Transkribering
Gene Hackman död vid 95 års ålder och hyllas som en sin tids främsta skådespelare
Martin
Gene Hackman död vid 95 års ålder vann bland en uppsjö andra priser Oscar för bästa huvudroll både i Lagens våldsamma män och de skoningslösa. Hittades död i sitt hem i New Mexico tillsammans med sin döda fru Betsy Arakawa och sin döda hund. Inget brott misstänks efterlevs av tre barn. Gene Hackman, en av vår tids...
främsta skådespelare. Har gått i tiden. Han var 95 år gammal, så det var inte direkt en överraskning. Vi kanske kan komma tillbaka till hur han dog, men han har levt ett långt liv och han har haft en mycket lång karriär. Han gjorde sin första film 1961 och sin sista film 2004. Så fem år till och mer än 70 filmer.
Så han var enormt produktiv. Även för att vara ett toppskåde så var han väldigt produktiv. Han var också väldigt mångsidig. Han gjorde många sorters olika roller. Han har ju framförallt spelat lite grann så här hårdingar. Ofta lite elaka typer, rasister. Men också många protagonister. Och han har spelat allvarliga roller, komiska roller och så vidare. Jag tror man kan säga att Gene Hackman är allmänt erkänd som en av världens främsta skådespelare.
I vår tid, i sin generation och någonsin tror jag man kan säga. Det finns också folk nu i dagarna, och inte bara efter han dog utan innan han dog, så finns det folk, till exempel andra stora skådesar som säger att Gene Hackman faktiskt var den bästa skådespelaren i Hollywood. Jag tror att det var Kevin Costner som sa det för några år sedan i någon intervju som recyclades nu. Han sa att för honom var Gene Hackman den största skådesen som fanns.
På många sätt så var Gene Hackman närmare kanske en äldre generations filmstjärnor. Han var lite mer som en Cary Grant eller en Gary Cooper. Och om man tänker på det, i ålder så skiljer det 25 år mellan Cary Grant och Gene Hackman. Och det skiljer 45 år mellan Gene Hackman och Leonardo DiCaprio.
Om vi tar honom som ett exempel på en mer modern filmstjärna. Men han är ju också medelålders. Han är väl 55-basten och sånt där. Så det finns bland annat en sorts gammaldags maskulinitet över Gene Hackman. Och en sorts vuxenhet. Leonardo DiCaprio, Brad Pitt, Matt Damon eller Johnny Depp. De är ju på många sätt förvuxna pojkar. Snarare än riktiga män. Och det är ingen kritik mot dem.
Utan det är det som gör dem så enormt attraktiva och intressanta. Därför att det är inte modernt nu att vara en hel kar. Men Gene Hackman han var en hel kar. Och med det menar jag inte att han nödvändigtvis var något vidunder av maximal maskulinitet. Till exempel han spelade ju inte karaktärer normalt som dominerade och intimiderade. Med sina fysiska kvaliteter. Men det var inte heller en del av paketet att han spelade på både feminina och infantila drag.
Som nästan alla moderna manliga skådisar gör. Han spelade ofta maskudinna auktoritetsfigurer. Politiker, poliser, soldater, företagsledare och så vidare. Ofta lite sinistra karaktärskurkar. Men framförallt tror jag man kan säga... Tvetydiga karaktärer. Skurken med en mänsklig sida eller hedersmannen som ser sig tvungen att korsa moraliska gränser och så vidare.
Han var väldigt bra på den här dubbelheten. Och sen har ju Gene Hackman inte gjort film på ett tag. Därför tillhör han också en tidigare era. För att hans senaste film var för mer än 20 år sedan. Det var tydligen en film som hette Welcome to Moosport som kom 2004. Jag tror att det är någon sorts politisk komedi. Men jag har tyvärr inte sett den. Gene Hackman, han var inte bara skådespelare. Han var också soldat. Han ljög om sin ålder för att ta värvning i amerikanska marinkåren.
När han var 16. Och sen tjänstgjorde han i fem års tid på olika håll runt Stilla Havet. Det här var precis efter andra världskriget. Jag tror det var 1946 eller 1947 som han tog värvning. 1946 borde det varit då. Och Gene Hackman var också en författare. Ungefär i samma veva som han slutade göra film så började han skriva romaner. Och han skrev fem stycken. Jag vet inte om de är bra, jag har bara sett titlarna.
Det är inte direkt genre som intresserar mig, det är historiska romaner. Som utspelar sig i olika intressanta epoker från amerikansk historia. Så, Gene Hackman, skådespelare, kanske sin tids främsta soldat, författare, en renaissanceman. Boris, vad mer kan vi säga om Gene Hackman?
