Martin

Dennis Prager. Vänsterns hat mot västerländska civilisationen bottnar i hat mot normer, måttstockar och rädsla för att bli dömda. Det knyter ju ändå an på ett ganska intressant sätt till exempelvis den här studenten i Lund som tycker det är jättejobbigt och förtryckande att man måste gå på seminarier och att man förväntas ta eget ansvar.

faktiskt har ett ansvar i yrkeslivet trots att det finns chefer som kan bestämma allting. Och som vi har diskuterat lite som en röd tråd genom den här sändningen så är det här inte en enskild person som har spårat ur i Lund, utan det är ju en hel civilisation som har spårat ur och i några generationers tid nu varit på ett slutande plan.

Om inte den yttersta roten så är i alla fall en av de absolut viktigaste faktorerna är ju den västerländska civilisationens självhat. Det är frakt och hat som man känner gentemot sitt eget samhälle. Och det här knyter an, när jag tesar den här artikeln, tycker jag det knyter an på ett fint sätt också till Nima Dervichs artikel som vi pratade om i förra sändningen.

Om enkelriktad normkritik. Att normkritiken riktas enbart på mot svenska, som han skrev om i det fallet, eller västerländska värderingar. Normkritik ska aldrig utövas mot andra kulturer, för då är det rasistiskt såklart. Och det är det som förklaras i den här artikeln, Why the left loathes western civilization. Att allting som har att göra med den västerländska civilisationen, och att den säger ordet kristens civilisation, är en främlingsfientlig, rasistisk, fascistisk handling.

Alla bedrifter som det västerländska samhället har åstadkommit måste kritiseras. Men så fort man kritiserar någonting som inte tillhör västcivilisationen så är det rasistiskt, chauvinistiskt, imperialistiskt, kolonialistiskt, främlingsfientligt och så vidare.

Boris

Det här är en väldigt bra textfaktor. Jag påminner mig också själv om en av mina första stora textfaktor. och när jag faktiskt inte insåg vilket mönster den ingick i. Han citerar här Solberg och Nobelpristagaren som med en fas hävdade att alla stora författarskap är västerländska. Och då sa han att solostammen har inte frambringat någon torsdagen och pappanen har inte frambringat någon motsvarighet till prost.

Vi har ju ett jävla helvete idag alltså och ett otroligt liv. Och jag själv hävdade i debattartiklarna att det råkar bara vara så att man själv kan läsa afrikanska eller asiatiska författare därför att jag vill allmänbilda mig och se vad som rör sig i de kulturerna då och nu. Men det är ju ingen större litterär njutning alltså. De är inte speciellt bra.

Så ser verkligheten ut. Men det finns en otrolig feghet och ynklighet i och som han pekar på här att man vågar inte ställa upp måttstockar, värderingar, bedömningar av saker och ting. Bra och dåligt, stort och litet, smått och gott.

Martin

Han har ju en teori här, skribenten Dennis Breger, om att det här går tillbaka till att vänstern som han kallar det, och här skulle jag ju hålla med dig Boris om att det inte handlar om vänstern utan det handlar om ett mycket mer generellt fenomen. Och man hamnar faktiskt lite fel om man pratar om the left i det här sammanhanget. Om man inte gör den, förvisso kanske inte helt orimliga analysen att hela samhällskroppen nu är identisk med vänstern.

Men den här tendensen, den här dekadenta, antisivilisatoriska tendensen, den kokar ner till ett motstånd, inte mot egentligen västerländska normer, utan mot normer generellt. Man är emot alla typer av värden. Därför att om man påstår att det finns ett värde som är oberoende av den här pöbens nyckel och den är oberoende av vad Rättviseförmedlingen råkar tycka just den här veckan då är det någonting som fullständigt ruckar och underminerar hela deras världsbild som bygger på godtycklighet, relativism, pöbelvälde. och frånvaron av normer och standarder. Någonting att hålla sig i. Ja, och det är också kopplat till den här biologiseringen vi ser idag.

Boris

Parallellt med att man tar bort den intellektuella värderingen av vad som är bra och vad som är dåligt, vad som är storkonst och vad som är uselkonst, så skaffar man sig andra måttstockar. De måttstockarna är ju ras och nation och kön istället. och en slags allmän representativitet.

Martin

Ja, det som är så intressant är att man tar bort alla andra måttstockar som man har haft. Och till exempel då, du nämnde i den här artikeln, exempel på traditionella västerländska värderingar som avvisas är till exempel tolerans, att bygga ett inkluderande samhälle, en kamp mot diskriminering och Det enda man har kvar, det man förespråkar är ras, kön, titta in i folks sovrum och underkläder, hudfärg, den här bizarra kategorier.

En fixering vid till exempel vad folk har för ras, det brukar vi kalla för någonting annat egentligen. Det är en intressant fråga här. Vad är det här egentligen kokar ner till? Det är en stor fråga som jag tycker att vi kan ägna det kommande året av Radio Bubblas sändningar åt att reda ut. Det som Dennis Prager skriver i den här artikeln, det är, det kommer nära pudelns kärna men ändå inte riktigt ända fram.

Det finns det generella motståndet mot normer och regler och värderingar. Men jag tror inte att det beror på, som han säger, en sorts motvilja. mot att döma eller bli dömd. No one judges the left, säger han. Och det är det som är så farligt med de här delarna. Att det tydligt omdöme är för hatligt därför att det är bara den här gruppen som har omdömet. Vi kanske börjar närma oss någonting där, men jag tror inte det handlar om vänstern.

Det handlar faktiskt om någonting ännu mer grundläggande. Man kanske skulle komma lite närmare om man tänker på det i termer av pöbelvälde. Det här är ett exempel. den här obegränsade demokratiska instinkten. Att det alltid ska vara den stora massan som bestämmer. Individer är obetydliga, meningslösa, farliga. Individer, lokalsamhällen, familjer måste alltid hållas kort.

Och det enda sättet att se till att det alltid är pöben som bestämmer över individen det är att se till att det inte finns några bestämda normer. För om det finns normer, om det finns värden bortom bara pöben för dagen säger det bra, då finns det en risk att de värderingarna står på individens sida. Och därför måste man se till att det finns inga värden överhuvudtaget.

Allting är fullständigt moraliskt upplöst och principlöst. Och på så sätt så får man en sorts renodlad situation av att makt är rätt. Av att de starka, de som är fler än de andra, alltid får rätt.

Boris

Och att de som har makten är de som kan uttrycka det. och tolka den här pöbblens egentliga vilja, drömmar och förhoppningar.

Martin

Och där kanske vi kommer ytterligare ett steg i analysen. Vem det egentligen är som tjänar på det här? Och samtidigt så tror jag att vi måste gå ännu mycket mer på djupet, psykologiskt. Vad är det som driver de enskilda personerna som deltar i det här antisivilisatoriska projektet? Vad är det för djupt liggande känslor som är så starka för dem att de måste kasta bort hela sin kultur och hela sin personlighet och hela sin personliga framtid som den här Lunda-studenten?

som har bestämt sig för att det är för kassligt att ta eget ansvar. Vad är det som kan driva människor till den punkten? Det där hoppas jag att vi kan fördjupa oss i ganska mycket under den kommande tiden. Kanske som ett preludium till det ideologiska krig som vi pratade om för en stund sedan. En bra föreövning.