Martin

Hej Radio Bubbla, jag är en student och egen företagare som har lyssnat på er i några månader nu och jag vill tacka er för att ni har öppnat mina ögon för de liberala värderingar som ni delger så galant. När jag startade mitt företag för ett och ett halvt år sedan insåg jag hur mycket arbete det krävs för att väl få ett företag lönsamt. Men med kontinuerligt slit och många telefonsamtal så kan jag med stolthet säga att jag lever på mina företags inkomster.

För drygt ett halvår sedan, när det väl började lossna, insåg jag hur mycket skatt som jag skulle tvingas betala på varje surt förvärvad krona. Trots att jag skapat arbetsmöjligheter från ingenting. Samtidigt har jag strändkompisar som försöker fixa bostadsbidrag och till och med socialbidrag utöver studiebidraget som de får varje månad. Allt för att slippa arbeta. Detta gjorde mig upprörd.

Alla jag studerar med är väldigt vänster och jag kan aldrig någonsin uttrycka mina riktiga åsikter med rädsla för socialt självmord. Jag känner mig väldigt vilsen och jag trodde länge att jag var ensam om mina åsikter om eget ansvar och egen frihet. Ändå tills jag fann bubbla och särskilt radiobubbla. Även fast jag aldrig har träffat er har ni blivit litet av mina hemliga kompisar som jag sitter hemma och smider onda frihetsplaner med. Jag känner nu några månader senare att ni fyllt en intellektuell tomhet och det med bravur. Tack för mig! Varje vecka längtar jag efter nästa avsnitt och det känns lika tungt varje gång ni gör ett uppehåll. Ja,

Boris

det känns jättefint att vara någons hemliga kompis. Det har jag väldigt, väldigt sagt.

Martin

Ja, men det är ingen dålig idé. Och så har jag själv ofta känt med vissa saker man har lyssnat på, böcker man har läst och sånt där. Man kan ha en hemlig kamrat längs vägen som de andra kanske inte ser och hör men som kan betyda ganska mycket för en själv. Nog har jag ofta känt så att man har vissa personers över axeln på något sätt.

Väldigt, väldigt rolig kommentar. Får vi säga att... Jag har tyvärr tappat bort namnet på den som har skrivit här, men jag får säga att våra varmaste gratulationer och hurrarop och ryggdunkar för att du har blivit företagare. Du startar din egen business, du försörjer dig på det och förutom att du ser hur mycket skatt du betalar så ser du skillnaden mellan dig själv och de här syltryggarna som inte vill jobba, som bara vill gå på bidrag.

Världen behöver färre av dem och fler av dig. Det är väldigt, väldigt roligt. Att höra att världen har fått en till entreprenör som vill stå på egna ben och som är stolt över att kunna försöra sig själv. Och skapa resurser. Och inte bara vara en parasit och konsumera resurser. Fantastiskt bra jobbat och keep up the good work. Brevet fortsätter så här. Jag har bara några små förslag till er.

1. Hälsa gärna hej då när sändningen är över. Det är trevligt och ger ett naturligt avslut på sändningen. Ibland glömmer ni det. Men så råkar ni kanske klippa bort det. 2. Ni kanske kan prata lite mer om skolan på universitets- och högskolenivå. Till exempel, vad tycker ni om CSN och studielånbidrag? Hur väljs lärare till skolorna? Hur bör utbildningen finansieras? Det finns massvis med frågor, men jag har än så länge mest hört er prata om så kallade trigger warnings. Tack och fortsätt äta surkål!

Boris

Vi ska bli bättre på att säga hej då. Men det är väl för att livet och arbete är en oavslutad process för oss. Vi sätter aldrig punkt riktigt.

Martin

Jag tror att det ligger något i det faktiskt. Vi har en tendens att börja sändningarna ganska mycket med medias res på latin. Vi hoppar rakt in i det. Det är inte så mycket rundsnack och introduktion och såna saker. Ibland sitter vi och skojar lite initialt. Men ofta hoppar vi rakt in i det. På samma sätt är det på slutet. Då går vi rakt ut och in i nästa grej. Det är nog vår stil.

Boris

Allting hänger ihop. Det känns konstigt att säga hej då.