Boris
Nej, men jag tycker det var en jättefin beskrivning alltså. Och så har han den där kvaliteten som är så oerhört svårt att definiera men som du ändå ringade in, det där naturligt manliga. Alltså den här personen man känner att man vill gärna vara hans närhet även om han skulle vara ministerföretagsledare. Det är... En trygg punkt helt enkelt. Även han spelar en ond person på något jäkla konstigt sätt.
Martin
Jag vet inte om vi ska säga något om hur han dog. Normalt skulle man inte säga att det är mystiskt att en 95-åring dör. Men saken var ändå att även hans fru hittades död. Och hon var mer än 30 år yngre än han. Och en av deras hundar hittades inlåst i ett skåp. i badrummet med första saken. Gene Hackman själv låg död i någon slags garage eller grovhall eller något sånt där. Hans fru låg död i samma badrum som hunden tror jag.
Och sen låg det piller på golvet runt henne i badrummet. Så det är en ganska märklig scen. Först tänkte jag att det här lät ganska okomplicerat. det lät lite fint på honom, lite romantiskt. De dog tillsammans. De hade levt tillsammans i nästan 40 år. De hade kanske en plan för hur hon skulle dö tillsammans. Kanske hade en sorts självmordspakt. Man kan tänka sig att Hackman dog av en olyckshändelse. Han halkade och slog ihjäl sig. Det är lätt hänt när man är 95. Så hon blev överumplad.
Över den här planen gick hon inte. Men hon bestämde sig för att göra det näst bästa och fullfölja sin del av planen. Alltså tog hon livet av sig. Vissa säger att romantiken är död. Men jag är inte en av dem. Jag är en romantiker. Jag tror att det finns fortfarande kvinnor som följer sina män i döden. Som kastar sig på sin makes likbål och sådana saker. Jag tror att Gene Hackman var den sortens man som inspirerade den sortens lojalitet i en kvinna.
Och hans kvinna var the real deal. Ride or die. Det är fint. Det är äkta kärlek. Men till och med en romantiker som jag kan se att det finns en del riktigt skumma saker här. Som det här med att de hittade hans fru i ett badrum med en hundinstängd i en garderob. Och det finns folk på internet som säger att det här ser ut som mord. Och de här folieförstärkta kommentatorerna påpekar en del saker.
Som att det är konstigt att det ligger piller på golvet. Är det verkligen vad som händer när man dör av en pillerövdod? Att man sprider ut piller på golvet? Det låter mer som att någon arrangerat det här för att det ser ut som ett självmord. Och att hunden har låst sin för att förhindra den från att gå till attack mot inkräktaren och så vidare. Eventuellt misstankarna riktas nu mot Hackmans barn, hans tre vuxna barn. Som ju mycket väl kan ha varit förbandade över att Hackmans mycket yngre fru, man ser inte deras mor, får ärva honom. Om hon överlever. Så där finns det ett motiv. Vad tror du Boris? Kan du titta i T-bladen och berätta hur Ginny Hackman dog?
Boris
Jag är vid sidan av dig vår tids sista romantiker. Jag jobbade hårt med att hantera de knepiga fakta. Jag har kommit fram till att hans fru hade en obotlig sjukdom och svåra smärtor. Hon tog därför livet av sig. Och... Jean blev helt enkelt så förtvivlad så att han visste inte vad han skulle göra. Han lurade runt i några dagar totalt slagen av sorg. Och dog.
Martin
Boris
Ja, hon tog faktiskt livet av sig. Det är därför att hon inte kunde leva med sin sjukdom. Och Jean gick omkring där helt förtvivlad.
Martin
Det antar mig att du skulle ha en helt unik teori. Jag konverterar till din teori.
Boris
Martin
Boris
Jaha. Vad jävla häftigt. I Santa Fe skulle man kanske dra sig tillbaka till. Om man inte drar sig tillbaka till undernäs.
Martin
Det var ett tips för dem som inte har sett det. Google det. Det finns en sån där Architectural Digest-artikel om den. Som är byggd på toppen av en kulle i öknen där. Det är väldigt strunt som. Låt oss prata lite om Gene Hackman-filmer. Vi brukar alltid prata lite om filmtips och sånt där. Har du några Hackman-rullar som är favoriter, Boris?
Boris
Jo, men alltså det är ju tidiga filmer som Avlyssningen och så förstås The French Connection. French Connection satte honom som typ på något sätt. Man var alltid bara så här att, hur ska man få? Alltså, man fick till och med lust att skaffa en hatt som man hade. Och sen är Björn så här helt förändrad som den här. I den väldigt bra filmen Avlyssningen också, som var så negativt visionär.
Det är den tid vi lever i. Sen spelade han ju någon extremt obehaglig prisjägare för mig. Jag tyckte han gjorde bra. En sen klintistod västen. Nu kommer jag inte ihåg vad han...
