

Så därför började han dränera. De här områdena på 90-talet, det är för att de rebeller som gömde sig i vassen skulle kunna avslöjas.

Boris

Där är artikeln lite utaseglad där, det som hände på 80-talet var att man gjorde mindre dräneringar och inte bara för att man såg trädskadorna som opålitliga. Det är inte före 1991 efter första gulfkriget som det kommer en gigantisk renering, alltid ett slag egentligen.

Det är då det händer. Innan så var det bara små plock jämfört med detta. Och det var just därför att trädskarabarna faktiskt gjorde uppror mot Saddam under det första gulfkriget. De räknade med att Saddam skulle fällas och när han inte gjorde det... Då lät man ingen ingrepp för att stoppa den här stora, nästan folkmordet. Man räknar med att i området borde bara 20 000 träskaraber kvar. De var innan den här 91-träneringen mer än en halv miljon.

Martin

Intressant. Det jag tyckte var lite fantasiägande med det här är att man tror, jag vet inte vad det betyder egentligen, men den här idén att De här träskmarkerna skulle vara Edens lustgård. Man har i Bibeln, när det står om Edens lustgård, saker som händer där. Den mest kända är naturligtvis Adam och Eva, de första människorna. Att de skulle ha bott i det här träsket i Irak, det är lite fantaserigande.

Boris

Ja, träsk tänker man sig puttrande dyrt. Det här är väldigt vackra marker. Det är en av de platser på jorden som jag är. Jag har inte längre känt att jag absolut måste besöka efter att ha läst den gamla uppdäcksresan, den t-sigarsböcker. Det är en otroligt fascinerande kultur som har krossats här.

Det sorgliga är ju alltså att det man hållit fast vid urgamla seder, att man till exempel får inte fiska med sådana här uppdäckssidor, sådana här uppdäckssidor, sådana här uppdäckssidor, sådana här uppdäckssidor. Det är ju en otrolig fascinerande kultur som har krossats här. Det är en otrolig fascinerande kultur som har krossats här. Med nät, det anses som extremt, man föraktar det, man tar tanken på det, man fiskar fortfarande med spjut och med gift. Med gift? Ja, med gift. Men ekologiskt fint gift.

Inte modernt gift. Och det är det som är det knepiga med att i och med att det bara finns 20 000 kvar, man har slagit sönder samhället och så vidare. Så tror jag sorgligt nog att det spelar ingen som helst jävla roll att man fyller på med vatten i trädmarkerna här. Det där är tyvärr en död kultur alltså. Då är resten av trädmarkerna spridda.

En del har blivit legosoldater hos Hisbolla. Man har krossat en kultur helt enkelt. Det är så typiskt i Västerlandet att vi utnämner Naturhelvetet nu till en internationell miljöhelgedom. Men det är lite sent kanske. Nu är jag lite bitter och sur, men det är för att jag aldrig kommer att få uppleva. Det här på riktigt.

Martin

Intressant läsning i alla fall, tycker jag, om träskaraberna i Irak. Alldeles oavsett FNs beslut. Ja. Det är väl ett stämningsfullt bild också av hur de åker runt med små ekor i vasskanterna.