Martin

Jag tycker att den här bredskrivaren har en poäng. Vi kan gott vinlägga oss med att försöka få till snyggare avslutningar.

Boris

Ja, faktiskt. Jag sitter mest tyst och försjunker i mig själv när vi är klara.

Martin

Det ligger nåt i det här med att jag ibland klipper lite konstigt. Det är inte alltid helt klart vad ett steg på ställningen var. Jag ska klippa var någonstans sändningen tog slut. Där kanske vi kan få lite mer finess på det. Det är en intressant fråga, det här med skolor och universitet på högskolenivå. Det korta svaret är att studielån och sådana saker skulle såklart finnas även i ett fritt samhälle, men privat finansierat. Även idag kan man ta ett privat studielån.

Men det förutsätter att man studerar på en utbildning som en privat långivare är beredd att finansiera. De flesta utbildningar idag är så värdelösa att de inte skulle ha någon plats på en marknad. De skulle förmodligen inte få studiebidrag för att läsa marxistisk kultur, antropologi. Postkolonial,

Boris

intersektionell teoribildning på kulturområden.

Martin

Du skulle aldrig få en bank eller ett försäkringsbolag och finansierad utbildning om du valde en så dålig inriktning.

Boris

Om vi kommer ihåg att långt in på 80-talet så var det till banken du gick och tog styrkordon. Det fanns inget jävla CSN då. Då hade du inte kunnat vara kulturområden. och säger att jag tänker plugga lite av varje några år.

Jag vet inte riktigt. Jag ska gå en kurs i Lund och sen kanske jag hoppar på den här kursen i elektromusik, marknadsföring, sju poäng i Uppsala och jag vill ha mitt studielån. Då får man en bankkammerär som tittar trött på en och säger att jag skulle inte tro det.

Martin

Det där är en av de viktigaste effekterna av att man har en statlig finansiering av utbildningsväsendet, av universiteten i sig, av studenternas utbildning. Det gör att folk inte fattar seriösa beslut när de väljer vilka utbildningar de ska tillhandahålla eller söka sig till som studenter. Det blir en väldig resursallokering och fler och fler ägnar sig åt oproduktiva meningslösa saker som aldrig skulle kunna finansieras om finansieringen förutsatte frivillighet från alla inblandade parter.

Så att man får en starkare och starkare snedvridning. Så istället för riktig utbildning får man en sån här pseudo-utbildning. Det är därför skolorna fokuserar på triggervarning och genusidioti. Det finns inga incitament att ägna sig åt riktig utbildning.

Boris

Och vi skulle få ett krav från unga människor då också att på en avreglering av arbetsmarknaden, för om bankerna gör affärsmässiga bedömningar om det är vettigt att låna ut eller inte, så kommer en del människor som brinner för någonting att kanske inte få lån. Och då får de jobba, vilket tror jag är jättenyttigt, att kombinera arbete och studier.

Så låt oss en av de saker som vi gör... vi bör riva bort först ur samhällskroppen är det statliga studielånssystemet.

Martin

Oja, jag snappade upp en intressant datapunkt för några år sedan. Jag har nämnt det här tidigare i raden men jag kan nämna det igen för det är en topic. Man gjorde en undersökning för kanske fem, tio år sedan över vilka utbildningar i Sverige, vilka utbildningsprogram som ökar studenternas inkomst sett till hela deras livstid. Det är väldigt intressant. och skillnaden i total löneutveckling under hela karriären.

Det visar sig att det finns i Sverige bara fyra utbildningar som har en positiv effekt på livstidsinkomsten. Nästan alla utbildningar har en negativ eller neutral effekt. Men de utbildningar som statistiskt sett gör att man får en högre inkomst totalt om man gått i pension är läkare, ingenjör, civilekonom i privat tjänst och jurist i privat tjänst. Alla andra utbildningar är minusaffärer.

Det kan ju finnas andra skäl att skaffa sin utbildning. Om man vill verkligen jobba som arkitekt. Men du hade förmodligen tjänat mer pengar om du hade jobbat som rörmokar istället. Det är ett intressant faktum på början med studiefinansiering. Att idag så är utbildningsväsendet så dåligt att nästan alla utbildningar är minusaffärer. Utom några väldigt specialiserade inriktningar.