Martin

Centerpartistiskt kommunalråd vill hjälpa återvändande IS-terrorister med psykologhjälp

Boris

och jobb. Det finns ingen räddning för den som återvänder till Örebro. Det kanske finns en poäng i det. Men jag menar att den här kampen mot is måste föras på två plan. Har man inte fastställt och bestämt sig för att alla... som har tagit det här steget ska frånta sitt medborgarskap och skickas på ett plan i en riktning till fritt valt arabiskt land utan man menar att man vill hantera det på ett annat sätt det vill säga fängelse eller någonting sånt har man inte valt den här drastiska idén som jag för övrigt förespråkar på något sätt att man, och det är det man diskuterar i England bland annat och det man diskuterar i Danmark har jag förstått att man säger att ta det här steget att delta i en organisation vad syfte är att underminera det samhälle vi lever i då är du förrädare och då har du liksom inte och det är naturligtvis ett problematiskt beslut på många olika sätt därför att om man börjar ta ifrån människor medborgarskap av olika anledningar så kan det hamna precis var som helst men har man bestämt sig för att ta tillbaks de här människorna hit då är det fullständigt orimligt att se den enda lösningen i fängelsen Sen blir det jätteproblematiskt också om man säger att ni som har gjort det här, vi ska se till att ni får ett jobb.

Därför att om det är så, då kan man ju stänga arbetsförmedlingen. Då är det bara för varenda Kalle som vill säga att antingen åker jag till Syrien och skär halsen av folk, eller så får jag ett jobb. Jag blir närmare och åker till Ukraina. Man kan åka till Ukraina också, jag förstår dig. Någonstans måste man ändå se till att man inte blir awarded. Alltså att man inte får...

Att man inte blir belönad för att man har tagit det här steget. Men man kan inte ha en idé där man säger att ni får komma tillbaka, ni får behålla ett medborgarskap, vi tar tillbaks er in i samhället. Men hur det går för er och vad ni tänker ägna er åt efter det här ni har hållit på med, det skiter vi i. Det är helt omöjligt.

Martin

Det här är alldeles som att allokera extra resurser särskilt för IS-terrorister som återvänder.

Boris

Ja, det beror ju på hur man... Alltså, hur vi... Så jag menar ju att det här... Jag hörde ett ganska intressant förslag på TV över något tillfälle, att man kunde flytta ytterligare två steg bakåt, så att säga, och komma överens med Turkiet om att varje människa som vill resa till Turkiet, att man ska ha visumkrav. Exempelvis på resor till Turkiet. Därför att har man visumkrav, då stoppas möjligheten att resa på något sätt.

Då kan man kontrollera hur många som är på väg dit. Och så kan man förhindra att folk överhuvudtaget kommer iväg. Men nu har vi ett visst antal människor som är där och några som kommer tillbaka. Så måste man tänka i flera olika från flera olika perspektiv. Det ena är vad gör vi med dem som kommer tillbaka? Vi släppar dem på liksom samhällets soptipp någonstans i marginalen där de fortsätter odla de här känslorna som dels ledde till att de åkte och säkert i någon mening har blivit ännu mer problematiska efter visstelsen.

Ska vi kasta ut dem? genom att ta ifrån dem deras medborgarskap. Och vad ska vi göra för att förhindra att nästa kull ger sig av? Alltså man kan inte hantera det här bara genom att sätta folk i fängelse. Några av de här som utförde dådigt i Paris, det är ju gamla fängelsekunder som, en av dem jag tror att han i korsorbutiken som tog gisslan och sen sköt ihjäl folk där, var en gammal fängelsekund och kom värt hit.

De konverterade till islam i fängelset till och med om jag inte är felinformerad. Man måste se de här perspektiven så att förslaget är provocerande naturligtvis.

Martin

Men då ska man också, alltså en sak som gör det här intressant är ju att man talar nu om 2-3 säpo, man ska aldrig liknande uppgifter men de talar om 2-300. Det var unga svenskar som var nere i Syrien och Irak, framförallt på ISIS-sidan. Och då ska man komma ihåg att under 90-talet så var det fler än 200-300 svenskjuggoslaver som åkte ner och med inte annat på semesterna och deltog i striderna.

