Martin

Men Boris, vad kommer det sig att vi sitter och gaggar så otroligt mycket om det amerikanska presidentkvalet?

Boris

Ja men jag var också på väg igång där och började ticka saker men det finns en sån här... Jag vet inte varför, men det finns en obehaglig magnetism i att bara diskutera kandidater även om man hatar allihopa. Och även om man bara önskar att den federala strukturen kollapsar. Det, det, det, man har det i blodomloppet på något sätt och det gäller att behärska den lusten.

Martin

Det är jobbigt att tröttsa av det tråkigt och ändå så är det som du säger magnetiskt, man sugs in i det. Ja,

Boris

men man kommer bara ut på den andra sidan lite mer deprimerad. Men det har en jämställdhet.

Martin

Jävla dragningskraftar. Det här är en jätteintressant artikel från lewrockwell.com där John Whitehead skriver om tv-mediet.

TV i allmänhet och i synnerhet de största sportevenemangen i USA förstås, framförallt exemplifierat av Super Bowl och de största politikevenemangen, varav det allra största naturligtvis är presidentvalet som hålls en gång vart fjärde år. Och han påpekar flera väldigt intressanta saker. Svårt att göra en sån artikel rättvist, jag känner jag, i ett radioslag.

Den är väldigt, väldigt bra. Och jag vill verkligen rekommendera alla lyssnare att gå in och läsa den här artikeln. Den är otroligt bra och välskriven och späckad med information. Det finns jättemycket intressanta länkar. Den var en riktig perla, kände jag, när jag upptäckte den på bubbla-sidan här igår kväll. Till att börja med, TV i allmänhet är ett väldigt speciellt medium som är som gjort för att forma och disciplinera ett auktoritärt samhälle.

Vi ser en väldigt intressant parallell här. Vad gjorde man i Tyskland på 30-talet? Vad gjorde Hitler och hitleristerna för att hypnotisera och hjärntvätta folk? En sak de höll på med var de stora marscherna. Att man hade jättestora marscher, man dels hade uppvisningar, folk gick på raka led och det innebär också att folk själva går i raka led. Koordinerar sitt agerande totalt med gruppen, går upp i gruppen och man vet att när folk gör det, när folk liksom synkroniserar sitt beteende på det sättet, på ett artificiellt sätt, så upplöses.

Deras känsla av att vara individer, deras moraliska identitet, övergår till en gruppidentitet. De släpper moraliska spärrar, det enda som är viktigt är gruppen. Det här var något som Hitler använde väldigt aktivt, de här marscherna. Men det moderna tv-mediet är, påpekas i den här artikeln, en ännu mer effektiv version av modernism.

av de här marscherna. Det är ett sätt att oskadliggöra folk, passivisera folk. Och tv är ju ännu bättre för att det fångar ännu fler människor, plus det stör inte trafiken.

Boris

Det är en viktig synpunkt. Det här lilla sägandet är faktiskt jävligt bra. Den pekar just på det här med det moderna samhällets alla olika mekanismer för att förstärka jagsvagheten hos människor. Alltså att ge upp sin individualitet. sina rättigheter och möjligheter som individ att uppgå i någonting större.

Och att det är så jävla zombifierande med TV helt enkelt. Det fascinerande här är ju att det här är ju den Ofta bespottade gamla Frankfurterskolans en del av deras teoribildning också. Så det är kul att se att kulturmarxismen dyker upp på lirockworld.com.

Martin

Ja, så kanske man kan se det. Jag förstår vad du är inne på, men det är en intressant poäng faktiskt. Oavsett vilken infallsvinkel man har, Om man är kritisk mot mainstream-samhället, om man är kritisk mot likriktning och hegemoni så kommer man till liknande slutsatser. Man kanske inte utarbetar precis samma strategier framåt, men man kommer till liknande slutsatser. Och många av de här insikterna om kommunikation, om masspsykologi, de är fullständigt oberoende av i vilken riktning man vill dra samhället.

Det finns så många intressanta saker i den här artikeln, men en sak som jag tyckte var väldigt intressant, en sån här grej som jag har tänkt på själv ibland när jag kollar på tv och kollar på filmer, men som jag aldrig har riktigt haft ord för. Det är någonting som kallas för... ska vi se om jag kan hitta det exakta citatet här. Det finns någonting i tv-mediet som av insiders kallas för technical events, kallas det så.

Man känner inte igen det. Och det gör att man... Det är så fascinerande och stimulerande på kort sikt, för hjärnan, att titta på alla de här tekniska effekterna.

Att det lockar in en att fortsätta titta trots att man är totalt ointresserad av innehållet. Och det här ser man ju i actionfilmer hela tiden. Man blir helt trollbunden av alla snabba klippen, kameratricksen och bildmanipulationen. Jämfört med en gammal Ingmar Bergman-rulle så sitter man mycket mer som klistrat av formen av mediet.

