Martin

Chipstead sammanfattar medarbetarsamtal i tregradig skala. Facket säger att journalister inte behöver betygsättas på det här sättet eftersom de lever i en hård verklighet.

Boris

Ja, det är alltså citatet av den här fackrepresentanten på slutet, det är så jävla gråtmilt och hur synd det är om de har utsatt det här för konkurrens och press och hårdhet och så vidare. Alltså, det är inte konstigt att svenska tidningar och... TV och radio är så ursliga om det är den här verklighetsbilden som präglar de som är verksamma att de skulle ha en speciellt hård tillvara.

Martin

Ja, man undrar hur de tänker, de som ligger bakom det här bizarre resonemanget. Att det är jättesynd om reporter. Alltså, antingen så tycker de att de själva har en oerhört speciell särställning. Att de är en så upphöjd yrkesgrupp som vi inte ska behöva konkurrera. Kanske bara att de har haft det så otroligt privilegierat att de har förvridna perspektiv. Jag tycker bara att det är provocerande som icke-journalist att läsa de här formuleringarna.

Boris

Ja, nej men det är helt... det är kokoformuleringar alltså. Och sen har Thomas Berglund, fackrepresentantens slutkläm. Vi behöver verkligen inte bli betygsatta på det här viset. Jag är jätteintrigen på vilket sätt de ska bli betygsatta på. Antagligen tycker jag att de inte ska bli betygsatta överhuvudtaget. Man ska inte mäta deras...

mäta deras insatser på något sätt. Och i hans avslutande citat innehåller så mycket fast relativt kort. Till exempel, han fasade inför tanken på att ska man här till exempel mäta antalet delningar i sociala media som en reporter lyckas uppnå. Varför skulle man göra det?

Martin

Det handlar alltså om Chiptet-koncernen som inför ett nytt system för Medarbetarsamtal, som de kallar det för. De har årliga utvecklingssamtal. Och det här är någonting som är koncernövergripande. Så att det inte är specifikt på någon viss redaktion eller sådär. Men det är ett system som de har för att utvärdera verksamheten över alla olika chipstättföretag. Och det är ju så att de flesta chipstättföretag är inte medieföretag.

De har egentligen bara två två såna här på hur nära man har kommit målen. Sätter man betyg 5 grader på det här.

Det här är en del av deras utvärderingsprocess och deras sätt att systemera det här. Det man har gjort nu är att man lägger till ett ytterligare betyg ovanpå de här femgradiga skalorna. Det är en tregradig skala som är en övergripande betygssättning på medarbeten. Det här är journalistklubbens beskrivning av den här övergripande betygssättningen.

Det citeras av Dagens Media i den här artikeln, men så vilket jag vet så får vi inget annat perspektiv på hur den här nymodigheten handlar om. Klagsången från facket. Olika avdelningar på facket. Det är Thomas Berglund på Journalistklubben på Svenskan. Det är Susanna Vidlund, Journalistklubben på Aftonbladet. Som inte känner till det här förövrigt, men säger att hon naturligtvis hatar det ändå.

Chipstets HR-chef. är lite mer avvaktande. Han säger att det här följer kollektivavtalet och det är ett diskussionsunderlag, ett hjälpmedel. Sådär va. Men facket är helt säkra på att det här betygsstemet är något negativt, han säger. Och jag tycker att en av de mest intressanta saker som Thomas Berglund säger i den här artikeln, är att han säger att även om allmänna betyg på medarbetare fungerar i andra sammanhang, så betyder inte det att det hör hemma på en redaktion.

Så han tillstår alltså att allmänna betyg på medarbetare fungerar, i vissa sammanhang, i vissa branscher. Och det kanske längre än vad jag till och med skulle gå här. Men han står fast här att det kan vara en bra idé och det funkar effektivt. Men! Det är någonting som är väldigt speciellt, nästan magiskt får man anta det, med just folk som jobbar på en tidningsredaktion som gör att det inte kan fungera utan att det är någonting negativt enbart.

Boris

Ja men det är en utvald kast så att, en utvald kast, ett prästerskap och ett prästerskap kan inte betygsättas, de svarar bara inför Gud, men det är lite oklart vem som är Gud i det här sammanhanget i och för sig.

Martin

Ja, det är väl facket som är Gud, det får man anta.

Boris

Ganska självklart. Eller det är väl snarare rätten till fritid och ledighet och att göra sig lite så möjligt som man dyrkar.

Martin

Ja, den heliga fritiden. Ja. Det är en annan intressant aspekt av det här citatet i slutet av artikeln som verkligen är, som du säger, smällpackat. Det är stor skillnad på hur man mäter de insatser man gör som reporter med till exempel en annonsförsäljare som kan sätta kvantidiktiva mål.

Mätningen av sociala medier utvärderingssystem som till exempel ett betyg med några olika steg som man kan få.

Så jag tycker att inte bara så är det en sorts arrogance, en sorts ogenomtänkt och pinsam arrogant-hållning det har. Det är också en direkt självmotsägande. Säger emot sig själv gång på gång. Det är inte utan att man längtar lite grann efter att de här chipstek-tidningarna får vad de förtjänar. Säljer sig ut för rakpriser och sådana här människor som Thomas Berglund och Susanna Vidlund som sitter på fackklubbarna och häckar. Att de får söka sig mot nya utmaningar.

Boris

Ja, det är det de inte vill.