Martin

Johan Akelius, tidningar idag innehåller ingen journalistik, har blivit kampanjorganisationer.

Boris

Det enda jag stöter mig på är tankegången tidningar idag. Ja. Igår var det definitivt inte annorlunda men...

Martin

Nej det var inte bättre igår och det var inte så mycket bättre för 10 år sedan, 20 år sedan eller 30 år sedan. Jag vet inte vad Johan Akelius drömmer sig tillbaka till för tid.

Boris

Han är lite... han är lite... han lever verkligen upp till sin roll som förvirrad brittisk äntleman som lever i sin egen värld och då och då tittar han till på......försöker notera vad som händer i världen och säger att tidigare har de bjudit kompanjonorgan. Gästarnes.

Martin

Det är lite näpigt nästan att han läser Svenska Dagbladet. Han sitter där på morgonen och han vill läsa svenskan som han alltid gör. Men så kommer han inte in för att han har glömt bort ett lösenord. Han går inte in. Han kan inte läsa den elektroniska versionen av Svenska Dagbladet. Men det är lite lustigt, han sitter där och ska vara en ganska upplyst person.

Han är nu nästan chefredaktör på ett magasin. Men Svenska Dagbladet är det han sträcker sig efter på morgonen. Och sen så är det den här nyvakna klagomålen på att det är bara kampanjer och propaganda i den tidningen.

Boris

Men grunden för detta är väl att... Hans battler hade känts livet den dagen och det är battler som loggar in honom. Och nu skulle han göra det själv och då liksom helvete.

Martin

Ja, den goda Gelius påpekar i alla fall att han, man kan ju säga, det är lite retorisk grepp. Kanske det han säger om han läste svenskan. För han säger att han inte saknade den, han säger att skälet till att han inte saknade svenskan var att han visste precis vad den skulle innehålla, nämligen samma saker som Dagens Nyheter. Och det får man ändå genom att det är en helt riktig iakttagelse. Att tidningarna har, inte minst de senaste dagarna, som vi var inne på i tidigare inslag, nu pratar vi om flyktingkrisen, så har tidningarna nu bestämt sig för att bli kampanjorgan.

Och Hakelju skriver så här, Visst, de kampanjar för världen som jag kan skriva under på, men de har ändå övergivit sitt kritiska uppdrag. De är rusiga av att slippa komplexitet och målkonflikter. Jag känner befrielsen av att låta ett beslut. Absolut värde radera alla nyanser Och han påpekar att Det är väl okej med kampanjer Men om man vill ha en tidning Som ska vara värt att läsa Så har den en annan uppgift, nämligen att Hålla huvudet kallt, problematisera Särskilt problematisera saker som verkar invändningsfria och oantastliga Man ska inte elda på utan ta ett steg åt sidan Men återigen, det är den här lite lätt naiva brittiska gentlemannen från 1800-talet. Vad fan har han varit de senaste 150 åren kan man undra? Precis.