Men det märktes inte så mycket, vi är mer integrerade så man gjorde det i smyg. Och det skedde ju under radarn på något sätt. Man åkte ner och fixade en ny sommarstuga och märsa ungefär. Så att de flesta av dom där är väl i stort sett integrerade i samhället fortfarande. Men min obedelade reaktion är att dels vilja straffa någon som åker och kämpar på isida. Och sen finns det en massa frågor om hur man ska hantera straffandet.

Boris

Det finns en direkt koppling, exempelvis i Libanon. I Libanon finns det sunnimuslimska omgivningar som håller på att radikalisera. Jag läste precis en text igår. Och ur ett vetenskapligt perspektiv, och det är en forskning som görs på de här utarmade miljöerna i Libanon, flyktingläger och så, så finns det en direkt koppling mellan utanförskap, fattigdom och radikalisering.

Det är en liberal föreställning som säger att alla tar ett ansvar och så där, och jag håller med om det. Man behöver inte alls radikaliseras för att man är fattig, man kan välja något annat. Men det har ju lite att göra med hur man är som människa, men det finns en direkt koppling i alla fall. Och det här med integration och känna sig en del av någonting och uppleva att man har en funktion att fylla när man går upp på morgonen. Det är jätteviktigt. Sen hur stora de politiska insatserna ska vara för att uppnå det här.

Det tycker jag är en jättesvår fråga för jag vill inte ha ett samhälle där man väcker hela stan klockan sju på morgonen så att alla går upp och går till fabrikerna. Sådana system känner vi till och har sett. Men jag menar ändå att den här känslomässiga reaktionen som säger okej ni kommer tillbaka, det här är vad ni har ägnat och nu ska ni straffas, den är helt rimlig. Men frågan är vad målsättningen är.

Målsättningen straffet eller målsättningen att vi här i Sverige och i andra länder också i Europa hittar lösningar så att vi inte behöver leva med det här hotet flåsandes i nacken. Det gäller ju inte i det här fallet bara muslimer, vi har ju andra också som lever i marginalerna och som är våldsbenägna på olika sätt. Vi har. Det är ju Rebel på närfront och lite andra grupperingar. Så därför tycker jag att man bör tänka i mer än en bana.

Martin

Man bör alltid ha i bakhuvudet också att alla är ju inte marginaliserade. De britter som åker för att delta på IS-sidan, alla verkar ha akademiska examen, var systemarkitekter i IT eller duktigt reklambyråfolk, vilket också bidrar till IS framgångar i sociala medier och annat. Så att det är både, en del är liksom som du säger kriminella, asociala, innan de konverterar. Och rätt många är misslyckade rapartister också. Textning.nu

Boris

Så är det ju också, du har ju det här, jag tror det var den brittiska bussbombningen. Ledaren i den cellen om jag inte missmenar mig, han var väl lärare, tvåbarnsfar, spelade cricket. Alltså han var så mycket integrerad som han bara kan bli. Och där tror jag naturligtvis att man ur samhällets perspektiv kan förvänta sig ett intresse av Att på något sätt bli en del av systemet så kan man göra det på olika sätt.

När mina föräldrar kom hit så var båda fattiga. Pappa kom hit i badbyxor, mamma kom hit med bara kläderna på kroppen och så. Och hade inte haft någon egentlig skolgång annat än lärt sig sy lite grann i ett kloster och så. Och då kan man ju... Men det var ett annat sätt att se på det här med integration på den tiden också. Men att man får gärna upprätthålla sin särart och man får be till vem man vill och man får klä sig hur man vill.

Men det måste finnas ett intresse av att bli en del av det här systemet. Socialt och ekonomiskt i någon mening. Och har man inte det intresset så måste man också förstå att man får ta konsekvenserna av det. Det kan inte vara så att det hela tiden ska göras politiska åtgärder som drar bort från de värderingsgrunder vi ändå har för att till någon mening uppmuntra människor till integrering. Det är också en väldigt svår balans.