Martin
Boris
Alla gick på just det. Alla går omkring i vita och långa rockar. Den var bra. Det är mina favoriter.
Martin
Avlyssningen, The Conversation. Det är en väldigt speciell film. Francis Ford Coppola tror jag som gjorde den. Jag minns att jag gillade den. Det var en ganska teknisk film. Den handlar om en utback på hemlig avlyssning. Det är Gene Hackmans karaktär. Så man får följa mycket av hantverket. Hur han avlyssnar, jag minns inte exakt, men han avlyssnar en person men han råkar snappa upp information om en annan person.
Vilket leder till problem. Och sen senare i filmen så är det han själv som blir avlyssnad och måste hitta sätt att skydda sig mot det och så vidare. Så det är inte bara det här mellanmänskliga blajet som jag kan bli ganska trött på. Utan det var också lite mer tekniska intressanta saker. Och den var väldigt och den känns väldigt modern. och intressant jämfört med den måste ha varit väldigt modern och avantgardistisk när den kom på början av 70-talet ja,
Boris
jag såg ju den när den kom man tyckte att det här var liksom det slutade också så här dystert med en otroligt paranoid och osäker situation som man hade oerhört svårt att tänka sig alltså, det var liksom och nu är vi där Så att en obegripligt framsynt film alltså.
Martin
Jag är svag för politiska thrillers. Jag tror det är min favoritgenre i filmer. Gene Hackman gjorde många sådana. Det finns en som heter Enemy of the State där han nästan gör en repris av sin roll från The Conversation. Inte minst där bor det. Han spelar en expert på avlyssning. Vilket är en väldigt intressant återkoppling till hans klassiska roll. Tyvärr så har Will Smith huvudrollen i den filmen. Vilket såklart drar ner väldigt, väldigt mycket.
Boris
Martin
Men jag har läst på det så att det från början var tänkt att antingen Mel Gibson eller Tom Cruise skulle haft huvudrollen. Och då hade det blivit en helt otroligt bra film. För att allting annat är bra i den filmen. De har John Voight som den läskiga skurken. Och då tänker man sig Mel Gibson som den oskyldiga hjälten. Och Gene Hackman som den moraliskt ambivalente hjälparen i bakgrunden. Det hade varit en riktig punkfilm.
Boris
Det hade varit otroligt bra. Men nästan ännu hellre Tom Cruise som hjälpte. Will Smith är ju outhärdlig i den filmen. Allt är ju på skämt på något sätt. Inte på riktigt. Han gör det så flabbigt.
Martin
Och allting blir väldigt negeraktigt och hans neger tjej som han är ihop med drar in så mycket andra grejer i det där.
Boris
Och det jäkla tjatet om hans bländer hela tiden. Jag har varit tokig på det. Nu skojar vi bort allting. Idioter.
Martin
En annan klassisk film som jag såg om för inte så många år sedan är Crimson Tide. Där Gene Hackman hann i befälhavare på en ubåt. Han är på väg att avfyra kärnvapen mot Ryssland. Där spelar han mot Denzel Washington. Det är en bra rulle. Det är ett bra exempel på den moraliska ambivalensen som ofta fanns kring Hackmans roller.
Därför att det är hjälten Denzel Washington som måste stoppa Gene Hackman från att starta kärnvapenkriget. Men det visas rätt tydligt i filmen att det är Gene Hackman som har rätt. Han följer reglerna och han är genom hela filmen en hedervärd person. Och det är Denzel Washington som bryter mot reglerna. Han får reprimander för det. Även efter att han avstyr kärnvapenkriget så får han reprimander från militärdomstolen eller utredningen. Samtidigt som Gene Hackman ger en fin rekommendation till Denzel Washington efter att de haft den här konflikten. Förlåt, det spoiler hela filmen.
Boris
Ja, men det... Det måste jag se ändå. Den har jag faktiskt missat.
Martin
De går ju i perioder. Runt 1999 ungefär. Då skulle alla stora filmbolagen göra en asteroidfilm. Så då kom Deep Impact och Apocalypse. Eller vad heter den här? Med Bruce Willis och de ska åka upp gruvarbetarna. Oljarbetarna i rymden. Det kom tre asteroidfilm på samma gång. Och sen första halvan av 90-talet. Då var det en ubåtsfilmgrej. För då kom Jakten på röd oktober och sen kom Crimson Tide och en eller två till.
Alla skulle ha sin ubåtsfilm. Så det här är lite grann samma era. Jakten på röd oktober är också en bra film men det är mer en bagatell jämfört med Crimson Tide skulle jag säga.
Boris
Jag tycker de är för klaustrofobiska. Jag klarar inte av att titta. Nu går vi ner under polarisen. Det blir för jobbigt.
