Boris

Ordförande för LSU protesterar mot att SDU får bidrag på samma villkor som andra ungdomsbrunnen. Ungdomsförbundet överhuvudtaget får bidrag. Det är det som är det grundläggande problemet. Att de sedan sitter och tjäftar om vem som har rätt till bidrag och vem som är mest demokratisk och så vidare. Givetvis bör varje politisk sammanslutning, oavsett vilket ålder eller kön den organiserar, bekosta sin verksamhet själv.

Eli

Men sexualitet kan man väl göra vissa undantag för?

Boris

Det beror på.

Eli

Kön så, man har liksom, om man är lite osäker i sitt kön och vill ha relation. Ja men de får jättemycket pengar. Ja men det är det jag menar, där kanske man ska göra ett undantag. Eftersom de är längst ner i hackordningen på den här maktordnings-hierarkin.

Boris

Nu försöker jag utröna här i ögonblodet om Eli är ironisk eller inte. Så jag vet inte vad jag ska svara.

Eli

Jag kan lugna det med att jag är ironisk.

Martin

LSU i alla fall förnärvar det därför att SDU nu ska få bidrag på samma sätt som de andra politiska ungdomsområden. Motivet då är att... Inga rasistiska organisationer ska beviljas bidrag. Och det här är någonting som står i förarbeten till lagen och så vidare. Så de menar att rent juridiskt så ska inte STU ha rätt till en ersättning. Och de citerar då från STUs program,

Boris

inte deras D-program.

Martin

Jag kan inte tycka att det är särskilt uppseendeväckande många av de här citaten de tar. Till exempel... Identiteten som svensk markerar gränsen för vilka människor som betraktas som en del av den egna gemenskapen och vilka som tillhör en annan gemenskap. Det är ganska allmänna resonemang om kulturella gemenskaper. Och så har de några formuleringar om att invandrare är överrepresenterade i otydliga brottslighet. Kriminaliteten skenar lite sådana här typiska Sverigedemokrat-formuleringar. Men inget som är direkt väldigt rasistiskt.

Boris

Rasist kräver ju att man på något sätt hävdar att folk av en viss nationalitet eller eller religion eller vad det är, har begränsad intelligens eller mindre människovärde och att de behöver hanteras i enlighet med vad som är självklara fri- och rättigheter för människor. Och det hävdar de ju faktiskt inte. Man får ju alltid det här krånglet där man har sådana här bidragssystem.

Att någon inte ska få bidrag så tvingas man att säga att de egentligen inte menar vad de säger. Och så hittar man en tokfrans i... i Vetlanda som har sagt någonting. Och så säger man att du kan inte ge dem pengar. Alltså systemet är rik att ta bort det.

Martin

Det var precis det som är problemet egentligen va? Staterna går och byter ut pengar och då måste staterna också ha massa åsikter och bedöma olika organisationer. Vilken är demokratisk, vilken är inte demokratisk. Och då får man den här typen av pajkastning.

Eli

Exakt, alltså jag håller med om det där. För det var ju det här med Björn Söders eh... Citat Niklas Zorenius text i Dagens Nyheter som föranledde Rabalder om att ju judar, samer, alltså de här som är definierade som nationella minoriteter, inte skulle vara svenskar. Jag minns inte exakt hur han formulerade det, men identitet och hur man vill definiera sig själv Det är en intressant diskussion som jag tycker bör föras mellan människor Det där håller vi ju på med, vem är jag och vad står jag för och hur hänger jag samman i Vad har jag för arv, vad har jag för kopplingar bakåt och framåt och vad tror jag på Det formar oss som individer Och vi formas ju alltid i mötet med andra, det vill säga det är i de här samtalen som vi på något sätt formar konturerna i vår egen identitet.

Men i samma stund som det ska göras till politik? Då blir det kaos och det kan göras till politik om man har ett politiskt program för det. Men i det här fallet så möjliggörs ju också det hela som du säger i och med att man får statligt stöd. De där diskussionerna ska egentligen hållas borta från den politiska plattformen.

Det här var ju också ett resonemang när det gäller just judar och samer och tånedalsfinnar tror jag det är som är nationella minoriteter. Tack för mig. kan ju för egen del i det sammanhanget bli bekräftat att från judiskt håll, och judiska församlingen i Stockholm exempelvis, så såg man det som en stor framgång att ha blivit definierad som en nationell minoritet.

Jag la mig inte i det samtalet då men jag menar att det var ett stort stort misstag. Det är återigen så att har man fått den definitionen, därför att man har ett intresse av att med hjälp av politiska åtgärder och statligt stöd kunna förvalta det här i form av kurser, man får pengar, man ser en ekonomisk vinning och man ser att det kanske finns ett välvilligt intresse av att upprätthålla de här idéerna och kulturerna. Varför det ännu skulle vara... viktigt att göra med hjälp av politiska insatser kan jag visstligen inte förstå men det var ändå så man såg det. Så måste man ändå fråga sig om jag är en nationell minoritet? Vem är det då som är majoritet?

Boris

Ja och det du sa där var väldigt klokt. Just nu börjar man säga att man funderar alltid på vem man är. Jag gör inte det, jag vet alltid vem jag är. Men alla andra verkar göra det. Och det är just i botten på den här debatten så ligger ju på något jävla märkligt sätt behovet av att bli bekräftad av andra. Att alltså rimligtvis bör varje individ någon gång i livet komma fram till ungefär vad man är, vad man tycker, vad man tror på och om man nu vill ha någon nationalitet.

Så skitsamma vad andra tycker och kallar en och tror. Alltså i det här så ligger en sån här grundläggande brist på självförtroende hos folk. Jag struntar komplett i hur Björn Söder betraktar mig allså jag kan, whatever.