Och det här är någonting som kommer mer och mer också i tv. Till exempel när jag sitter och kollar på Fox News eller någonting för att följa Iowa caucuses som vi pratade om i det förra inslaget. Då är det väldigt mycket sånt här. Det är väldigt mycket såna här technical events. Som gör att jag fastnar. Och det vet jag liksom. Jag sitter ofta och lyssnar på det här bakgrunden medan jag håller på med annat. Och det känner jag verkligen att jag kommer in i det här liksom med, även om jag bara har ljudet på.

så är det så här jinglar och de håller en viss rytm och det är väldigt mycket sådana här ytterligare intressanta saker. Så det är som att de, de gör naturligt nog, gör massor med massor med tricks för att få hjärnan på en basal nivå att bara hocka in i det här och bli beroende av det, bli hypnotiserade av det. Och de har till och med ett språk för det här i branschen. Teknik eller vent kallar de det för. Så att... Ja,

Boris

jag fortsätter. Det här är jätteintressant. Så att...

Martin

Det här är liksom... Den här artikeln har nästan en lite konspiratorisk ton. Jag ska inte säga att den har en konspiratorisk ton. Men det påpekas att vad som syns i det här hypnotiska tv-mediet det bestäms i princip av sex stora globala företag som äger tv-kanalerna. Och de behöver ju inte ha någon plan eller göra någon koordination sen emellan för att få en enorm likriktning i innehållet.

Det räcker ju med deras kommersiella övervägningar. Att de väljer något som är väldigt slätstruket, inte särskilt kontroversiellt. Ingenting som får folk att vakna till hemma i tv-sofforna och ge folk en inspiration. Att det organiserar sig, att träffa andra människor, prata om samhällsproblem, göra någonting åt dem. Utan det som tv-bolagen är intresserade av, det är naturligtvis att folk ska fortsätta och ännu mer så ska de vara passiva, de ska vara åskådare.

Därför att då kommer de titta mer på tv och se mer reklam och så ökar tv-bolagens intäkter. Så att ös på med slättstruckigt innehåll, ös på med teknikal event, få folk att sitta kvar i tv-soffan, det är deras intresse. Men det kommer också göra att det blir mer tv-bolag. att det, liksom den intellektuella aspekten, den spirituella aspekten av det här kommer slätas ut och det kommer ha den här hjärntvättande effekten på människor och bädda för ett auktoritärt samhälle där människor inte har naturlig kommunikation, naturligt utbyte, en naturlig organisering utan sitter i den digitala versionen av en Hitlermarsch fast man sitter ensam i en soffa istället.

Boris

Jag tycker att det finns två aspekter han missar här helt enkelt. Jag tycker den är jävligt bra men en intressant aspekt av det hela som man inte får glömma bort är ju att de tekniska grejerna, de här snabba klippen, jingla grafik, you name it, bildvinklar, tempo skapar en hypnotisk och beroende framkallande grej i huvudet på folk.

Men parallellt med detta så har något annat ökts fram som också är hypnotiskt i tv-världen. Och det är ju de här evighetslånga serierna som, det vi har fått det är bingetittandet, att man liksom sätter sig med en box och kollar 15 avsnitt på raken. Och där är det inte de snabba klippen, men du har precis samma hypnotiska effekt att... Det började någon gång med Sopranos tror jag att folk satt och kollade om hela säsongen över ett dygn och så vidare.

Så att oavsett tempos så finns det någonting väldigt hypnotiskt i mediet som jag tror faktiskt är farligt. Men mot detta så står ju också... Det blir ju så här att de här människorna ofta honar konspirationsteoretiker och så vidare, sådana som jag tror att vi har lärt oss. och inte bli källmord.

De går ju åt andra hållet, även om de mest knäppa konspirationsteoretiker ägnar sig faktiskt åt, de bryter sig loss från det hypnotiska och ägnar sig åt självständigt sökande av fakta som ibland kan leda till helt förvridna världsbilder. Men på något absurt sätt så är det ändå en slags motståndsrörelse.

Martin

Ja, det är ett väldigt intressant ämne. Om du, kära lyssnare, är en sådan person som kollar på tv, en genomsnittlig amerikan kollar 151 timmar på tv per månad. Och det är inte inklusive tid som man spenderar på sin dator, eller på sin mobiltelefon eller på sin iPad. Det kommer ovanpå de här 151 timmarna för den genomsnittliga amerikanen.

Om du är en sådan som tittar på tv och konsumerar på tv... Det är en del av det här med att fundera på om det är så smart. Kanske finns det något annat du kan göra med din tid. Om det är så att du har blivit hypnotiserad och förhexad. av det här mediet och alla tekniska effekter. Och den här drönande, monotona binge-effekten som Boris precis pratade om.

Den enda hypnos du behöver är radiobubbla. Det tar 20 timmar i månaden ungefär att lyssna på radiobubbla. Och det är allting som du behöver. Efter det kan du stärkt gå ut i ditt viktiga liv. Du kan arbeta, träffa dina vänner, göra massor med produktiva och intressanta. och olidiga saker.

Boris

Ja, vi står för en positiv hypnos. Alltså vi lär, vi hypnotiserar folk att tänka själva.

Martin

Exakt. Man kan säga att det är en hypnos som syftar till avhypnos, till det hypnotisera. Ja. Så somna och sen vakna igen, kära lyssnare.