Martin
Jag tror jag gillar det där. Det är som andra människor gillar skräckfilmer, zombies. Jag gillar klaustrofobifilmer av något perverst skäl. Absolute Power, det är en av flera filmer som Gene Hackman gjorde med Clint Eastwood. Unforgiven är en som du nämnde, det är en riktigt bra västernrulle. Absolute Power tyckte jag också var väldigt bra med där Gene Hackman spelar mot Clint Eastwood. Där Clint Eastwood är en...
Boris
Martin
Det finns ingen moral i Skambövalen. Det finns ingenting positivt överhuvudtaget i Gene Hackmans karaktär. Han spelar USAs president och han är superond. Där är Clint Eastwood som är professionell tjuv, juveltjuv eller något sånt där. Men ändå en väldigt good guy och så vidare. Men det är en väldigt bra film. Det är en väldigt bra manus och mer intressant än de flesta såna här filmer. Får jag nämna en till Gene Hackman-film som jag vill nämna?
gärna nämna. Absolut. The Royal Tenenbaums, som ju kom senare vid bländningsskiftet antar jag. Som är mer en komedi eller något sånt där. Där Gene Hackman spelar jag antar att de flesta har sett filmen där Gene Hackman spelar den här patriarken. Det är titelrollen faktiskt därför att det är han som är Royal Tenenbaum. Lite svårt att beskriva filmen kanske. Jag minns den som väldigt unik och väldigt bra. Men där är ju... Gene Hackman, han är kanske inte direkt the good guy, men det är som en komisk roll och han har en sorts han är som en lovable asshole och sen har han en storslagen redemption arc mot slutet av filmen och det är i grunden en väldigt sympatisk karaktär, så det här var verkligen det absolut fulla registret, tycker jag av Gene Hackmans skådespelartalang och ett fantastiskt sätt att kröna hans skådespelarkarriär Jeff Bezos meddelar... Ja, förlåt.
Boris
Nej, det var inget. Jag var lite på paff för att du gillade den filmen. Jaha, jaha.
Martin
Känk på. Det är också lite som en bagatell, lite fjantig film liksom. Men jag tyckte att den var intressant. Den var väldigt unik, visuellt unik. Den här speciella stilen som man har. Wes Anderson heter han väl. Och det var rolig liksom. Mycket så här roliga idéer. Och det handlar mycket om det här familjedram. dysfunktionella familjen där barnen uppfostras till att bli genier och alla blir genier och väldigt framgångsrika och sen bara kollapsar deras liv och sen när filmen utspelar sig håller de på och plockar ihop sina liv från spildrorna.
Och en av dem har blivit en galen superneurotisk prepper. Det tyckte jag var ganska kul när han håller på med sin intensiva preppinggrej och är superparanoid och man kan relatera lite grann. namn till det där. Sen har de en sån här incestedrama som är riktigt bizarrt med en bror och en syster som är frälskade och på något sätt får ihop det i filmen. Det blir väldigt ovanligt att det skildras på en film på det sättet.
Boris
Alla älskar O.S. Anderssons film. Jag blir bara extremt deprimerad av den. Även av Royal Tenenbaums. Alla tycker att det är mysigt och kul och roligt. Livet är eländigt. Det är så dystert. Jag är för enkel för att hantera sådana familjedram.
Martin
Du kanske inte har några familjenevroser att rota i. Det är det som slår an en sträng hos oss andra.
Boris
Att vi får bearbeta saker. Nej men det är kul. Det måste vara. Eller tvärtom.
Martin
Det jag kände med Wes Anderson var att efter att jag hade sett en Wes Anderson-film så hade jag sett alla. Det var inte så kul att se en till. Så jag såg den här.
Boris
Martin
Jag såg den här. Budapest Hotel eller vad han heter och den var ju exakt likadan den såg visuellt exakt likadan ut alla hans filmer verkar se precis likadan ut och då kände jag bara att det här är lite grann jag förstår att det är liksom det är väldigt fint hantverk och sånt där men jag hade liksom redan sett så mycket av hans tricks hans metoder För det var liksom, det här konfettionerna, bilderna, färg, scheman, liksom en särskild sorts quirky humor, det här liksom med dysfunktionella familjer, allting är liksom, det är samma grej hela tiden.
Boris
Men jag måste erkänna att jag älskade faktiskt O.S. Anderssons barnfilm Den fantastiska räven. Det är en sån här dock-film. Om en tjuvaktig räv. Du kanske har sett den. Som inte kan sluta stjäla. Den är jättebra. Där snackar vi just för Cornell-familj. Men den är liksom så... Det är lätt att hantera om det är djur tycker jag.
Martin
Vem är det som har mest trauma när man spökar egentligen? Jag vet inte.