Martin

Erik Lackoma, järnvägsdebatten präglad av nostalgi, blind för dagens nackdelar, bara tunga transporter lönsamma utan subventioner. Erik Lackoma är en bekant person som bland annat har varit gäst i Radio Bubbla en gång i tiden. Han var med och gjorde nyhetskommentarer och vi gjorde lite specialinslag om opinionsmätningar. Och hur man kan tänka kring dem.

Här skriver Erik om ett av sina andra specialområden som han har nördat ner sig i. Vi som har träffat Erik någon gång tidigare blir inte förvånade över den här artikeln. För ibland hör man honom prata om infrastruktur och trafikfrågor. Han är oerhört kunnig om det här och bedriver också egen forskning i relaterade frågor.

Han är disputerat i ekonomisk historia vid Handels och är numera chef för ett av forskningsinstituten på Handels, institutet för ekonomisk, historisk och företagshistorisk forskning. I den här artikeln går han igenom de ekonomiska omständigheterna kring järnvägen.

Både järnvägar historiskt och järnvägar idag. Och det här är en oerhört intressant sak som jag kan inte påminna mig att jag någonsin har sett det här framföras på en prominent plats i samhällsdebatten. Men det är oerhört anslående och angelägen information. Så om vi ska ta det från början.

Det blir en liten historisk utläggning här om järnvägen, men det är ganska intressant. När järnvägar började byggas för några hundra år sedan så var det en enorm teknologisk och ekonomisk revolution. Framförallt på 1800-talet så blev järnvägarna en motor i västvärldens ekonomi.

Och den stora grejen med järnvägarna... Det var att man kunde förflytta saker, även tunga saker, med mycket mindre energiåtgång. Innan dess var man tvungen att använda dragdjur. Hästar, oxar, åsnor, kameler, vad man nu hade. Det var i stort sett det enda sättet att flytta på saker. Man kunde också använda mänsklig muskelkraft naturligtvis.