Martin

Läkare utan vänster. Principer om människovärde, behov och kostnadseffektivitet i er kö och kollektiviserade behandlingsbeslut. Det här är en förklaring som förståddes i den här första delen av flera i en serie inlägg. Men här förklaras de förklarade. Det är tre principer som styr prioriteringar i svensk sjukvård. Därför i praktiken styr huruvida en viss person kommer att överleva om de drabbas av en svår sjukdom.

Prioritetsordning är först och främst människovärdesprincipen. Principen att alla människor har lika värde och det är ingen skillnad på den ena eller andra personen. Oavsett om det handlar om en telegon eller en nazistisk seriemördare. Som tas som exempel här, eller du själv, eller din partner, din mamma. En person som aldrig haft ett jobb i hela sitt liv, går på bidrag och inte skäms för det.

Eller en person som har jobbat i 40 år och slitit ut sin kropp och är sjuk av det skälet och har betalat miljoner kronor i skatt. Det spelar ingen roll, alla människor ska ha exakt samma rätt till sjukvård. Den andra principen kallas för behovs- och solidaritetsprincipen. Vilket innebär att den som anses ha störst medicinskt behov ska alltid gå först.

Och det är det som gör att man får väldigt långa köer i de här systemen. Därför att om du står i kö för ett ingrepp som inte betraktas av sjukvården som akut, så kommer alla som har mer akuta ärenden gå före i kön. Så om du har otyd då så står du och väntar på din höftoperation eller vad det är för någonting. Men hela tiden så kommer det in en massa akuta ärenden som går före.

Och du kanske hinner dö innan du får din operation som du behöver. Som kanske inte är livshotande men som kanske ändå gör det omöjligt för dig att leva ett rimligt liv. Dessutom så har du konsekvenser som det påpekas här i form av att Många sjukdomar behandlas mycket bättre om de behandlas tidigt. Man kan ställa en tidig diagnos och behandla dem tidigt. Det finns alla möjliga oförutsedda konsekvenser av det här.

Den tredje principen är kostnadseffektivitetsprincipen. Som gör att man väljer mellan åtgärder så ska en rimlig relation mellan kostnad och effekt eftersträvas. Problemet med det här är att vad en medicinsk behandling är värd, det är omöjligt att säga. Det är omöjligt att säga för en byråkrat. Den enda som kan avgöra det är patienten själv.

Det är patienten själv som vet vad det skulle betyda för vederbörande om man fick någon typ av behandling. Vad det kan vara för någonting. Som det påpekas här i artikeln, att till exempel förlora ett öga eller ett ben, om vi tar som exempel. Det kan betyda väldigt olika saker för olika personer. Det kan vara för att man har en övergångsfri och en översvämning. Om du gillar att vara ute och springa till exempel, eller kanske jobbar med någonting som gör att du måste röra dig på fötterna, så är det katastrof om du inte kan använda ditt ben.

Om du är kanske datanörd och ändå bara vill sitta inne hela dagarna, så kanske inte det är en lika stor sak. Det finns alla möjliga sådana här subjektiva överväganden som den statliga sjukvårdsbiblioteket är fullständigt likgiltiga inför.

Boris

Den här frågan borde egentligen vara en icke-fråga. Och egentligen borde alla människor fatta detta, att om vi fick behålla de pengar vi tjänade in, då väljer den form av vård och försäkringar som passar dig själv bäst helt enkelt. Och har du jobbat 40 år och har en utsliten kropp så kommer du också att ha råd att betala för den vården.

Och du har säkert också skaffat dig försäkringar som gör att det inte blir så jäkla kostsamt. Alltså... Det man gör och det man undlåter att göra ska givetvis ha betydelse för en ställning i samhället eller en vård man får. Allt annat är ju absurt.

Martin

Den enkla lösningen på alla de här problemen är ju att människor får betala själva för sin vård. De får skaffa de försäkringslösningar som de vill ha, inklusive pensionsförsäkringar till exempel, och själva göra de här prioriteringarna. Patienter och naturligtvis sjukvården. Vårdleverantörer också. Alla de här problemen har sitt ursprung i att hela verksamheten är centraliserad, att politiker, sjukvårdsbyråkrater ska sitta och fatta beslut som ytterst handlar om liv och död.

De absolut viktigaste besluten. som människor måste kunna fatta själva. Man kan i hög justeräkning i Sverige komma runt det här. Det här är framförallt en varning om att inte sätta sig i händerna på den offentliga sjukvården. Det kanske inte går att undvika helt och hållet i alla situationer, men man kan skaffa en privat sjukförsäkring som gör att man inte behöver stå i kö månad in och månad ut innan man får behandling.

Det är inte särskilt dyrt. Det är lättillgängligt för nästan vem som helst att skaffa en privat sjukförsäkring. Pfff Det är lösningen och det finns i någon mån ett parallellsystem i Sverige där det funkar ganska bra. Det är bra med den här typen av inlägg som uppmärksammar att det är viktigt att skaffa sig alternativa möjligheter på sjukvårdsfronten.